2017-12-23

Jul-ägg

Om man brukar blanda ihop påsk och jul så känns det här säkert helt naturligt. Klart att man äter jul-ägg på julen. Vad ska man annars äta? Jul-fiskpinnar? Jul-påskägg? Jul-spaghetti? Nej, jul-ägg ska det vara, extra stora, med en riktigt gul gula.



Eller om man tycker att påsken är bättre än julen rent allmänt, då tycker man nog att det här är toppen. Man kokar sig några jul-ägg och korkar upp påsk-musten, som man har lagrat i åtta månader.

Julkaffe 23 av 24: Brasiliansk Pärlböna

Nu är det snart jul. Etiketten gav mig gott hopp om att det här skulle vara bland de bästa kopparna hittills i den här kalendern, men när det kommer till kritan så tycker jag nog mest att det är lite för syrligt. Eller så har jag låtit det brygga för länge. Hade jag haft pulver till en kopp till så hade jag tagit lite mindre tid på mig.



Det blir 2 av 5 bönor idag. Gutår!

2017-12-22

Julkaffe 22 av 24: Mount Kenya

Man kan inte klaga på möjligheterna att återupprepa förståsigpåar-frasen "bärig syra" när man dricker det här. Jag tycker att det fattas lite sötma för att balansera upp det, det brukar jag göra med kenyanskt kaffe. Men det här är i alla fall fullt godkänt, det är en rätt trevlig kopp kaffe.


Det blir 3,5 av 5 bönor för den här koppen. Jag skrev först 3, men sen uppgraderade jag det.

Julkaffe 21 av 24: Franskrost

Det här kaffet borde naturligtvis drickas med mjölk och serveras av någon riktigt otrevlig fransk kypare. Sen har jag aldrig varit i Frankrike, så vad vet jag. Av någon anledning så tycker jag att det här kaffet luktar som jag brukar tycka att kaffe luktar när jag är berusad. Sen smakar det givetvis mörkt och bittert. Jag är inte stormförtjust, men det finns något blommigt i eftersmaken som är ganska trevligt. Jag hade kunnat tänka mig en kopp till, men skulle inte köpa ett helt paket.


Det blir 2 av 5 bönor.

Julkaffe 20 av 24: Etiopien

Det står på etiketten att det är jättegott till desserter, men jag åt ingen dessert till det här kaffet. Jag bara bälgade i mig det som en karl. Inget tilltugg, möjligtvis halva koppen hembränt. Jag hade inget hembränt. Jag tycker att det fattas något i mitten, det är rejält rostat och har en fungerande syra, men det blir lite tunt. 


Det blir 2,5 av 5 bönor för den här bönan. Eller koppen, det kan ju vara jag som har misshandlat kaffet.

Julkaffe 19 av 24: Valencia

Jag föredrar kaffe som smakar kaffe. Choklad och apelsin gör inte saken bättre. Men snyggt blänk från lysrör i koppen där. Det hade kunnat bli bonus för det, men jag skiter i det.



Det blir 1 böna av 5 för den här godisdrycken.

2017-12-18

Julkaffe 18 av 24: Meru

Det här känns som ett väldigt vanligt, lite mörkare kaffe. Inga överraskningar, men skönt att det är en del syra på det, så att det inte bara känns insmickrande. Jag tycker inte att det känns så fylligt som mätarna på etiketten hävdar, det är som att det fattas något på det området.



Det blir 2,5 av 5 bönor för den här nästan fullt godkända koppen kaffe.

2017-12-17

Bye, Bye Sverige

Jag tänkte att det här Bye, Bye Sverige skulle kunna vara roligt, om det inte bara skulle vara som en fjärde säsong av Historieätarna. De två första säsongerna var roliga, även om den andra inte vara lika rolig som den första och inte på något sätt nödvändig. Det var en uppföljning eftersom den första säsongen var populär. Den tredje var mer av samma sak, utan några som helst nyheter. De gjorde en julkalender också, den var säkert rolig för de barn som inte orkat se den ursprungliga serien.

Bye, Bye Sverige är en fjärde säsong av Historieätarna. Det var inte värt att se klart första avsnittet. Inte helt oväntat.

Det är lite som Göta Kanal. Den första filmen är typ skitdålig, men hade någonting som gjorde att den gick hem (typ att det inte fanns något roligare på TV på den tiden, eftersom det enda som var roligt runt 1980 var Ingemar Stenmark och han gjorde inte så mycket väsen av sig på sommarhalvåret). Långt senare gjorde man en tvåa och en trea, som jag inte har sett, men som säkert är oerhört dåliga. Om de nu gjorde en fjärde film, där Ulf Brunnberg har huvudrollen, så skulle det ungefär motsvara Bye, Bye Sverige.

