Tjenare, tjenare, hej...
Idag intogs lunch på Operagrillen i Malmö, lagom diskret (d.v.s. svår att se) vid Stadsteatern, eller om det är Operan. Jag fick ingen klarhet i det. Jag fick inte heller riktigt klarhet i om Operagrillen heter Operagrillen eller Teaterrestaurangen. Förvirrande ställe!
Men maten är fräsch och god. De överraskar dessutom med lite kitchiga gimmiks, som att salladen kommer in i en liten glasburk med lock. Lunchen kostar 95 kronor, och är värd det, om man betänker att en typisk lunch kostar 75 spänn och ofta inte är speciellt rolig. Lägger man till 25 spänn så får man dessutom en lättöl som faktiskt är god. Okej, plötsligt är det en riktigt dyr lunch, men vafan, käkar man en lyxburgare på 1000 och 2 någon dag i veckan och en låda från Krua Thai Express någon annan dag så har det nästan jämnat ut sig.
Eller så erkänner man glatt att man gärna bränner sin IT-lön på sådant. Det var ungefär det jag ville ha sagt idag. Gå och gör något vettigt nu, din jävel!
2009-05-26
Dagens bisarra minne
Min svenskalärarinna på gymnasiet stod och pratade om hur språket förändras, hur nya ord och uttryck kommer till och hävdade av någon anledning att Björn Borg uppfunnit ordet "bafatt". Jag har för mig att hon sa "uppfunnit". Jag tror att vi alla tänkte att hon måste ha varit dum i huvudet som inte fattade att det var en hopdragning av "bara för att". Eller att hon menade att Björn Borg inte fattade detta och att det därför blev ett nytt ord av det. Eller att Björn Borg själv förstod detta, men att de som apade efter idolen inte gjorde det. Eller att just Björn Borgs storhet gjorde att han som någon form av språkalkemist kunde förvandla en sammansättning till ett ord. Eller att flera ord som sägs snabbt i följd alltid blir till ett nytt ord.
Du undrar nog mest hur det kommer sig att jag kommer ihåg det här. Jag vet inte, men jag kommer ihåg ganska många saker jag fick lära mig i skolan. Från lågstadiet minns jag t.ex. att "solros" skrivs med bindestreck.
Du undrar nog mest hur det kommer sig att jag kommer ihåg det här. Jag vet inte, men jag kommer ihåg ganska många saker jag fick lära mig i skolan. Från lågstadiet minns jag t.ex. att "solros" skrivs med bindestreck.
2009-05-25
Krattor, luffare, död
Gamers aren't lamers, så jag kan öppet erkänna att jag under två kvällar förvandlats till en typ av gamer och spelat igenom ett spel som heter On the Rain-Slick Precipice of Darkness, Episode One.
I början kändes det inte så inbjudande: berättandet gick långsamt och stridssystemet kändes mest lite märkligt. Men när jag väl kom in i det så flöt det på riktigt bra, och det hände i alla fall några gånger att jag skrattade åt de idiotiska skämten. Det är ganska mycket idiotiska skämt. Man slåss mot robotar, luffare, clowner, mimartister, barbershop-sångare, soptunnor och slutligen en ondskefull gud, med en kratta som främsta tillhygge. Det är ett RPG, så det är fullt med experience points, hit points, tärningar och weapons upgrades. Och urin.
Prestandan känns lite halvtaskig, jag kan inte dra upp det i full skärmupplösning utan att det blir slött, men det funkar att spela i lägre upplösning också.
Det finns en tvåa, som jag också kommer spela. 15 dolares för ett spel som tar två kvällar att tugga sig igenom är helt okej för mig. Rekommenderas, speciellt om man gillar skämt om urin.
I början kändes det inte så inbjudande: berättandet gick långsamt och stridssystemet kändes mest lite märkligt. Men när jag väl kom in i det så flöt det på riktigt bra, och det hände i alla fall några gånger att jag skrattade åt de idiotiska skämten. Det är ganska mycket idiotiska skämt. Man slåss mot robotar, luffare, clowner, mimartister, barbershop-sångare, soptunnor och slutligen en ondskefull gud, med en kratta som främsta tillhygge. Det är ett RPG, så det är fullt med experience points, hit points, tärningar och weapons upgrades. Och urin.
Prestandan känns lite halvtaskig, jag kan inte dra upp det i full skärmupplösning utan att det blir slött, men det funkar att spela i lägre upplösning också.
Det finns en tvåa, som jag också kommer spela. 15 dolares för ett spel som tar två kvällar att tugga sig igenom är helt okej för mig. Rekommenderas, speciellt om man gillar skämt om urin.
Är flera för många?
Jag ser en TV-serie som heter Big Love, som var teh shit för några år sedan, när den började. Den handlar om en man, hans tre hustrur och deras horder av barn i en vanlig villaförort någonstans i Utah. Säkert Salt Lake City, men eftersom jag inte är säker så säger jag kanske.
Jag gillar den för att den ställer en kontroversiell fråga på ett hänsynsfullt sätt. Är polygami okej? I det aktuella fallet kan man avfärda det via de reaktionära och ojämlika värderingar som bruket bygger på. Men om det helt enkelt bara var mer än två personer som ville gifta sig med varandra, utan några heliga skrifter och gudomliga principer?
