BASIC == JAVA

På 80-talet handlade det om BASIC eller maskinkod, när man skulle skriva spel. BASIC var enklare att lära sig, kunde vara hyfsat portabelt och resulterade i fruktansvärt dålig prestanda. Maskinkod var teh shit, bara de tuffaste fattade vad det handlade om, att porta något betydde att skriva om det, men ville man att det skulle gå fort så fanns det inga alternativ.

Situationen är liknande om man idag vill skriva spel till mobiltelefoner. BASIC motsvaras av Java och maskinkod av C eller C++. Det finns givetvis skillnader, som att nästan alla vettiga lurar stödjer Java, medan bara bara de fetaste tillåter dig att köra nativekod. Annars har jag svårt att se speciellt mycket skillnader, förutom att de allra flesta spel är skrivna i Java. Så, ja, de flesta spel suger. Nu finns det inget som garanterar att ett spel är bra för att det är snabbt, men det är nästan helt säkert garanterat att ett spel suger om figurerna på skärmen hackar runt och de enda ljud man kan få fram är midi. För att ändå kunna sälja skiten lockar man med populära filmtitlar.

Nu fanns det i alla fall ett bra C64-spel som var skrivet i BASIC: Pirates! Det är det enda jag kan komma på. Jag kan också komma på ett bra Java-spel jag spelat på mobil. Det var inte ett action-spel det heller. Med JSR 184 kan man numera göra hyfsade 3d-prylar i Java, t.o.m. på Nokia-lurar. Det är glädjande för de som har telefoner som inte kan köra nativekod. För mig gör det varken från eller till. Jag ogillar hela idén med att använda teknik som ger sämre resultat än vad maskinen kan prestera. Typ som det som Outlook är skrivet i, vad det nu kan vara... Intercal?

Christian, du bara försvann

Läser i tidningen att svenska friidrottsstjärnor har undertecknat ett brev till regeringen, där de protesterar mot att de beslutat att inte ge ekonomiska garantier till en ansökan om att få arrangera VM i Sverige. Christian Olsson är tydligen en av de som undertecknat brevet. Han är säkert inte den enda av dem som bor utomlands för att slippa betala skatt (och hjälpa till att finansiera ekonomiska garantier för VM-ansökningar), men han är den enda som den svenska pop-gruppen Sibiria har skrivit en låt om. Här är några utdrag ur texten:

Christian, du bor i ett annat land
Du vill inte ge tillbaka
till de som hjälpt dig fram
VM- och OS-guld
Du står i tacksamhetsskuld

...

Christian, du har rott din jackpot i land
Du tjänar miljoner
Men du borde gå om dina samhällslektioner

Det är konst!

"Dataspel är konst", brukar vissa hävda. "Serier är konst", brukar vissa hävda. "Demos är konst", brukar vissa hävda. "Knyppling är konst", kanske vissa menar, jag vet inte riktigt. Som tur är så hör man sällan någon hävda att tavlor eller musik är konst.

Det kan hjälpa att fundera lite kring vad konst är om man ska prata om det. Nu är jag ju ganska avogt inställd till det här med definitioner, men i det aktuella fallet finns det i alla fall en som jag tycker kan passa ganska bra: George Dickies definition, att ett konstverk är en artefakt som representanter för konstvärlden anser vara ett konstverk. (Jag tror att det vore bra om man la till att artefakten i fråga dessutom ska ha skapats med någon typ av konstnärlig intention, fast det är nog inte så noga.)

För det är det det handlar om när man hävdar att en uttrycksform är konst. Man säger "det här är konst", men menar "det här ges inte den respekt det förtjänar". Jag tror dock inte att man behöver vara orolig för att ens favoritmedium ska stanna ute i kylan för evigt. Serier har varit helt okej på kultursidorna ganska länge, men det betyder inte att det senaste numret av Kalle Anka automatiskt är ett konstverk. På samma sätt kan musik vara konst, även om Darins senaste platta nog aldrig kommer räknas som konst. Detsamma gäller den fina tavlan med det gråtande barnet.

Man vill helt enkelt ha ett erkännande att det man är intresserad av är seriöst. Det finns dock ett ganska stort glapp mellan att konstvärlden accepterar något och att det accepteras av allmänheten. "Modern konst" (som mycket väl kan vara nästan antik vid det här laget) accepteras inte som konst av alla. Det är ju inte vackert. Eller det är bara färgkladd. Eller det är bara gamla skor i en papperskorg. Eller kanske faktiskt bara en seriestripp. Jag kan dock inte lägga mina gamla skor i en papperskorg eller rita en serie och vänta mig att folk i min omgivning ska kalla det för konst.

