Tjö!
Det är synd om Annie Lööf. När höger-partierna vill profilera sig som egna partier med egna agendor, så har hon som ny partiledare för ett litet fjuttigt parti varit en bra slagpåse. Hennes oförsiktiga inbjudan till en alliansnystartskickoffchock i Almedalen fick kalla handen från de andra partierna. Oförsiktigt? Ja, hon ville lansera en Alliansen 2.0 med nya, fräscha krafter, vilket kändes som undertryck kritik av de andra partierna (stofilartade, med lädrig, äcklig hud, täckt av ett halvtjockt lager vaxartad svett och smuts). Inte konstigt att de slog bakut. Och nog har hon fått några extra hårda smockor för att hon är kvinna.
Men så får hon chansen att ta poäng. Fetingpoäng, tior från hela domarkåren. Hon får chansen att fördöma och kicka en generaldirektör som har misskött sig. På. Skattebetalarnas. Bekostnad. Det är som att sätta en straff i fotboll medan motståndarlagets målvakt sover. Pang, bom, KATISCH! (Det sistnämnda var ett cymbalslag.)
Och vad fan händer sen? Aftonbladet löpsedlar om hur Annie Lööf själv döljer notor från spritfester. På. Skattebetalarnas. Bekostnad. Oh no, som en Lemming hade sagt. Vad skulle Thorbjörn Fälldin ha sagt? (Antagligen något i stil med "öhm...". Jag vet inte vart jag ville komma med att dra in honom i det här. Dessutom dolde han också skandaler. Det var lättare på den tiden.)
Bla-bla-bla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Svensk korruption fascinerar mig eftersom det rör sig om så små summor om man jämför med mer, ska vi säga, slösaktiga regeringar. Lööfs räkning som var för hög inkluderade tydligen sprit för 900 kronor. Det påminner mig också om Mona Sahlins affär på 90-talet som väl inte heller var särskilt höga summor.
PS. Jag är ingen robot.
Bevisa att du inte är en robot!
Pff. Bevisa först att du inte-är en robot!
Du kan använda vissa HTML-taggar i din bevisning.
bevisa!!
Skicka en kommentar