Fast bättre

Satt på jobbet och skulle göra en presentation till imorgon, och kände ett stort mörker komma över mig när jag tänkte på Powerpoint. Men tidigare på dagen hade Micke hållt en rolig presentation, så jag kollade med honom vad han använde, och har nu, ett par timmar senare, gjort min första presentation med Prezi. Det är typ det fetaste. Det festligaste. Och egentligen inte allså coolt, eftersom det ändå rör sig om presentationer, men väldigt mycket roligare än Powerpoint. Eller Keynote. Eller vad som helst där man har 20 sidor med en punktlista på varje.

Rekommenderas. Eller på ren svenska: check it out, yo!

Eterneller

Eterneller är en vacker liten science fiction-bok, skriven av Viktor Johansson. Jorden har gått under, men några räddas av en rymdexpedition, som sökande flyger ut i rymden i jakt på ett nytt hem. Det poetiska språket tillåts då och då ta överhanden över handlingen, och det fungerar ändå. Berättelsen känns som tillverkad av snö, tomhet, metallsmak. Rekommenderas starkt.

Veggo-neggo

Vad är grejen med vegetarianer och fejkkött? Måste man försöka lura i sig själv att de här produkterna är bra på något sätt, för att inte svika sin vegetarianism? Eller har man suggererat sig själv att tro att de är i närheten av riktigt kött, för att man glömt bort hur det smakar och känns?

Igår åt jag lunch från Djurens Rätts stånd på Malmöfestivalen. Det fanns två rätter att välja på, varav båda innehöll fejkkött. Ungefär så där dåligt som det brukar vara. Det är knappast ett bra sätt att värva in nya vegetarianer, vilket jag antar är syftet. För folk som äter kött tycker antagligen att den vegetariska immitationen är ännu mer otäck än vad jag tycker, som inte har ätit kött på typ 10 år.

En annan grej är restaurang Vegegården här i Malmö. Som vilken typisk sunkig Kina-restaurang som helst, fast med fejkkött istället för riktigt kött. Utnämnd till Sveriges bästa vegetariska restaurang för några år sedan. Jag antar att det säger en hel del om konkurrensen när ett sunk-Kina-hak är det bästa som finns.

Men kanske måste man försöka uppmuntra den lilla verksamhet som finns med att servera vegetarisk mat, och inte bara gnälla som jag. Kanske ni andra, jag föredrar att gnälla på allt och alla.

Jesse Owens, Berlin

När Usain Bolt springer 100 meter så börjar plötsligt det gamla fina spelet Track'n'Field kännas realistiskt, även om han inte är nere på 7 sekunder. Men 9,58, fy fan.

VM går i Berlin och de amerikanska idrottarna har "JO" på sina dräkter, för att påminna om Jesse Owens, som i Berlin-OS gjorde Hitler rasande genom att slå de ariska övermänniskorna.

Potäter

Dagens uttryck: nu har du satt din sista potatis.

Jag kan inte minnas att jag någonsin har satt en potatis.

Kan man över huvud taget dö om man inte har satt en enda potatis?

Är jag odödlig?

Mitt liv är full av motgångar. :(

Brrr

När jag går förbi BR Leksaker för att inhandla mitt morgonkaffe, så påminns jag om hur obehaglig den där tecknade BR-killen är. Han är menad att se busig och härlig ut, men är i själva verket bara läskig.

Ovanstående hade inte gått att twittra, eftersom det är 219 tecken, men inget är överflödigt i själva texten, så hur göra om man vill överflöds-twittra? Lösningen heter uTwt, ett fiffigt litet program som jag ännu inte har skrivit, som optimerar twitter-inlägg. I ett första steg så tar det bort vokalerna, like so:

Nr jg gr frb BR Lkskr fr tt nhndl mtt mrgnkff, s pmnns jg m hr bhglg dn dr tcknd BR-klln r. Hn r mnd tt s bsg ch hrlg t, mn r sjlv vrkt br lskg.