Lustmord

För övrigt skulle "The Place Where the Dead Stars Hang" kunna vara tidernas bästa skivtitel.

Iodine Jupiter

Söker man på jod på google så man upp en oinspirerad wikipedia-sida som första träff. Jag önskar verkligen att jag hade haft tillräckligt med tid och energi att ägna åt att sätta upp en matig jod-portal. Tyvärr är jag nog inte the man nog för att göra det. Men vem ska då göra det?

På wikipedia får man ingen information om detta ämnes alla hälsobringande effekter. Mat som lagas med rikliga mängder jod är inte bara nyttig, utan även mycket läcker. Vem skulle inte se jod i ett nytt ljus om de bjöds på en krämig jod-gryta med fullkornspasta och ett glas Torres mas la Plana 2001? Jag har själv flera gånger förvånats över hur levande jag känt mig efter en jod-mättad måltid.

Tyvärr är det inte lätt att få tag i jod i ren form. Ingen av mina lokala mataffärer saluför jod i de praktiska 5 kilos-påsarna från Knorr. Jodvänner är hänvisade till postorder, med all anonymitet och brist på mänsklig värme som detta medför. Illa!

Symbios

När jag skrev rubriken ovan så upptäckte jag att det bara fattades två bokstäver för att det skulle bli "Symbian OS". Läskigt.

Hur som helst så handlar det här som vanligt om kvällstidningarna löpsedlar, och deras fokus på dokusåpor. Jag tror att "Bonde söker fru" är det bästa som hänt Aftonbladet sedan Almqvists dagar. De tackar för hjälpen genom att pryda sina löpsedlar med den ena geniala formuleringen efter den andra. Sammansättningen "TV-bonde" är redan klassisk. Det är hångelattacker och hemliga bönder åt höger och vänster. Det är inte bara TV-kanalen som sänder programmet som är tacksam, även jag tackar och bockar. Promenaden till jobbet är såhär i på hösten inte speciellt roande, men de här löpsedlarna får mig alltid att dra på munnen. Tack, inblandade media!

Kenny

Tjenare, tänkte bara berätta att jag just såg en film om en man som hette Kenny. Han bor i Australien och jobbar med bajamajor, eller vad de nu kan tänkas heta i Australien. En fin liten film var det, en typ av fejkad dokumentär, sådär som de flesta andra filmer nu för tiden. Jag gillar Kennys sinnelag och hans rättframma sätt att redogöra för sitt skitjobb. Hejdå!

Sossarna for teh win

svt.se låter meddela att vänsterblocket gått om högern i den senaste opinionsundersökningen. Ganska rejält dessutom, med 51,2% för s, v och mp, och 43,8% för m, fp, c och kd. Jag ser framför mig hur många som röstade på högern med förbluffad uppsyn utbrister "wtf jag kan inte tro att de gjorde allvar av sina valhot lol aldrig mer att jag röstar på dem".

Världscuppremiären

Efter att igår ha redogjort för mitt hemliga liv som rasist så är det glädjande att idag kunna rapportera att vår nya favorit i längdåkningsspåren, Franz Goering, i dagens världscuppremiär i Gällivare tog tredjeplatsen. Det var unge herr Goerings första pallplacering i världscupen. Vi kommer fortsätta följa honom med spänning.

Tro't om du vill

Jag brukar fundera på det här med rasism ibland, eftersom jag själv har ett ganska komplicerat förhållande till det. Jag är nog ungefär lika icke-rasistisk och/eller anti-rasistisk som alla andra påstår sig vara, hade jag ett företag skulle jag lika gärna anställa Paig Saghamullit som Sverker Svensson. Däremot går jag och bär på en djupt rotad reflex-rasism, som jag inte kan göra mig av med. Allra mest rasistisk är jag mot negrer. Om jag ser en neger som gör något lite halvgalet så drar jag slutsatsen att det beror på hans/hennes underlägsna tankeförmåga... Tills jag haft någon halvsekund på mig att tänka över saken och insett hur dumt jag reagerat.