Julkaffe 17 av 24: Kaapi Royale

Jag har lite svårt att säga vad jag tycker om det här egentligen, för det kan vara så att det gömmer sig något nere i smakdjupen som jag borde gilla. Eller så gör det inte det. För allra mest känns det som en ganska bra mörkrost: det är först barskt och så lite bittert i eftersmaken. Däremot fattas det något i mitten, det blir liksom tomt där. Det fattas substans. Så kan det gå. Det finns nog inget nu. Nu tar jag sista klunken... Nej.



Det blir i alla fall 2,5 av 5. Inte så illa.

Julkaffe 16 av 24: Panama

Det här är den kopp kaffe jag har gillat bäst hittills i den här julkalendern. Det är ganska friskt och lite sådär gräsigt i smaken som jag gillar i i stort sett allt: öl, olivolja, bubbel etc.



Det blir däremot inte mer än 3,5 av 5 den här gången heller.

2017-12-15

Julkaffe 15 av 24: Genuine Antigua

Det är syrligt så det räcker, men jag tycker inte att den typer av bönor kommer till sin rätt om de rostas så här mycket. Lättrostade kan de här bönorna få leva ut hela sin fruktighet, här blir det begränsat. Eller så är det inte riktigt vad jag tror. Jag vet inte. Tycker dock att det här är trevligare än många av de söta, mörka sorterna i den här kalendern.



Vi delar ut 3 av 5 bönor till den här koppen.

Julkaffe 14 av 24: Papua Nya Guinea

Vem i hela världen kan man lita på? Vem ska man tro på? Här ser det ut på etiketten som om det här skulle vara mörkrostat, men så är det istället ett lite tunt mellanrostat kaffe. Tycker inte att det är så tilltalande, smakar som de tråkigare kopparna av barndomens mellanrost.



Det blir 2 bönor av 5 den här gången.

2017-12-13

Julkaffe 13 av 24: Pepparkakskaffe

Nu kör vi! Det luktar pepparkaka, det smakar pepparkaka, förutom att den sockriga sötman saknas, men det kan jag tycka är skönt. Jag gillar pepparkakor, men är inte säker på att jag gillar andra saker som försöker smaka pepparkaka, t.ex. mjuka pepparkakor. Men det här tycker jag i alla fall funkar ganska bra. Det är inget lysande kaffe, men en ganska trevlig dryck. Det smakar helt enkelt inte så mycket kaffe av det, eftersom det smakar så mycket pepparkaka.



Det blir 2,5 bönor av 5 för det här icke-kaffet.

2017-12-12

Julkaffe 12 av 24: Monsooned Malabar

Hej!

Jag har druckit kaffe! Mörkt, fylligt och utan någon syra, som markeringarna på påsen visar! Första klunken tycker jag att det är trevligt. Sen känns det lite ospännande. Sen börjar jag tycka att det känns platt och färglöst. Det känns också lite grann som om jag skulle ha druckit för mycket kaffe. Det är i och för sig bara dagens andra kopp, men jag är ganska tom i magen. Det snöar ute. Det kommer någon sådan där modern musik, som mest är takt och ljud och ingen melodi, ur högtalaren på kökshalvön. En elektrisk ljusstake lyser i fönstret. Jag sitter vid köksbordet och skriver. Bra.



Det blir 2,5 av 5 bönor den här gången, kanske lite i överkant, men det blir en halv extra för att jag tyckte att det var gott till att börja med.

Julkaffe 11 av 24: Baba Budan

Mörkrostat av mytiska indier, ganska sådär mjukt och snällt, vilket gör att jag dricker upp det i stort sett utan att tänka. Tar jag inte min uppgift på tillräckligt stort allvar? Med tanke på att jag skriver på en blogg som inte haft några läsare på flera år så kanske jag tar uppgiften på alldeles lagom stort allvar.



2,5 av 5 bönor. Tjoflöjt, träsk-rävar!

2017-12-10

Att vara övertygad

Det finns finns få saker som så totalt sänker någons trovärdighet som den här skadeglada, tvärsäkra politiska övertygelsen som man ser på nätet. Apoteksmonopolets avskaffande: kan man säga något negativt om det så har man därmed i stort sett bevisat att högern har fel och vänstern har rätt. Kan man däremot slå hål på det negativa, det kanske var dåligt redan på monopol-tiden, då har man (i stort sett) bevisat att högern har rätt och vänstern har fel.

