Folklig resning

Skulle hänga med på den här FRA-demonstrationen som alla andra skulle på, fast mest för att det var roligt att Johan hade köpt en megafon som han skulle spela What is Love genom, men det var så lite folk så att det inte kändes ett dugg kul. Och dessutom är jag inte så negativt inställd som alla andra, eftersom jag inte är ett dugg insatt. Inte för att jag vet om någon annan är det heller, men de flesta skiter i sådant mer än jag.

Tydligen fanns det stora missnöjet bara bland libertarianska bloggare. Som tror att någon utanför de närmast sörjande i blogosfären verkligen bryr sig om något de skriver. Men jag är tacksam så länge jag har något att post-ironisera över. Huvudsaken är att ingen vet att jag bryr mig om något.