Hellners galna uppvisning

Svensk superskräll i sprintfinalen

Emil Jönsson i tårar efter bronset

VM-GULDET SOM CHOCKADE ALLA

Hellner fick sitt guld – då kom tårarna

Läsare: ”Kung Hellner och prins Jönsson”

Petter Northugs pappa berättar om svenskarnas taktik Till SportExpressen.se: "Verkar som Jönsson bromsar när Hellner får lucka."

Guldkuppen - så blåste han Northug

Hellner firar - med 30000 norrmän

Hellner, Northug och Jönsson hyllades tillsammans

Hellner: Det var ett helt perfekt lopp

Men på något sätt så känns det ändå som om det är Svenska Dagbladet som säger det bäst, på ett klassiskt, konservativt, tillbakalutat sätt:

Marcus Hellner tog VM-guld

Säga vad man vill om rubrikssättningskonsten, men inte går den framåt. Och säga vad man vill om Kalla, men jag börjar svänga över lite mot att fria till Marcus Hellner istället. Och när jag har sagt det om Charlotte Kalla så har det varit mest på skämt, nu är det mer som att jag funderar på hur många hundralappar man bör lägga på ringen om man vill få ihop det med en kille som har både VM- och OS-guld. Och säga vad man vill om Kalla, men i uppförsbacken i semifinalen så kändes det som om hon hade samma överlägsna klipp som Hellner hade i finalen, lite sådär så att man ironiskt kan säga att man fick tårar i ögonen när man såg det. Fast det är inte ironiskt, utan ett sådant steg får en faktiskt att få en tår i ögat. Fast ironiskt. Eller inte. Inte.

H43

En rolig grej med den här marknadschefen som kallat en schlager-artist för en "svullen neger", förutom att hans känsla för vad som är socialt gångbart är anmärkningsvärt mycket ur fas med resten av Sverige, är att de artiklar jag läst om det verkar förutsätta att man vet vad H43 är. Jag har en vag känsla av att det kan vara ett handbolls-lag, men skulle inte de kära "journalisterna" (tveksamt uttryck, eftersom den senaste artikeln jag såg var publicerad i Aftonbladet) kunna berätta det i så fall?

Super-chocken på Ballmers sprit-fest i Nokias bastu

Hej, hej, tjenare!

Okej, så rykten går återigen om att Apple ska släppa billigare telefoner och Sony-Ericsson lanserar sin Playstation-telefon, som det gått rykten om sedan långt innan den började utvecklas. Men ingenting slår Nokia-Microsoft-dealen den här veckan.


Nokia överger sina båda open source-system för att suga i sig Ballmers slutna, onda saft. Nokia har aldrig varit ett bolag som har kunnat utveckla mjukvara. Sedan iPhone kom har de ryckt än hit, än dit (eller snarare svajat, "ryckt" låter som att någonting någonsin skulle ha kunnat gå fort), utan att lyckas lappa ihop ett UI som ser okej ut. Problemet är att de vid något tillfälle har lärt sig att tänka i termer av "plattformar", och en plattform är alltid lösningen. Hade de fattat vad lösningen på problemen var så kanske jag inte hade jobbat på RIM idag, utan på Nokia. Men Nokia har aldrig fattat vad ett UI är, de tror att det måste vara en "plattform", att det måste vara oerhört komplext och att det måste lösa alla problem samtidigt. Tror man det så är Qt en utmärkt lösning: det är komplext, stort och kan lösa alla problem, om man med "problem" menar något i stil med "jag vill utveckla X, jag vill att det ska vara enkelt, men jag skiter i hur resultatet ser ut".


Nokia har fastnat i samma fälla som Sony-Ericsson och Motorola snubblade i för några år sedan: de kan inte bestämma sig för ett system. De vill att alla ska vara glada, så samtidigt som de säger att det är Windows Mobile som gäller, så vill de även fortsätta med Symbian och Meego, för att inte tala om S40. Precis som Sony-Ericsson och Motorola ville köra Windows Mobile, Symbian, Brew, sina egna feature phone-system och vad som helst de kunde lägga vantarna på. Tills de insåg problemet, sa "fuck it" och gick över till Android. Och faktiskt lyckades få ut telefoner som folk gillade och som de tjänade pengar på, eftersom de faktiskt är ganska duktiga på att göra telefoner, när ledningen inte lyckas förlama hela organisationen med idiotiskt veliga beslut. Ungefär som Nokias ledning gör just nu. Om de verkligen tror på Windows Mobile, så kasta ut Symbian, kasta ut Meego och kör järnet på Windows Mobile. Våga lite! Det gör de inte.


De vill kunna luta sig mot Symbian tills de har sina nya, coola Windows-telefoner ute, och mot Meego som potentiellt framtids-system, om det skulle visa sig att Windows inte håller vad det lovar. Och Microsoft har aldrig hållit ett enda löfte till mobilmarknaden. Den nya versionen visar dock att Microsoft i alla fall klarar av att analysera vad grejen är med iPhone och Android, och lägga ett snajdigt UI ovanpå sin legacy-plattform. Sedan iPhone kom så är det nämligen det snajdiga UI:t som är substansen. Nokia tror fortfarande att det är megapixlarna, nätverket, förkortningarna, valfriheten. De har inte fattat det snajdiga UI:t. De har inte fattat att "snajdig" är årets ord, och har varit det varje år sedan 2007. På Nokia är årets ord alltid "plattform".


Som Tomi Ahonen påpekar så är Microsoft vinnaren i den här affären. Utan Nokia så hade Windows Mobile inte hittat några vettiga mobiltillverkare som hade velat satsa på systemet. De hade knappt fått de vanliga taiwanesiska ODM:erna, för Android har förändrat allt för dem. Förr i tiden var Windows Mobile det enkla valet för dem. De trodde på Start-knappen på telefonen, Windows-användare ville ha den på telefonen också. Android är gratis, enkelt och stöds av varenda chip-tillverkare. Microsoft hade fått lite halvhjärtade försök från stora tillverkare som Sony-Ericsson, Samsung och LG, samtidigt som de satsar sitt torra krut på Android. Utan någon form av marknadsföringsmirakel hade Windows Mobile 7 aldrig lyft, även om det är snajdigt. Nu ger Nokia dem chansen. Men tjenare, de ska inte släppa någon telefon förrän nästa år. Det är om minst ett år. Tills dess är det risk att Windows Mobile har dött och glömts bort överallt utom på Nokia. Och då har ändå Nokia lagt det året på att lära sig om Windows Mobile, medan Microsoft har lagt ännu ett år på att försöka komma ikapp Apple och Google. Medan Apple och Google istället har haft ett år på sig att hitta på nya, överraskande grejer som det kommer ta Microsoft ännu ett år att jaga ikapp.

På Nokia skulle man dock fortfarande vara glada, eftersom man har en ny plattform.

Men Microsoft kan fortfarande lyckas. De har visat sjukdomsinsikt och kämpat sig ikapp iPhone och Android rent tekniskt. D.v.s. de har också ett snajdigt UI. Och Nokia har visat viss sjukdomsinsikt genom att hoppa på ett nytt tåg. Så vem vet...

Hej då, hej då!

Är det en pub eller vad fan är det?

Ibland händer det att man går till Fagan's, eftersom det ligger centralt och man vill ha en öl. Och om det är som igår, att det är fullt på både Bishop's Arms och Pickwick's. Men stället är ju helt jävla CP. Varenda gång man kommer dit så finns det en massa lediga bord, men de är alla bokade. Till senare. Jag fattar inte. Och boka bord på en pub, finns det? Är inte en pub ett ställe man slinker in på lite spontant och tar en öl, snarare än ett ställe man planerar en vecka i förväg att gå till?

"Pub-mat"

Hörde förresten en så rolig grej om Tusen & 2 härom dagen, när jag var där och åt en form av hamburgare. En bekants bekant hade beställt bord för 15 personer. Någon dag senare hade den bekantas bekanta blivit uppringd från restaurangen och fått veta att de hade fått in en annan bokning, för 37 personer, som de hellre tog, så den bekantas bekantas sällskap var inte längre välkommet. Det här rimmar väl med hur Tusen & 2 funkar: man går dit för de osvenskt goda burgarna, men tvekar samtidigt, eftersom man vet hur dåligt behandlad man blev av personalen sist man var där. (Som gammal Uppsala-bo tänker jag på Shima pizzeria, bemannad av "Kom inte tillbaka"-mannen med hästsvansen.) Nu senast fick vi acceptabel, nästan trevlig service, men jag gissar på att det var någon form av misstag. Kolla förresten deras slogan på hemsidan, så jävla rolig.