Politikerna själva gör de här grejerna hela tiden. Man är inte bara övertygad, man vet att den här nya arbetsmarknadspolitiska åtgärden kommer att skapa miljontals nya jobb. Precis lika säkra är motståndarna på att den inte kommer ge några jobb, eller inte några riktiga jobb, eller åtminstone inte några riktiga jobb som någon borde vilja utföra, eller i alla fall inte några jobb som kommer vara speciellt länge, eller i allra värsta fall i alla fall inga jobb som långsiktigt kommer främja integrationen.

Jag skulle vilja se tyckare och politiker som erkänner att de inte vet. Man kanske skulle kunna prata mer om att pröva på åtgärder. Att man inte vet, men att man har gott hopp om att all världens problem kommer lösas genom att höja momsen på krasse. Eller sänka den. Men av någon anledning är det inte trovärdigt att inte låtsas som att man kan förutse framtiden. Hävdar man att man är synsk så är man mer trovärdig. Än vem då, liksom? Enok Sarri? (Inget ont om just honom, saligt vare hans minne, det är snarast alla typer av spådom och skrock jag vänder mig emot. (Alltså förresten, jag kan inte låta bli att citera Wikipedia här: "Enok Sarri blev rikskändis 1977 när han spådde att kungaparets förstfödde skulle bli en prins, och lovade att krypa mellan Nikkaluokta och Kiruna om så inte skulle bli fallet. När prinsessan Victoria fötts upptäckte journalisterna att löftet var lätt att infria, då Kirunas kommungräns bara låg några meter från Sarris stuga i Nikkaluokta."))

Men så vettig ska väl inte världen vara... ...det var bättre förr... ...eller så är det ingenting som någonsin har varit bra... ...allmänt surt mummel...

(Kom att tänka på det här med att "tro på någonting". Är det viktigt att tro på någonting? Eller vad menar man? Om man inte är övertygad i någon viss politisk riktning, är man då en sådan som inte tror på någonting? Om man man däremot samtidigt tror på Jesus så antar jag att man tror på någonting. Och då röstar man kanske på KD. Eller sossarna.)

Julkaffe 10 av 24: Blå Java

She wore blue java
Blue as java were her eyes

Eller något åt det hållet. Här har vi ett ganska friskt och klatschigt kaffe. Helt klart ett av de bästa hittills i den här kalendern. Jag har vid det här laget förlikat mig med att jag inte kommer hitta någon ny favorit här, men det är okej. Man dricker ju liksom en massa kaffe. För några veckor sedan så fick jag klara mig med Ica Basic snabbkaffe, medan jag beställde en ny filterhållare till aeropressen. Jag är verkligen inte kinkig, men jag gillar gott kaffe.


Det blir 3,5 bönor av 5. Botten upp!

Julkaffe 9 av 24: Rwanda

Jag drack det här kaffet under stark tidspress och på ett sätt som andas nonchalans och huliganism. Men jag tror att det var ganska trevligt. Inga konstigheter någonstans, mörkt som vanligt, men jag kanske har börjat bli tillvand av att dricka mig igenom den här kalendern, så det känns helt okej.

Kaffe och bulle. Tjö!


Det blir 3 av 5 bönor för det här kaffet. Grattis!

2017-12-09

Julkaffe 8 av 24: Schweizer

Ännu en smaksatt, chokladig mörkrost. Jag är skeptisk.



Det blir 1,5 bönor av 5 den här gången, för det här kändes mindre som Tim Horton's "cappuccino".

2017-12-07

Me too, fast inte för mycket?

Det verkar vara en populär uppfattning i vissa tyckarkretsar att #metoo riskerar att slå över i något hemskt scenario, där män oskyldigt utpekas som sextrakassörer av lättkränkta (alla hatares favorit-adjektiv) hysterikor. Expressens ledarsida har till exempel varnat för det här flera gånger.

Jag frågar mig vad man egentligen är orolig för. Ska vi liksom lugna ner diskussionen och blunda för lite fler sexövergrepp, snarare än att riskera att några stackars män ska beskyllas för sextrakasserier, medan vad de faktiskt gjort på sin höjd är dåliga raggningsförsök? Okej, om vi säger att det faktiskt kommer bli så, vad skulle problemet vara? Att det blir en massa diskussion om gränsdragningar, som människor kan lära sig något av? Är det ett större problem än att man kan komma undan med vad som helst i svinighetsväg i vissa sammanhang?

