2008-03-30

I datavärlden inget nytt

Det var som att vara tillbaks till 1998, fast med wlan istället för ljudkort. Eftersom jag inte har någon router hemma så försökte jag få min laptop att agera wlan-router, så att jag slipper rycka ur sladden ur hem-laptoppen när jag måste komma åt nätet från jobb-laptoppen. Men så kul ska vi inte ha. Det hade inte varit något problem om det inte vore för att drivrutinen inte stödjer att man sätter kortet i master mode. Vad jag har förstått så är det folk på Intel som skrivit drivrutinen, men det verkar inte som om de bryr sig om att försöka få det att funka på riktigt, utan det räcker med de funktioner som vanligt folk vill ha. Sugigt. Ska jag behöva ge flera hundra spänn för en router? Ja, life sucks and then you marry one.

2008-03-29

Dagens fetto

En dagstidning tipsade om sajten squareamerica, där man kan se gamla foton på amerikaner. Det lät intressant, men jag blev besviken. Sen hittade jag det här porträttgalleriet, där bilderna är tillräckligt gamla för att verkligen vara intressanta. Kolla bara på utstyrseln och ansiktsuttrycket på mannen på första bilden. Eller varför inte de två coola killarna med cigarr och hatt. Det är värt tre minuters slösurfande, jag lovar.

2008-03-27

gummo.ogg

Och har man inget annat att blogga om så kan man ju alltid hälla på lite mer hembrända ettor och nollor, och hoppas att någon av dem är ettan eller nollan som får internet-bägaren att rinna över, så att Tim Berners-Lee eller Paul Baran (eller varför inte någon Nobelpristagare som gjort sig känd för att ha skapat open source-hemsidor) får hämta den stora data-trasan och torka upp skiten. I det aktuella fallet rör det sig om en liten trudelutt som heter "Gummo" och som kom till för ett halvår eller år sedan. Obs! För er som föredrar "svängig" musik: "Gummo" "svänger" inte.

2008-03-26

Ibland känner jag mig som Ned Flanders

Idag fick jag min deklarationsblankett och deklarerade via SMS. Tror det var första gången jag fixat det tidigare än ett par timmar innan deadline. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Allt är inte svart och vitt. Vissa saker är röda, blåa eller gröna. Inga saker är gula. Det har Demokritos bevisat.

2008-03-23

Eclipse

Jag har tänkt ett tag att jag ska testa Eclipse, och nu har jag gjort det. Executive summary: it sucks.

Eclipse är i första hand menat för Java-utveckling, så det är säkert mycket bättre till det, än till C, som jag testade med. Det tog runt en minut att starta det och Java-segheten fortsätter att kännas när man använder det.

För min utvärdering valde jag ett litet GUI-program, med GTK+. Det första problemet som dök upp var att Eclipse inte har något stöd för pkg-config, så för att få rätt på include-kataloger och libs så var jag tvungen att köra pkg-config från ett shell och klistra in libsen och katalogerna, en i taget. Skitsmidigt hörru!

Bygga och markera fel i koden är Eclipse bra på. Något den är dålig på är att debugga, vilket är hela poängen med att använda ett IDE för mig. Det går att sätta breakpoints, men när jag försöker steppa i koden så tar det stopp. "Cannot find bounds of current function." Där ser man.

Och där lägger vi ner. Jag har säkert gjort något dumt fel, men hur smart ska man behöva vara för att göra något så grundläggande som att steppa i koden?

2008-03-22

Snäll musik på internet

Idag hittade jag till Magnatune, ett snällt skivbolag på internet. Man kan lyssna på allt innan man köper, man kan själv välja lite på hur mycket man vill betala, i vilket format man vill ha sin musik osv. Musiken låter bättre när den kommer från en sympatisk källa, yo!

