En magisk maskin

Jo, jag köpte ju alltså en magisk maskin. En Philips Wakeup Light. Det är som en väckarklocka, fast den väcker en med ljus istället för ilskna signaler. Ljuset skruvas sakta upp under en halvtimme. Meningen är att man ska vakna på ett naturligt sätt. Det känns som om det funkar. Jag har inte hunnit testa den tillräckligt mycket än (jag vaknar bara en gång per dag), men det känns bra.

Användargränssnittet på den här maskinen är också ganska magiskt, fast på ett dåligt sätt. Jag var tvungen att lusläsa manualen för att ens fatta hur man ställer in larmet. Det är ungefär sådär intuitivt som en klockradio från 80-talet, och skärmen är av samma typ. Det känns väldigt billigt, vilket i sig är lite udda, med tanke på att maskinen kostade en tusenlapp.

Tulpanhelvete

Jag var alltså i Holland på nördkonferens, eller dataparty. Vappiano har bra pasta, även om det händer att folk blir matförgiftade av den. Om det nu var den. Bordershop är alltid en lika fantastisk upplevelse. Caribian Kick är inte en fantastiskt upplevelse. PITT är en sjukt vattnig öl. Holland känns som ett europeiskt Sydkorea. Jag är nöjd med att jag struntade i Jeroen Tels spelning. Democompon var bra. Att åka bil till Holland tar ett tag. Det tar lika lång tid tillbaka. Det finns små konstiga hästar.

The rational unified process and its consequences on 21st century urban lifestyles

Idag köpte jag en magisk maskin. Jag återkommer med mer info om det.

Imorgon åker jag till Holland. Jag återkommer med mer info om det.

Google levererar

Google har släppt källkoden till sin telefonplattform Android. Kul på något sätt, för man svänger lite mellan att se dem som onda Google och goda Google. Jag har inte tittat så mycket, men mycket verkar finnas med. Kanske allt. Mest Java, lite C och C++. Man kan bygga det själv om man kör ett vettigt OS. De använder git.

Kolla slashdot om du vill veta vad internets nördar tycker om det här. Nyhetsrapporteringen är nog ungefär lika givande som att läsa det här.

Blod, strupsång och karga landskap

Jag såg en film som hette Mongol, som handlar om Genghis Khan. Jag tyckte den var bra, så jag gav den 7/10 på IMDb. Om man bortser från de ständiga slagsmålen, som var lite irriterande, så var det en estetisk upplevelse, speciellt det rituella yoghurt-drickandet. Himlastormande nästan, men det kändes lite sådär Hollywood ibland. Hur som helst, en bra söndagsfilm och många vackra landskap. Rekommenderas.

Dålig information

Hur fylls det tomrum som uppstod då Paig Saghamullit slutade posta på sin blogg? Inte alls, tror jag, och jag har inga ambitioner att vara lika radikalt avfärdande som han, men lite gnäll kan jag alltid stå för...

LIMO kom upp i en diskussion på jobbet, och jag insåg att jag egentligen inte hade en aning om vad LIMO är. Internets to the helpers! Well... Hemsidan är inte direkt informativ. Det är en mobilplattform, eller en standard, och det är en Linux-kärna i botten. Men vad ingår egentligen?

Kolla in den här illustrationen. Jag förstår inte riktigt. Ingår "Application UI Framework" och "Application Mgr Framework" i plattformen? Jag vet inte, det känns som om det borde stå tillsammans med de andra sakerna i så fall, innanför middleware-ramen. Ska det vara ett GTK-UI, eller ska telefontillverkaren bygga sitt eget? Kommer någon typ av referens-applikationer ingå, som i t.ex. S60, eller ska telefontillverkaren bygga allt från scratch? Och om GTK, som inte känns så hett på telefoner, ska ingå i plattformen, innebär det att telefontillverkaren helst ska bygga sitt eget lager ovanpå det illaluktande plattforms-UI:t, som på Windows Mobile?

Och vad är egentligen anledningen till att informationen är så bristfällig? Är det för att de inte har något att visa upp, att det de har att visa upp är dåligt, eller att de helt enkelt inte ser någon anledning att dela med sig av teknisk information? Det känns inte speciellt Linux, ett intryck som förstärks av det tydligen väldigt viktiga DRM-ramverket. Men det är väl som det ska vara med Linux-projekt som drivs av klassiskt onda företag som inte fattar att open source har mer att erbjuda än kod som man kan plocka upp och springa sin väg med.

