Det roliga Nuclear War

Hej, hej, nu är jag här igen, du vet jag, ja, du vet. Jag kom i alla fall hem från jobbet och kände mig sådär lagom mör, så efter middagen så kollade jag vad jag hade för filmer att titta på, och valet föll på lättviktigast möjliga, vilket i det aktuella fallet var Good Morning Vietnam, en film som ni andra såg för 20 år sedan, medan jag säkert var upptagen med att läsa Max Lundgren, eller något. Men vilken utslätad Hollywood-smörja det är, det känns verkligen som "Det roliga Nuclear War", för att ta en gammal Datormagazin-rubrik som exempel på hur det känns. Vi har ett klassiskt persongalleri: en härligt amerikansk och härligt uppstudsig huvudperson, några humorlösa befäl, ett högre humoristiskt befäl, några harmlösa men humoristiska sidekicks och några Vietnameser som finns där för att visa hur härligt fördomsfri (och humoristisk) Robin Williams är. Men filmen har ett visst djup, för ibland spelas "What a Wonderful World", samtidigt som bilder visas på kriget fasor. Vilken utsökt ironi! (Nej, jag är inte ironisk, jag är sarkastisk.) Men vad vet jag, det finns inget som är tidlöst, den kanske faktiskt var riktigt bra för tjugo år sedan, ungefär sådär som Helan och Halvan var roliga för tvåhundra år sedan.

/me slutar försöka vara rolig nu