2007-07-26
First you live and then you die
Ville bara säga att jag i helgen släpper ett demo som heter "First you live and then you die". Jag är givetvis stolt.
2007-07-22
Death by citron-mint light
Det vi insåg igår var att man kan grogga på Minttu. Se den som vilken sprit som helst, fast med en genomträngande mint-smak. Oavsett vad du blandar den med så kommer den åtminstone lukta mint.
Ta 20% Minttu, en rejäl skvätt citron-juice, 20% Schweppes Indian Tonic och fyll upp med kolsyrat mineralvatten. Vad du får är en "Death by citron-mint light", även känd som "Mean". Det första namnet är beskrivande, vilket gör att jag inte behöver försöka förklara det, det andra är en referens till Filthy Christians första (och enda, tror jag) fullängdare "Mean", som syftar till deras motto "Say what you mean, and say it mean".
Jag är nöjd.
Ta 20% Minttu, en rejäl skvätt citron-juice, 20% Schweppes Indian Tonic och fyll upp med kolsyrat mineralvatten. Vad du får är en "Death by citron-mint light", även känd som "Mean". Det första namnet är beskrivande, vilket gör att jag inte behöver försöka förklara det, det andra är en referens till Filthy Christians första (och enda, tror jag) fullängdare "Mean", som syftar till deras motto "Say what you mean, and say it mean".
Jag är nöjd.
2007-07-20
Harder faster
Hårdrocksbandet W.A.S.P. (prickar mellan bokstäverna är tuffare än hårdrocksumlautar) gjorde en gång en låt som hette "Harder Faster", där de berättade att de sket i kritiken och bara tänkte köra på. Fast vid det laget var de ändå nästan bortglömda, för trots ännu fler sågklingor i utstyrseln så lyckades inte Blackie chocka lika hårt som runt första plattan, när Siwert Öholm gjorde moralpaniska TV-program om honom.
Men om man spelar hårdrock så dricker man starköl, även om det bara är i Sverige det heter så. Vore det inte roligare om man drack hårdöl och spelade starkrock? Kanske, kanske inte.
Men om man spelar hårdrock så dricker man starköl, även om det bara är i Sverige det heter så. Vore det inte roligare om man drack hårdöl och spelade starkrock? Kanske, kanske inte.
2007-07-19
Kyllä Minttu Tampere
Några skillnader mellan Tampere och Malmö:
Om man inte var nöjd med kanalutbudet på TV:n (fem finska kanaler, ovan nämnda BBC World, EuroSport med finsk kommentator och en tysk kanal) så kunde man betala för att se film. T.ex. så kunde man se "The Last King of Scotland", som kategoriserades som "comedy", och "An Inconvenient Truth", en film i kategorin "soap/melodrama/folkloric". Du tror jag ljüger. Det gör jag inte.
Jag hade 17 euro kvar i kontanter (uttagna i en finsk uttagsautomat som hette Otto) när jag skulle hem, så jag köpte en flaska Minttu i taxfreen. Jag har smakat drycken i fråga förut, och hade för mig att den var en ganska lättdrucken mint-smakande spritsort. Det jag inte mindes var att den var fruktansvärt söt och lite sådär sockrigt likörig, med en konsistens någonstans mellan vatten och sirap. Jag överdriver, men den här kommer det ta tid att dricka ur. Ni är välkomna över att smaka, om ni skulle ha vägarna förbi.
Tampere är ungefär lika stort som Uppsala, men har ett centrum som är centrerat runt en enda gata, Hämeenkatu ("hamngatan", gissar jag på att det betyder). Det finns många Hesburger längs den, men kanske ännu flera kebabställen.
Det är lite dyrt i Finland. Inte så mycket, men litet dyrare. En kväll när jag var trött (och hade suttit och druckit öl på random på en uteservering med ett gäng ganska roliga punkare) så orkade jag inte gå ut, utan åt middag på hotellet. Jag fick en riktigt sunkig wok och en Lapin Kulta för 18 euro. Hurra och tack! Men efter fem öl är jag inte den som är den, utan betalade med en tjuga och bad dem behålla växeln.
Tamperes flygplats får den i Skavsta att se ganska imponerande ut. Jag var lite tidigt ute, och hann läsa hela "Den röda lyktan" av Su Tong innan jag gick genom säkerhetskontrollen. Det var nästan folktomt, och det hela kändes mer som att sitta på busstationen i en ganska stor svensk stad. Timo berättade att det är populärt att flyga från Tampere med RyanAir till Stanstead. Flyget till Kastrup verkade däremot inte vara någon lokal favorit.
