2008-12-28

Hejsan, hejsan, gnomer och gruvarbetare

Nu är jag hemma igen. Bara så att ni vet. Sitter och myser till "Blood runs from the altar" av Grotesque. Tågresan var sådär. En tant satt framför mig och hostade intensivt hela vägen från Stockholm till Malmö. Livet är som en trädgård. Lucifer smyger i skuggorna.

2008-12-25

White christmas all y'all

Här i Alunda är det i alla fall det. Hyfsat vit. Mest isig, men lite snö i alla fall. Idag var vi och hälsade på farmor i Östervåla. Där var det lite mer snö. Annars vet jag inte riktigt. Det är som det är, det här med julen. Le Clézio-boken jag fick var bra. På TV är det mest dåligt. Ute är det mörkt. Endast UL-Tomten är vaken.

Den lokala Macintosh-datorn har pajat igen, sådär som den plägar göra. Nu kör jag på någon begagnad Internet Explorer-maskin. Den är inte bättre, men lite sämre. Tekniken är primitiv i utmarkerna.

2008-12-22

Närmare

Förra veckan såg jag filmen Control, om Ian Curtis och Joy Division, och nu har jag just sett 24 Hour Party People, om Factory Records, Joy Division, Happy Mondays och Hacienda. Ganska fina filmer båda två, den förstnämnda väldigt seriös, den andra smått oseriös. Men vad kommer jag att tänka på, förutom att Joy Division var väldigt bra? Mina favoritklotter:

3. "Tunnel of Love" (ovanför en betongtunnel, någonstans åt Gränby-hållet i Uppsala)
2. "Kukar." (i en busskur i Alunda)
1. "Love Will Tear Us Apart" (på en risig tegelvägg vid en lerig parkering i centrala Enköping)

2008 börjar närma sig sitt slut, så det är mycket listor. Årets bästa skiva? Blir nog inte så mycket sådant i år, jag har inte lyssnat på så mycket ny musik, och det jag har hört har inte övertygad. Det som hamnar på årsbästalistorna har inte övertygat. Jag är inte övertygad. Ingen har täckt mig med tyg. Det är det som är problemet!

2008-12-21

VM i nybörjarmisstag

Skulle fixa en bugg i min musikspelare och läste på lite mer noggrant om RDir-API:t, som i Symbian används för att läsa kataloger. Till Open() skickar man bland annat in en bitmask med filtyper som man vill ska komma med när man läser innehållet. Galet nog så är den första flaggan, KEntryAttNormal, definierad som 0, snarare än 1. Sedan kommer 1, 2, 4, 8 etc. Fråga: vad händer om man OR-ar ihop något med 0? Att det sen inte funkar som förväntat är inte speciellt förvånande. Det gick att hacka runt det, genom att kolla typen på filerna i efterhand, men kan jag verkligen vara den första som upptäckt detta? Jag noterar i förbifarten att det här problemet finns i både 9.2 och 9.4. Och med tanke på Symbians höga ambitioner när det gäller binär-kompatibilitet så lär det vara svårt att fixa.

Här är dokumentationen.

Mer kul: KEntryAttHidden innebär enligt dokumentationen "hidden file or directory". Vem hittar på sådana här vansinnigheter? Hela RDir-klassen är full av knark.

2008-12-18

Odödad, eller?

Ser lite bilder på eventuella framtida Motorola-mobiler som faktiskt ser riktigt tuffa ut. Bara lite bilder, men kolla in designen på Flash och Calgary. Om Nokia kunde göra så här snygga telefoner skulle jag antagligen fria till Olli-Pekka Kallasvuo. Eller åtminstone börja stalka honom, beroende på vad som skulle verka mest mystiskt på ett attraktivt sätt. Eller bara obehagligt. Jag känner att jag börjar tappa tråden nu. Okej, jag trycker på "Publicera inlägg" så blir allt bra. Hejdå!

Dagens avsnoppande svar på dumma påståenden

3. Du är ful!
2. prove it
1. prove

(Appendix: Exampel på dumma påståenden:

- Den här bloggpostningen är helt meningslös.
- Den här bloggen är helt meningslös.
- Du är helt meningslös.
- pointless)

2008-12-16

Julmuller

Det kan inte vara en tillfällighet att jag upptäcker en så härligt mullrig orkester som The Berzerker på kvällen, och sen blir väckt av en jordbävning på morgonen. Det måste vara det intensiva grindandet från min stereo som gjorde att jorden skakade till. Jag är glad över att äntligen ha fått uppleva en jordbävning, efter två besök i Japan, fulla av besvikelser på det området.

2008-12-15

Tänk om...

Eller tänk om inte. Eller tänk inte alls, för det är nog inte så mycket att bry sig om. Om Microsoft släpper en ZunePhone eller ej, det känns ungefär lika intressant som Zune gjorde från början. Om du inte kommer ihåg vad Zune var så var det Microsofts misslyckade försök att göra en mp3-spelare. En misslyckad mp3-spelare i kombination med en misslyckad mobilplattform, wow! Vilka synergi-effekter det skulle kunna leda till! Och då menar jag synergi som i att en kombination ger en större toxisk effekt än summan av de enskilda gifterna.

2008-12-14

Interaktionsdesign

Idag tipsar vi om att Matthew Garrett skriver om användargränssnitt i duschar. Själv nöjer jag mig med att konstatera att det är intressant att man kan lyckas göra något så enkelt som en vattenkran svår att använda.

2008-12-13

Olagligheter

Val Henson berättar om studier av hur kriminella omgivningar skapar kriminalitet. Kanske inte så överraskande, men det är tråkigt att grafitti tas som exempel på kriminalitet. Det handlar om kontext. Grafitti är per definition kriminellt, men varför ska det egentligen vara kriminellt att måla något på ett elskåp eller ett miljonprogramshus? Det handlar om att vi associerar en anarkistisk form av grafiskt uttryck till andra former av brott. Skriver man poesi kan man ge ut fulkopierade fanzines, men vad ska man göra om man gillar att måla med sprayburk?

Vad hände egentligen?

När jag lyssnar på Remember Tomorrow från Iron Maidens första skiva så undrar jag vad som egentligen hände i brytningen mellan 70- och 80-tal. I ett mikrokulturhistoriskt perspektiv är den här perioden gåtfull. Från 70-talets politik, tajta tröjor, flummiga musik och långa hår, till 80-talets kommersialism, puffiga kläder, synthpop och puffiga hår. Precis där i brytningen är allt en aning skumt. Den mer obestämda postpunken ersätter punken: från direkt konfrontation till vagt utåtriktad subjektivitet. Från skrän och tuppkammar till rockar och kajal. Samtidigt: space- och symfonirock komprimeras till heavy metal, i början rå, så småningom hårt 80-talspolerad och strukturerad. Hiphoppen har jag lite taskig koll på, men runt 1980 verkar den helt flippad, om man jämför med hur den senare putsats och strömlinjeformats, både vad gäller klädstil, produktion och grafisk stil. För att inte tala om hemdatorer, programmerade av män i glasögon och mustasch.

Det som hände 10 år senare känns inte alls lika intressant, kanske för att jag upplevde det i närbild och inte kan se det i ett romantiskt skimmer, kanske för att det helt enkelt inte var lika intressant. I övrigt har jag bara frågetecken att erbjuda. Sju stycken, närmare bestämt: ???????

Jag kan kasta in ett semikolon också: ;

2008-12-10

Frida och Anna, Anna och Frida

Det handlar inte om Annifrid. Det handlar om Frida Hyvönen och Anna Ternheim, två svenska schlager-artister (just nu placerar jag in all musik på en skala mellan schlager och Agoraphobic Nosebleed/Lustmord/Grotesque) som har släppt nya skivor i år.

Anna står för besvikelse. Alla hennes låtar handlar om det. Som vanligt. Och skivan är delvis därför en besvikelse. Ungefär som när Suede någon gång runt tredje och fjärde skivan blev en parodi på sig själva, så börjar Anna Ternheim bli det. I hennes låtar har det alltid just tagit slut. Det är hopplöst. Det är mörkt. "Låv" (som hon gillar att uttala det) är drivkraften i allt. Det är lite som att titta på Days of Our Lives: det finns inga andra värden i världen, allt ställs i relation till vansinnig kärlek. Det gjorde mig inte någonting på förra skivan, där det fanns vansinnigt bra låtar, som Girl Laying Down, Today is a Good Day, Such a Lonely Soul, Lovers Dream. Alltihop var bra. Det mesta på den nya skivan känns som en axelryckning.

