2010-03-03

Missuppskattad

Design pattern för verkligheten: missuppskattat geni.

Ludwig Wittgenstein filosoferade på ett magiskt och sällan skådat djupsinnigt sätt kring kunskapens gränser. Positivistiska akademiker tog till sig små delar av hans budskap, feltolkade dem och utnämnde honom till profet. Tractatus förvandlades till ett manifest för språklig atomism. Var det när han bjöds in att tala på ett av Wienkretsens möten som han istället för att prata om logik läste poesi av Tagore? Filosofiska undersökningar förvandlades av ivriga analytiker till privatspråksargumentet.

Greven spelade gitarr och sjöng på ett sätt som förnyade och omformade black metal, trots att kopplingen till Bathory och Celtic Frost var stark. Om den första skivan hade släppts 2010 så hade den fortfarande varit ett under av originalitet. Mot sin vilja skapade han subgenre på subgenre, där hans musik urlakades och specialiserades, och ingen av epigonerna ville ta i galenskapen som kännetecknade de två första skivorna. Det var så enkelt att plocka upp tremolo-riffandet och skrikandet, och lämna det sårbara bakom sig.

Sen finns det säkert en massa andra exempel som skulle kunna passa, men som jag inte känner att jag riktigt kan ta ansvar för. Open source-rörelsen gjorde samma sak med Linux, nykantianerna hyllade Kant utan att ta sig an djupet och komplexiteten i hans tänkande, världseliten i längdskidåkning tog till sig skating-tekniken utan att följa upp Gunde Svans vansinniga experimentlusta, 80- och 90-talens klassorientering följde på Smalltalks radikala omformning av mjukvarudesign.

Kanske är det så det måste vara när man är alltför nyskapande. De flesta har förmågan att ta till sig en idé, eller kanske två, men kan inte vända sig om och se att det är dags att lämna allt gammalt bakom sig.

Det är sådant man kan diskutera när man promenerar mellan Guomao och Dawanglu.

5 kommentarer:

hjon sa...

Jag orkar inte riktigt formulera varför, men jag tror hela jorden kommer gå under av just den anledningen. Om det sen blir ett sånt trevligt efter-katastrofen-epos med några få människospillror här och var som hittar varann och utan att ta någon som helst lärdom överlever med low tech, kärlek och lite jävlaranamma - eller om alla dör och någon annan avlägsen "civilisation" kan lära sig nåt av det - det återstår att se.

Olof sa...

"Var det när han bjöds in att tala på ett av Wienkretsens möten som han istället för att prata om logik läste poesi av Tagore?"

Det var det.

puterman sa...

Günther Grass sa något i stil med: "Är det något jag har lärt mig av att studera 1900-talets historia, så är det att vi aldrig lär oss något av historien."

Människospillrorna efter katastrofen kommer alltså antagligen lyssna på klyschig black metal och tro att alla språkliga uttryck är utsagor om verkligheten med absoluta sanningsanspråk.

hjon sa...

http://www.luger.se/basia-bulat

puterman sa...

Sweet!