Det kostar ungefär 15.50 att ta taxin till Hervanta, där man arbetar om man är i IT-branschen. Det är ett sådant där teknik-område långt utanför stan, komplett med teknisk högskola, så att de lokala näringsidkarna ska ha en schysst rekryteringsbas. På det stora företaget där jag var på besök var det nästan folktomt, eftersom alla finnländare har semester i juli, men de som var på plats la ganska mycket tid på att spela Wii Sports i lunchrummet. Så ska det se ut!
Flyget hem var 20 minuter sent. Tåget hem från Kastrup var också sent, och fullt. Inte Tokyo-fullt, men där fanns i alla fall en överklasstant som la resan till Malmö Syd på att gnälla på att det var fullt, och resan mellan Malmö Syd och Malmö Central på att smygröka på toaletten. Det är skönt att man kan få lite underhållning när man är ute och reser.
- Finnländare har trafikvett: de går som regel inte mot rött.
- Finnländare har inget trafikvett: de cyklar som regel på trottoaren.
- Tjejer i Tampere har ofta rosa hår.
- Killar i Tampere lyssnar ofta på hårdrock.
Om man inte var nöjd med kanalutbudet på TV:n (fem finska kanaler, ovan nämnda BBC World, EuroSport med finsk kommentator och en tysk kanal) så kunde man betala för att se film. T.ex. så kunde man se "The Last King of Scotland", som kategoriserades som "comedy", och "An Inconvenient Truth", en film i kategorin "soap/melodrama/folkloric". Du tror jag ljüger. Det gör jag inte.
Jag hade 17 euro kvar i kontanter (uttagna i en finsk uttagsautomat som hette Otto) när jag skulle hem, så jag köpte en flaska Minttu i taxfreen. Jag har smakat drycken i fråga förut, och hade för mig att den var en ganska lättdrucken mint-smakande spritsort. Det jag inte mindes var att den var fruktansvärt söt och lite sådär sockrigt likörig, med en konsistens någonstans mellan vatten och sirap. Jag överdriver, men den här kommer det ta tid att dricka ur. Ni är välkomna över att smaka, om ni skulle ha vägarna förbi.
Tampere är ungefär lika stort som Uppsala, men har ett centrum som är centrerat runt en enda gata, Hämeenkatu ("hamngatan", gissar jag på att det betyder). Det finns många Hesburger längs den, men kanske ännu flera kebabställen.
Det är lite dyrt i Finland. Inte så mycket, men litet dyrare. En kväll när jag var trött (och hade suttit och druckit öl på random på en uteservering med ett gäng ganska roliga punkare) så orkade jag inte gå ut, utan åt middag på hotellet. Jag fick en riktigt sunkig wok och en Lapin Kulta för 18 euro. Hurra och tack! Men efter fem öl är jag inte den som är den, utan betalade med en tjuga och bad dem behålla växeln.
Tamperes flygplats får den i Skavsta att se ganska imponerande ut. Jag var lite tidigt ute, och hann läsa hela "Den röda lyktan" av Su Tong innan jag gick genom säkerhetskontrollen. Det var nästan folktomt, och det hela kändes mer som att sitta på busstationen i en ganska stor svensk stad. Timo berättade att det är populärt att flyga från Tampere med RyanAir till Stanstead. Flyget till Kastrup verkade däremot inte vara någon lokal favorit.
Det kostar ungefär 15.50 att ta taxin till Hervanta, där man arbetar om man är i IT-branschen. Det är ett sådant där teknik-område långt utanför stan, komplett med teknisk högskola, så att de lokala näringsidkarna ska ha en schysst rekryteringsbas. På det stora företaget där jag var på besök var det nästan folktomt, eftersom alla finnländare har semester i juli, men de som var på plats la ganska mycket tid på att spela Wii Sports i lunchrummet. Så ska det se ut!
Flyget hem var 20 minuter sent. Tåget hem från Kastrup var också sent, och fullt. Inte Tokyo-fullt, men där fanns i alla fall en överklasstant som la resan till Malmö Syd på att gnälla på att det var fullt, och resan mellan Malmö Syd och Malmö Central på att smygröka på toaletten. Det är skönt att man kan få lite underhållning när man är ute och reser.
2007-07-16
Tampere
Hej!
Jag är i Tampere (eller Tammerfors, som vi aggressiva svenska nationalister brukar säga). Här är det fint. Solen skiner. WLAN-et på hotellet är långsamt. Människorna verkar snälla, men pratar konstigt. Jag har inte noterat någon märkbar death from above än. Nu ska jag ut och titta på stan.