I en av ovan vagt omnämnda artiklar hävdas det att män i USA (antagligen inte precis alla, men jag tror att det var ungefär så generellt formulerat) inte vågar umgås med kvinnor, eftersom de är så rädda för att bli anmälda för olika typer av sexbrott. Tydligen, vilket antyds men inte sägs explicit, p.g.a. att sexuella trakasserier har blivit en för stor grej i USA. Det antyds också mycket mer än sägs rätt ut att locket ska läggas på. Så att det inte blir lika hysteriskt här i Sverige. Själv känner jag att vi kanske borde prata mer istället, så att de som känner sig osäkra på vilken typ av umgänge med kvinnor som kan räknas som sexuella trakasserier eller sexbrott kan få en klarare bild.

Sen finns den här kategorin av #metoo-kritik som består i att äldre män skämtar om att de inte vågar krama kvinnor längre för att de är rädda att beskyllas för sexuellt trakasseri. Jag tror jag avslutar här.

Eller vänta, jag slutar inte riktigt där. Jag hörde också klagomål om att det har varit väldigt mycket prat om det här väldigt länge nu. Kanske lite som Syrien-kriget i början. Det var säkert många som tyckte att det var skönt att de slutade rapportera så mycket om Syrien efter ett tag, för det var ju inte det minsta upplyftande.

Julkaffe 7 av 24: Kenya Blend

Vän av ordning frågar sig varför ett kaffe som heter "Kenya Blend" innehåller bönor från Brasilien, Colombia och Indonesien. Vän av ordning får inget svar från mig, för jag har inte en aning. Vänta, det är jag som är vän av ordning, eller hur? Alltså, jag vet inte.

Jag hade hoppats på lite mer av det här kaffet. Det är ganska trevligt, men inte direkt någon smakexplosion. Det blir mest som ett vanligt, lite syrligt mellanrostat kaffe. Det är dock ett av de absolut trevligaste i den här samlingen hittills, inte helt oväntat, eftersom jag gillar ljusrostat afrikanskt bäst.



Jag är för övrigt tillbaka på pappersfilter i aeropressen. Kopparfiltret jag köpte för någon vecka sedan är spårlöst försvunnet, precis som den gamla filterhållaren för två eller tre veckor sedan. Någon motarbetar mitt kaffedrickande. Fast jag tror att pappersfiltren är bättre, de känns tätare än kopparfiltret, så de är nog bättre, även om det inte känns bra när filtren börjar ta slut.

Det blir 3,5 av 5 bönor för det här kaffet, precis som gårdagens väldigt olikartade blandning. Fint.

Julkaffe 6 av 24: Thomas Båtblandning

Det här var ju ovanligt, ett mörkrostat kaffe som jag tyckte att det var ganska trevligt att dricka. Det är väldigt sött, så att jag först misstänker att det här är ännu en smaksatt sort, men det är nog trots allt inte det. Men framför allt så är själva kaffet gott för att vara mörkrostat. Ingen överdriven kärvhet, som känns som en lätt halsbränna, utan mjukt och runt. Inga konstigheter.



Det blir 3,5 bönor av 5 för det här kaffet. Bra jobbat, Thomas!

2017-12-05

Julkaffe 5 av 24: Mörkrost

Jag brukar inte gilla mörkrostat kaffe, det brukar mest smaka mörkrostat, inte så mycket kaffe. Det här känns balanserat och trevligt att dricka.



Det blir 3 av 5 bönor, för det är fortfarande inget annat än ett vad jag tror ganska vettigt mörkrostat kaffe.

2017-12-04

Fortsätt bara, sluta inte

På området "nyare fenomen som gamla jävla gnällgubbar gnäller om" så kommer vi idag till det här med att det ska fortsätta spelas. Oavsett hur man får igång någon typ av ljud eller video på internet så ska det aldrig sluta spela. Eller Spotify. Man kör igång en låt, sen fortsätter det tills antingen 1) strömmen går, 2) man trycker stopp eller 3) man dör. Fast även om man dör så fortsätter det spela, även om man kanske inte hör det längre. Eller om strömmen går, är det på en mobil så slutar det inte ens då. Vafan...

