Jag såg den här Das Leben der Anderen, som enligt i stort sett alla var förra årets bästa film. Nummer 53 på topplistan på IMDb, det säger jag nu yo. Den har också allt som man kan kräva av en riktigt bra film, inklusive en riktigt jävla heroisk anti-hjälte, fett med stråkmattor och ett tårdrypande slut. Hade det varit Hollywood så hade det här varit förra årets Forrest Gump.
Nej, nu är jag taskig. För samtidigt som den är allt det ovanstående så är det också en väldigt välgjord film, som berör på riktigt. Den är grå och sådär östtysk som man föreställer sig att bara Östtyskland kan vara. Stasi-agenterna har fula jackor och korruptionen är sådär östtyskt korrupt som den bara kan vara i Östtyskland. Skådespeleriet är så bra att man knappt märker det. Bristerna i hantverket är ganska små, men under första halvan kände jag mig lite uttråkad.
Syntesen av motsättningarna ovan? Jag satte 7 av 10 på IMDb. Inte var det årets bästa film, men bra var det. Klart sevärd, om inte annat så för att man slipper alltför snygga skådisar. (Jag törs knappt tänka på vilken roll Tom Hanks hade fått i Hollywood-remaken.) Men int' var det en ny Der Untergang int'.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar