2009-02-28

Funderingar i förskingring

Jag gillar meningar som utan uppenbar avsikt svängar av i en helt oväntat riktning, sådär som vissa saker gör i dokumentationen, för sådan kan vara svår att formulera, men den typen av formuleringskonst är egentligen ett hantverk och jag tycker inte om när man blandar ihop konst och hantverk.

För någon vecka sedan satt Anna Ternheim i TV-apparaten och pratade om groupies. Jag tror att jag skulle uppskatta om hon drog med mig till sitt hotellrum, imponerade på mig genom att beställa room service, ta droger och eventuellt slå sönder något, sen knulla på mig lite snabbt och ointresserat för att sedan be mig dra åt helvete, och avsluta det hela med att bryta ihop i ångertårar.

I torsdags morse undvek jag städerskans dammsugarterror och smet ned till biblioteket tillsammans med en kopp kaffe och Kafkas Slottet (tack, Johan och Martin). Det känns platt att förklara Kafka som en uppgörelse med hjälplöshet, hopplöshet och byråkrati, för det finns så mycket liv i det. Bara i första kapitlet förekommer snöbollskastning och lekfulla badande män, och sen står det inte på förrän de vansinniga medhjälparna dyker upp. När jag tänker efter så är det inte alls olikt Roy Anderssons filmer: samma absurda logik, samma humor, samma ondskefullt kalla värld.

Och på tal om TV och torsdagen som var dagen för dagen i förrgår ("i torsdags"), så köpte jag en TV-apparat (tack för skjutsen, Petter), och vilken TV-apparat sen! En Samsung på 40 tum (eller en meter, som man skulle kunna säga på metriska), 1080p ("I've got one of these cocksuckers at home myself.") och fler uttag på baksidan än du kan skaka en pinne åt. Jag känner hur jag krymper i dess närhet, att jag inte längre är obestridd herre i mitt eget hem och hemmet är där hjärtat ligger.

Och där lämnar vi bloggen för idag: i förvirring och osäkerhet.

2009-02-25

Monarkistbloggen

Här på monarkistbloggen väljer vi såhär på kvällskvisten att upprepa vad vi sa redan till frukosten. Om vi behöver någon upphöjd person, som alla i Svea ärofulla rike kan sluta upp kring, så är inte kungafamiljen det rätta stället att leta på. Kungen ses av många som en ointelligent fjant, och hela institutionen som sådan delar folket i två läger. Senast vi i detta land hade en figur av den eftersökta typen var på 70- och 80-talet, då alla underkastade sig Ingemar Stenmark, som på ett Jesus-aktigt sätt stod enbart för det positiva. Och alla trodde.

I övrigt hänvisar jag till Naseer, som kommenterar ämnet med hedern i behåll.

2009-02-24

Smashing the gnome for fun and profit

Var ute och nördsurfade lite och hittade en bloggpostning om hur man skriver ett virus till Linux. Jag hade väntat mig något stenhårt hackigt, i stil med den klassiska "Smashing the stack for fun and profit". Men det har gått ett antal år, artiklar publiceras inte längre i ascii-tidningar och man måste inte skriva assemblerkod för att knäcka folks datorer. Man tar sig för pannan! Utvecklarna bakom Gnome och KDE drar sig inte ens för att öppna upp stora säkerhetshål i sin iver att efterlikna Windows. Okej.

Länkar i kedjan

En av våra demos till MWC, som enligt Gizmodo är cool men helt oanvändbar som UI. Tja, det är i alla fall coolare än ännu en grid-meny på en 3d-kub, som alla andras.

Det här känns mest lite dumt, men jag kan inte låta bli att länka, så wtf.

Två länkar är lite lite, så här kommer en länk till en helt meningslös bild som utfyllnad.

2009-02-22

SMHI

Själlösa vindar blåser upp över Bottenviken och drar sedan ner över Polen och Baltikum framåt eftermiddagen. I Götaland och södra Svealand mestadels uppehåll, men tidvis pest och jävulskap. I västra Norrlands inland kraftig nederbörd, uppåt 20mm blodblandat regn och grodor. God kväll!

2009-02-21

Vykort från verkligheten

Hej!

Idag har jag slutat snusa. Hur länge ska det här hålla?

MVH

Linus

2009-02-18

The VM

Imorgon smäller det! TV-mottagare har installerats på jobbet, för att jag inte ska behöva missa en minut av spektaklet. Herrarna (bara en sådan sak som att vi fortfarande talar om "herrar" och "damer" i de här sammanhangen inspirerar den humoristiska ådran i alla under 70) har inte haft ett så starkt landslag sedan någon gång på Gundes tid, och damerna har aldrig varit så bra.

VM inleds imorgon med damernas 10km i klassisk stil, antagligen den enda tävling där det vore överraskande om det blev några svenska medaljer. Vi kan kalla det en mjukstart. På fredag kör herrarna 15km klassiskt, med klar medaljchans för åtminstone Anders Södergren och Johan Olsson (etta respektive trea förra helgen).

Frågorna hopar sig:
  • Kommer finskorna ha någon chans mot Justyna Kowlczyk imorgon?
  • Har Lukas Bauer återfunnit fjolårets form, och vad räcker det i så fall till om Anders Södergren är så bra som han verkar vara just nu?
  • Är det äntligen dags för Franz Göring att få sitt stora genombrott, eller kommer han fortsätta att leva i skuggan av Axel Teichmann (om man nu över huvud taget kan leva i någons skugga med det efternamnet)?
  • När ska Internationella Skidförbundet fatta att det är dags att köra femmilen med intervallstart igen?
  • Hur är det egentligen med Marit Björgen?
  • Är damernas sprinttävling avgjord på förhand i och med att Petra Majdic ställer upp?
  • Vilka valörer blir det på de svenska medaljerna i stafetterna?
  • Hur är egentligen Lina Anderssons och Emil Jönssons form? Blir det några medaljer i sprint-tävlingen?
Många frågor, men inte så många svar än så länge. Tills vi vet så skulle jag vilja ge ett litet tips om hur man kan tänka när man står inför ett svårt vägval. Tänk så här: vad skulle Gunde ha gjort?

2009-02-15

Sinn und Bedeutung

Vid något tillfälle, då jag studerade filosofi, försökte jag argumentera mot min föreläsares realism vad gällde språklig referens. Jag hade inte egentligen tänkt igenom saken, men kände att han hade fel. Han hävdade alltså att om han sa "den där stolen är brun", så refererar uttrycket "den där stolen" till den faktiska stolen, mer precist tinget i sig som vi uppfattar som den där stolen.

Strax efteråt slog det mig att exemplet hade blivit intressantare om vi hade lämnat rummet och någon stannat kvar därinne, hällt bensin över stolen, tänt på och bevittnad hur den förvandlades till aska. Om jag och föreläsaren då hade stått utanför rummet och fortsatt prata om stolen, vad hade hänt med referensen? Rör de sig inte bara genom rummet, utan även genom tiden? Vilket ting i sig refereras det till när vi talar om Platon, som vi ofta gjorde på den tiden?

Längre kom jag inte just då, så när jag kom att tänka på det här igår kväll så slog det mig att det inte var uppenbart att jag hade haft rätt. Frågan verkade dessutom ganska oklar: vari består referensen? Det verkar uppenbart för mig att referensen är något i talarens sinne, men jag kan tänka mig att en realist skulle kunna ha en annan åsikt. (Kan man hävda något så absurt som att värden existerar på egen hand ute i naturen, så borde man inte banga för att hävda att det även finns en faktisk koppling mellan ett uttalande och ett objekt.)

När jag tänkt lite på mina gamla exempel så tog jag mig för pannan och suckade. Så naiv man kan vara när man fångas upp i någon annans tankemönster. I klassisk, analytisk språkfilosofi sysslar man bara med påståenden, helst väldigt enkla sådana, som refererar till fysiska objekt. "Den nuvarande kungen av Frankrike är skallig." (Uttala denna mening och Russell kallar dig för lögnare.)

Vad händer istället om vi refererar till något som inte är ett fysiskt objekt, om vi t.ex. säger "Förra veckan var det fint väder"? Skulle realisten hävda att tidsperioden som vi benämner "förra veckan" i den verkligt verkliga verkligheten är något i sig? Står där brevid tinget-i-sig-stolen en tinget-i-sig-vecka och skräpar? Jag hoppas att ingen kommer försöka hävda den ståndpunkten.

