2010-05-09

Sär skriv ning

Det här med särskrivning är ett jävla gissel. Det har satt sig i hjärnbarken på mig och antagligen dragit om ett miljardtal av mina neuroner på ett sätt som hindrar dem till att användas till vettiga saker. När jag ser en särskrivning så måste jag tvångsmässigt uttala den för mig själv, som för att övertyga mig om att det låter tillräckligt absurt för att motivera att jag irriterar mig på det.

Det här håller inte längre, så vi tar till en vanlig problemlösningsmetod: vi vänder upp och ner på det. Istället för gnälla och vara besserwissrar när folk särskriver, så bejakar vi det istället. Vi tar särskrivningen till dess logiska slutpunkt och skriver varenda stavelse för sig. För tillfället har jag träningsvärk i vaderna, så vi tar och skriver isär det: "Jag har trä nings värk i va der na." Lite svårt att läsa, men det är en vanesak, om araber kan läsa sitt språk utan vokaler så borde inte lite mellanslag här och där vara ett problem för oss.

Det här skulle även kunna hjälpa oss att förenkla och effektivisera skriftspråket. Varje stavelse skulle kunna representeras av ett lättförståeligt tecken, och det skulle bli mycket mer intuitivt att lära sig läsa och skriva. Vi spinner vidare på exemplet ovan och tar stavelserna en efter en:

  • Jag - jag är nummer ett, så vi skriver det som en etta.

  • Har - nästan en hare, så vi kör på det.

  • Trä - vedträ, naturligtvis.

  • Nings - klurigt! Men vi måste nog dela upp det i två delar: "ning" och "s". Vad en "ning" är vet jag inte, vet det ringar på "kling", så vi kan rita det som en kyrkklocka. "S" säger ormen, så vi ritar en orm för det.

  • Värk - ajajaj, vi ritar ett plågat ansikte för att illustrera värken.

  • I - här tycker jag att vi ritar bokstaven i, precis som vanligt, med prick och allt.

  • Va - "va" säger man när man inte fattar, så vi ritar ett frågetecken.

  • Der - "der" låter mycket som "dear", så vi ritar ett hjärta.

  • Na - "nanananananananana" gick signaturmelodin till Boktipset, där programledaren satt i en regnbågsfärgad soffa, så vi ritar en regnbåge.


Okej, vissa av grejerna kanske är lite långsökta, men det här är bara exempel på hur det skulle kunna gå till. När vi ska genomföra det i praktiken så kommer det givetvis vara en kommitté med en massa äldre språkvetare och annat löst folk som sitter i evighetslånga möten och hittar det bästa tecknet för varenda stavelse i det svenska språket. Jag kan tänka mig att Sture Allén kommer vara ordförande. Eller Bosse Ringholm.

Anyway, illustration:

Om vi förenklar och stiliserar piktogrammen en aning så blir det så här:

Jag tycker att den här illustrationen säger ganska mycket om hur snabbt det kommer att gå att skriva i framtiden. Men som om inte det vore nog, här har jag skrivit det i skrivstilsform, så att man får flyt när man skriver:

Jag skulle tro att det här kommer bli ungefär 200% snabbare än att stenografera. Framtiden ser ljus ut.

6 kommentarer:

hjon sa...

Zapf!

Olof sa...

Intressant, värsta språkinlägget helt plötsligt. Här har du ju ett argument för att införa något i stil med kinesiska tecken. En annan möjlighet är förstås att införa en stavelseskrift som japanskan, men i ett språk som svenskan där stavelserna är väldigt många (jämför japanskans drygt 50 med svenskans tusentals, pga alla ord som skruv, spröd, stryk, brant, park osv).

Annars fungerar den kinesiska skriften delvis så här. Ett ord som 来, att komma/anlända, är ursprungligen en bild på ett veteax eftersom ordet för "vete" uttalades ungefär likadant för några tusen år sedan. Efter att ha skapat några hundratals tecken av det här slaget hittade man på ett system med en teckendel som angav ungefärlig betydelse enligt ett klassificeringssystem (typ tak, sjukdom, insekt, häst, vatten osv) och en teckendel som angav ungefärligt uttal. Sedan är det bara att memorera alla dessa kombinationer, så kan man skriva alla ord man behöver. Vet man inte hur man ska skriva ett visst ord får man äta fisk direkt ur påsen, och om folk inte känner till ett ovanligt tecken brukar de strunta i det.

Förresten är det också ett intressant faktum att alla stavelse- eller teckenskrifter jag känner till saknar mellanrum. Allt är hopskrivet. ÄR DET SÅ BRA???

Olof sa...

Jag glömde avsluta meningen ovan om varför en stavelseskrift för svenskan inte är världens bästa idé. Jag har dock inget bra argument, så jag förklarar med en konversation från lågstadiet:

Läraren: Kalle, varför är det tomt mellan de här två tecknen?
Kalle: Jag tänkte skriva "skräp", men jag har glömt bort hur man skriver det.
Läraren: Va? Hur kan du glömma något så enkelt?! Det är ju tecknet för "skrump" med en prick längst upp!

Daniel sa...

Olof: Koreanska skriver man inte ihop.

Ordverifiering: Osama bin Laden

Daniel sa...

Eller va fan... Koreanska, det är väl bokstäver vid närmare eftertanke.

Krank blek het

jonas sa...

Tack.