Visar inlägg med etikett steam punk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett steam punk. Visa alla inlägg

2010-07-11

Musik du borde lyssna på


Kvelertak heter ett norskt band som har en MySpace-sida. Alla band har en MySpace-sida. MySpace är så jävla dåligt. Man kanske hör någon låt någonstans och undrar lite vad det är för filurer som lirar, man googlar och kommer till deras MySpace-sida. Där finns bara hemsk webb-design, 5000 kompisar, irrelevanta foton och en knappt fungerande musikspelare. Kvelertak har gjort en skiva som heter Kvelertak. Kvelertak betyder strypgrepp på norska. Punkigt sådär. De spelar en typ av musik som består av mycket hardcore, en hel del black metal och så kanske lite stoner-rock. Det är påhittigt och ofta väldigt bra, men en del av powerchord-riffandet kan kännas lite ointressant. Det finns en massa olika låtar på skivan, och man vet aldrig riktigt vad som ska hända, även om inget är helt överraskande. De drar sig inte ens för hockey-refränger. Kvelertak är musik du borde lyssna på!


Mariachi El Bronx är mariachi-varianten av ett hardcore-band som heter The Bronx. Ja, jag säger att det är hardcore, jag har aldrig hört dem, men det står så på internet, och internet brukar inte ljuga. Mariachi-avdelningen är bra. Anledningen till att jag lyssnar på det här är att det hördes ganska mycket mariachi från bilar som framfördes av storväxta mexikanska kvinnor i San Francisco, med sprudlande trumpeter och spastiska gitarrer som fick mig att vilja odla mustasch och klä mig i sombrero. Mariachi El Bronx var det första jag hittade i genren. Inte direkt roots-mariachi, eftersom de inte är från Mexiko och inte ens sjunger på spanska, men för mig känns autenticitet ganska 1900-tal, och skivan är skitbra. Mariachi El Bronx är musik du borde lyssna på!

Musik, musik, musik du borde lyssna på!
Musik, musik, musik du borde lyssna på!
Musik, musik, musik du borde lyssna på!
Musik, musik, musik du borde lyssna på!

(Repeat forever, fade out really slowly, not like on We Are the World, which has a really quick, sloppy fade. We Are the World är inte musik du borde lyssna på!)

2009-03-28

Det jag ville säga om rasande boktravar

Jag fick en möbelleverans, och har lagt sex timmar på att möblera om, bygga möbler, våndas och slutligen dricka ett glas vin. Ett tag, när boktravarna var för höga, så räddade mina ninja-reflexer några travar med böcker från att rasa ihop över mig. Vilket fick mig att tänka på Kafka, igen:

För övrigt har det aldrig lyckats mig att få se honom, han kan inte komma ner, han är alltför överhopad av arbete, hans rum har man beskrivit för mig så, att alla väggar är dolda av pelare av stora, på varandra staplade dokumentbuntar, det är bara de handlingar som Sordini just har under arbete, och då ideligen handlingar dras fram ur buntarna och lägges in och allt sker med största brådska störtar pelarna om och om igen omkull, och just dessa beständiga, kort på varandra följande sammanstörtningar har blivit betecknande för Sordinis arbetsrum. Nåja, Sordini är en arbetsmänniska och det minsta ärende ägnar han samma omsorg som de största.

På något sätt så är Sordini en typisk mjukvaruutvecklare. En ångande punkig sådan, men ändå.