Om detta må ni snacka, svarthåriga människor med uppskurna armar

Peste Noire har helt plötsligt släppt en ny skiva, vilket får mig att känna mig konstig i hela kroppen. Men hur bra är den egentligen? På the internets så är alla rörande överens om att det är bättre än Folkfuck Folie, men kanske inte lika bra som första plattan. Jag är böjd att hålla med, även om jag har typ motsatt åsikt, fast tvärtom.

Den nya skivan, Ballade cuntre lo Anemi Francor, är återigen annorlunda. Kreativiteten och originaliteten står som alltid i förgrunden, även om man kan ifrågasätta resultatet. I min bok är Folkfuck Folie suverän i sitt kaotiska mangel. Här bjuds vi på en helt annan berättelse. Inget mangel, ingen oklar struktur, jag antar att det är det som the internets i första hand uppskattar. Det här är en skiva man kan förstå.

I någon mening har de tagit med sig det sämsta från både de tidigare skivorna, men det är fortfarande inte dåligt. Det drar åt olika håll. Bristen på blastbeats gör mig besviken, men de kreativa heavy metal-tuggande riffen gör mig glad, eftersom de fortfarande gör det så rått, så skitigt, så melodiskt. I sista låten börjar det låta som om Peste Noire går åt samma håll som de andra franska black metal-banden, in i en typ av drömsk, melodiskt depressiv shoegaze-pop. Men om det kan låta humor-befriat så finns den helt galna sidan också där: de skrikna folklåtarna, det maniska Disgusting Semla-minnande lallandet, lofi-pianot.

Så jag vet inte. Jag har lyssnat några gånger, ibland låter det skitbra, ibland känns det långtråkigt. De av oss som tycker att Folkfuck Folie är lika stort som Burzums första tycker inte att det lever upp till förväntningarna. Men att de har vräkt ur sig något nytt är hur som helst stort, och jag är glad att jag blir överraskad. Det händer nya saker, och nya saker är bra. Att jag inte har en aning om hur den fjärde fullängdaren kommer låta inger förtroende.

Som Into the Pandemonium, en gång för länge sedan.

HTML

Det finns en sak som jag tycker är väldigt rolig: humor. Alltså skämt och sånt. Det finns en massa människor som lever på humor. Tyvärr är många av dem inte speciellt bra på det, vilket jag blev påmind om för några veckor sedan då jag såg ett program på TV med Babben Larsson. Där utsattes gästerna för humortortyr under flera minuter, och blev utslagna om de skrattade. De gjorde inget bra jobb, både Kikki Danielsson och Dregen Baby klarade sig.

Så vad är ett roligt skämt då? Jo, du förstår att grejen med skratt är att det händer när man blir överraskad på ett sätt som inte känns hotfullt. Så om man sitter och väntar på att få höra ett skitroligt skämt så är inte ett skitroligt skämt skitroligt längre. Åtminstone inte lika skitroligt som om det hade kommit oväntat. Dagens ord är "skitroligt".

De roligaste skämten handlar ofta om HTML. Man kanske t.ex. säger att man ska "programmera lite HTML". Sagt i rätt sammanhang kan det bli skitroligt. Eller så gör man det lite mer diskret, genom att helt enkelt programmera lite HTML, sen får publiken själv upptäcka att man har "programmerat lite HTML". Dagens uttryck är "programmera lite HTML". Om Ulf Brunnberg skulle programmera lite HTML så skulle jag aldrig sluta skratta.

Nästa gång ska vi prata om paniknostalgi.

Gyllene Kina

Var på Golden China i Uppsala i helgen, tillsammans med Jon, Anna och Frej. Jag är lite orolig för det stället. Det var tidig lördag kväll, och vi var de enda gästerna. Menyn var dankig, serveringspersonalen kunde varken svenska eller engelska speciellt bra och de har inget utskänkningstillstånd. Men maten var riktigt bra, sådär som den bör vara om det är en riktig kinesisk kock som lagar den. Så en uppmaning till alla som bor i Uppsala: gå dit och ät så ofta som möjligt, så att restaurangen blir kvar! Do it!

Datadatadata

Om man inte är tillräckligt intressant själv för att ha något att blogga om så, så kan man alltid länka till Anders ambitiösa bloggpostning om datortillbehör som spelar musik, typ skrivare, diskdrajvar och skit.

Saxofon och synthpiano, bar överkropp

För det mesta brukar jag försöka låta bli att sätta passande rubriker på skiten jag skriver, men den här gången tröt fantasin, så whatever: "Saxofon och synthpiano, bar överkropp".

Jag såg en film som hette "St. Elmo's Fire". När jag gick på minidisco på mellanstadiet så hände det att låten spelades. Jag har inte sett filmen förrän idag, och det var nog lika bra. Förvirrade ungdomar, kärlek, fylla och kanske lite förvånande, mode som hade gått hem ganska hyfsat idag. Fy fan, om vi är framme vid 84 igen så är inte 86 långt borta. För att inte tala om 87, 88 och 89. 90! 91! NITTIOFYRA!!! Lyssna på mig när jag säger detta: GRUNGE-SKJORTOR!!!!!

Filmen i sig var lite rolig, med Rob Lowe som saxofonist (saxofon var typ det fetaste instrumentet just då), raspande saxofoner i bakgrunder och allmän känsla av saxofon till synthpianot. Saxofon-fan. Även om manuset är dåligt så är det fan soundtracket som är det hemskaste med filmen. Fast kul, naturligtvis.

Vad gäller bara överkroppar, vilket knappast är något som förekommer i St. Elmo's Fire, så är det något som förekommer åtminstone en gång i varje avsnitt av Gordon Ramsey's Kitchen Nightmares. Det är ett roligt program, om man tittar på den brittiska varianten. Bra TV, typ. Tittar man på den amerikanska versionen så är det bara tacky. Och i varje jävla avsnitt så måste Ramsey ta på sig en skjorta. Fem sekunder med bar överkropp. Vad är grejen? Varför inte åtminstone en enda gång brallorna istället? Han gillar att snacka om kulorna, men var är de?

woes of the n00b

så jag tänkte att jag skulle fixa klart en 0.2 av lister men det går inte så bra för jag vet inte hur man kan få tableviewen av ändra storlek när man ändrar storlek på fönstret det borde gå automatiskt i och med att autoresizes subviews är ikryssat överallt i buildern men det kanske inte alls betyder vad det låter som att det skulle betyda och eventuellt måste jag hålla på och ta hand om delegerade saker någonstans ifrån men det borde bara funka automatiskt jag har säkert gjort något idiotiskt n00b-fel men det finns inget sätt att få reda på det och inte ens google verkar ha något att komma med så det är lite jobbigt i övrigt har det inte hänt så mycket med programmet jag är ganska nöjd med det så när jag har fixat lite mera smågrejer så kommer det kanske snart en version 1.0 och stor internationell lansering med tårta och fyrverkerier vi får se

sen en liten reflektion över det här med klassiska ui-toolkits som cocoa det blir väldigt stora api:er eftersom man låter ett lager i api:et ta hand om både kontrollen och det visuella vilket gör att api:ets storlek exploderar och man får tusentals kontroller eftersom en kontroll inte bara måste ta hand om kontrollen utan dessutom måste klara av att se ut på olika sätt vilket en typisk kontroll inte klarar så man får göra en ny kontroll om man vill att den ska se lite annorlunda ut mwc for the win yo och om man applicerar det på viewen så inser man att ui-toolkit inte är en view utan en kombination av control och view

nu är jag lite trött på att skriva oläsbar skit så nu ska jag posta det här

Billy Bones

Ja, när man bloggar en dag som denna så kan man väl inte låta bli att nämna Pirate Bay-domarna. Skriver man inte om det så har man ingen riktig blog. Bloggosfären kokar antagligen (som fan [sic]), men det känns inte speciellt intressant för mig att läsa om vad andra tycker i frågan. Jag vet redan vad det står. Jag vet inte om jag har något att tillföra, men någon kanske är intresserad av vad just jag tycker, ungefär som vissa kanske är intresserade av att veta vad just Jarl Alfredius tycker. Eller The People's Punisher.