Jag förstår att det i någon mening handlar om att någon tjänar pengar på, ju mer man kollar på Youtube, desto mer tjänar de som lägger upp filmerna (och Google själva), så naturligtvis så ska det bara fortsätta, till de har så mycket pengar så att de blir utslängda från banken för att de har för mycket pengar. Typ för att banken blir avundsjuk, eller något. Nej, så är det nog inte, det kan inte hända. Okej.

Men allt kan inte alltid bara vara en ström. Ibland måste man ta en paus. Om man vill lyssna på en viss skiva så vill man kanske att det ska ta slut när den är slut, inte att det ska fortsätta komma lite andra låtar med samma artist, eller med någon annan artist som man säkert också gillar, eftersom man gillar saker som är precis som det man redan gillar och inte någonting annat. Det sänker värdet på det man lyssnar på, tittar på.

Det här med skivor är naturligtvis inte lika starkt som det var förut, när det inte fanns något sätt att få skivan att spela vidare när den var slut (eller halvvägs), så kanske ska man bry sig om det mindre än vad jag gör. Men det är i alla fall bra om man får välja. Som man t.ex. får göra i Spotifys inställningar. Som man inte får göra i Sonos inställningar.

Julkaffe 4 av 24: Mellanrost

Det är mellanrost. Det är varken mer eller mindre. Jag funderar på om den här lite dammiga smaken kommer av att kaffet är färdigmalet i påsen. Det smakade lite så om den första påsen också. Det här känns verkligen som en helt vanlig mellanrost, en sådan där med lite sur beska, det runda i smaken som det talas om på etiketten känns inte speciellt framträdande. Inte någons favorit, åtminstone inte min.



Det blir 2,5 bönor av 5 för den här mellanrosten, för det är trots allt en vanlig mellanrost.

2017-12-03

Julkaffe 3 av 24: Huehuetenango

Dagens kaffe är mörkrostat och har en markerad sötma, som efter gårdagens debacle får mig att misstänka syntetisk smaksättning. Men det är nog inte så, det kanske är de där specialbönorna från Anderna som det skryts om på etiketten. Fast om man nu har sådana exklusiva bönor så kan man fråga sig varför man nästan rostar bort smaken och ersätter den med det vanliga kärva mörkrostade.



Det blir 2 bönor av 5 för den här gången, eftersom det i motsats till igår inte känns som någon plojig gimmick.

2017-12-02

Julkaffe 2 av 24: Wiener

Man hade kunnat tänka sig att ett kaffe som kallas Wiener skulle smaka som en wiener-korv, men så kul ska vi inte ha... Gräddkola smakar det. Och luktar en massa, redan när man öppnar påsen. Det är inte någon sådan där finsmakar-beskrivning av någonting som inte alls smakar gräddkola, utan det smakar verkligen så. Plus ett ganska kärvt, mörkrostat kaffe. Mycket märkligt.



Det är lite oklart vem som skulle dricka det här kaffet utan att ha blivit pålurad det, kanske någon viktväktare som tänker att det i alla fall smakar som något med en himla massa poäng. Vilket det inte egentligen gör, för det är naturligtvis ingen sockrig sötma på det. Men de kunde ha tillsatt aspartam också, det hade varit intressant. Eller inte så intressant, för jag testade att krydda upp det med lite socker. Och så testade jag också att tillsätta grädde i en separat kopp. Jag tror aldrig att jag har tyckt att socker har tillfört något i en kopp kaffe förut, men här funkar det faktiskt. Grädden tillför inget, men den dämpar som vanligt kaffesmaken, vilket också gör att smaken funkar bättre.



Jag kommer att tänka på när jag en gång tog ett väldigt tidigt inrikesflyg i Kanada och alltså givetvis köpte frukost på Tim Horton's. Jag beställde av någon anledning en cappuccino och fick frågan vilken smak jag ville ha, vanilla eller chocolate fudge. Jag blev lite ställd, men frågade om man kunde få en vanlig cappuccino och fick veta att det bara fanns med de två tidigare nämnda smakerna. Jag tog chocolate fudge och fick en mycket märklig dryck som inte påminde så mycket om cappuccino.

Det blir 1 kaffeböna av 5 för det här experimentet. Hoppas på mindre flams imorgon.

2017-12-01

Julkaffe 1 av 24: Julkaffe mellanrost

Kanske blev det lite svagt, men det här smakar mest som ett helt vanligt mellanrostat bryggkaffe, av den typ jag är uppväxt på. Antagligen är det mer balans och mindre konstiga bismaker än ett vanligt Zoegas eller Löfbergs Lila. Lite tunnare än mitt billiga vardagskaffe, vilket jag inte har något emot såhär efter lunch.