Tidsandan

Jag blev tvungen att se en film som heter Zeitgeist efter att ha hamnat i diskussioner kring den. Den består av tre delar, där den första utmålar kristendomen som en konspiration, den andra handlar om 911 (konspiration) och den tredje om hur kapitalet konspirerar för att uppnå total makt.

I den första delen känner jag mig på hemmaplan, eftersom religionshistoria och mytologi är något jag är hyfsat insatt i. Bristerna i argumentationen är stora. Upplägget är enkelt: snabba uppräkningar av insinuanta "fakta", som syftar till att fastslå att hela historien om Jesus är ett plagiat av Horus-myten. En typ av argument som används är tolkning av bibelverser, vilket känns ungefär lika solitt som en skyskrapa av kartong. Det hävdas även att berättelsen om syndafloden är ett plagiat av den nästan identiska berättlsen i Gilgamesh-eposet. Det är inte ett plagiat, det är en och samma myt som återberättas inom två kulturer. Myterna som jämförs framställs som statiska, på ett naivt sätt. Eventuellt vet manus-författaren Peter Joseph om detta, eventuellt gör han det inte. Hans påstående att Jesus aldrig har funnits som person, utan är påhittad för att religionen ska kunna användas som maktmedel, känns dåligt underbyggd.

Det fortsätter på samma sätt i de andra delarna. Det handlar mycket om antydningar. Att man kan påvisa att någon har något att tjäna på en viss händelse, och har haft medlen att medverka till att den förverkligas, betyder inte att personen i fråga var inblandad. Man kan inte heller sluta sig till att där har funnits ett visst uppsåt. Vad jag som helt oinsatt kan avgöra, så verkar det som om det har förekommit många underliga turer kring utredningarna efter 911, uppgifter har hemlighållits och saker har försvunnit. Men att CIA har försökt dölja saker i utredningen behöver inte betyda att de försöker skydda sig själva, som faktiskt ansvariga till attacken, utan skulle t.ex. kunna betyda att de vill dölja sina egna misstag i samband med attentaten.

Under den tredje delen reagerar jag på hur apolitisk kritiken av det kapitalistiska systemet är, speciellt med tanke på att det känns som en (retorisk och naiv) grundkurs i marxistisk analys. Men någon lösning bjuds vi inte på, istället avslutas det med ett new age-doftande avsnitt, och slutligen meningen "The revolution is now", innan eftertexterna. Vilken revolution? Vi verkar uppmanas att bry oss mer om varandra än pengar. Ja, jag säger då det. Huvudsakligen handlar det om en klassisk konspirationsteori, och det hade inte känts helt fel om det hade börjat snackas om Area 51 och utomjordiska makthavare framåt slutet.

Som filmhantverk är det bra, bortsett från inledningen, som är långsam. Man kan fråga sig om det är positivt eller negativt: det är motsättningen mellan retorik och filosofi igen. Zeitgeist handlar mest om retorik, om att övertyga tittaren om en sanning. Det är en mycket viktig sanning, och när något är mycket viktigt så helgar ändamålet medlen. I grunden handlar det alltså om huruvida man ska ta till sig Peter Josephs sanning, eller någon annan, och man ska tydligen i ganska stor utsträckning basera sitt val på känslor, snarare än att åtminstone försöka sig på rationellt tänkande. Detta underförstådda budskap stämmer dåligt med filmens uttalade uppmaningar att ifrågasätta auktoriteter.

Slutsats? Gillar du Michael Moore så kommer du gilla det här. Tycker du att den första delen är intressant så rekommenderar jag att du börjar på Wikipedia-sidan om Horus och toksurfar därifrån.

En kort anmärkning om avsaknaden av riktigt vinterväder

En annan skillnad mellan Uppsala och Malmö: i Uppsala faller snön, medan den i Malmö mest flyger omkring.