Vi får helt enkelt acceptera att referensen är talarens och att språket flyter: referenser måste tolkas av lyssnaren. Språk är kodning och avkodning, med saker som försvinner på vägen. Man kan förstå att det inte känns roligt att acceptera detta: en viss oro kan uppstå för att man inte har förklarat hur språket över huvud taget kan fungera.

Och så the standard disclaimer: jodå, man kan lugnt hävda att hela frågan är helt meningslös, om man känner sig destruktiv.

2009-02-14

wiigooski.com

Lördag utan planerade aktiviteter, det är grejer det. Eller tja, jag hade faktiskt planerat att titta på skidåkningen på TV, vilket jag gjorde med stor behållning. När gjorde de svenska landslagen en så stark insats senast? Har de någonsin gjort det? Fem svenskar i herrtävlingen, och Mattias Fredriksson var sämst med en fjortondeplats. Oj.

Efter skidåkningen gick jag och handlade batterier till min wiimote. Har inte använt min Wii på över ett år, men efter att ha sett vilka feta spel man kan ladda ner för en billig penning till PS3 härom dagen så kändes det som om det var dags att kolla om det fanns något liknande till Wii. Det fanns det.

Utbudet är ganska begränsat, men det fanns i alla fall några spel som verkade intressanta, så jag köpte wii-pengar för 30 euro och surfade runt lite bland utbudet. Användargränssnittet är ganska förvirrande och jobbigt att använda. Det finns ingen konsekvens, utan varje skärm har sitt eget UI, lite som på webben. Det är dessutom ofta ganska långsamt, och när saker ska laddas ner så får man inte speciellt mycket info om vad som händer. En progress bar hade kunnat vara något.

Folk i min omgivning hävdar att World of Goo är det fetaste, så jag köpte det. Det funkade alldeles utmärkt att bränna några timmar på: lite lagom svårt för att jag ska slippa anstränga min svaga lilla hjärna för mycket, och idén känns allmänt ganska fräsch. Den grafiska designen och berättelsen de byggt upp runt spelkonceptet får mig mest att gäspa, det är typiskt sådär lite småkitchigt och "roligt" som det ska vara i pusselspel.

Titta gärna på skaparna 2D Boys hemsida, de ger ett sympatiskt intryck och spelet finns till en massa plattformar, bl.a. Linux.

Jägare och tjuv

Frida Hyvönen sjunger i Dirty Dancing om sin barndomskärlek, som sedan de träffades sist har hunnit bli sotare, jägare och far till två barn. Så typiskt norrländskt, tänker jag först om att han är jägare, sen funderar jag lite på vad det betyder. Att kalla någon som är ute och skjuter älg för nöjes skull för jägare känns som missbruk av språket.

Så vad betyder "jägare"? Jägaren är en mystisk figur, en varelse som lever ute i skogen, med pilkoger på ryggen. Jägaren är skygg i sina kontakter med människor och trivs bäst i skogen, bland träden, fåglarna och de stora djuren. Han är typiskt man, men kvinnliga jägare kan förekomma. Han är en del av den natur han vistas i: träden och djuren är en del av världen precis som han själv. Han känner djuren, och djuren känner honom. Hud, bark, päls, fjädrar: han noterar skillnaden, men för honom är naturen ett.

Jag är osäker på om det här resonemanget visar på en ny attityd till kategorier från min sida, eller om det handlar om en annan aspekt av det. Grundläggande är fortfarande att användning av kategorier i språket är skadligt.

2009-02-12

Om man ändå vore en lama

Ibland när jag tänkter på Jeff Minter, så blir jag nästan tårögd. Han och jag har ett långt förflutet tillsammans, han har alltid skrivit de mest flippade spelen. När jag och min bästis/granne Tobias spelade Matrix och Attack of the Mutant Camels i hans källare, så täckte vi för fönstren, släckte allt ljus och la på egna ljudeffekter på spelen. C64-an var ny och skinande gråbeige och världen var full av magi. Själv datamaskinen var inte speciellt estetiskt tilltalande, men de sexton färgerna på den flimrande skärmen var galna, dansande vansinnesskapelser. Minns du Bandits så vet du vad det handlar om: en psykstörd kombination av rymdskepp och frukt. Det var inte Jeff Minter som kodade Bandits: hade han gjort det så hade det varit mycket snabbare, och frukterna hade varit kameler.

