Det hävdar i alla fall vissa. USA har givetvis mycket tyngd, men i grunden är det politik: ge oss något och vi ger dig något tillbaks. Inte något man behöver vara konspiratoriskt lagd för att inse.
Hade FRA och IPRED införts utan att USA lagt sig i? Ja, men kanske inte lika snabbt. De verktyg för övervakning som internet erbjuder är alldeles för kraftfulla för att makthavarna ska kunna motstå frestelsen. Man kan alltid komma med ursäkter i stil med att man bekämpar terrorism eller barnporr, men i själva verket är det verktyget i sig som är drivkraften. Och när man väl har öppnat Pandoras ask så är det kört.
Lite politik så här i juletid, det var väl härligt?
2010-12-23
2010-12-18
Förra helgen och så vidare
Jag har inte haft tid att blogga om förra helgen, eftersom vi har jobbat sjukt mycket under den senaste veckan och hotellets "high-speed internet connection" i och för sig var snabb, men hade en förmåga att blocka mina mac-adresser hela tiden, så att jag inte kunde använda det.
Förra helgen var vi i alla fall till Toronto. På tips från en av våra många nya kollegor så drog vi till ett ställe som hette Crocodile Rock, som stämde bra med beskrivningen: "cheap drinks, cheap interior and cheap women". Där drack vi Jägermeister och Red Bull, Vodka och Red Bull och andra drinkar med Red Bull i. Samt okända shots ur provrör. De spelade den allra mest smaklösa musik man kan tänka sig. Vi han knappt komma innanför dörren innan de drog på Summer of 69 med Bryan Adams, och senare kom kvällens höjdpunkt: Cotton Eye Joe med Rednex. En bra kväll för svensk-kanadensisk musik, med andra ord. När de stängde så stod vi utanför och pratade med folk, när en liten kille först försökte fimpa i Kalles öga, och sen började mata sparkar mot honom, medan hans kompisar försökte hålla tillbaks honom. Det var roligt.
På söndagen bestämde vi oss för att åka tillbaks till Yorkdale Mall för att jag skulle köpa en guldfärgad tröja på American Apparel (den butiken känns seriöst som att kliva in i Hannerstigs garderob, för er som känner honom). Jag köpte inte tröjan, men både Karl och Henrik lyckades hitta presenter åt sina respektive, så det blev bra i alla fall.
Efter Yorkdale Mall så åkte vi vidare till Niagara för att titta på fallen. De var maffiga. Jag tog inga bilder, men om du inte vet hur de ser ut så kan du gå in i Internet Explorer och klicka. Vilket påminner mig om när jag visade Amigan för klasskamrater på högstadiet, och konceptet mus var helt nytt. De trodde typiskt att jag skämtade när jag berättade att man flyttade runt den på bordet för att röra muspekaren på skärmen. En kort demonstration av P.O.W. brukade få dem att fatta allvaret i situationen. De borde seriöst ha skeppat det spelet med maskinen, som en killer app för musen som input-don. Jag gillar "don". Eller "zeug" som Heidegger skulle säga. Han borde ha kallat "Sein und Zeit" för "Zeug und Zeit" istället, det hade typ varit skitroligt. Z.U.Z. typ.
I onsdags så var vi i Ottawa för möte med QNX (som också ägs av RIM). Limon från hotellet till flygplatsen avgick 4.30, vilket var lite tidigt, men jag klarade mig förvånansvärt bra under dagen trots det. Jag sov på flyget dit och på flyget hem. Vi hann givetvis inte se något av Ottawa, förutom QNX-kontoret. Det gjorde ett väldigt gott intryck, fast på ett annat sätt än RIM-folket i Waterloo, som var väldigt trevliga och hjälpsamma, på ett sätt som jag inte har upplevt förut. QNX-folket var allmänt awesome och alla vi träffade, inklusive VD:n, var väldigt, väldigt Unix. Han blev skitnöjd när vi sa att Cascades var skrivet i C, eftersom han närde ett djupt hat till C++. När vi kom hem på kvällen var klockan 22.30. Då var jag trött.
Nu ska jag sätta mig och läsa lite. Vårt ombokade flyg hem avgår imorgon kväll. Förhoppningsvis så är det inte snökaos i Amsterdam då.
Förra helgen var vi i alla fall till Toronto. På tips från en av våra många nya kollegor så drog vi till ett ställe som hette Crocodile Rock, som stämde bra med beskrivningen: "cheap drinks, cheap interior and cheap women". Där drack vi Jägermeister och Red Bull, Vodka och Red Bull och andra drinkar med Red Bull i. Samt okända shots ur provrör. De spelade den allra mest smaklösa musik man kan tänka sig. Vi han knappt komma innanför dörren innan de drog på Summer of 69 med Bryan Adams, och senare kom kvällens höjdpunkt: Cotton Eye Joe med Rednex. En bra kväll för svensk-kanadensisk musik, med andra ord. När de stängde så stod vi utanför och pratade med folk, när en liten kille först försökte fimpa i Kalles öga, och sen började mata sparkar mot honom, medan hans kompisar försökte hålla tillbaks honom. Det var roligt.
På söndagen bestämde vi oss för att åka tillbaks till Yorkdale Mall för att jag skulle köpa en guldfärgad tröja på American Apparel (den butiken känns seriöst som att kliva in i Hannerstigs garderob, för er som känner honom). Jag köpte inte tröjan, men både Karl och Henrik lyckades hitta presenter åt sina respektive, så det blev bra i alla fall.
Efter Yorkdale Mall så åkte vi vidare till Niagara för att titta på fallen. De var maffiga. Jag tog inga bilder, men om du inte vet hur de ser ut så kan du gå in i Internet Explorer och klicka. Vilket påminner mig om när jag visade Amigan för klasskamrater på högstadiet, och konceptet mus var helt nytt. De trodde typiskt att jag skämtade när jag berättade att man flyttade runt den på bordet för att röra muspekaren på skärmen. En kort demonstration av P.O.W. brukade få dem att fatta allvaret i situationen. De borde seriöst ha skeppat det spelet med maskinen, som en killer app för musen som input-don. Jag gillar "don". Eller "zeug" som Heidegger skulle säga. Han borde ha kallat "Sein und Zeit" för "Zeug und Zeit" istället, det hade typ varit skitroligt. Z.U.Z. typ.
I onsdags så var vi i Ottawa för möte med QNX (som också ägs av RIM). Limon från hotellet till flygplatsen avgick 4.30, vilket var lite tidigt, men jag klarade mig förvånansvärt bra under dagen trots det. Jag sov på flyget dit och på flyget hem. Vi hann givetvis inte se något av Ottawa, förutom QNX-kontoret. Det gjorde ett väldigt gott intryck, fast på ett annat sätt än RIM-folket i Waterloo, som var väldigt trevliga och hjälpsamma, på ett sätt som jag inte har upplevt förut. QNX-folket var allmänt awesome och alla vi träffade, inklusive VD:n, var väldigt, väldigt Unix. Han blev skitnöjd när vi sa att Cascades var skrivet i C, eftersom han närde ett djupt hat till C++. När vi kom hem på kvällen var klockan 22.30. Då var jag trött.
Nu ska jag sätta mig och läsa lite. Vårt ombokade flyg hem avgår imorgon kväll. Förhoppningsvis så är det inte snökaos i Amsterdam då.
Ridande poliser på KLM
Tjenixen!
Jag sitter fast i Toronto p.g.a. ovädret ni har dragit på er i Europa. Kanske åker hem på söndag kväll. Vi får se.
Här är vi ute och flyger, jag vet inte riktigt var, landskapet är svårtolkat, kan vara England.
Här vet jag var vi är, ett sushi-ställe i uptown Waterloo, som har den goda smaken att servera Asahi Dry.
Hotell-baren på Best Western St. Jacobs har den goda smaken att servera Bud Light. Kvinnan som jobbade där har jag ingen bild på, men hon är lätt en av de mer bisarra personer jag har träffat.
Den här julgranen på Eaton Center känns lite sådär lagom amerikansk, i det att den typ inte alls ser ut som en riktig gran.
Våra guider i RIM-jungeln: Jason och Salmaan.
Och så Steven så klart, ständigt leende och sjukt service minded. Här är han dock upptagen med att äta en macka.
Den här mattan är tydligen standard på alla nordamerikanska IT-företag.
Henke glassar i limon på väg till flygplatsen. Här levde vi fortfarande i en värld av naivitet där flyg till Amsterdam går i tid.
