Det roliga Nuclear War

Hej, hej, nu är jag här igen, du vet jag, ja, du vet. Jag kom i alla fall hem från jobbet och kände mig sådär lagom mör, så efter middagen så kollade jag vad jag hade för filmer att titta på, och valet föll på lättviktigast möjliga, vilket i det aktuella fallet var Good Morning Vietnam, en film som ni andra såg för 20 år sedan, medan jag säkert var upptagen med att läsa Max Lundgren, eller något. Men vilken utslätad Hollywood-smörja det är, det känns verkligen som "Det roliga Nuclear War", för att ta en gammal Datormagazin-rubrik som exempel på hur det känns. Vi har ett klassiskt persongalleri: en härligt amerikansk och härligt uppstudsig huvudperson, några humorlösa befäl, ett högre humoristiskt befäl, några harmlösa men humoristiska sidekicks och några Vietnameser som finns där för att visa hur härligt fördomsfri (och humoristisk) Robin Williams är. Men filmen har ett visst djup, för ibland spelas "What a Wonderful World", samtidigt som bilder visas på kriget fasor. Vilken utsökt ironi! (Nej, jag är inte ironisk, jag är sarkastisk.) Men vad vet jag, det finns inget som är tidlöst, den kanske faktiskt var riktigt bra för tjugo år sedan, ungefär sådär som Helan och Halvan var roliga för tvåhundra år sedan.

/me slutar försöka vara rolig nu

Söndag igen, härligt

Gick upp vid åtta, åt frukost, gick till jobbet, jobbade 7 timmar, gick hem. Blev en fin helg, det här: sov bort lördagen och jobbade bort söndagen.

Lågvattenmärke

Jag tänkte bara berätta att det finns få skivor som passar en mörk höstkvälls overksamhet så bra som "I Could Live in Hope" med Low. Precis lagom uppgivet, mörkt och rent. Något att bli glad över.

Sleep forever

Jag försov mig lite idag och kom inte ur sängen förrän halv fem. Oj. Igår spelade vi inte Rock Band, sen gick vi till Möllan och tog en öl på Sapla. Sen gick vi hem till Vanna och efterfestade. Jag tror att jag kom hem ganska sent. Jag har så jävla mycket intressanta saker att berätta om mitt liv.

I torsdags var jag och såg The Kristet Utseende på KB. Det var roligt under 5-6 låtar, sen tyckte de att de skulle vara riktiga hårdrockare, och jag tröttnade. Jag väntade på "Bärs som bärs", så när de spelat den så gick jag hem och la mig. Hade det varit för 10 år sedan så hade jag nog tyckt att det var roligare.

Slipsteknik

Vad är grejen med att slipsarna på Hennes och Mauritz alla kostar 198 kronor per styck? De flesta av dem är sjukt fula, så de borde kosta maximalt 59 kronor (60 hade varit för mycket). Jag hade tänkt köpa en ironisk födelsedagspresent till min slipsiga chef (som jag inte har sett bära slipa på ett och ett halvt år) idag, men det var dagen innan löning (vem vill egentligen fylla år den 24-e, alla presenter lär vara cheap-ass, and that's your fucking destiny, yo).

Så varför inte tala om en annan typ av slipsighet istället: projektramverket (det där tar knappt ens jag på allvar) Scrum. Scrum-evangelister gillar att berätta historier om vattenfallsstyrda projekt som inte får det allra minsta gjort, eftersom allt de gör är att rita Gantt-charts och fylla i Excel-ark, tas över av en Scrum-expert, och gör mirakulösa framsteg inom två veckor. Det stämmer säkert. Vår situation är inte riktigt sådan.

Vår situation är att vi utvecklar en produkt, som ovanifrån är styrd av en klassiskt byråkratisk projektplan, där vi samtidigt måste underhålla tidigare releaser. Vi jobbar inte bara fram mot 3.4, utan släpper även saker som heter 3.3.3 och 3.2.18. Dessa releaser är inte synkade till våra sprints, utan kanske släpps på första eller andra onsdagen under ett av våra tvåveckorssprints. Vi är ibland radiostyrda av våra kunder, som kräver en ny 3.2.x-release, med tre specifika buggar fixade, innan ett visst datum. Vi har svårt att få ihop det, och har svårt att se hur Scrum kan hjälpa oss med detta.