Det är inte konstigt att det sitter så djupt; ett av mina tidigaste minnen, från någon gång under mina första fem år, är en dröm jag hade. Jag drömde att jag var på Unga Örnar (socialdemokratiska föräldrar skyddar inte mot rasism!) och några färgade människor, uppenbarligen från det underutvecklade AFRIKA, kommer in, och bär plastpåsar ovanpå sina huvuden. Jag hade fått lära mig att plastpåsar inte får sättas på huvudet, för det är farligt. I drömmen försöker jag varna afrikanerna, som glatt/dumt ignorerar mig. Sådär som dumma afrikaner gör.

Det vore intressant att veta hur det gick till när jag indoktrinerades. Eftersom det knappast är troligt att någon i min omgivning medvetet påverkade mig, så känner jag mig lite orolig över hur stor påverkan outtalade attityder kan ha på människor.

Aristotelesman

I vår serie av kortfattade avfärdanden av modern filosofisk teori har vi idag kommit till AI-filosofi.

Hur är det nu då, kan en dator sägas ha ett medvetande? Vissa (Dennett, McCarthy etc.) anser det, eftersom medvetande är att utföra en algoritm. Alltså har en termostat medvetande, och termen har mist all sin ursprungliga betydelse och frågan är inte intressant. Andra (Searle) anser att medvetande bara kan uppstå i det material som våra hjärnor består av, och alltså kan inte datorer ha medvetande, vilket det är svårt att prestera några vettiga argument för.

Men vad skulle det innebära att en dator hade medvetande? Vad är medvetande? Tja, säg det. Filosofiskt är den frågan ganska ointressant, ungefär som alla andra definitionsfrågor (vad är konst? vad är kunskap?). Är det inte snarare mer intressant att fråga sig varför vi vill veta om en dator kan ha medvetande? Är det inte en omväg till frågan om vad det innebär att vara människa (eller ett allmänt medvetet väsen av vår typ, vi kan inte bortse från möjligheten av medvetna svanar i kosmos)?

Standardgnället

Vi på internet gillar ju att gnälla på Microsoft, så jag tänkte jag kunde göra det lite grann, jag också. Vad är det de sysslar med nu för tiden? Så fort något annat företag gör något som är lite nytt och coolt så utlovar Microsoft att de snart ska lansera en egen produkt, som givetvis kommer vara bättre än alla andras. Och förutom att trycka ur sig nya versioner av Office och Windows så verkar det vara vad de sysslar med nu för tiden.

Jag undrar hur det gick med sökmotorn som skulle vara bättre än google. Hur det går med deras server- och embedded-produkter vet vi (typ hyfsat). Deras iTunes-kopia PlaysForSure gick det inget vidare för, och nu släpper de (alldeles för sent) en egen iPod. Men nu har de i alla fall släppt Windows Powershell, som enligt uppgift givetvis ska vara det bästa shellet i hela världen.

Fast det hade ju inte varit ett dugg roligt om de inte själva älskat ordet "innovation". Fast det kanske de har tröttnat på vid det här laget. Jag skulle kunna tänka mig att det de jobbar mest med nu är wireless convergence technology.

Den egentliga vintern i västra Skåne

Det säkraste vintertecknet av alla är här: världscupen i utförsåkning har startat. I väntan på andra åket sitter jag och lyssnar till regnet som slår mot fönstren och The Cure. Regnet här är ovidkommande: är det skidåkning på TV så är det vinter.

Kommentator

För att det inte bara ska handla om filosofi här så tänkte jag att jag kunde skriva lite om programmering istället.

När man går i skolan och läser datalogi så får man lära sig att man ska kommentera. Gärna på något sätt som det är lätt att ge klara och tydliga instruktioner om, d.v.s. ett sjok text innan varje funktion, där det står vad funktionen gör, hur den gör det och varför. När man varit tvungen att sitta och skriva 10-raders kommentarer till 2-raders funktioner ett tag så vill man bara slippa sen. När man sedan pluggat klart och börjat jobba så låter man bli att skriva kommentarer, om man inte måste. Om man måste så måste man antagligen göra det på ungefär samma sätt, troligtvis i syfte att texten ska matas in i doxygen, javadoc eller något åt det hållet.

