Chuck Biscuits

Läste på Dagens Skiva att Chuck Biscuits var död "efter en långdragen kamp mot halscancer". Artikeln fanns i min RSS-läsare, men inte på webbsidan. Vadårå? Jo, grejen var att någon hade skämtat med någon snubbe i USA, genom att under ett halvår via email låtsas vara en cancer-sjuk Chuck Biscuits. Väldigt roligt skämt naturligtvis, och väldigt lustigt att skribenten på Dagens Skiva inte helt enkelt kan posta en korrigering, utan försöker dölja att de också blivit lurade genom att ta bort artikeln.

På internet är det alltid någon som kan höra dig skrika, även om det var länge sedan du skrek sist.

Dagens dikt

Saxat från Facebook: "Jag läste just Ian Wachtmeisters inlägg om Jimmie Åkessons inlägg. Skillnaden mellan de två är att Ian är en idiot."

Om någon som engagerar sig i kampen mot rasism och främlingsfientlighet genom att gå med i någon Facebook-grupp blir upprörd av det där citatet så ber jag så mycket om ursäkt.

Den ylande lokföraren

"Arga snickaren" är det bästa namnet på en TV-serie någonsin. Jag vet att jag skulle bli mycket besviken om jag såg på den någon gång, så jag låter bli. Jag bara älskar namnet: det är så fruktansvärt dåligt, så att det gör mig glad och får mig att känna mig full i sjutton. Arga snickaren hade varit ett helt vettigt namn på en karaktär i en bok eller TV-serie för de allra minsta, eftersom snickare, bagare och polis är sådana där yrken som man berättar för barn om, och ilska är en känsla som också är tillräckligt enkel för att man ska prata med de små idioterna om. Inte skulle en bok av Jan Lööf handla om en pillemarisk fondförvaltare! Arga snickaren däremot, så jävla bra. Så jävla bra. Så jävla bra.

(Om det inte skulle vara tillräckligt tydligt för att ni idioter till bloggläsare skulle fatta det: jag är ironisk när jag kallar barn för idioter. Idioten är den som dricker bärs, lyssnar på skitmusik och tror att det är en bra idé att uppfostra barn till att tänka i svart och vitt.)

(Från Wikipedia: "Mindre känt är att Lööf är en av de tre bagarna (Janos) i den klassiska TV-serien Tårtan (1972)".)

Gubbcool

Symbian har fått upp sin nya webbsajt. Väldigt trevligt på något sätt, åtminstone om man bara tittar på ytan. Innehållet har jag inte brytt mig om att titta på speciellt mycket. Men samtidigt som jag gillar den grafiska profilen så känns det ganska obehagligt hur de försöker framställa sig som något de inte är. För något år sedan var de så gubbigt corporate man kunde vara, nu ska vi tro inte bara att de har blivit coola och härliga, utan dessutom att de inte är ett företag, utan en gemenskap. Antingen så låtsas de för att lura folk, eller så tror de verkligen på 10 år gamla missuppfattningar om hur man kan lura hemmapulare att göra jobbet åt en, medan man själv håvar in pengarna. Hur det kommer att gå för dem kan man spekulera om (jag spekulerar i att det kommer gå illa, för ingen gillar Symbian, och det börjar bli alldeles för många alternativ: visst är det en fin tanke att Symbian och Windows Mobile försvinner och ersätts av Android och Maemo?), men jag tror som Harald Welte, som kommenterar det faktum att Symbian nu släppt källkoden till sin kärna.

Det var då

Några gånger när jag har varit ute och flugit så har jag börjat undra hur det var att flyga förr i tiden. Fick man även då apelsinjuice och burköl av flygvärdinnor med vagnar som precis får plats mellan gångarna, eller satt man kanske vid ett bord och åt? Det är ganska dåligt med information om det här spännande ämnet på det internationella datanätet internet, men det finns antydningar här och där. Problemet är dock att de flesta sajter som handlar om ämnet flyghistoria är mycket mer intresserade av maskinerna än av människorna i dem.

Jag hittade dock en del matnyttig information på Wikipedia, t.ex. så insåg jag att jag missat luftskeppen, som användes för att transportera rika knösar långt innan flygplanen. Och jag lyckades hitta ett väldigt litet bild på människor som sitter vid ett middagsbord ombord ett passagerarflyg. På sådana plan som DC-3 fick det plats ungefär 30 passagerare, eller något färre om det skulle finnas liggplatser. Maten som serverades kunde mycket väl vara tillagad på planet, istället för fryst och uppvärmd som nu.