Jag tror att domarna är korrekta i den mening att de speglar de tillämpade lagarnas anda. Det är förbjudet att ladda ner upphovsrättsskyddat material utan tillåtelse, och det är förbjudet att ladda upp. The Pirate Bay har tillhandahållit en tjänst som gör det möjligt att syssla med just den typen av olagligheter. Sen kan man naturligtvis ta upp andra domar i fall som i någon mening är analoga, eller gräva ner sig i andra typer av teknikaliteter. Eller så kan man göra en Wittgenstein och hävda att det är meningslöst, eftersom det ändå blir överklagan. Visst.

Sen kan man givetvis ge sig på den större frågan och fråga om det är rimligt. Jag tycker att det är rimligt att lagen tillämpas. Piratpartiet fick tydligen 5000 nya medlemmar på en dag. Lars Ulrich jublar. I princip är jag på piraternas sida (men även på ninjornas, även om det är en annan fråga), även om det som vanligt är så att de mer extrema i alla läger har absurda åsikter. Lösningen är en prenumerationstjänst som ger en tillgång till allt. Typ Spotify eller Comes With Music, fast med allt. Inte realistiskt i dagsläget, men kanske så småningom.

Stay up late!

Jag såg en väldigt fin film som hette Heavy Load. Det är en dokumentär om ett punkband som heter så, där flera av medlemmarna är utvecklingsstörda. Det är både upplyftande och nedslående att se hur de gör det mesta utifrån sina förutsättningar. De kan spela på pubar och festivaler, men när trummisen vill flytta till Newcastle så är det tvärstopp. Men det som lyfter filmen är hur regissören ifrågasätter sin egen roll i det som händer med bandet medan han filmar dem. Det är inte banbrytande av en dokumentärfilmare att sätta sig själv i centrum, men den kritiska synen på den egna rollen är sympatisk.

Och det är något tilltalande med musiken, som i sitt kaos påminner en del om förebilderna The Sonics. Kylie-covern är lysande.

Pristävling!

Dock utan något vettigt pris. Men whatever. Hjälp mig fixa en fin ikon till Lister. 512x512 pixlar i något vettigt format, typ PNG. Den som vinner, vinner inte bara juryns gunst utan även äran i att ikonen kommer synas på skärmen hos alla som kör Lister för att unfuxxora Xcode.

Som inspiration så erbjudar jag följande ord och fraser:

- White ninja
- X
- Kärlek
- Ödlor
- Dans
- Bra data
- Matprodukter.
- Food products.
- Spökis hoaaa... hoaaa...
- Trollstav
- Spijkenisse
- Listor av saker man vill göra
- Nu får du väl för i helvete ta och kamma till dig!
- Dödskalle

Freedom!

Vi har haft fria aktiviteter på jobbet i dagarna två. Jag hade tänkt lägga dem på att lära mig lite om shaders, men ändrade mig till att titta på Core Animation istället. Core Animation är Apples API:er för compositing och animationer i UI:t.

Jag började med att titta lite på att animera UI-komponenter, men det var ganska trist, så jag gav mig på lågnivå-API:erna istället, så jag slängde ihop ett fönster med en custom view i Interface Builder. Sen började jag lägga in lite lager med olika innehåll: text, genererad grafik och film. Jag avslutade med att testa lite olika blend modes. Om du har en Mac och är intresserad så finns min fina demo-app att ladda ner här. Tryck på space för att få nya saker att hända.



Så vad har jag lärt mig? Core Animation är ganska smidigt att jobba med, även om det för en nybörjare är vissa saker som är smått ointuitiva. T.ex. så fattar jag inte riktigt det här med att inställningen av storlek på lager är så tillkrånglad. Det krävs ganska mycket kod för att lägga till animationer, men den är enkel att wrappa i hjälpfunktioner. Det känns ganska trevligt att man kan göra allt genom att helt enkelt skriva Objective C-kod, snarare än att behöva slajda runt i någon editor eller skriva saker i något domänspecifikt språk. Nu är jag inte den som anser att det är en brist att man skriver det mesta av sitt UI i XML i Cascades, men som nybörjare känns det ganska tryggt att kunna sköta rubbet i Objective C.