Igår fick jag tips av Hannes att läsa vad Minter har skrivit om sin digitala uppväxt. Man får inte missa det här om man är det minsta nördig, så gå och läs. Det är som ett långt, personligt brev från en parallell dimension.

2009-02-04

Och på tal om sjukt nördigt...

Vilka hjältar. Både Adolphson-Falk och killen som blev tvungen att stilla sin nyfikenhet.

(Tack till Wukke för tipset!)

2009-02-03

Om att misslyckas

Ibland är det svårt. För mig och för andra. Jag gjorde en låt till C-64 för några år sedan, som egentligen var mindre låt än kodexperiment. I grunden är det en vanlig låt, d.v.s. ett paket med spelarkod och data, gjord i en vanlig editor (musikprogram kallas för musik-editorer på C-64, snarare än något i stil med "tracker"). Sen skrev jag kod för att kunna kontrollera filter, puls och lite andra grejer med tangentbord och paddles. Värdena sparades ner till minne, och sedan till disk, och i det färdiga programmet spelades låten och modifierades utifrån de nedsparade tabellerna innan ljuddatan skickades till SID-chippet.

Det som typiskt händer när man sedan släpper en C-64-låt är att gänget bakom HVSC rippar den till en PSID-fil och lägger in den i sin feta (och tydligen elektriska) samling. Det kan gå lite för snabbt ibland. Om man ska till att rippa en låt, så är det första man gör att titta på adressen $1000 efter något som ser ut som en vanlig låt, kolla var den ser ut att sluta, typiskt runt $2000, spara ut detta och slänga på en header med lite info om låten.

Jag ville slippa att rippet gjordes på det sättet, för då skulle man bara höra den omodifierade låten, utan mina filter- och puls-svep och annat blaj. Därför la jag in följande text på adress $0f00 i minnet:

hey hvsc crew, don't disappoint me this time... just saving 1000-2000 and adding a header won't work with this one, ok?


"Svårt att missa", tänkte jag och kände mig nöjd. Inte för att jag blev speciellt förvånad när låten kom med i nästa utgåva av HVSC och de ändå hade misslyckats kapitalt, på precis det sätt som jag ville undvika, men lite löjligt kändes det. Inte ens något så uppenbart som att min ursprungliga fil var ett antal gånger större än en vanlig $1000-låt hjälpte. Det är kul att de vill ha med mina "kompositioner" och så, men de kunde ju låta bli att ha sönder dem i så fall. Det är lite som om en mp3-grupp skulle råka få med ett par minuter brus istället för den riktiga låten.

Nåväl, den har legat där sedan 2006, och idag kom jag på idén att fixa saken. Inte helt trivialt med så förvirrad kod som min, så jag la 20 minuter på det och blev nästan klar. Sen tänkte jag att det var ett tag sedan jag har bloggat om något sjukt nördigt, så nu har jag lagt ungefär lika lång tid på att skriva det här, istället för att gå och lägga mig.

Det gör jag nu istället. God natt! Sov gott och dröm om besjälade datorer!

2009-02-02

Men gud så hemskt det här var då

Läser i DN att Åhlens beslutat sig för att sluta sälja dunprodukter, sedan det framkommit att änder och gäss plockats levande. Tydligen en form av djurplågeri av någon form av söta djur, som inte är acceptabel. Skandal, helt enkelt. Det påminner om andra djurskandaler, i stil med katter som pälsdjur och hundar som mat.

Men seriöst, om det här är så jävla hemskt, så är det tur att det finns så lite kunskaper om hur de djur vi äter (eller "ni" snarare, jag är alldeles för moraliskt högtstående och allmänt härlig för sådant beteende) behandlas innan de tas av daga. För runt 10 år sedan hade Hemköp planscher uppe i sina butiker, med en bild på en Belgian Blue och text som lydde något i stil med "när vi hörde talas om Belgian Blue så kunde vi knappt tro våra öron [...] vi skulle aldrig sälja sådant". Okej, så att de fortfarande, 10 år senare, säljer kyckling betyder att de antingen är dumma, ljuger eller inte har koll på sina varor. Vilket oväntat beteende, sådär i gränslandet mellan moral och profitintresse!