"Clip-art"

Respektlös dödsruna

Läste på Fejan att Gary Moore dog idag. Det är på Fejan man får sina nyheter serverade nu för tiden. "Nyhet" är förresten ett ganska roligt ord. Ungefär som att Gary Moores "låtar" är ett ganska roligt ord. "Låtar" som i "då hörde han ett dumt låt".

Så jag lyssnade på "Victims of the Future" från 1983. 80-tals-metal är så ofattbart dålig. Varje gång jag lyssnar på det så slås jag av allt är en missuppfattning av Black Sabbath, blandat med lite försök till taskig 50-tals-rock. Man kan inte spela Sabbath-musik med den produktionen. Eller 50-tals-rock.

Låtarna är en dålig blandning av Sabbath-pastischer och pop-refränger, som är alldeles för dåliga för att lyfta en låt. Ozzy gjorde det nog bäst på "Blizzard of Oz", men då hade han i alla fall några riktigt bra låtar och enorma gitarrsolon av Randy Rhodes. Gary Moores gitarr-runk är inte lika bra. Han är duktig, men har inte samma förmåga att väva in vettiga melodier i sina solon.

Men så kommer "Empty Rooms". Det är i balladerna som Gary Moore är som bäst, och det blir inte bättre än i den här låten. En perfekt mellanstadie-tryckare, som väver in en i en väv (antar jag) av djup melankoli. Det är som "Parisienne Walkways" eller "Spanish Guitar", fast med lite tryck.

Låten är en ganska osannolik hit, med det långa, lugna mittpartiet och det nästan banala gitarr-solot. Jag tänker mer på Dire Straits än på Sabbath. Det tror jag är bra, för Gary Moore passar bättre som Mark Knopfler än som Tony Iommi.

På den gamla goda tiden, d.v.s. när den här skivan släpptes, så läste man Okej. Eller jag gjorde det i alla fall. Av alla artister som fanns på bild (ett tag var det nästan bara Samantha Fox), så var Gary Moore fulast av alla.

Man han gjorde i alla fall "Empty Rooms". Och Ozzy lever fortfarande. Vem hade någonsin kunnat tro att han skulle överleva någon över huvud taget?

Bäst 2010?

Så vad hände?

Kvelertak släppte en skiva och smet från Debaser, skivan var bra och kändes fräsch, men det blir en del tomgångs-hardcore med en massa powerchordriffande som inte riktigt leder någonstans. Inte årets bästa skiva.

Basia Bulat släppte en skiva som var mer ledsen och mindre galen än den första. Väldigt bra sådär, men jag har inte lyssnat lika mycket på den som den första. Den står inte ut lika mycket. Inte årets bästa skiva.

Roky Erickson släppte en skiva tillsammans med Okkerville River. Lite småspännande produktion, och inspelningar av en massa gamla låtar, där vissa har blivit bättre och andra har blivit sämre. Roky har alltid rösten, men det är inte årets bästa skiva.

Kanske har alla andra i hela Sverige rätt, kanske är Robyn bäst, men jag har inte lyckats ta mig in i den hypen. Arcade Fires skiva kändes som en urvattnad upprepning. The National har jag inte lyckats se något bra i över huvud taget. Off skyltar med gamla hardcore-stjärnor, men hardcore är alltid hardcore och det är väldigt sällan det verkligen lyckas. Ingen av dem har gjort årets bästa skiva.

Årets bästa skiva verkar vara Best Coasts "Crazy For You". Kanske lite för att jag inte har lyssnat tillräckligt mycket på musik under 2010 och antagligen har missat de där riktigt legendariska skivorna, men det är total känsla från början till slut, och det är befriande att lyssna på pop som vågar vara lika dum som Broder Daniel. Årets bästa skiva.