145 tecken, mycket bättre! Observera att ordet "i" försvann helt och hållet, och att jag även tog bort ett överflödigt mellanslag efter punkten i första meningen. Men vi är inte riktigt framme än! uTwts nästa knep för att optimera ner innehållet till twitter-format är att ta bort alla mellanslag. Se och häpna:

NrjggrfrbBRLkskrfrttnhndlmttmrgnkff,spmnnsjgmhrbhglgdndrtckndBR-kllnr.Hnrmndttsbsgchhrlgt,mnrsjlvvrktbrlskg.

109 tecken, långt under gränsen, så uTwt behöver inte ta till det slutgiltiga steget, den slutgiltiga förnedringen, att ta bort alla skiljetecken. Och jag behöver inte uppdatera uTwt till version 2.0, där det även på ett helt ointelligent sätt kan börja sortera bort konsonanter.

Så vad gör man med de 31 tecknen som blev över? uTwt har en funktion för att fylla upp dem med reklam, så att du kan tjäna pengar på ditt twittrande, och det faktum att du är smart nog att använda det senaste optimerings-toolet. Hälften av intäkten går till dig, hälften till mig.

Jag tror att det är den här typen av tilläggstjänster, distribuerade som en typ av Ajax-baserade plugins, som kommer driva den ekonomiska utvecklingen på webben 2.0 under de nästa 6 månaderna. Kom ihåg var du läste det först!

Verklighetsbruset

När jag tidigare idag satt och läste kommentarerna på mobil.se (antingen så är det jag som aldrig lär mig, eller jag som måste störa ut de konstiga tankarna med lite brus ibland) så reagerade jag på hur oduktiga människor som vill framstå som duktiga kan ta åt sig duktiga människors tankar och återanvända dem för att få sig själva att framstå som duktiga.

Puh, efter den långa meningen måste jag pusta ut ett tag.

Efter att ha pustat ut så känner jag att jag måste precisera vad det gällde om i det aktuella fallet: iPhone kan tydligen inte tillåta att tredjepartsprogram kan köra i bakgrunden, med motiveringen att batteritiden skulle sänkas på nolltid om man körde flera program samtidigt.

Oj, efter den idiottanken måste jag svalka av mig i tre sekunder.

Nu har det gått tre sekunder och jag kan komma till det tekniska resonemang som lägger grunden för slutdiskussionen, där det tekniska är följande: ett flertal mobila operativsystem har under de senaste 8 åren tillåtit både första-, andra- och tredjepartsprogram att köra i både för-, bak- och mellan-grunden och haft både sämre och bättre batteritid än iPhone och gPhone. Vi tar en mening till i det här stycket, eftersom de hör ihop: iPhone kör ett multitaskande operativsystem, även om de av någon anledning inte vill att tredjepartsappar ska köra i bakgrunden, av någon anledning som troligtvis fuckar upp Steve Jobs lever, precis som Windows Mobile är multitaskande, precis som Linux (Android) är multitaskande, precis som Symbian är multitaskande, precis som till och med systemen i gamla muggiga features-telefonerna från Sony-Ericsson och Nokia är multitaskande.

Vila nu upp dig i den svala skuggan från följande tekniska faktum: singeltaskande system spar batteri ungefär på samma sätt som autister spar kalorier. Kategorierna har inget med varandra att göra.

Därför blir det så roligt när man läser kommentarer från självutnämnda experter (så kallade internet-användare) som baserat på någon förflugen kommentar från Steve Jobs njurar försöker överträffa varandra i besserwisseritet genom att slå varandra i huvudet med kommentarer om att iPhone suger för att multitasking är framtiden (vilket det kanske var på 50-talet) eller att multitasking kör slut på batteriet på nolltid (vilket det kanske gör i landet Xplotrikovikanienmedmuminochallahattifnatteri-jävlarna, vilket jag inte tror att det finns ett land som heter, men om det gör det så antar jag att kontext-switchar där är bensindrivna eller något).

Nu ska jag sjunka tillbaks i soffan och bara andas.

Eftersom jag inte gillar direktkommunikation

Hallå, Larry, eftersom du frågade:

Senaste plattan, den stördaste, men kanske inte den bästa.

Första plattan, den populäraste, men kanske inte den bästa.

Andra plattan, den snabbaste, den bästa. Skivan som Greven hade spelat in om han varit lika stor musiker som visionär. Fast med Ea, Lord of the Deeps som bonusspår. Och Black Spell of Destruction. Fast på franska.

