2008-01-02

Du levande

Du levande är inte Sånger från andra våningen igen. Det känns så ett kort tag i början. Men så börjar den växa, och det slutar den inte med förrän den slutar, medan jag önskar att det hade fortsatt ett bra tag till.

Humor är sådant som är oväntat och inte alltför obehagligt. Balansen här är väldigt bra. Det lutar aldrig över i varken dystopi eller absurdism. Tillvarons hopplöshet är där, men så även de plötsliga, oväntade ljusglimtarna.

Jag förstår inte allt som händer, men jag kommer att se den här filmen igen. Nu ska jag bli smått patetisk, mitt i själva bloggilainen: det är inte varje scen i verkligheten man förstår heller. Manuset är på ett utstuderat sätt ihopvirkat till en helhet, ett flöde som inte kan förstås som intrig. Varje scen är ett vykort från en värld som är helt vansinnig, men väldigt lik den vi lever i.

Roy Andersson har inte varit såhär realistisk och mänsklig sedan En kärlekshistoria, och jag sticker ut hakan och hävdar att det här är bättre. Det är stiliserat, men nära. Det är nästan perfekt.

Musiken, som ibland tar del i handlingen, ibland lägger sig i bakgrunden, är utvald med fingertoppskänsla: bastuban och trummorna i begravningsscenen, åskan när brass-bandet repar, tuban som hörs in till grannarna. De är som oväntade guldmedaljer av choklad för en glitch-realist.

Och slutligen, innan jag avslutar med att utnämna det här till 00-talets bästa film, de enda drömscenerna jag någonsin sett på film som tillfört något. Det är på något sätt givet att det ska ske i en film som denna, där verklighet och fantasi inte känns som relevanta kategorier. Det är (och nu klyschar jag loss igen) lekfullt. Det går inte att beskriva det på något annat sätt. Det är lekfullt, trots att ett av filmens huvudteman fortfarande är människors brist på empati. Precis som i alla hans tidigare filmer.

Right, som sagt: 00-talets bästa film. (Som referens: Gummo kom 1997, Fucking Åmål 1998, Svart katt vit katt också 1998, A Better Tomorrow redan 1986 och Casablanca 1941. Ungefär så bra är den här filmen, yo.)

Inga kommentarer: