2008-10-05
Music for the masses, not the classes
Robothum kanske inte är en av mina starkare låtar, men jag tror att den kommer användas som singel-b-sida så småningom, och några av de mer fanatiska fansen kommer hävda att det är deras favoritlåt, för att göra sig märkvärdiga (typ, "jag gillar inte sådan där hitmusik, jag lyssnar på svåra och okända grejer av människor som inte kommer från USA, det säger jag nu yo"). Jag tror att det är någon typ av hip-hop, eftersom den innehåller sådan där pratsång, som är så populär inom den genren. Hade jag orkat hade jag klippt ner den till standardiserad schlager-längd, men nu är den 10 minuter. Vem orkar lyssna längst?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
steve reich ringde, han vill ha sin mungiga tillbaka
(det är en komplimang)
Jag lärde mig en del av det här inlägget:
1. Du gör experimentell elektronisk musik.
2. Du har en hemsida!
3. Du lägger upp fotografier på Internet.
4. Du har skrivit en C-64-demo-howto.
5. Du bor på Kantorsgatan i Uppsala.
All in all, very cool stuff! Men du borde ha en gästbok! Och en räknare så man ser hur många som har besökt hemsidan!
Pendlingstiden suger, men Kantorsgatan är ändå alltid Kantorsgatan. Jag har lärt mig att du har slutat lägga upp fotografier. Dags för comeback?
Ja kanske, för nu har jag en kamera som fungerar igen!
10 minuter ar kort om man gillar prog rock som jag. Jag blir ledsen om en bra lat ar under 10 minuter ungefar som en bra bok som bara ar 150 sidor eller sa. mvh//Petter (min andra blogg kommentar under hela mitt liv :)
Skicka en kommentar