Eller för att sammanfatta, ett citat från Agoraphobic Nosebleeds lysande skiva Frozen Corpse Stuffed with Dope: Go have sex with Jesus Christ, you faggot!

Argument

Varför får man bara en varning av Microsofts C-kompilator när man skickar in för många argument till en funktion, medan man får ett fel när man skickar in för få? Och hur fixar jag det här då? Google vill inte fixa det åt mig, så kan du inte tala om hur man gör? ("Treat Warnings As Errors" är inte ett godkänt svar.) kthxbye

Dagboksbloggen

Hej! Jag har inte så mycket att skriva om just nu, så jag skriver om dagen som gått, dagbok- och snopp dogg-stylee. Det började med att jag skulle köra testsviten, men den gick inte att bygga, för någon hade gjort en "uppstädning" bland filerna och misslyckats med att få ihop projektfilerna korrekt. Sen blev jag tvungen att gå på möte, och efter det så lyckades jag fixa bygget. Sen körde jag tester. En timme eller två senare än det borde ha varit. The sux.

När jag hade kört testsviten och genererat fingeravtryck, så kunde jag börja mergea in vår screen modes-branch på trunken. Det gick inte så bra, för Subversion bestämde sig för att bugga ut på lite olika bisarra sätt, vilket gjorde att det tog mycket längre tid än jag hade tänkt. (Alternativ: skit bakom ratten.) När jag fått det att bygga så åt vi lunch: pizza på Spot, ett ställe som är legendariskt för sin värdelösa akustik. Pizza två dagar på raken, jag tror jag börjar förvandlas till någon typ av datanörd.

Efter lunch så fixade jag ett slappt skrivet testfall, körde testsviten igen och inspekterade fingeravtryck. Det gick inte så illa, men det var svårt att fixa felen. Efter ett tag fick jag reda på att imageprovider-testet var slumpat, så det failar alltid. Okej. Istället för att deppa ihop över det så höll jag och Mattias en presentation av screen modes för resten av gänget. Jag fick inte riktigt min dator och projektorn att komma överens, men mitt Windows har ruttnat under det senaste halvåret, så det var inte oväntat. I övrigt gick det bra.

Jag jobbade med det andra testfallet som failade, men kom inte så långt. Allt verkade funka utom just det som kom ut på skärmen. Jag började inspektera resultaten av mergen istället, och kom ungefär en tredjedel innan jag var tvungen att gå hem och tvätta. Jag gick hem och tvättade. Det gick ganska bra, den här gången funkade både tvättmaskinen och torktumlaren. Medan jag tvättade så sydde jag fast en knapp som hade lossnat. Det var lite roligt, och jag kände mig aningen händig, för det blev ganska bra.

Nu bloggar jag.

Sammanfattning

mumlar ohörbart

äntligen

Ofta, hårt och cola

Kommer det nya releaser av de stora Linux-distributionerna för ofta? Ja, det kan jag väl hålla med om. Jag vet faktiskt inte riktigt vad grejen är. Jag har själv negativa erfarenheter av Ubuntu, som ofta är lite mindre stabilt än vad jag skulle vilja. När jag jobbade på Aurora ville vi ha nya versioner av allt hela tiden, och körde därför Debian Unstable, som var något mer instabilt än en genomsnittlig Ubuntu-release.

Relaterat till detta är att jag idag intog lunch på Barrista, med Ubuntu Cola som måltidsdryck. Jag är inget större Cola-fan, men Ubuntu var helt okej. Jag uppfattade den som mjuk och balanserad, men lite ospännande.

Inte alls faktiskt

Just det, igår var jag inte på M83. Det känns lite sådär.

Tidskartor

Jag läste Maps of Time av David Christian. Det är ett ambitiöst försök att berätta hela historien, från universums uppkomst till nu, i en volym. Syftet är att skapa sammanhang, att presentera en modern skapelsemyt, som en ersättning för de religiösa, som inte längre känns aktuella för de flesta av oss. Det känns ganska oväntat att resultatet är så gott, för även om det i stort inte skiljer sig så mycket från Annalesskolans ansatser, så är ämnet större. Det finns inget utrymme för enskilda händelser; glöm andra världskriget, sådana händelser är viktiga i ett mindre perspektiv, här är det en detalj.

