Tydligen så föredrar tonåringar att läsa verklighetsbaserade böcker framför påhittade historier. Tyvärr är artikeln så förvirrad och ofokuserad att jag inte riktigt förstår vad den vill få sagt. Är undervisningen i den svenska skolan för fri? Är inte lärarna tillräckligt auktoritära? Är ungar för dumma för att kunna läsa kritiskt? Varför är det så viktigt att läsa klassisk litteratur? Varför är det viktigare att läsa Emile Zola än Johanna Nilsson? För att det är tråkigare? Om de nu vill läsa verklighetsbaserade böcker så kanske man borde leta upp bra sådana istället för att tvinga på dem klassiker som de inte kan relatera till.
Jag är helt med på att det är en viktig uppgift för de narrativa konstarterna att skapa förståelse för olika sätt att tänka, uppleva, uppfatta, men med tanke på den begränsade omfattningen av det man lär sig i svenskaämnet i skolan så kan man gärna begränsa ämnet till att t.ex. helt inrikta sig på hyfsat samtida litteratur, åtminstone när det gäller de böcker man läser i sin helhet. Man kanske inte ska ställa krav på ointresserade elever att de ska kunna leva sig in i det franska 1800-talet eller Grekland under mytisk tid. Det kanske räcker om de kan lära sig att känna för någon i ett land långt borta, även om boken i fråga inte anses vara en klassiker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
"Vi vill gärna tro att litteraturen är god (sic). Men om man ska kunna hävda litteraturens plats i undervisningen och om den ska bidra till individens utveckling, måste diskussioner om böcker nötas mot klasskompisars upplevelser och mot historisk läsning."
Om nu detta blir inskrivet i läroplanen kommer det att gå till så att man får en instuderingsfråga:
"Diskutera den bok du läst med två eller tre andra kamrater. Nöt den mot deras upplevelser och lärarens historiska läsning. Lämna in resultatet som en 2-sidig uppsats."
Uppsatsen kan också skickas till läraren som word fil. (OBS! Du kanske tror att jag ïroniserar, men det är alltid så här det brukar vara. Läroplanen är ett abstrakt dokument långt borta ingen funderar mycket på i alla fall)
Jo, vad jag kan minnas så brukade lärarna aldrig ändra sina metoder det minsta, utan körde på efter samma schema år efter år. Eventuellt kunde de testa något nytt ibland efter att ha varit på någon kurs, men sådana avvikelser brukade vara snabbt övergående.
Fan vad ni gnäller. Gör det bättre själva!
Det är ju det vi gör. Ungjävlarna kan lära sig mer om litteratur genom att läsa den här bloggen än genom att gå i skolan i 12 år.
Jag kan tänka mig att man standardiserat urvalet av klassisk litteratur för att lärare lättare ska kunna skilja lågpresterade (kallas de nu, tror jag?) från framtida genier. Det är lättare att urskilja rötäggen som missade på Zola-testet än att hitta dem bland alla som läst Marklund, Niemi eller Strage.
Skicka en kommentar