De kanske inte riktigt bästa

Först kommer vi till de här skivorna som kanske inte var bland de bästa. Sen kommer vi till dem som kunde ha varit bland de bästa, sen kommer vi till de bästa.

Några skivor som det känns ganska lätt att klumpa ihop, eftersom de låter som om det är samma maskin som producerat dem, är skivorna som M83, Maps och Apparat släppte. Jag är inte speciellt inlyssnad på sådan här electronica, så mina referenser är nog lite off, men M83:s skiva låter ungefär som den de släppte 2003. Samma knarriga ljud, liksom. De har lugnat ner sig och gjort ambient den här gången, men annars är det samma sak. Jag har inte orkat lyssna på den så många gånger.

Maps är en del av det här som vissa kallar nugaze, d.v.s. shoegaze-pop som släpps 2007, snarare än 1993. Jag fattar inte riktigt kopplingen. Det byggs upp en del ljudväggar, men det är så polerat att man misstänker att det är specialproducerat för att användas i reklamfilmer för Dolby brusreducering.

Samma med Apparat. Hade det släppts för ett par år sedan så kanske det hade känts fräscht, men på den tiden gjorde han inte såhär lättillgänglig musik. Oh well.

Vidare har vi Babyshambles, som producerat ännu en ojämn skiva. Den här gången är låtarna lite kortare och snärtigare, och det kanske är några fler refränger som verkligen funkar, men någon riktigt bra skiva är det inte.

Sen har vi lite gamla dinosaurier som Radiohead och Sigur Ros, som verkar ha givit upp det här med att utvecklas, och istället bara trycker ur sig samma skit som de gjort förut. Kul för dem (hela vägen till banken, antar jag), men inte för oss andra.

Nästa gång blir det mindre gnäll.