Hej!
För er som inte läste veckomailet (eller inte ens jobbar på TAT), så måste jag tipsa om Shoes, ett UI-toolkit för Ruby. Det är inspirerat av Processing, webben och annat som jag inte har så bra koll på, ser sjukt högnivå ut och verkar allmänt härligt, men det är inte det som är grejen.
- Vad är det som är grejen? frågade Maja.
Det som är grejen är att dokumentationen är så härligt oseriös. Speciellt den här boken. Ser den ut som en manual för ett GUI-toolkit?
- Nej, sade Maja, det gör den verkligen inte. Men är det här något du kommer använda?
Nej, det tror jag inte.
Nu ska jag gå och lägga mig. Hejdå!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Det här inlägget påminner mig om när Leo i Twin Peaks har blivit helt tokig och bara sitter och spottar på golvet och säger "New shoes".
Föregående kommentar får mig att associera till någon film, kanske "Wagging the Dog", där de påhittade krigshjälten kallas för "Old Shoe".
Skulle inte jag gå och lägga mig, förresten?
Jo, jag tror det, men nu blev jag sugen på en snus, och såg just att jag har 49 olästa grejer i min RSS-läsare. Party all night long, dudes!
Jag gillade shoes dokumentationen 427% bättre än chrome-serien. faktiskt,
Ja, mycket fint. Man blir glad och tänker att det finns hopp för mänskligheten. Har för mig att jag kollade på Shoes för nåt halvår sedan och då var det inte alls lika långt kommet.
Men det som saknas nu är ju ett gulligt litet tillhörande IDE! Man vill ju ha den där känslan som fanns i GFA Basic (ni vet), att det bara var att stoppa in disketten och sätta igång.
Gillade också Shoes. Känns inte riktigt lika drivet som Processing, men det hade jag inte riktigt väntat mig heller. Men dokumentationen var fantastiskt meta.(ordverifiering: uarrk)
UARRK!!!
Och för att knyta an till GFA-Basic, så gillade jag tanken på att man bara behöva slå på sin C64 för att vara mitt uppe i Basics underbara värld. Och nu sitter jag vid en dator som det i och för sig tar en halvminut att starta, men som har ett stort antal språk i sig, som bara väntar på att användas. Python, Perl, C, Ruby... Men det är inte som förr. På C64-an programmerade jag mer för att det gick än för att jag hade möjligheten. Jag har inte samma tvångsmässiga driv som när jag var 12. Vad är felet?
Själv tror jag på en gud med humor. Får man en bugg eller två inser man liksom att det är Han därovan som skämtar med en, och då blir allt så mycket lättare att ta.
Ordverifiering: bezxysek (Hähä, Jehova!)
Skicka en kommentar