Det finns dock någon typ av grafisk editor, som heter Quartz Composer, som jag inte orkade titta på speciellt mycket. När det gäller sådana grejer så känner jag att inlärningströskeln är ganska hög för min del.

En dålig sak jag upptäckte var att gdb-integrationen i Xcode, och delvis gdb själv, är sämre än vad jag tidigare trott. Jag har i och för sig inte läsa på så mycket om det, men det är nu ganska uppenbart för mig att debuggern är ganska mycket sämre än den i Visual Studio.

Allt som allt är det dock ännu mer win för Apple.

Vykort från Breakpoint

Soliga hälsningar från Bingen!

Här i Tyskland är det trevligt. Det är soligt och varmt så jag har festivalbränt mig lite. Första dagen blev jag karatefull i trevligt sällskap, så trevligt att jag blev utkastad. Den tyska disciplinen är hård. De andra dagarna tog jag det lite lugnare. RGBA släppte ett 4k-demo som typ var fetare än vad som ens är teoretiskt möjligt. Detsamma gäller Traktor och Natures Amiga-demo, fast på ett helt annat sätt.

Med vänliga hälsningar,

Linus

Dålig självinsikt

Saker som irriterar när man läser dokumentation:

- När det inte förklaras vad man ska ha det som beskrivs till. Visst, ni verkar ha ett fint API, men när är det meningen att jag ska använda det?
- När de vanligaste fallen inte ges företräde framför mer obskyra användningsområden. Så okej, nu vet jag allt om den här modulen, men jag ville inte veta allt, jag ville veta hur man gör en skitenkel grej.
- Frånvaro av exempel, så att diskussionen blir för abstrakt. Det känns som om man famlar efter något som man nästan förstår, men det är dimmigt och vagt i konturerna.
- Krystade Kalle Anka-exempel, som inte illustrerar faktisk användning. För att hålla exemplet så enkelt som möjligt så överförenklar man det, så att det knappt säger någonting.

Det svåra med att inte göra sig skyldig till de här misstagen är att det är svårt att förstå vad som är svårt med något man själv tycker är lätt. Ju mer generellt det är, desto svårare är det, vilket förklarar den översta punkten. För dig som skriver dokumentationen är det uppenbart i vilka fall man ska använda ett ModalWindow-objekt snarare än ett PromptDialog-objekt, men inte för n00ben på hörnet av kuben som sakta roterar runt, runt i ett okänt rum, eller snarare rymd, som jag föreställer mig som mörk, men inte helt svart. Det är som om det är svagt upplyst runt själva kuben, men man kan inte se speciellt långt i någon riktning, så man vet inte var man är, eller vad det är man är i, om det finns annat längre bort eller om det helt enkelt är tomt sen. Kanske finns det över huvud taget ingen mening med att spekulera i vad som finns där bortom, eller så är det det som är det viktigaste av allt, kanske hittar man gud där i mörkret, om man famlar sig fram. Samtidigt kan man fråga sig vad gud skulle göra i ett mörker enligt Swedenborg är gud andevärldens motsvarighet till solen i den fysiska världen så i någon mening så borde det lysa om gud och även om det är svårt att föreställa sig så borde ljuset vara så starkt att det inte spelar någon roll hur långt bort det är man skulle ändå se det fast i så fall skulle det inte finnas något mörker är inte hela problemet med de här monoteistiska religionerna just att de vill att gud ska vara allsmäktig det är det konceptet som pajar alltihop och det är inte som att det är nödvändigt för att man ska få till en schysst mysteriekult nej nu ska jag sluta blogga om dålig dokumentation och laga middag istället.

Mitt Malmö: del 2

Dags att ta oss till nästa smultronställe i mitt Malmö, centralt beläget vid Föreningsgatan, ett mindre antal stenkast från Triangeln:



Ja, det är helt enkelt Malmös smakfullaste logga som gör Ölvemarks Holiday till en sådan vinnare. Det är inte bara färgvalet och typsnittet, utan själva namnet. Ölvemarks Holiday. Så jävla bra.

Dagens fetaste...

...är givetvis TAT Cascades 3.5. Contact your local warez supplier for more details. Skål!

