Just nu på jorden, i världsrymden

ledig, apoteket, taket, trött, stereo, ljus, dårar, kursiv, frukost, dammiga, vitt, vatten, telefon, dagen, kodade, Alf, gammal, efter, terminal, ansikte, piano, annat, spak, konto, satan, räkning, tunga, lögn, tack, kåda, ifrån, böcker, träd, friidrott, eld, festival, kompaktskiva, tapet, version, fri, brunt, park, blinkande, billjud, potatis, promenad, mänsklig, susning, kaffe, sol, hammare, analys, prosa, svett, skräp, hallå, rim

gas, mörker, evinnerlighet, dvärg

Senaste nytt från Fejan

Jag har sett Ivanhoe. Den var bättre än jag mindes. Och mycket mer Star Wars. Samma frisyrer, trånande blickar och sword fights.

Jag har dålig koll på fonetik.

Man ska inte börja okynnes-snusa igen, det är svårt att sluta.

Nu ska jag gå och lägga mig.

Se där, fyra tweets på raken (fem inklusive denna), i ett enda blogg-inlägg. Vad är grejen med att begränsa sig till 140 tecken?

Donald Jobs

Jag hade tänkt kommentera det här med att utvecklingsverktygen till Mac känns lite Kalle Anka ibland. Tidigare har jag berättat om de positiva aspekterna, och det jag har gnällt på har gällt hanteringen av öppna filer i Xcode, som jag har insett hur man jobbar med på ett vettigt sätt.

Men några exempel:

Xcode har inget stöd för subprojekt, vilket finns i alla andra IDE-er jag har använt: Visual Studio har det, CodeWarrior hade det, Eclipse har det. Xcode har fastnat i någon idé om att man utvecklar libs/frameworks och appar separat, och att man inte vill vara inne och gräva i lib-kod när man skriver appar. Men det är inte tillräckligt generellt, det täcker inte in alla fall. T.ex. inte min situation på jobbet, där jag har ett framework, som är det jag utvecklar, som jag har olika frontends till. För frameworket (som i sin tur består av flera libs) vill jag ha separata projektfiler, som jag kan inkludera i projekten som jag bygger frontendsarna med. Nicht gut, säger herr Jobs, innan han går över till sin Monika Danielsson-röst och säger "det _vill_ du inte göra".

Det verkar inte finnas någon riktigt vettig grafisk frontend till Subversion. Jag gjorde en utvärdering och kör sedan dess Versions, som är bättre än att använda kommandoraden, men inte har stöd för merge och inte riktigt verkar fatta externals. Det känns nästan lite som en förolämpning när Apple väljer att ge pris till utvecklarna av programmet. Hur som helst, vill jag göra en merge eller uppdatera en katalog med externals till en viss version så är det kommandoraden som gäller.

FileMerge, som är Apples eget diff/merge-verktyg, är något av ett skämt. Man kan inte editera texten manuellt, utan kan bara välja den ena eller båda text-sekvenserna som diffar. Dessutom finns det ingen information om vilka snabbtangenter man kan använda. Jag har inte listat ut hur man väljer både versionerna. Klick, klick, klickety-klick. Eventuellt finns det bättre merge-verktyg, det har jag inte haft tid att kolla upp. (Dessutom är det fult och har dålig syntax-highlighting. Låna koden från Xcode, kanske?)

På WWDC var jag på en presentation om vad som var nytt i Xcode, där fick jag lära mig att det finns en feature i Xcode som kallas Snapshot. Man kan ta snapshots av sin källkod och gå tillbaks till tidigare snapshots. Om det nu finns Kalle Anka-kodare som inte har vett nog att använda ett versionshanteringssystem, är det då bättre att ge dem ett enklare sätt att sköta lokal backup-hantering än att tala om för dem att det finns något som kallas versionshantering och som är ett mycket bättre alternativ? Eller är det så att Xcode-utvecklarna själva inte har koll på hur man använder versionshantering på ett vettigt sätt?

Det här är detaljer, men detaljer som stör om man bara vill kunna göra vettiga grejer med vettiga verktyg. Det är som om det finns någon uppfattning om att nybörjare som kodar Hello World-program är de viktigaste användarna. Men visst, samtidigt har vi DTrace, Instruments, Interface Builder och LLVM som pekar i en annan riktning. Om några år kanske allt är riktigt bra, och jag kan sluta gnälla.

Burning Heart

Eye of the Tiger. Ivan Hajek. Så jävla hårt. Årets bästa liveinspelning.

Svenne-banan

Här på löpsedelsbloggen blir vi helt darriga av förtjusning då vi ser att "Legendarisk popsångare stämmer elbolag". Men vem kan det vara? Om de tar till ord som "legandarisk" så borde det åtminstone vara någon man har hört talas om. Typ Svenne Hedlund.



Det man frågar sig är varför han skulle stämma ett elbolag. Är det någon norrländsk entreprenör som har startat elbolag under namnet Hedlunds El? Eller har han fått en oerhört hög elräkning som inte alls har att göra med att hans rörförstärkare från 60-talet drar fjorton tusen gigawatt? Ja, inte fan vet jag...



