Sjukdom

22.09 en fredagkväll får mig Dr. Eco Chamber plötsligt att börja fundera kring denotation och konnotation igen. Sjukdomstecken? Symptom.

Hur som helst (however), vad är det primära? (Det vore underbart att få gasta något i stil med "hela frågan är felställd!", men så tvärsäker kan man inte vara utan att känns sig dum i huvudet.) Det känns snarast som om det skiftar. Om man säger "Han där körde i minst 130" så är det som om man spottar ur sig en störtskur av konnotationer, men samtidigt är denotationen primär. Beroende på tonfall, kontext osv. Vi behöver inte spalta upp det.

Min fundering handlade snarare om förklaringar i stil med "Grejen med den här designen är att vi tänker i termer av givare och tagare, hagelgevär och måltavlor, och implementationen är aggressivt objektorienterad". (Programmerare gillar överdrifter.) Den som pratar ser framför sig vad han pratar om, den som lyssnar ser framför sig explosioner, trädstrukturer och abstrakta tankeflöden. Ibland ger sig lyssnaren in i en diskussion och kontrar med egna bilder och ibland blir diskussionen bara till ord. Just ord. Vad kallas det? Jag vägrar tro att det är mig det är fel på.

(Bloggning blir bara i undantagsfall så här abstrakt.)