MVH
Linus
Jag är i Tampere (eller Tammerfors, som vi aggressiva svenska nationalister brukar säga). Här är det fint. Solen skiner. WLAN-et på hotellet är långsamt. Människorna verkar snälla, men pratar konstigt. Jag har inte noterat någon märkbar death from above än. Nu ska jag ut och titta på stan.
MVH
Linus
2007-07-13
Data spels filmen
Commercial Breaks är en ögonblicksbild av dataspelsbranschen från 1984, och är ungefär så bisarr som man skulle kunna föreställa sig. Galna mustascher, seriösa möten med skjorta och slips, där man diskuterar vilka monster som ska vara med i ett plattformsspel, 16-åriga programmerare som blir anställda när de visar upp ett spel de skrivit på några veckor.
För övrigt är Google Videos bra, tycker jag.
För övrigt är Google Videos bra, tycker jag.
2007-07-12
Undantaget i slutet
Trailer Park Boys-filmen skulle kunna ha det bästa lyckliga slutet någonsin. Det är enkelt: man kör lite härliga sekvenser med huvudpersonerna och spelar en fin låt (t.ex. Bobcaygeon med The Tragically Hip) till. Bubbles kör sin kattshow och sträcker armarna i vädret, Ray åker i sin rullstol och dricker öl, Julian ställer ifrån sig sin drink (ett lyckat exempel på något som aldrig händer men som händer) när hans tjej muckar från kåken, Ricky äter med sin familj. De har gjort det tre gånger nu: i slutet av sjätte säsongen (utan musik, men väldigt bra), i filmen och i slutet av sjunde säsongen (nu börjar det kännas lite gammalt).
Jag försöker komma på andra sådana där härligt lyckliga slutscener man minns. Som i Some Kind of Wonderful när Eric Stoltz och Mary Stuart Masterson äntligen får pussas. Eller som i Tillsammans när de spelar fotboll, allihop. Eller (för att köra vidare på Moodyson-spåret) i Fucking Åmål när de dricker O'Boy. (Snälla Lukas, gör mer feel good-filmer.) Eller som i vilken som helst annan highschool-film, där det alltid slutar lyckligt och de unga tu alltid får varandra (mer eller mindre lyckat). Eller som i andra filmer som jag inte kan komma på just nu. Du vet.
Men som sagt, bäst görs det i Trailer Park Boys-filmen, eftersom det känns lite annorlunda, även om det är precis som det ska vara. Och jag tror inte att man uppskattar det lika mycket om man bara har sett filmen. Man måste ha sett serien med Bubbles alla motgångar, Rays alla problem, Ricky och Julians alla vändor på kåken osv. för att verkligen uppskatta det härliga. Tror jag då.
För övrigt finns det en till scen i filmen som är odödlig: när Jim Lahey dricker en hel flaska sprit i ett drag medan han går baklänges och sätter sig i sin bil.
Jag försöker komma på andra sådana där härligt lyckliga slutscener man minns. Som i Some Kind of Wonderful när Eric Stoltz och Mary Stuart Masterson äntligen får pussas. Eller som i Tillsammans när de spelar fotboll, allihop. Eller (för att köra vidare på Moodyson-spåret) i Fucking Åmål när de dricker O'Boy. (Snälla Lukas, gör mer feel good-filmer.) Eller som i vilken som helst annan highschool-film, där det alltid slutar lyckligt och de unga tu alltid får varandra (mer eller mindre lyckat). Eller som i andra filmer som jag inte kan komma på just nu. Du vet.
Men som sagt, bäst görs det i Trailer Park Boys-filmen, eftersom det känns lite annorlunda, även om det är precis som det ska vara. Och jag tror inte att man uppskattar det lika mycket om man bara har sett filmen. Man måste ha sett serien med Bubbles alla motgångar, Rays alla problem, Ricky och Julians alla vändor på kåken osv. för att verkligen uppskatta det härliga. Tror jag då.
För övrigt finns det en till scen i filmen som är odödlig: när Jim Lahey dricker en hel flaska sprit i ett drag medan han går baklänges och sätter sig i sin bil.
Snillen spekulerar
En av de mest klassiska avsnitten som visats på Sveriges Television måste ha varit det här programmet när 1999 års nobelpristagare skulle sitta och säga smarta saker om olika ämnen, ämnen de kanske inte var ett dugg lämpade att prata om, eftersom de inte hade någon koll på dem. Men de var ju nobelpristagare. Nobelpristagare är smarta gubbar. 1900-talet var på väg att ta slut och man pratade lite om det tragiska 1900-talet och vad vi lärt av det. Herrar fysik-, kemi- och whatever-pristagare drog ur sig diverse floskler i stil med "vi lär av historien" etc. Sen kom turen till Günter Grass, som just skrivit en bok om 1900-talet och som i motsats mot de andra faktiskt tänkt på de här sakerna tidigare. "Det jag har lärt mig av mitt studium av 1900-talet är att vi faktiskt inte alls lär oss av våra misstag", sa han. Sen var den diskussionen slut.
