2009-07-04

Om att få säga fel sak

I det näst senaste numret av Djurens Rätts tidning Djurens Rätt så tilläts en zoofil på insändarplats bre ut sig om hur han och hans kor har det bra tillsammans. Detta apropå att Djurens Rätt vill att det ska bli olagligt att ha sex med djur. Det är nämligen helt lagligt i Sverige idag, förutsatt att det inte rör sig om djurplågeri.

I det senaste numret fanns ett antal upprörda kommentarer till detta. Flera stycken drog paralleller till pedofiler och argumenterade upprört för att sådana inte borde få utrymme i tidningen. Detta är inte ägnat att väcka förvåning. Folk har olika åsikter om saker och ting, vilket är en av de där grejerna som gör mänskligheten som helhet så jävla härlig.

En mer intressant reaktion kom från Djurens Rätts förbundsstyrelse, som när de hörde talas om insändaren drabbades av moralpanik och valde att begränsa spridningen av det upprörande numret av tidningen. Sen bestämde de sig för att minska tidningens oberoende genom att låta en representant för förbundsstyrelsen sitta med i redaktionskommittén. Så att liknande pinsamma misstag kan undvikas i framtiden.

Det finns en massa fördelar med att inte låta zoofiler få komma till tals i Djurens Rätts tidning Djurens Rätt, t.ex. att det kan förse meningsmotståndare med argument i stil med att alla som är med Djurens Rätt är zoofiler, pedofiler, nekrofiler och stofiler, och att det helt enkelt gör tidningen bättre om den speglar förbundets åsikter. Lite sådär som Isvestja antagligen var den bästa tidningen i Sovjetunionen.

Det får mig att associera till hur politiskt korrekta samvetsmänniskor vill tysta nazister, för samtidigt som deras åsikter och argument är så absurda att ingen vettig människa kan övertygas av dem, så måste de tystas så att inte oförnuftiga och ovettiga människor övertygas av deras absurda argument och åsikter. (När jag skulle skriva "tysta nazister" så råkade jag felskriva det som "tyska nazister", vilket inte heller är ägnat att väcka förvåning).

Så vad ville jag säga? Att det är kul när människor säger intressanta saker, vilket också är en av de där grejerna som gör mänskligheten som helhet så jävla härlig. Och så kanske något om "yttrandefrihet" och "öppen debatt" och annat sådant där som alla vettiga människor håller med om att det är Bra Grejer(tm).

Nästa gång kanske jag berättar om varför jag anser att "humanism" är ett skällsord, av helt andra skäl än de tysta nazisternas.

2 kommentarer:

Twoflower sa...

"Diskret gled Max von Bassewitz igenom kommandocentralens mörker. Utanför de tjocka stenmurarna dånande världskrigsnattens kanonmuller och de skarpa knallarna från luftvärnet blandades med oljudet från åskan, regnet och flyglarmet. Den väloljade ståldörren gled upp med en lätt knuff från hans vana fingrar och snart gled de svarta, blankputsade stövlarna ljudlöst fram över stenläggningen. Då han passerade murkrönet blickade han tankfullt ned mot borggården. I fjärran ett klapper från marchkängor och stövlar; ett förstulet 'achtung' studsade genom kastellets korridorer. Ingenting av detta berörde dock den småleende Max von Bassewitz. Max rörde sig utan så mycket som ett frasande från den stärkta brunskjortan. Han var partiets diskrete centralfigur, mannen som hörde allt men som aldrig hördes.

Max von Bassewitz var den tysta nazisten."

puterman sa...

Troligtvis den bästa kommentaren någonsin på den här bloggen. Du är värd Dagens Ros!

wv låter dessutom som något från dina hemtrakter: uphloogn.