2008-03-21

Amiga

Såg på Forum Nokia att Amiga Development India sökte Symbian-utvecklare. De inte bara heter Amiga, de använder dessutom Amiga-logon och den rutiga bollen. Ingen förklaring ges. Har någon köpt rätten till varumärket för tusende gången, eller har de helt enkelt snott namnet? Ja, jag vet inte, och vem bryr sig egentligen. Jag tyckte mest det var lite roligt.

2008-03-20

Jia Zhang-Kes okända njutningar

Jag lyckades slutligen ta mig för att titta på Unknown Pleasures, som jag fick i julklapp för ett par år sedan. Jag vet inte varför jag inte har sett den tidigare, för jag gillade både Xiao Wu, Platform och The World. Men under långa perioder vill jag inte titta på film alls. Det känns mest jobbigt och lite småtrist, förutsatt att det inte är något riktigt dumt och lättsmält. Jag skulle kunna tänka mig att det är en rent biokemisk reaktion, ungefär som man drar sig för fysisk ansträngning. När jag ser en film som denna får jag svårt att hålla tankarna stilla. De här filmerna omfamnar mig inte, drar inte in mig som t.ex. en actionfilm gör, utan drar sig undan och lämnar mig ensam med mina reflektioner om vad det egentligen är som pågår där långt borta i Datong.

Samtidigt som det är väldigt likt Xiao Wu och Platform, både vad gäller miljöer, karaktärer och frågeställningar, så är det här gjort mer med glimten i ögat, för att på något sätt roa i all uppgivenhet. Som tokigast blir det när den småkriminelle Xiao Wu kollar på DVD:er och frågar efter Xiao Wu och Platform, eller när de sitter och pratar om Pulp Fiction, för att klippa till den av densamma inspirerade dansscenen. Min favorit är annars när man får höra ett par sekunder av temat från In the Mood for Love, precis tillräckligt för att man ska uppfatta det.

Och under de intima men truliga motorcykelscenerna är det svårt att inte associera till En kärlekshistoria. Och när vi ändå har hamnat där, så måste jag än en gång ta upp frågan om varför den uppfattas som, ja, en kärlekshistoria, medan ingen skulle komma på tanken att beskriva Unknown Pleasures som i första hand en kärlekshistoria. Det känns som om kärleksförhållandet ligger något mer i bakgrunden här, men det är liknande temata som avhandlas. I En kärlekshistoria handlar det (kanske) om generationsklyftor (typ som i Ken Park och Kids, fast något mer smakfullt), ett ämne som finns med även här, även om fokus är på känslor av maktlöshet och utsatthet, att vara radiostyrd. Det kinesiska samhällets snabba omvandling står för bakgrunden. Roy Andersson valde helt enkelt en dålig titel, eller åtminstone en som det var för lätt att missuppfatta. Sen var de ju väldigt söta också, i motsats de tjuriga ungdomarna i Unknown Pleasures.

Det är bra som vanligt, men det långsamma berättandet, som blir än mer frustrerande för att det inte ger en konventionell historia, gör att jag kan känna mig lite uttråkad ibland. Jag sitter och väntar på att något ska hända. Det gör det så klart till slut, men vad som händer är egentligen ointressant, för ingen kommer undan, även om inte alla hamnar i häktet. Det är kört hur som helst. Eller åtminstone känns det så. Men visst är det samma tjej som är med i The World? Hon som har flyttat till Beijing för att söka lyckan, men även om hon lyckats fly Shanxi så har hon inte kommit undan främlingsskapet och det tafatta kontaktsökandet. Något åt det hållet. (Och det är givetvis Xiao Wu från Xiao Wu som spelar Xiao Wu.)

1000 fanskap

Kollegan Jojje berättade om konceptet "1000 true fans", och jag rekommenderar att du också läser åtminstone början av artikeln. Det är ett roligt och lite spännande koncept, som en förlängning av den långa svansen, som viftar runt på det världsomspännande datanätet internet.