Smaklig måltid!

lcp

jag la tre kvällar på att koda ett demo som jag sedan bestämde mig för att inte släppa för att det var för dåligt, jag hade liksom tänkt att det skulle vara simpelt, precis som first you live and then you die, fast att det skulle vara tankeväckande, men det kändes inte som om det blev det, och så var jag inte speciellt nöjd med musiken jag gjorde heller, men lcp var i alla fall trevligt som vanligt, men jag är ganska trött på hela scen-grejen, så istället för att åka på datapartyn så ska jag åka till München någon gång och låta bli att syssla med datagrejer, men som sagt lcp var i alla fall trevligt och det var schysst att träffa pragge, maktone, hollowman, zabutom och hans franska flickvän som jag inte kommer ihåg vad hon heter, jackasser, moh, goto80, britelite och soundemon, edhellon, rambones och så vidare, medan det var synd att sådana som twoflower, zyron, skate och brallan fattades, och det krävs ändå ett evenemang av något slag för att samla alla de här människorna på ett ställe, men evenemanget i övrigt är jag helt enkelt inte så intresserad av, och även om det släpps något bra demo någon gång så känns inte det heller speciellt intressant, ja du vet

Stackare

Såg på någon löpseden att "fotbollsstjärnan Glenn Hysén tvingas leva på A-kassa". Jag hoppas han tar sig igenom det. Det är inte bara mitt liv som är fullt av motgångar. Men min tid på A-kassa var inte så dum, så han borde göra som jag gjorde: luta sig tillbaka och ta det lugnt.



Mitt favoritminne av Glenn Hysén är när Sverige hade åkt ut i gruppspelet i VM 1990 efter att ha torskat mot Brasilien med 2-1, Skottland med 2-1 och Costa Rica med 2-1. En TV-reporter frågade vad han skulle ta sig till nu, och han svarade att han skulle "supa sig dyngrak". Stor skandal uppstod givetvis, eftersom idrottsmän ska föregå med gott exempel och spola kröken. Ungefär som peruanska kommunister.

Dessutom var han en av fyra Glenn i IFK Göteborg när de vann UEFA-cupen 1982. Bara en sådan sak. Och nu går han och stämplar.

Ålderstecken

Bortsett från andra mer uppenbara ålderstecken, såsom grått hår, så försämras även sinnesorganen med åldern. Jag har aldrig gillat honungsmelon förut, eftersom den smakar fotogen. Denna bismak har dock förnekats av äldre personer i min omgivning. På sistone har fotogenet försvunnit ur honungsmelon. Snart kommer jag inte känna skillnad på honungsmelon och vindaloo.

Mitt liv är fullt av motgångar. :(

Om att få säga fel sak

I det näst senaste numret av Djurens Rätts tidning Djurens Rätt så tilläts en zoofil på insändarplats bre ut sig om hur han och hans kor har det bra tillsammans. Detta apropå att Djurens Rätt vill att det ska bli olagligt att ha sex med djur. Det är nämligen helt lagligt i Sverige idag, förutsatt att det inte rör sig om djurplågeri.

I det senaste numret fanns ett antal upprörda kommentarer till detta. Flera stycken drog paralleller till pedofiler och argumenterade upprört för att sådana inte borde få utrymme i tidningen. Detta är inte ägnat att väcka förvåning. Folk har olika åsikter om saker och ting, vilket är en av de där grejerna som gör mänskligheten som helhet så jävla härlig.

En mer intressant reaktion kom från Djurens Rätts förbundsstyrelse, som när de hörde talas om insändaren drabbades av moralpanik och valde att begränsa spridningen av det upprörande numret av tidningen. Sen bestämde de sig för att minska tidningens oberoende genom att låta en representant för förbundsstyrelsen sitta med i redaktionskommittén. Så att liknande pinsamma misstag kan undvikas i framtiden.

Det finns en massa fördelar med att inte låta zoofiler få komma till tals i Djurens Rätts tidning Djurens Rätt, t.ex. att det kan förse meningsmotståndare med argument i stil med att alla som är med Djurens Rätt är zoofiler, pedofiler, nekrofiler och stofiler, och att det helt enkelt gör tidningen bättre om den speglar förbundets åsikter. Lite sådär som Isvestja antagligen var den bästa tidningen i Sovjetunionen.

Det får mig att associera till hur politiskt korrekta samvetsmänniskor vill tysta nazister, för samtidigt som deras åsikter och argument är så absurda att ingen vettig människa kan övertygas av dem, så måste de tystas så att inte oförnuftiga och ovettiga människor övertygas av deras absurda argument och åsikter. (När jag skulle skriva "tysta nazister" så råkade jag felskriva det som "tyska nazister", vilket inte heller är ägnat att väcka förvåning).

Så vad ville jag säga? Att det är kul när människor säger intressanta saker, vilket också är en av de där grejerna som gör mänskligheten som helhet så jävla härlig. Och så kanske något om "yttrandefrihet" och "öppen debatt" och annat sådant där som alla vettiga människor håller med om att det är Bra Grejer(tm).

Nästa gång kanske jag berättar om varför jag anser att "humanism" är ett skällsord, av helt andra skäl än de tysta nazisternas.

Om det var så att du undrade

Jag har inte dött. Jag har bara inte bloggat. Det är inte samma sak. Jag är upptagen med följande mycket viktiga projekt:

-----> Super Mega Hip-Hop Writer
-----> International KRÖB Association
-----> Åshöjdens BK grillfest och loppmarknad

På återseende!