De där kommentarerna kan vara trevliga om de finns där, men de är inte speciellt viktiga och har en förmåga att göra koden mer svårläst (dessutom ska man inte behöva förklara att funktionen SpinWheel() snurrar på hjulet, det fattar man av namnet). Vad man inte får lära sig i skolan är när det verkligen är viktigt att skriva kommentarer: när man behöver förklara varför man gör på ett visst sätt, om man gör något som inte verkar helt naturligt, t.ex. någon form av workaround för något bisarrt system som koden ska köras på. Det finns inget sätt att få det att framgå av koden varför man gjort något på ett visst sätt, alltså bör man förklara det. Vad den gör och hur kanske inte är uppenbart, men informationen finns i alla fall där.

knarklangare

i helgen såg jag tre danska filmer: pusher, pusher 2 och pusher 3. de handlar om knarklangare.

i första filmen är det en knarklangare som blir av med knark som han inte betalat för, vilket han får betala för.

i andra filmen är det en knarkare som råkar ut för något liknande, och som mördar sin far, som är gangster.

i tredje filmen är det en knarklangare som blir pålurad godis istället för ecstacy, råkar i trubbel och måste döda några människor.

det som är bra med filmerna är att karaktärerna är intressanta, det är jordigt realistiskt och att de bygger upp en hotfull stämning.

sen gillar jag att någon som varit bifigur i en tidigare film kan få vara huvudperson i nästa. det blir tre olika filmer, istället för tre likadana.

det som är dåligt är att det händer för mycket, det är hela tiden våld, hot om våld och obehagliga misstag som man inser kommer leda till våld. handlingen byggs upp lite för utstuderat.

jag tycker man kan titta på de här filmerna. det är som pulp fiction, fast känns som om det skulle kunna vara på riktigt.

sen känns det på något sätt bra att filmer som handlar om folk som dödar och torterar varandra är obehagliga.

Sokratesman

När man läser analytiska moralfilosofer känns det ofta mer som om man läser dålig science fiction än filosofi. Ett typexempel är Nozicks exempel, där han sitter i en brunn och någon kastas, mot sin vilja, ned mot honom och kommer skada honom då han landar. Men Nozick har en strålpistol, med vilken han kan upplösa den som kastas ned, innan han träffar honom. Har han rätt att upplösa
den andre med strålpistolen?

Det är underligt att exemplen ofta är av den här typen, eftersom det inte är den typen av problem vi vill ha hjälp med. Det viktiga är inte hur vi beter oss i en extremt tillspetsad situation, eftersom sådana uppträder så sällan, utan hur vi behandlar andra till vardags.

Filosofin borde vara något angeläget, men den behandlas som om den vore något helt abstrakt. Det är inte bara det att den är ett akademiskt ämne, utan den har även färgats av bisarra krav på att den ska vara "vetenskaplig". Resultatet är att den blivit helt världsfrånvänd. Moralfilosoferna sitter och funderar kring regler och rättigheter som ingen har någon anledning att bry
sig om.

Roligt

Här är en rolig historia som jag har hittat på:

Det var en gång en liten by i Norrland, där det bodde max 50 människor, varav de flesta röstade på sossarna, sådär som man gör i Norrland. En blåsig höstdag kom en främmande man promenerande till byn. Han var klädd i kostym och plommonstop. Han gick raka vägen till byns lanthandel, där handlare Larsson stod och putsade fjolårets apelsin.

- Goddag, min bäste handlare, sa främlingen.
- Goddag, främling, sade handlaren, och tillade: Vem är ni?

Svaret lät inte vänta på sig:
- Det är jag som har kommit för att spela rövbongo.

Platonman

För att det här inte bara ska handla om mobiltelefoner så tänkte jag att jag kunde ta upp en av mina gamla käpphäster, nämligen den här förenklade synen på moral som de flesta lite sådär oreflekterat verkar ha: man missar att ta med andra faktorer än moraliska när man funderar kring huruvida något är "rätt" eller "fel". Själv anser jag att det är fel att ta bilen till jobbet om man har andra alternativ (en enkel och fin åsikt att sitta på om man inte ens har körkort), men att det är bekvämt är något som måste vägas in i bedömningen, om man nu absolut ska hålla på och sätta poäng på saker och ting.

Och för att slippa försöka förklara min känsla närmare än så, så byter jag raskt ämne till det här med poängsättning, som verkar vara vad moral mest handlar om när man diskuterar det, troligtvis för att professionella filosofer är alldeles för insnöade för att titta upp från skrivbordet och någon gång fundera på vad poängen med hela verksamheten är. Något har uppenbarligen gått förlorat sedan Platons dagar, då filosofi handlade om livet, snarare än om att bli publicerat i Mind.