Men det är egentligen inte svårt. Problemet är inte att Scrum är helt inriktat på nyutveckling, utan att vi är för inkörda på att använda vårt issuehanteringssystem (svengelskan håller på att ta över min blogg totalt, men det här handlar om IT, så det är lugnt), där vi för varje uppgift sätter en planerad release. Vi kan alltså inte lägga in en buggfix för 3.2-spåret i ett sprint, för då kommer det se ut som att fixen även kommer in på sprint-releasen. Vi är inte bara radiostyrda av våra kunder, utan även av de verktyg vi har valt att använda.

Det här kommer förändras så småningom. Vi kommer gå ifrån issuehanteringssystemet som planeringsverktyg, vi kommer bygga en bättre process. Och hittills har det funkat, om än inte så smidigt, för det har känts som om något har fattats. Men man måste höja sitt huvud över marknadens sorl för att se vad problemet är. När verktygen man använder begränsar en, så måste man blanda metaforer och släppa sargen (där sargen är en typ av verktyg för hockeyspelare, för att knyta ihop metaforerna). Nu tar jag ett kraftfullt tag om stavarna (från vintersport till vintersport: hockey till längdskidåkning) och skidar vidare mot en bättre Scrum-process. Wish me luck, yo!

Skor

Hej!

För er som inte läste veckomailet (eller inte ens jobbar på TAT), så måste jag tipsa om Shoes, ett UI-toolkit för Ruby. Det är inspirerat av Processing, webben och annat som jag inte har så bra koll på, ser sjukt högnivå ut och verkar allmänt härligt, men det är inte det som är grejen.

- Vad är det som är grejen? frågade Maja.

Det som är grejen är att dokumentationen är så härligt oseriös. Speciellt den här boken. Ser den ut som en manual för ett GUI-toolkit?

- Nej, sade Maja, det gör den verkligen inte. Men är det här något du kommer använda?

Nej, det tror jag inte.

Nu ska jag gå och lägga mig. Hejdå!

Öupen såårs

Sedan det tillkännagavs att Symbian ska bli open source så har den delen av bloggsfären försökt fatta vad det innebär. Det är tydligen svårt. Alla som blir utsatta för det första gången verkar tänka "det kommer leda till anarki". Ungefär sådär som Andrew Tanenbaum tänkte för 15 år sedan, då han kom fram till att Linux aldrig skulle funka. Och det leder inte till vilken typ av anarki som helst, det är total anarki som gäller. Du kanske sitter på Nokia och jobbar på en ny telefon, och plötsligt har någon idiot i Singapore skickat in en patch som gör att din telefon går sönder. Hur detta faktiskt skulle kunna hända i praktiken ägnar man inte mycket tankemöda åt, man antar helt enkelt att det kommer bli så. Och detta problem måste man lösa.

Jag läste någon blogpostning igår, som bland annat handlade om hur binär-kompatibiliteten i Symbian ska kunna uppehållas när Symbian blir open source. När man stöter på den typen av naiva resonemang vill man först ta sig för pannan, sen hälla i sig en panna sprit, sen slå skallen i en värmepanna. Det bloggosfären inte inser är att ingenting ändras i och med att man släpper sin kod som open source, förutom att personalstyrkan kan komma att bli mer flytande. Just så. Inte nödvändigtvis större, men något mindre lättplanerad. Det är fortfarande samma människa som kommer bestämma vad som inkluderas i nästa release. Inte någon galning i Nya Zeeland. Hur ska galningen i Nya Zeeland kunna göra det? Ska ni helt enkelt ge honom fri tillgång till ert versionshanteringssystem, och varför skulle ni göra det? Han är ju helt galen!