Frida har bättrat sig avsevärt. Det monotont bankande pianot från första skivan har tonats ner och fräschats upp med arrangemang som faktiskt innehåller andra instrument. På första skivan var många av låtarna ganska meningslösa, medan de få som var bra var riktigt bra. Här är de bra låtarna fler och ännu bättre, medan vissa känns lite för spexiga för mig. Och "Oh Shanghai" är bara för mycket. International Karate, anyone? Jag har inte lyssnat tillräckligt mycket, men den här kommer jag fortsätta lyssna på.

Guld

Jag blir inte direkt förvånad när mobil-sajterna är negativa, men samtidigt... kom igen, för fan! När europeiska mobiltillverkare vågar sig på att göra sådana här galna grejer så blir man glad över att designen är fräsch och annorlunda, man börjar inte gnälla om att det är för få megapixlar och för liten skärm. Lite trist att sådana här telefoner alltid kostar minst en miljard och är tillverkade av rent bling, annars hade jag skaffat en. Även om jag också vill ha GPS och WLAN i min telefon.

2008-12-09

Mörkret i vårt inre

Jag är ute ur tunneln. Jag har förberett för ett möte hela dagen igår. Jag har suttit på själva mötet idag. Vissa av oss är gjorda för möten, andra är det inte. Det är så skönt att det är över.

2008-12-07

Du har väl inte släppt greppet?

Greppet hårdnar. Men jag har sovit på tåg hela dagen. Det gick bra. Var i Örebro och inspekterade Martins måleri. Det är bra. Inspekterade även demos från X. De var bra.

Allt är bra. Imorgon skär vi upp handlederna igen.

2008-12-04

Uppmuntran

Ibland, när det känns som mitt att liv är fullt av motgångar, så brukar jag tänka på Boyzone. De slog verkligen alla rekord när de kom på det namnet. Det är fantastiskt roligt. När andra tar i för mycket (Beatles, Bohren und der Club of Gore, Godspeed You Black Emperor, Jesus and the Mary Chain, Philemon Arthur and the Dung, Revolting Cocks, Rocket from the Crypt, Rotting Christ, Simon and Garfunkel, Yellow Magic Orchestra, för att ta några exempel) i sina försök att vara roliga, så gjorde Boyzone helt rätt: de tog något enkelt, något kort, något väldigt nära och skapade stor poesi med ett enda (om än sammansatt) ord. Boyzone. Genier.

Vad brukar du själv göra? Äta en banan?

2008-12-02

Ungefär som om jag vore overklig

Jag skriver namn och årtal i böcker jag köper, så att jag vet att de är mina och när jag har köpt dem. Lika sant som jag är verklig av Hanne Ørstavik vet jag därför att jag köpte 2006. Jag läste den igår. Anledningen till att jag skjutit upp det är att jag vill sprida ut Hanne Ørstaviks böcker över tiden. De inspirerar med sin närgångenhet, sin känslomässiga laddning. Som i alla hennes böcker handlar det om en människa som har svårt att hantera sin omgivning. Som i alla hennes böcker är det intensivt, nästan hopplöst och snart över.

Fan, vi hann inte

Vi som jobbat så hårt på Magdalena Neuner Biathlon till Super-CPU-utrustade C64-or. Vi som tagit fram en special-optimerad crossassembler med fullt IDE till CP/M. Vi som skulle bli rika. Nu blir vi blåsta på konfekten. Vem är det som poserar så glatt på omslagsbilden till RTL Biathlon 2009, om inte Magdalena Neuner. Nu lägger vi ner.

2008-12-01

I framtiden, i Japan

Engadget visar bilder (och dreglar över tekniska specifikationer) på de tre stora japanska operatörernas senaste telefoner. NTT DoCoMos ser ut som de har gjort i flera år: platta och fyrkantiga. Softbanks ser ut som telefoner. KDDIs ser ut som mellanting mellan de båda andra. Men ganska många är sådär snygga som telefoner utanför Japan aldrig är. Dessutom i andra färger än svart och grått. När kommer vi kunna köpa snygga mobiltelefoner i Europa?