Om du är ett av mina (troligtvis åtminstone) 30000 äkta fans, så är du antagligen intresserad av att jag postat lite på min mobilblogg på sistone. Den senaste postningen länkar till en jävligt nördig artikel jag la upp på Symbian-sajten NewLC. Och eftersom du lever för att tillbe mig så kommer du älska den.

yo

2008-03-19

OS-feber, del 1: Slutet och början

Carolina Klüft slutar med sjukamp, för att istället satsa på längdhopp och tresteg. Vad ska man säga? "Världsklass", antar jag. Hon gör det hon har lust att göra. Idrottare är underhållare, men de har inte samma möjligheter som rockstjärnor att trycka i sig heroin, göra en halvtaskig spelning, håva in pengarna och säga "jag tyckte vi gjorde en skitbra insats ikväll, publiken var vild" efter en åttondeplats i SM. Hon har vunnit OS-guld, hon har vunnit (tre) VM-guld, vad är nästa steg? Att fortsätta träna för att slå det nästan omöjliga världsrekordet, att gå skadad under långa perioder, att ändå aldrig göra publiken fullt så entusiastisk som den var i början då framgångarna nästan kändes overkligt stora? Nej, hon kan gott få göra något hon känner för.

Det kanske inte blir något OS-guld i Peking (fast vem skulle bli förvånad om hon gick och vann tresteget, sådär lite lagom oväntat?), och visst kan jag förstå om en eller annan knyter näven i byxfickan och tycker att hon förstör deras TV-tittande, men det finns så mycket hos elit-idrottare som det är svårt att förstå för oss som aldrig ens vann kommun-mästerskapen. Det är som när man sitter där och tittar på höjdhoppstävlingen och den man håller på väljer att stå över en höjd som han eller hon aldrig ens klarat tidigare, för att kanske kunna ta guldet, istället för ett hedrande brons. Ibland får man inse att man inte förstår hur andra tänker. Perspektivet är ett annat från innerplan på stadion än från TV-soffan (eller vafan, soffa och soffa, själv brukar jag hänga upp och ner, iförd min helkroppsdräkt i latex, när jag tittar på idrott på TV, men utsikten är i alla fulla fall ett annat än det Carolina Klüft har).

Så jag rundar av det här med att säga "grattis!" till henne, för att hon har gjort det rätta, det vill säga det hon känner för. Och när hon slipper träna spjutkastning, 800 meter och kulstötning, för att istället koncentrera sig på det hon gör allra bäst, så kommer hon säkert bli löjligt bra på det istället.

(Världsrekordet i längdhopp är 7,52. I tresteg är det 15,50. Det här är första inlägget i serien "OS-feber", där jag diskuterar OS-relaterade ämnen, som en uppladdning inför min resa till Peking i sommar. Jag kan redan se framför mig hur jag står på Himmelska Fridens torg, tillsammans med 2 miljoner kineser, och skriker vilt efter att Liu Xiang har vunnit OS-guld i 110 meter häck.)

2008-03-18

Den gamle vännen Nietzsche

Jag fick av någon anledning för mig att börja bläddra i mina gamla filosofiböcker. När min ögon fångade Nietzsches "Den glada vetenskapen", så tänkte jag "den där fattade jag väldigt lite av", ungefär som jag skulle tänkt om det varit en bok av Derrida eller Virilio. Jag slog upp den på måfå, för att bekräfta mitt antagande, men fann detta:

Fasadlögnarna. När man i Frankrike började bekämpa och följaktligen också försvara Aristoteles' enheter, då kunde man återigen se vad man så ofta men också så ogärna ser: man ljög ihop orsaker åt sig till att dessa lagar skulle fortsätta att gälla, bara för att inte behöva erkänna för sig själv att man vant sig vid deras herravälde och inte längre ville ha det annorlunda. Och så går man till väga inom varje härskande moral och religion och har alltid gjort det: orsakerna och avsikterna bakom sedvanan ljugs ihop som en fasad i efterhand så snart några börjar bestrida dess giltighet och fråga efter orsaker och avsikter. Här ligger den stora oärligheten hos konservativa i alla tider + de är fasadlögnare.

