Är inte sociala medier väldigt 2007?

Det är kul när även gammelmedia går på hypen om bloggosfären. Och dessutom med bild på det där mongot som heter någonting som jag inte kommer ihåg, men påminner om namnet som gav twitter ett ansikte inom den svenska politiken, (Mats) Odell. Läs artikeln, den är rolig!

Jag vet inte vad som krävs för att man ska kunna kalla sig "expert på sociala medier", men tydligen hjälper det att inte ha något perspektiv över huvud taget. "Nästan 80 procent av våra folkvalda är övertygade om att nästa val till stor del kommer att avgöras på internet." Eller för att uttrycka det mer korrekt: nästan 80 procent av våra folkvalda är övertygade om att de skulle uppfattas som gammaldags om de inte låtsas tro på twitter-hypen.

Kan inte någon berätta för mig:

1. Hur många röstar i riksdagsvalet?
2. Hur många av dessa läser dagstidningar, tittar på TV eller lyssnar på radio?
3. Hur många läser politikers bloggar och kvitter?

Historien om hur Mona Sahlin gjorde bort sig är rolig, eftersom den är så nördig. Hon fattade inte att någon "expert på sociala medier" ansåg att hon inte gjorde rätt som försökte använda twitter för envägskommunikation. Att ett gäng "experter" anser det lär inte ha gett henne speciellt mycket negativ uppmärksamhet. Det är lite som om jag påpekar hur ohackig repliken "Yeah, RISC is good" är i filmen Hackers. För de flesta som ser filmen är det hemligt hackersnack som vanligt folk inte fattar, så det spelar ingen roll om det låter löjligt för mig som expert.

Men visst är det betecknande för vår tidsålder att det politiska budskapet ska få plats på 140 tecken.

Tja!

Har det kommit någon ny häpnadsväckande musik i år som jag har missat?

And also: varför envisas iTunes med att ofta lägga in dubbla kopior av alla låtar när jag importerar musik?

Män som hatar grisar

TV-bönder sysslar med djurplågeri och Vellinge-moderater njuter av livet genom att skjuta rådjur med explosiva golfbollar.

"4 § Djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller för att användas för ändamål som avses i 19 § eller i tävling skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt."

Grisar på betonggolv, kor och hästar i bås, höns i burar, det finns knappt några djur inom livsmedelsindustrin som kan bete sig naturligt, så att tjafsa om djurplågeri i enskilda fall är mest löjligt.

Det finns gott om goda anledningar till varför bacon inte är årets matprodukt.

Lotus 1-2-3

1. Dagens matproduktrecension: tomte-latte med saffrans-biscotti på Espresso House. Första tuggan av biscottin smakar saffran på ett ganska härligt sätt. Andra tuggan är mest socker. Sen fortsätter det så. Tomte-latten är en vanlig latte med massor av extra socker, vispgrädde ovanpå och kardemumma (ej att förväxla med författaren bakom verk som "Två år i varje klass" och "Sigge Nilsson och jag"). Eventuellt finns det espresso där någonstans i bakgrunden. Fruktansvärt sött, och kardemumman funkar inte alls lika bra som kanel kunde ha gjort. Jag fick inte i mig hela. Tur att jag intog den ironiskt, annars hade skämtet kunnat handla om mig, snarare än om matprodukten. Äsch, vem försöker jag lura, skämtet handlar alltid om mig.

2. Dagens bokrecension: Big History av Cynthia Stokes Brown. Ämnet är hisnande, men den här boken är inte bara hälften så tjock som David Christians Maps of Time, utan även ungefär en tiondel så sammanhängande. Dessutom kom den ut ett par efteråt. Så vad är poängen, när den mest känns som en förkortad utgåva av Maps of Time? Hela poängen med big history är att skapa sammanhang, en berättelse om universum som ersätter religionens i ett sekulärt samhälle. Här försvinner det till stora delar, även om det knyts ihop igen precis på slutet. Antagligen har den en poäng som inkörsport till de tyngre grejerna. Lite sådär som man är dömd till ett liv som heroinist på plattan om man röker en fet jävla holk.

3. Dagens skivrecension: Yoshimi Battles the Pink Robots av Flaming Lips. Jag vill inleda med att påtala att Flaming Lips är ett av tidernas sämsta bandnamn. Jag glömmer alltid bort det. Sen fattar jag inte att jag glömt bort hur bra den här skivan var. Eller att jag slutade lyssna på den vid något tillfälle. Produktionen balanserar vackert mellan blajigt och storslaget och lyfter det tillbakalutade materialet, som i och för sig är väldigt bra i sig, men som hade kunnat bli aningen segt om det framförts med ett mer konventionellt ljud. Vad hade Steve och Donna sagt om det här?

Tre femtedelar i Vellinge

Howard Zinn nämner i förbigående i sin "A People's History of the United States" att det i den amerikanska konstitutionen står att slavar har tre femtedelars människovärde. När jag läste den så valde jag att helt enkelt tro honom, medan en kompis till mig protesterade våldsamt när jag nämnde det. Det kunde inte vara sant. Men det var det, även om själva människovärdes-grejen är en tolkning av en politisk kompromiss.

Men hur är det med människovärdet i Vellinge? När någon tidigt en morgon anlägger en brand i en lövhög utanför ett tillfälligt boende för flyktingbarn så är det lätt att dra paralleller till den amerikanska konstitutionens hemtrakter och folk i spök-dräkter som bränner saker.

Här handlar det inte om några tre femtedelars människovärde, utan snarare om ett negativt sådant. Det handlar om livsstil, om att man inte ska behöva se fattiga på vägen till golfklubben. Det är verkligen inga bonnlurkar i stil med Sven-Olle Olsson som regerar i Vellingen, utan toddy-stinn konservativ överklass. Det har mycket mindre med rasism att göra än något så enkelt som egoism. Världens problem är världens problem, inte Vellinges.

Årets matprodukt

Tjenare, tjenare!

Långtida läsare av bloggen känner redan till detta, men för nytillkomna tittare så kan jag nämna att ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat är matprodukter. Även själva uttrycket "matprodukter" är något jag tycker mycket, mycket om. (Och så tänker jag ofta på Lars Leijonborg.)

Idag har i alla fall tiden kommit för att, ett par månader för tidigt, utse årets matprodukt. Poängen har noggrant sammanställts, summerats och då och då även konkatenerats och katalogiserats veckovis. Enligt den senaste kalkylen så är det nu klart att ledaren har ett så stort poängförsprång att ingen av de andra tävlande har en teoretisk chans att komma ikapp.

Årets vinnare är... (Ta-da!) Spiskummin! Grattis säger jag till denna klassiska allkrydda! Kanske något för mästertwittraren Mats Odell att ta upp på nästa partitoppmöte?

Med vänliga hälsningar,

Linus

Einstürzende Neubauten

Det är en sak som jag inte riktigt förstår: det här kräkmedlet som kallas för house nu för tiden, varför kallas det för house när det har så mycket mer gemensamt med eurodiscoschlager?

Bloody Gågata

På väg från jobbet idag gick jag förbi en gatumusikant som spelade Roky Ericksons "Bloody Hammer". Awesome!

Stopp! Hjälp!

Jag har inte längre stopp i köksvasken, men har däremot kallvatten igen. Fastighetsskötare är typ de coolaste människor som finns.

I övrigt så vill jag passa på att rekommendera Pamplemousse av The J. Arthur Keenes Band, som är bland den finaste chip-ploppen jag har hört på mycket länge.

Du vet var jag läste det först. /Micke Rööd