Det finns en utbredd uppfattning om att vem som helst kan ta sig an de klassiska flumämnena (humaniora, samhällsvetenskap) och göra ett lika bra jobb som de som experterna. Folk som är entusiastiska över naturvetenskap brukar kunna försöka smeta ut dess resultat över filosofiska ämnen som etik, vetenskapsteori och metafysik, givetvis utan att ha försökt tillägna sig ens de grundläggande kunskaperna inom dessa områden. Genier som Einstein och Hawking har roat sig med att komma med tvärsäkra, men naiva, inlägg i filosofiska diskussioner som de helt enkelt inte har förstått.
Själv äter jag inte kött, och brukar då och då råka ut för att diverse löst folk ska försöka övertyga mig om att det är fel, med härliga hemsnickrade argument som "men lejonen då, gör de fel när de äter anti-loopar?" Argh, jag har ägnat 3 år av mitt liv åt att studera filosofi, är det något jag kan så är det att analysera argument i teoretiska diskussioner. Att som icke insatt inbilla sig att man kan komma med något som skulle få mig att haja till i en sådan diskussion, är som om en 16-åring som just börjat med BASIC skulle kunna slå mig i programmering. I'm a trained professional, okej?
Det finns en utbredd uppfattning om att vem som helst kan ta sig an de klassiska flumämnena (humaniora, samhällsvetenskap) och göra ett lika bra jobb som de som experterna. Folk som är entusiastiska över naturvetenskap brukar kunna försöka smeta ut dess resultat över filosofiska ämnen som etik, vetenskapsteori och metafysik, givetvis utan att ha försökt tillägna sig ens de grundläggande kunskaperna inom dessa områden. Genier som Einstein och Hawking har roat sig med att komma med tvärsäkra, men naiva, inlägg i filosofiska diskussioner som de helt enkelt inte har förstått.
Själv äter jag inte kött, och brukar då och då råka ut för att diverse löst folk ska försöka övertyga mig om att det är fel, med härliga hemsnickrade argument som "men lejonen då, gör de fel när de äter anti-loopar?" Argh, jag har ägnat 3 år av mitt liv åt att studera filosofi, är det något jag kan så är det att analysera argument i teoretiska diskussioner. Att som icke insatt inbilla sig att man kan komma med något som skulle få mig att haja till i en sådan diskussion, är som om en 16-åring som just börjat med BASIC skulle kunna slå mig i programmering. I'm a trained professional, okej?
2007-07-05
Avslutning
Få saker kan få en att känna sig så avslappnad som att ha avslutat något man har jobbat på ett tag. Jag blev just klar med mitt nya demo We/5, som kommer släppas officiellt någon gång under natten mellan lördag och söndag, beroende på hur bra organisatörerna av Backslash 2007 (min son Buzzie och min sonson Moh) sköter sig.
Under de senaste åren har jag inte fått så mycket C-64-kodande gjort, men när Fairlight firar 20-årsjubileum så måste man ju släppa något (själv har jag bara varit med sedan 03). Jag vet att jag inte kommer vinna compon, för Hollowman och JackAsser släpper också ett demo, som rockar röv. Igår kväll firade vi att JackAsser levererat sina delar till demo-diktator Johan klockan 3 morgonen innan, genom att ta "en öl" på Victors i det ljumma Malmö-vädret, tillsammans med hans bror, Pernod of Horizon (ah, namedropping är så sweet).
Jag är hur som helst nöjd med att jag fått ihop något som jag kan stå för, även om det bara är två riktiga effekter, varav den ena är ganska återanvänd och den andra kodades i något liknande panik förra helgen, och inte optimerats som den borde. Konceptet är baserat på flashbacks från mina tidigare produktionen (and it goes all the way back, way back, way back, vilket Theo Parrish-fans och anhängare av Commodore-ballongen förhoppningsvis uppskattar) och en utvidgning av We/Banana-storyn till att omfatta hans storslagna förflutna. Those in the know will know och kanske le lite galet åt det hela. Jag hade inte tid att göra ny musik, men ljudeffekterna speedkodades under manisk galenskap och återanvändande var en av poängerna, så att soundtracker ekar av Civitas och tidigt 2000-tal bidrar till stämningen.
Det ska bli kul att se hur de närmast sörjande reagerar på det här, för jag har verkligen inte en aning om huruvida folk kommer upfatta det som bra eller dåligt. Jag skulle gissa på att det blir en blandning av ettor, femmor och kanske en eller annan sjua på CSDb. Ettorna kommer från Ungern och Tyskland, femmorna från Danmark och Tyskland och sjuorna från Sverige och Tyskland. Och kanske Turkiet.
Kom ihåg var du läste det först! /Vicke Lööd
(Uppdatering med länk till den färdiga produkten levereras nästa vecka.)
Under de senaste åren har jag inte fått så mycket C-64-kodande gjort, men när Fairlight firar 20-årsjubileum så måste man ju släppa något (själv har jag bara varit med sedan 03). Jag vet att jag inte kommer vinna compon, för Hollowman och JackAsser släpper också ett demo, som rockar röv. Igår kväll firade vi att JackAsser levererat sina delar till demo-diktator Johan klockan 3 morgonen innan, genom att ta "en öl" på Victors i det ljumma Malmö-vädret, tillsammans med hans bror, Pernod of Horizon (ah, namedropping är så sweet).
Jag är hur som helst nöjd med att jag fått ihop något som jag kan stå för, även om det bara är två riktiga effekter, varav den ena är ganska återanvänd och den andra kodades i något liknande panik förra helgen, och inte optimerats som den borde. Konceptet är baserat på flashbacks från mina tidigare produktionen (and it goes all the way back, way back, way back, vilket Theo Parrish-fans och anhängare av Commodore-ballongen förhoppningsvis uppskattar) och en utvidgning av We/Banana-storyn till att omfatta hans storslagna förflutna. Those in the know will know och kanske le lite galet åt det hela. Jag hade inte tid att göra ny musik, men ljudeffekterna speedkodades under manisk galenskap och återanvändande var en av poängerna, så att soundtracker ekar av Civitas och tidigt 2000-tal bidrar till stämningen.
Det ska bli kul att se hur de närmast sörjande reagerar på det här, för jag har verkligen inte en aning om huruvida folk kommer upfatta det som bra eller dåligt. Jag skulle gissa på att det blir en blandning av ettor, femmor och kanske en eller annan sjua på CSDb. Ettorna kommer från Ungern och Tyskland, femmorna från Danmark och Tyskland och sjuorna från Sverige och Tyskland. Och kanske Turkiet.
Kom ihåg var du läste det först! /Vicke Lööd
(Uppdatering med länk till den färdiga produkten levereras nästa vecka.)
2007-07-01
Hur klipsk är du?
Det finns en uppsättning uttryck, som jag föreställer mig användes åtminstone under 50- och 60-talet, eventuellt tidigare och av vissa antagligen långt in på 70-talet. Men absolut inte på 80-talet.
Uttryck kan kännas olika starkt associerade med den här kategorin, som eventuellt skulle kunna vara allra mest använd i spelfilmer om mästerdetektiven Blomkvist. Men hur skulle jag kunna veta, jag har inte sett mer än brottstycken av någon av de här filmerna.
Det mest centrala uttrycket kan vara "styvt", som i "det var styvt gjort". När jag är full-i-sjutton-bakfull, och tänker som allra klarast, så brukar jag fundera mycket på den här typen av grejer. Visst vore det roligt att någon gång figurera i ett sammanhang där någon på fullt allvar kallar någon annan för en "skitstövel"? Eller "usling"? Jag letar egentligen efter något som ligger mitt emellan skitstövel och usling. Men sann lycka kan endast uppträda, som ett plötsligt ljus, som en glänta i skogen en solig dag, om någon med härligt allvarlig/hurtig 50-tals-stämma skulle säga till en "det där var styvt gjort".
Uttryck kan kännas olika starkt associerade med den här kategorin, som eventuellt skulle kunna vara allra mest använd i spelfilmer om mästerdetektiven Blomkvist. Men hur skulle jag kunna veta, jag har inte sett mer än brottstycken av någon av de här filmerna.
Det mest centrala uttrycket kan vara "styvt", som i "det var styvt gjort". När jag är full-i-sjutton-bakfull, och tänker som allra klarast, så brukar jag fundera mycket på den här typen av grejer. Visst vore det roligt att någon gång figurera i ett sammanhang där någon på fullt allvar kallar någon annan för en "skitstövel"? Eller "usling"? Jag letar egentligen efter något som ligger mitt emellan skitstövel och usling. Men sann lycka kan endast uppträda, som ett plötsligt ljus, som en glänta i skogen en solig dag, om någon med härligt allvarlig/hurtig 50-tals-stämma skulle säga till en "det där var styvt gjort".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)