2008-01-01

Ramel-jäveln

Humor är löjligt tidsbundet. Den här Povel Ramel brukar framställas som någon typ av geni. Själv uppfattar jag honom mest som lite löjlig. Under julen tittade jag en stund på första avsnittet av Semlons gröna dalar, som föräldrarna satt och skrattade åt. Det var inte ett dugg roligt. Det var mest lite löjligt.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Nu är Povel väldigt rolig, men Semlons Gröna dalar har han inte gjort. Han medvrekade och fick stå för manus, men det var egentligen Karl Haskel och Lasse Hällström som´skrev den. Vissa roliga saker lade Povel dock till. Lyssna på några av Povels sånger som "Håll musiken igång" och "Tänk dig en strut karameller" så hör du hans musikaliska geni. I bland annat "Den allra bästa musiken kommer självmant" hör du hans verbala.

puterman sa...

Ingen skulle stå för sådana obehagliga åsikter som dina under eget namn. Vem som skrev är irrelevant: Povels inblandning (för att inte tala om Martin Ljungs) lägger sig som ett illaluktande täcke över hela produktionen. Fruktansvärd styggelse utgår från denne man, och det enda vi kan göra i dessa mörka tider är att sätta fingret på det onda. Det finns helt visst människor som inte håller med mig i detta, människor vars åsikter är totalt ogenomtänkta och omöjliga att respektera.

Victory sa...

Du kan inte förneka att du småler när du hör Itmah Hoah, självplågaren från Indien. Som Pyrolator, fast på 30-talet.

puterman sa...

Det där är en annan sådan där grej som gör humor från den tiden svår att gilla, att så mycket av det bygger på sådana där idiotiska stereotyper som inte känns ett dugg roliga längre. Itmah Hoah känner jag inte till, men det där med indiska självplågare känns som något som det kan ha varit intressant att prata om vid drottning Victorias hov, medan det bör ha börjat kännas ganska segt framåt 50-talet.

Jag minns en Povel Ramel-sketch jag såg på TV för länge sedan. Han sa "Sukiyaki" en massa gånger, på olika sätt. Jag tror det roliga var att han försökte immitera en japan, men var så pinsam att stora delar av publiken satt och funderade på hur de skulle gå till väga för att få honom att hålla käften så fort som möjligt.