Det var också något förvirrat resonemang kring vilka som skulle få bidra med kod (vilket totalt motsäger antagandet ovan, om att vem som helst skulle kunna skicka in kod var som helst). Tydligen skulle man kunna få bidra med kod till open source-Symbian om man hade ett gott renommé inom branchen. Ni kanske skulle försöka lära er av de som kan det här. Bra kod är bra kod, oavsett vem som skriver den, och dålig kod är dålig kod, även om personen som skrivit den råkar vara anställd av Symbian idag. Har ni funderat på att skaffa en Linus? Det är inte svårt att inspektera kod om man kan produkten den ska in i.

Cargo cult-musicerande

När jag var "liten" (typ på högstadiet) lyssnade jag en del på Candlemass, ett band som spelade en typ av doom metal, och var ganska bra. Det fanns element i deras musik som jag aldrig fattade, som i "vad är grejen med det här partiet, det suger ju". Det slog mig någon gång under förra veckan vad det rörde sig om. Frågan aktualiserades av att jag för ett tag sedan lyssnade igenom deras andra skiva igen.

Förra lördagen fick jag en leverans av böcker från adlibris.se, bl.a. John Darnielles bok om Black Sabbaths skiva "Master of Reality". Tydligen måste man ha lyssnat på skivan för att fatta boken. Eller det tror jag inte, han är bra på att skriva, men jag laddade ner den och lyssnade. Det var ganska länge sedan jag lyssnade på Black Sabbath sist, men det som slog mig var lösningen på problemet med vissa element i Candlemass musik.

Candlemass gillade Black Sabbath, ungefär sådär som kristna gillar Jesus. De spelade liknande riff, bara för att det var så det skulle vara, och jag är säker på att de lät utmärkt i replokalen. På skiva är det något som fattas, för när Candlemass tuggar på i sina snabbare partier så fattas det smuts i maskineriet. Det är alldeles för rent. Det är som om man skulle spela Discharge-punk med ren produktion. Det funkar inte. Det skulle mest låta konstigt, och som en bieffekt lite löjligt.

Tänkte att du kanske ville veta, dårå. Jodå, s'att...

Protes-Bengt kunde ha gjort en låt som hette "Torktumlare"

Ungefär var tredje gång jag tvättar så är torktumlaren i tvättstugan ur funktion. Det luktar ibland illa i torkrummet. Det städas väldigt dåligt. Jag har aldrig varit med om så dåliga tvättstugor förut, och jag har ändå bott i studentlägenheter och -rum i flera omgångar. Namnet på hyresvärden är Akelius. Tänkte att någon kanske var intresserad.

By popular demand: Min åsikt om Arbogarättegången

Jag har pratat om det här tidigare, men när last.fm äntligen verkar ha fått igång sin nedladdningstjänst, så att det faktiskt går att använda den till att ladda ner musik, så måste alla (jag sa ALLA, det inkluderar DIG) ladda ner Pilot of the Futures skiva, som de haft den goda smaken att lägga upp för gratis nedladdning, istället för att försöka tjäna pengar på den, misslyckas och som ett resultat av detta tröttna på allt vad musik heter. Som DU skulle ha gjort.

FRA och säkerheten

Jag blev i en kommentar ombedd av "danne" att skriva om FRA, och tanken har slagit mig att starta upp 13 olika bloggar, där jag varje dag skriver 13 postningar var om FRA, där följande ord är obligatoriska i varenda jämra en av dagens 169 postningar: "storebrorssamhälle", "1984", "förrädarederley" och "kuk". Detta skulle jag dock aldrig ha tid med om jag inte säger upp mig från jobbet, en tanke som inte direkt känns aktuellt.