På hotellet på flygplatsen går jag under namnet "Alf Kerlund".
Jag sitter fast i Toronto p.g.a. ovädret ni har dragit på er i Europa. Kanske åker hem på söndag kväll. Vi får se.
Här är vi ute och flyger, jag vet inte riktigt var, landskapet är svårtolkat, kan vara England.
Här vet jag var vi är, ett sushi-ställe i uptown Waterloo, som har den goda smaken att servera Asahi Dry.
Hotell-baren på Best Western St. Jacobs har den goda smaken att servera Bud Light. Kvinnan som jobbade där har jag ingen bild på, men hon är lätt en av de mer bisarra personer jag har träffat.
Den här julgranen på Eaton Center känns lite sådär lagom amerikansk, i det att den typ inte alls ser ut som en riktig gran.
Våra guider i RIM-jungeln: Jason och Salmaan.
Och så Steven så klart, ständigt leende och sjukt service minded. Här är han dock upptagen med att äta en macka.
Den här mattan är tydligen standard på alla nordamerikanska IT-företag.
Henke glassar i limon på väg till flygplatsen. Här levde vi fortfarande i en värld av naivitet där flyg till Amsterdam går i tid.
På hotellet på flygplatsen går jag under namnet "Alf Kerlund".
2010-12-08
Borta bra
Hej!
Nu är jag i Kanada, må du tro, närmare bestämt i Waterloo, Ontario. Jag har inga bilder, eftersom jag inte har tagit några, eller sett något värt att ta bilder på, men det kommer säkert senare. Just nu är det mycket snö, mörker och jobb, snarare än vin, kvinnor och sång.
Hittills känns det väldigt likt U.S.A., med städer som är väldigt glesa, trevlig service och medelålders män i för stora jeans. På ett viktigt sätt skiljer det sig dock från U.S.A.: det finns trottoarer. Jag har även sett ett flertal fotgängare, vilket tyder på att idén med trottoarer inte är dålig.
Hotellet, ett Best Western, påminner ganska mycket om Candlewood Suites i Libertyville, med skillnaden att här inte finns någon allergi-framkallande filt på rummet, medan det däremot finns en hotellbar. Rummet är stort och det finns sprinklers. Kylskåpet är i stort sett helt tyst, medan AC:n låter ganska illa.
Annars vet jag inte.
Hejdå!
Nu är jag i Kanada, må du tro, närmare bestämt i Waterloo, Ontario. Jag har inga bilder, eftersom jag inte har tagit några, eller sett något värt att ta bilder på, men det kommer säkert senare. Just nu är det mycket snö, mörker och jobb, snarare än vin, kvinnor och sång.
Hittills känns det väldigt likt U.S.A., med städer som är väldigt glesa, trevlig service och medelålders män i för stora jeans. På ett viktigt sätt skiljer det sig dock från U.S.A.: det finns trottoarer. Jag har även sett ett flertal fotgängare, vilket tyder på att idén med trottoarer inte är dålig.
Hotellet, ett Best Western, påminner ganska mycket om Candlewood Suites i Libertyville, med skillnaden att här inte finns någon allergi-framkallande filt på rummet, medan det däremot finns en hotellbar. Rummet är stort och det finns sprinklers. Kylskåpet är i stort sett helt tyst, medan AC:n låter ganska illa.
Annars vet jag inte.
Hejdå!
2010-12-02
Once I was a serene teenage tattare
För cirka ett dygn sedan kändes det ganska oklart hur det skulle bli, men redan på förmiddagen idag stod det klart att vi hade blivit uppköpta av ett företag med hundra gånger så många anställda, och med ett nästan lika poetiskt namn som vårt: Research in Motion. Typ som Poetry in Motion, fast med forskning istället för poesi. Jag rekommenderar min nya favorit-sajt för förklaring.
Det jag inte gillar är att jag inte längre kommer kunna berätta för häpnande skaror att jag jobbar för en firma som heter The Astonishing Tribe, men vafan, man får ta det onda med det goda.
"Mamma, vi flyttar till Kanada!"
Det jag inte gillar är att jag inte längre kommer kunna berätta för häpnande skaror att jag jobbar för en firma som heter The Astonishing Tribe, men vafan, man får ta det onda med det goda.
"Mamma, vi flyttar till Kanada!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)