Några dåliga saker med att köra Mac

- Fönsterhanteraren ändrar fönstrens z-position när man byter fram och tillbaks mellan virtuella desktops ("Spaces").
- Att ett program inte avslutas i och med att man stänger dess fönster.
- Meny-raden längst upp på skärmen.
- När man vill öppna en ny Terminal eller ett nytt Finder-fönster så måste man göra det via en meny, snarare än att bara klicka på ikonen i dockan, för då transporteras man till ett redan öppnat fönster.
- Sunkiga BSD-varianter av vanliga shell-kommandon.
- Dåligt med inställningsmöjligheter.

Så för att summera så är det helt okej. Jag kommer nog vänja mig vid det mesta, och fixa vissa saker, t.ex. genom att installera GNUs varianter av ls, cp etc.

Linus - Xcode 1 - 0

Xcode är svårjobbat av en anledning: det envisas med att öppna varje källkodsfil i ett eget fönster. (Det finns sätt att ha flera filer i ett fönster och växla mellan dem, men inte på något vettigt sätt.) Om man har ett projekt med ett par tusen källkodsfiler och en djup katalogstruktur så funkar det inte att växla mellan filer genom att klicka på dem i projektvyn, och Exposé hjälper inte när man har 30 öppna fönster med vit bakgrund och svart text.

Kommer man från Visual Studio så kanske man tror att tabbar för källkodsfiler är en bra idé. Det är det, om man inte har flera än 8-10 stycken öppna, i så fall duger inte det heller. Det jag vill ha är en vertikal lista, sorterad i bokstavsordning, eftersom det skalar bättre.

Så jag gav mig på att skriva ett program som listar Xcodes öppna fönster, visar dem i en lista som hålls uppdaterad när man öppnar och stänger fönster, och där man kan visa ett fönster överst genom att klicka på dess namn i listan. Det var lite knepigare än vad jag hade trott, inte minst för att jag inte kan varken Objective-C, Cocoa eller Interface Builder. Men det gick att få till i alla fall, även om det är ett antal grejer i implementationen som är rätt märkliga. Såhär kan det se ut:



Vill man testa så finns källkoden här: http://www.puterman.se/lister-0.1.zip

För att få det att funka så måste man slå på möjligheten att pilla på programs UI:n utifrån, vilket man gör genom att gå in i System Preferences, till Universal Access och där kryssa i Enable access for assistive devices. Jag har inte en aning om varför det inte är påslaget som default, men så är det.

Saker som återstår att fixa:

• Inställningar, t.ex. kanske man vill använda det här med andra program än Xcode.
  
• Pollnings-intervall, det är just nu hårdkodat till 5 sekunder, d.v.s. det är så ofta fönsterlistan uppdateras. Det bästa vore givetvis om man kunde sätta en observer på appen man vill bevaka, men det är jag osäker på om det går.
  
• Sökning i listan via textfält, så att man kan börja skriva namnet på fönstret man är ute efter.
  
• Hitta på lite mindre märkliga lösningar i koden. Det borde gå att göra utan att embedda AppleScript, plocka events från listan via shouldSelectRow etc.
  

Men för tillfället är jag hyfsat nöjd. Nu ska jag ut i solen.

Alla som går på aprilskämt är dumma i huvudet

Det där kanske lät lite konfrontativt? Whatever. Men känns det inte lite överdrivet alltihop? Varför måste varenda webbsida, tidning, TV-program, arbetsförmedling och hem för utvecklingsstörda illrar ha ett aprilskämt? Det får ju bara folk att känna sig dumma när de går på det. Ingen vidare reklam, och det riskerar att leda till t.ex. hets mot utvecklingsstörda illrar. Jaja, här är i alla fall TATs försök att skapa avsky för utvecklingsstörda illrar: xHale.

Det här är i alla fall inget aprilskämt, utan ett mycket seriöst band, som jag borde ha bloggat om långt tidigare: HammerFail. Snart större än Hammerfall, skulle jag tro.

Mitt estetiska sinne säger mig att två stycken är för lite för en bloggpostning, så här är ett tredje.

Edit: Just det, jag hade tänkt nämna riksdagens aprilskämt också, Ipred. Nu har jag gjort det.