Men varför inte prata lite om jobbet istället? Förra veckan flyttade vi in i ett nytt kontor. Nu har vi gott om plats och många fina konferensrum (varav jag och en kollega ockuperat ett, eftersom bullret i vårt ordinarie rum var irriterande). Vi har också en typ av mekanismer som av vissa sorters organismer skulle kunna beskrivas som bidragande till säkerheten. De är jätteroliga. De ger inte ett dugg säkerhet, men väl en del irritation, eftersom man ibland måste ta sig igenom flera låsta dörrar för att hämta en kopp kaffe. Eftersom man (om man inte genomskådat säkerhetssystemet) måste slå in sin personliga kod, eller dra sitt personliga kort, för att passera de låsta dörrarna, så skulle de kunna användas till att hålla koll t.ex. på hur ofta man lämnar sitt rum (om man sitter i ett av de låsta rummen).

Så varför skulle jag blogga om hur hemskt det är med FRA när jag redan på jobbet lever i en tillvaro som är MYCKET VÄRRE ÄN DET SAMHÄLLE SOM GEORGE ORWELL BESKRIVER I SIN KLASSISKA POLITISKA SATIR (ELLER KUSLIGT SANNINGSENLIGA FRAMTIDSVISION), "1984"????????????? SVERIGE ÄR HELT ENKELT JÄVLIGT MYCKET VÄRRE ÄN SOVJET OCH NAZITYSKLAND TILLSAMMANS!!!!!!11 DET SÄGER JAG NU YO!1111111!"#¤!"%#

Vuxna människor gör saker tillsammans

Hej!

Det var så trevligt, när jag kom hem igår så låg det ett papper på mitt hallgolv. Jag citerar:

[rubrik med drop shadow]Resa till Ullared

Lördagen den 25 oktober samlas vi kl 7:30 på Hermansgatan 7 för att tillsammans åka med buss till Ullared och är åter hemma igen ca kl 19:00. Medlemmar betalar 75:- och icke medlemmar 100:-, anmälan är bindande och görs till [...]

Resan är rabatterad av LH-Quiding för att ge alla en möjlighet till en trevlig resa tillsammans

[insert osmaklig clipart med bussmotiv här]

Det finns så många titlar

Just nu är jag imponerad av (titeln, jag har inte hunnit lyssna än, på) "Frozen Corpse Stuffed with Dope" av Agoraphobic Nosebleed.

Epistemologi och ontologi

Av någon anledning satt jag och läste om svarta hål på Wikipedia, då jag hittade det här roliga stycket:

According to the "No Hair" theorem a black hole has only three independent physical properties: mass, charge and angular momentum.[17] Any two black holes that share the same values for these properties are completely indistinguishable. This contrasts with other astrophysical objects such as stars, which have very many—possibly infinitely many—parameters. Consequently, a great deal of information is lost when a star collapses to form a black hole. Since in most physical theories information is (in some sense) preserved, this loss of information in black holes is puzzling. Physicists refer to this as the black hole information paradox.

Så roligt kan det bli när man blandar ihop epistemologi och ontologi. Går information förlorad på ett förvirrande sätt om man vispar ett ägg? Nej, att man först hade en vita och en gula, och sedan bara har en färg, betyder inte att något har försvunnit från verkligheten. På samma sätt finns alla beståndsdelar från den ursprungliga stjärnan kvar i det svarta hålet. Att vi inte kan se den gör inte att information inte finns.

Class dismissed. (Diskussion kring hur många egenskaper ett visst objekt har lämnar jag som övningsuppgift.)

Eastern Conference

Hej, nu är jag tillbaks. Jag har varit på KOMFERANS (ej att förväxlas med KOMFIRMASION) igår och idag, medan vårt kontor flyttas från Norra Vallgatan till mittemot kyrkogården vid Gustaf Adolfs torg. Vi var till något ställe i norra Skåne där Carl XV tydligen brukade hänga och spela biljard. Vi skrev saker med tuschpenna på papper. Jag hoppas att jag kommer slippa tuschpennor och klipp och klistra i framtiden. Det var inte kul på lågstadiet och det är inte kul nu. Men annars var det ganska trevligt. Vinet var helt okej, men den vegetariska maten var ganska misslyckad. De animaliska alternativen var tydligen mycket bättre.

Jag har spelat in cirka 45 timmar video med min mobil, som jag ska klippa ihop till en storslagen dokumentär så småningom. Och när ska Boyzone egentligen återförenas?