Det börjar med Big Bang, fortsätter med universums utveckling, stjärnor och planeter, livets uppkomst, människans utveckling, och de huvudsakliga trenderna i vår utveckling. Viktiga händelser är hur vi spritt oss över världen, jordbrukets uppkomst, städer och stater samt teknologisk utveckling. De senare delarna påminner om Civilization, fast jag kanske borde tänka Spore istället.

Utredningen av de stora trenderna ger mig ett antal sköna aha-upplevelser: bakgrunden till den bibliska skapelsemyten, anledningarna till att den industriella revolutionen hände i Västeuropa osv. Och även om jag känner till de flesta av ämnena tidigare, från universums skapelse till nutidshistoria, så ger det här perspektivet en helhetsbild som jag inte har greppat tidigare.

Med tanke på att det är många olika grenar av vetenskapen som ligger till grund för arbetet så är det imponerande hur solitt det känns. Alla delar bygger på moderna teorier, inklusive dem som inte är författarens hemmaplan, och om det då och då kan bli lite kompakt så förenklas det inte mer än nödvändigt. Vill man veta mer om grundläggande fysik och världssystemsanalys så finns det gott om referenser. Det blir oundvikligen mer komplext då stora historiska skeden ska förklaras, och resonemangen blir mer abstrakta, varför andra halvan kan kännas lite tyngre. Men ett grundläggande tema är också hur utvecklingen går mot större och större komplexitet.

Det hela avslutas med lite spekulationer om framtiden, på några olika skalor: hur vi ska klara av 2000-talet, eventuell kolonisering av andra planeter och givetvis universums framtid. Alla som orkar måste läsa den här boken.

Music for the masses, not the classes

Robothum kanske inte är en av mina starkare låtar, men jag tror att den kommer användas som singel-b-sida så småningom, och några av de mer fanatiska fansen kommer hävda att det är deras favoritlåt, för att göra sig märkvärdiga (typ, "jag gillar inte sådan där hitmusik, jag lyssnar på svåra och okända grejer av människor som inte kommer från USA, det säger jag nu yo"). Jag tror att det är någon typ av hip-hop, eftersom den innehåller sådan där pratsång, som är så populär inom den genren. Hade jag orkat hade jag klippt ner den till standardiserad schlager-längd, men nu är den 10 minuter. Vem orkar lyssna längst?

Håkan och Mikael

Jag såg en film som hette Hank and Mike. På IMDb står det att det är en komedi. Jag skulle hellre se att det stod surrealistiskt drama. Jag var inte road genom hela filmen, men det fanns tillräckligt med saker som var bra för att det skulle kännas värt att se den. Temat, magin i vardagen, känns Disney, men resultatet är gott. Här och där känner jag lite Gummo-vibbar.

Men det roligaste är väl nästan ändå den fullständiga listan med plot keywords på IMDb.

Ari-Pekka kommer med musik

Nu är det tydligen gratis musik som gäller. Spotify låter dig lyssna på musik över nätet, medan Nokia ger dig ett års gratis musik om du köper en av deras musiktelefoner. Kan det vara möjligt, det där som vinylknastermaffian trodde var omöjligt, att man kunde hitta på nya sätt att distribuera medieprodukter, bara sådär 10 år efter att det gjordes "olagligt" på Napster och 100 år efter att det gjordes "lagligt" via s.k. "radiosändningar"? Ja. Det är inte utan att man tycker lite synd om innovatörer som alldeles nyligen har kommit på att man kan sälja knastriga DRM-fria mp3-or för 9 kronor styck. Som t.ex. våra svenska vänner Sony Ericsson.

Det jag undrar är hur Nokia kan betala 9 kronor styck till skivbolagen för alla låtar du har lust att lyssna på under ett år, i utbyte mot att du ger dem 279 euro-dolares för telefonen. Det låter som om de skulle ha råd med ungefär 279 låtar innan de börjar gå back, vilket dessutom förutsätter att telefonen i sig är gratis. Läsaren inser lätt att denna idé skulle ha verkat omöjlig överallt utom i Finland. Eller i Sverige då. (Och varifrån alla andra liknande tjänster, som jag inte har hört talas om, kommer.)

Fan, jag kan inte skriva över huvud taget. Varenda mening jag skriver känns som blaj, men jag tror att ni fattar vad jag menar. Vad jag nu menar.