Det står på paketet att eftersmaken ska passa bra till pepparkakor och jag frågar mig i vilken utsträckning svart kaffe någonsin passar till pepparkakor. Konstaterar däremot att det alltid är gott med goda pepparkakor, så jag tar tre (Nyåkers ekologiska).



Vi säger 3 av 5 kaffebönor för den här koppen.

Julkaffet

Som farsdagspresent fick jag en kaffejulkalender. Mycket trevligt. Tänkte att jag kunde ta och skriva lite om de olika kaffesorterna här, i den utsträckning jag hinner.

2017-11-25

Dagens recept: flygande Ruben

1. Laga en alldeles utmärkt köttfärssås.
2. Blanda med alldeles utmärkt risoni.
3. Dela upp i många små portioner.
4. Försök mata ungen. Det blir nej på det.
5. Fundera på att kasta alltihop. Typ 30 måltider. Inte okej.
6. Mosa i en halv banan.
7. Sonen äter glatt.

Rätten heter Flygande Ruben. Jag skulle kunna tänka mig att äta det själv, om någon typ hotade mig med pistol eller något.

2017-11-16

Galenskapens altare

Eller Altars of Madness som den heter på original-språk, Morbid Angels andra skiva, som var den första som släpptes. 1989 var det. Tänkte säga att jag har lyssnat på den och att jag tyckte att den var bra. Har aldrig riktigt fastnat för den förut, även om jag lyssnade på den en massa, precis som jag lyssnade på Entombed, Sepultura, Bathory och Pestilence runt 1990. Fast Morbid Angel var inte så hårda, de var liksom lite polerade, hamnade snarare borta med Sepultura, Pestilence och de där andra banden som inte var riktig death metal, utan snarare death/thrash.

Allt det här lyssnandet gör i alla fall att riffen dyker upp i mitt huvud. De kan verkligen sätta sig där och bara snurra runt, runt, runt, som en skivspelare, som en gammal jävla skivspelare. Och nu hade jag inte lyssnat på den på väldigt länge, så jag tog och gjorde det. Först på alldeles för låg volym, men sen var jag ensam hemma, låg och läste Väinö Linna och tänkte att lite Morbid Angel på det här...

Hela skivan känns väldigt effektiv, även om jag då och då, precis som nästan alltid, kan tycka att det blir lite väl mycket repetitioner. Det här med vers-refräng-vers-refräng finns där av en anledning i schlager och pop (för att inte tala om schlager-pop), men det är ett mindre relevant inslag i death metal. För jag tycker nog ändå att de spelar death metal här, det är rensigare och hårdare än Sepultura och Pestilence. Det är oerhört tight och slipat, även om de inte började använda trummaskiner förrän på skivan efter.

Jag tror att det var i Morbid Mag nummer 5 som gitarristen Trey Azagthoth (det skulle kunna vara ett artistnamn) intervjuades. Han sa bl.a. att Sepulturas senaste skiva (Beneath the Remains) inte var death metal, något i stil med att ingen skulle kunna lura i honom att det var brutalt. Morbid Angel däremot, de var brutala. Och tekniska, utan att lämna utrymme åt det tekniska, enligt hans mening.

2017-11-13

Minibloggar

Kära bloggen,

Nu har jag inte bloggat på ett tag, utan har gjort lite annat, typ jobbat och gjort barn. Men nu har jag varit föräldraledig ett tag och tänkte att jag kanske skulle börja ägna en liten del av den här ungefärliga halvtimmen fritid per dag som jag har åt att blogga lite. Små blogg-inlägg liksom. Säg en produktionstid på 3-8 minuter. Inte direkt mikrobloggande, men i alla fall minibloggande.

Jag tänkte att jag kunde skriva lite grann om Morbid Angel, Stefan Zweig, influencers, SAOL, lax, kärlek och små, små djur. Alltså typ minidjur. Inte sådana riktigt små djur, sådana där mikroorganismer. Som naturligtvis inte ens rent biologiskt räknas som djur. Men i alla fall.

Jag bor numera i "Nacka, utanför Stockholm". Vet att jag hörde någon säga "Enskede, utanför Stockholm" någon gång för länge sedan. På TV. Tror att det var någon idrottsman som var därifrån. Själv tänker jag att man inte vet hur fan det är att bo i Stockholm nu för tiden om man bor innanför tullarna.

Men jag återkommer med mer, okej?

MVH,
Linus