I början var flygvärdinnorna sjuksköterskor, eftersom säkerhet var deras främsta uppgift. Vissa var till och med klädda i sjuksköterskeuniformer. Men innan det fanns flygvärdinnor så fanns det flygvärdar, som jag antar inte var utbildade sjuksköterskor, för inte fan kunde väl män vara sjuksköterskor på den tiden? De var väl snarare stiliga läkare, och om man var en stilig läkare med cigarett i handen, varför skulle man vilja jobba som flygvärd på en zeppelinare? För att det var ett äventyr att flyga? Kanske.

Tysk höst

Hej!

Jag och Erik var i München förra veckan, vilken resa jag tänkte redogöra för i ett skissartat fotoreportage. Som vanligt tog jag inte några speciellt relevanta eller intressanta bilder, men jag tänker inte låta detta stoppa mig, så nu kör vi.

Vid det här torget brukade den store Ivan Hajek ofta framträda, innan han för något år sedan flyttade till Nürnberg:



Här ser vi den i München mycket populära antika grekiska stilen:



Observera de allvarliga lejonen i bilden ovan, och skriv en uppsats på 500 ord om hur det förhåller sig till nedanstående gräsmattelejon:



Nog om gammal risig arkitektur, och till något mer modernt, nämligen hissen på hotellet:



Den här praktiska och stilfulla telefonmöbeln gjorde ett starkt intryck på mig:



Den bayerska stämningen infann sig inte bara då jag satt i en ölhall med literssejdlar med öl tillsammans med tyska män i lederhosen och tyrolerhatt och lyssnade på umpa-umpa, utan även ibland då lokala reklamskyltar dök upp:



Den här bilden tog jag inte ens i Tyskland, men den får vara med ändå:

Bayern München

Imorgon åker jag till München för att utforska den sydtyska kulturen. Jag är tillbaks på söndag.

Popstjärnor kan säga i stort sett vad de vill

Det var länge sedan jag sa något här som var det minsta kontroversiellt, så vafan...

Bland folk som inte har någon koll på vetenskap så verkar det som om det förutsätts att evolution är något som bara händer, inte något som påverkas av något. Men evolution förutsätter prövningar, evolution förutsätter att det finns sållning. Nu för tiden förekommer ingen sållning bland människor (i den rika västvärlden). Vem som helst som har grundläggande biologiska förutsättningar förökar sig (det är det det handlar om, glöm aldrig det, Darwin-lovers!). Så när ska det naturliga urvalet ta vid?

Jag är inte den som vill klinga den nazistiska klockan, men är det eventuellt så att det finns risker i att släppa taget, låta den moderna medicinska vetenskapen ta hand om alla problem och låta de mindre överlevnadslämpade generna sprida sig? Är det så att vår överlevnadspotential har nått en sådan nivå att vår teknologi klarar en liten dipp i naturlig överlevnadsförmåga? Antagligen. Frågan är hur utväxlingen ser ut. Jag tycker att resultaten känns oöverblickbara, men någon naturreporter som läser den här bloggen kan säkert berätta hur det egentligen ser ut, och vilka bristerna i mitt resonemang är.

Tack för idag, slut för idag!

Saker man ser på vägen till jobbet

En sak man kan se på vägen till jobbet är komisk gatukonst:

Shenyang, Shenyang

Jag har varit i Kina igen. I Shenyang, där Olof och Moxuan gifte sig. Det var ett väldigt fint bröllop. Hela resan var väldigt lyckad, om än kort och intensiv. Lite för mycket på programmet, lite för få sovmornar. Men jag visar lite bilder istället för att gnälla över sömnbrist. Inte från bröllopet, för jag hade inte kameran med mig, men lite sådana där slump-foton som jag brukar ta istället:



Ovanstående foto visar på en intressant feature på hotellet. Tydligen kan man ta med sig skålen hem om man är en esteemed guest. Eller något.



Nästa intressanta grej: det spelar ingen roll hur bra eller dåligt ett hotell är, man måste ändå alltid ha hiskeliga heltäckande mattor i korridorerna.



Och det spelar ingen roll var man finns i Kina, är man en av de där stensnubbarna som brukar hänga nedanför statyer på ordförande Mao så är man stenhårt koncentrerad och på väg i någon riktning.



Mellan Shenyang och Peking finns det en massa berg. Och dimma.