Oui, monsieur, c'est très bien.

Al-Omistan

Jag läste den här Skymning över Al-Omistan av Anna-Karin Selberg. Jag blir alltid lurad av sådana där roliga idéer. Rambo, kitsch, krig, bögporr och grekiskt drama, det kan ju inte bli dåligt, eller hur? Tja, dåligt är det kanske inte, men ganska ointressant. Om man bygger sina karaktärer av papp så kan det vara svårt att ladda dem med någon mening. Det blir platt och jag blir trött.

Bilddagboken

Kära bagdok, i helgen har jag varit på festival i Norberg. "Bagdok" låter lite koreanskt sådär. Det började i torsdags morse med att Larry hämtade upp mig vid 9, innan vi svängde förbi en konstig kyrka i Lund och hämtade upp Gåtill80, Raquel och Rosa. Sen körde vi som fan. Lunch intogs på en pizzeria i Ödeshög, där det kanske enda intressanta som hände var det här:



Jag missade tyvärr att ta en bild av Kalle Anka-väggbonaden i containern. Vi kom fram till Norberg runt 7. Vädret var inte perfekt:



Det fanns dock gott om partytält att gömma sig i och vi träffade folk vi kände och folk vi inte kände. Efter en blöt kväll, i mer än en mening, så gick det förvånansvärt bra att sova i tält. På morgonen åt vi frukost i pirat-tältet. För att illustrera detta så visar jag en bild på Zubas frukost och skor:



Andra valde att inta en mer kontinental variant av dagens viktigaste mål:



Fredagen var inte bara regnig, utan ibland även rätt rökig:



Inne i den här vackra byggnaden lyssnade vi på en kille som spelade ambient, som gjorde en vändning från blippigt till nästan new age, vilket gjorde det lite obehagligt:



Senare på dagen så gjorde vi ett återbesök och fick benen, tänderna och ganska mycket annat sönderskakat av drone-noise. Det kändes som om tiden stannade. Antagligen inte speciellt roligt att lyssna på hemma, men på lagom volym i en kyrkoliknande betongbyggnad var det perfekt.

Sen hade jag tänkt kolla på Skweee-battlen, men just då kändes det lite jobbigt att gå de 100 meterna från campingen till Kraftwerket, så jag struntade i det, men enligt andras rapporter så missade jag inte mycket.

Strax efter midnatt var det Gåtill80 och Raquels tur att spela. Det var en sådan där bra kaos-spelning, med bra röj och grymma visuals. Efter spelningen så tyckte de båda rockstjärnorna att det var dags att festa till, och jag lurades i rusdrycker och fick min campingstol demolerad av någon förbipasserande skweee-snubbe i röd träningsoverall.

På lördagen så åt vi piratfrukost igen, och när jag och Larry satt där i tältet och åt så kom det en långhårig cowboy-gothare och frågade om han fick sitta vid vårt bord. Det fick han, och sen hängde han efter oss resten av dagen, vilket var trevligt i början, men sen blev det aningen creepy. Men solen sken och vi var till sjön, vilket jag inte fotade, så istället får en kokett flirtig Gebreselassie illustrera solskenet:



På kvällen kollade vi lite när Rolemodel spelade och Raquel gjorde grafiska illustrationer, men det var inte lika bra som Goto80-spelningen, så vi gick därifrån efter ett tag.

När vi kom tillbaks till vårt läger så satt det en lokal nazist där, med mobilen fullproppad med Pluton Svea. Han var hur som helst ganska trevlig, och det var helt hysteriskt när han sjöng nationalsången och jag bytte ut "jag vill leva, jag vill dö i Norden" mot "jag vill leva, jag vill dö i Fairlight", och han hade tillräckligt mycket humor för att inte starta slagsmål. Han fick ett Fairlight-klistermärke som han satte på telefonen.

Idag så åkte vi hem, vilket tog hela dagen. Darth Vader var ständigt närvarande:



Allt som allt en väldigt bra festival, troligtvis den bästa jag har varit på. En del bra musik och ganska mycket navelskådande, växlande väderförhållanden och många trevliga människor. Det kan nog bli ett återbesök nästa år.