Oj, tänkte jag, detta är inte bara fullt begripligt, det är dessutom en av de där omtalade tankarna hos Nietzsche som föregriper den postmoderna kritiken av det rationella. Jag skulle dock vilja generalisera lite, istället för att angripa någon för ett sådant beteende: vi hittar på argument på för sådant vi anser är rätt. Ibland medvetet, ibland inte. Men det är inte själva kärnan, utan det centrala är att vi inte övertygas av argument, utan av känslor.

Get off the internet!

Ja, min Comhem-uppkoppling gick ner, sådär som den brukar göra. Det hände i lördags. Nu är det tisdag, och den är fortfarande fuckad. Det finns dock ett nätverksuttag i hallen som jag inte hade testat, så jag pluggade in kabeln för att åtminstone få upp någon inloggningsruta eller något, så att jag kunde se vem jag skulle kontakta för att kunna använda det. Men det dök inte upp någon inloggning, det var bara att tuta och köra. Okej...

2008-03-15

Nördiga bloggteknikaliteter



Som synes så har det här inlägget en rubrik. Problemen med att posta här har fört med sig det goda att jag har varit tvungen att styra upp ett bra verktyg för ändamålet. Jag hittade ett script som klarade av att posta inlägg, som jag tänkte hacka in i det tidigare nämnda BloGTK. Men varför skulle jag vilja använda ett halvtaskigt GUI-verktyg när scriptet dessutom var tillgängligt som plugin till vim? Dessutom var det också skrivet i Python, vilket gör det lätt att modifiera. Om jag hade kunnat Python. Nu gör jag inte det, så att få till så att jag kunde köra olika kommandon i vim för att posta till mina olika bloggar tog säkert en timme. Men hårt arbete gör att tillfredsställelsen blir större då man är klar, right? Ja, ibland i alla fall.

Nackdelarna med den här lösningen är att jag måste lägga in länkar manuellt med HTML-taggar, och att jag just nu inte har någon preview-funktion, så att jag kan förvissa mig om att det faktiskt ser rätt ut innan jag postar. Det kanske jag orkar fixa någon gång. Vi får se hur det går. Du måste ha tålamod. Tack!

Fördelen är att jag kan skriva texten i en vettig texteditor, snarare än ett sugigt webbgränssnitt.

Dags att testposta till något annat än testbloggen. Will it work, or will I die?


...and finally I realize... I agree with the internet.

2008-03-13

Jag läser på dagensskiva.com att fiskevårdsskiva gav musiker utmärkelse. (Den underliga grammatiken i den meningen beror på att det blir roligare om jag inte använder citationstecken runt citatet). Tydligen har några "punkare" gjort en skiva, betitlad "Ge fan i våra vatten", som dragit in 200000 spänn till olika "fiskevårdsprojekt" (observera att det rör sig om fiskevård, inte fiskvård). Detta har fått Svenska gäddklubben att tilldela dem utmärkelsen "Årets gäddfiskeprofil 2007". (I nästa mening reder jag ut oklarheterna i den föregående.) I kontrast till hur det kan låta så är inte Svenska gäddklubben en klubb för gäddor i Sverige, utan en klubb för människor i Sverige som roar sig med att döda gäddor. Och trots att överskottet från denna grymma rockplatta enligt dess hemsida "går till åtgärder för att gynna livet under ytan" så ges den ut av "SportFiskarna". Jag får bara inte ihop det. Titeln hade funkat alldeles utmärkt om den getts ut av en förening för gäddor i Sverige, som ville ta till åtgärder för att slippa jagas i sin hemmiljö. Men så är det alltså inte. Det är en ding, ding värld vi lever i.

(Jag hoppas nu på att någon ska använda kommentarsfunktionen till att berätta för mig att sjöarna skulle bli alldeles fulla av fisk om vi inte fiskade av lite, och att denna trängsel skulle leda till svårt lidande för gäddorna och att halva syftet med fiske faktiskt är att hjälpa fiskarna till ett drägligt liv och att naturen om den kunde tala skulle tacka oss för att vi styr upp miljön, som skulle rasa ihop som ett korthus om vi inte höll den i schack och att fiskarna ändå har varken känslor eller känsel och att de gäddor som fiskas upp alltså inte känner det minsta obehag under själva avdagatagandeprocessen eller dess preludium.)

2008-03-11

Funkar det nu? Kanske det. Vi testar.
Hur svårt kan det vara? Sedan igår kan jag inte längre logga in på mitt google-konto med Firefox. Med konqueror kan jag logga in, men där kvarstår den gamla buggen att det inte går att använda bloggers online-editor. Alltså kan jag inte blogga. Men kanske kan man blogga lite i alla fall om man har en offline-editor? BloGTK (mixed case, blä) klarar i alla fall att logga in på blogger. Men jag verkar inte kunna editera subject på postningen. Den textentryn är utgråad. Weird. Vi postar i alla fall och ser vad som händer...

Det här med webb-programmering måste vara det svåraste i hela världen. Ändå envisas folk med att försöka pressa in så mycket funktionalitet som möjligt i webb-appar. Google är inte ett litet företag. De verkar ha anställda med koll. De har hyfsat med resurser. Men inte fan klarar de av att skriva en webbapp som funkar för det. Tur att man slipper syssla med sådan komplicerad programmering på mitt jobb.

2008-03-09

Brezjnevnostalgi

Kan man annat än drabbas av Brezjnevnostalgi när 1. Sergej Bubka agerar prisutdelare och 2. den ryska nationalsången spelas två gånger på raken? Nej. Nu fattas bara en parad med stridsvagnar och missiler.

2008-03-08

I väntan på femmilen

Kan man göra annat än förundras över namnet på skivbolaget Southern Lord?

2008-03-07

Kungen

Just det, en annan sak också: efter jämförelser av armlängd så togs frågan om favoritkungar upp. Vem är din favorit? Någon av mainstreamkungarna, typ Karl XII, Kristina eller Gustaf Vasa? Eller kanske någon mer anonym typ, som Emund Gamle, Albrekt av Mecklenburg eller Johan III? Personligen tycker jag det är roligt med sådana som Karl Knutsson, som var kung tre gånger, på den gamla goda tiden, när livet var som i Defender of the Crown, fast på riktigt.

Översten och understen

Igår hade vi team building med hela produktutvecklingsavdelningen. Vi var till restaurang Översten, överst i Kronprinsen. Det var fin utsikt. Maten bestod av tre plankor: förrättsplanka med tre jävla snapsar, huvudrättsplanka (köttplanka, fiskplanka eller vegetarisk planka) och efterrättsplanka. Efter detta försökte vi spela bowling. Det gick som det gick. Förra gången jag spelade bowling så drack jag inte sprit förrän efteråt. Då gick det mycket bättre. Det är därför som idrottsmän spolar kröken.

2008-03-01

Knarkarbloggen

Nu har jag också sett programmet om knarket som alla har pratat om under den senaste veckan. Alkohol är farligare än LSD, ecstacy, GHB och hasch. Tobak är ännu värre. Värst är kokain och heroin. Det blir lite kontroversiellt, och tydligen tycker många att det är fel att blanda legala och illegala droger i samma lista. Jag vet inte. Men var ska man dra gränsen? Kaffe? Socker? Rödbetor? (Aftonbladet plz yo, ge mig en löpsedel där det står "Rödbetor farligare än knark".) Hade alkoholen uppfunnits idag så hade den blivit förbjuden, sägs det i programmet. Det visste vi redan, men det låter ganska ovant när de små människorna som sitter i TV-apparaten säger det.