Det skulle antagligen inte passa speciellt många, men om det skulle passa ett gäng människor att göra det, skulle det vara fel? Vore det inte bättre om man levde i öppna polygama förhållanden än att folk går bakom ryggen på varandra? Är det bara perverst? Med tanke på hur många äktenskap som spricker så antar jag att monogami inte passar speciellt många heller.
Det juridiska, att det är olagligt, bygger antagligen på ren konservatism. Men man kan argumentera rationellt för att det är fel av olika anledningar, t.ex. att det skulle öppna upp för olika typer av skumma sekter att i någon mån få sina skumma (givetvis) idéer legitimerade.
Kommer det fortgående liberala upplösandet av traditionella värderingar så småningom göra att polygami blir lagligt? Fan vet. Men visst är det kul med sådana här saker som i stort sett vem som helst skulle fördöma utan att blinka?
Jag gillar den för att den ställer en kontroversiell fråga på ett hänsynsfullt sätt. Är polygami okej? I det aktuella fallet kan man avfärda det via de reaktionära och ojämlika värderingar som bruket bygger på. Men om det helt enkelt bara var mer än två personer som ville gifta sig med varandra, utan några heliga skrifter och gudomliga principer?
Det skulle antagligen inte passa speciellt många, men om det skulle passa ett gäng människor att göra det, skulle det vara fel? Vore det inte bättre om man levde i öppna polygama förhållanden än att folk går bakom ryggen på varandra? Är det bara perverst? Med tanke på hur många äktenskap som spricker så antar jag att monogami inte passar speciellt många heller.
Det juridiska, att det är olagligt, bygger antagligen på ren konservatism. Men man kan argumentera rationellt för att det är fel av olika anledningar, t.ex. att det skulle öppna upp för olika typer av skumma sekter att i någon mån få sina skumma (givetvis) idéer legitimerade.
Kommer det fortgående liberala upplösandet av traditionella värderingar så småningom göra att polygami blir lagligt? Fan vet. Men visst är det kul med sådana här saker som i stort sett vem som helst skulle fördöma utan att blinka?
2009-05-22
Lamers, lamers everywhere!
Simon Judge borde veta bättre än att tro att man måste använda Java eller något annat godtydligt högnivåspråk för att skriva portabel kod. Varför skriver man över huvud taget C-kod? Visst, skönhetsupplevelsen finns också där, men i första hand är det för att man är ute efter portabel maskinkod. Seriöst, hur svårt är det att få samma kod att funka på 3 olika little endian 32-bitars processorer? Marketing, marketing, marketing.
Mitt Malmö: del 4
People's war until communism! Malmö ligger inte i Peru, vilket nog är bra, men Perus alldeles egna kommunistiska parti finns representerat här i Malmö, vilket man inte kan låta bli att älska. Men finns det några svenska kommunistpartier i Peru, och har de i så fall lika färgglada slogans som Perus kommunistiska parti, med ord som "folkkrig" och "kröken"? Och vilka svenska kommunistiska partier har skäggiga ledare som hänger i himlen tillsammans med Marx, Lenin och Mao?
I motsats till tidigare inlägg i den här serien så är inte Perus kommunistiska parti en plats i Malmö, om man inte räknar platsen de har i mitt hjärta. För övrigt så hoppas jag verkligen att de har rett ut frågan om huruvida konsten måste tjäna revolutionen, eller om icke-revolutionär konst även har existensberättigande. Den frågan torde vara lika angelägen för kommunister, som frågan om det är moraliskt korrekt att skjuta i självförsvar om den anfallande fienden använder mänskliga sköldar är för Nozickianer.
Skål!
I motsats till tidigare inlägg i den här serien så är inte Perus kommunistiska parti en plats i Malmö, om man inte räknar platsen de har i mitt hjärta. För övrigt så hoppas jag verkligen att de har rett ut frågan om huruvida konsten måste tjäna revolutionen, eller om icke-revolutionär konst även har existensberättigande. Den frågan torde vara lika angelägen för kommunister, som frågan om det är moraliskt korrekt att skjuta i självförsvar om den anfallande fienden använder mänskliga sköldar är för Nozickianer.
Skål!
2009-05-21
För en gångs skull ska vi prata om telefoner
Hej!
Statistik över telefonförsäljning från Gartner. Trenderna håller i sig: Nokia tappar men är fortfarande överlägset störst. Samsung, LG, Apple och RIM ökar. Motorola fortsätter falla fritt, och Sony Ericsson tappar också mycket. Det är de företag som gör något spännande eller bara eget som det går bra för försäljningsmässigt. Nokia och Sony Ericsson går på tomgång och Motorola verkar inte göra någonting alls.
Smartphone-siffrorna är mer intressanta än de sammanlagda försäljningssiffrorna. RIM gör väldigt bra ifrån sig. Nokia tappar: det känns inte som om de håller samma tempo som de gjorde för några år sedan. De säljer en miljon 5800 i månaden, men hur går det för övriga modeller?
Och så den riktigt sorgliga historien: Windows Mobile. Det verkar aldrig lyfta för Microsoft på mobilmarknaden. Mobiljournalister och bloggare gillar att skriva om de nya, feta telefonerna från HTC och andra slumpmässiga asiatiska telefontillverkare, men det blir aldrig några volymer sålda. Nu för tiden verkar Windows Mobile faktiskt funka och tillverkarna gör allt för att dölja det hemska UI:t, men folk köper helt enkelt inte telefonerna.
Vad hade det här fått för rubrik på IDG? "Game Over, Ballmer"? "Nokia fortfarande störst"? "Nokia fortsätter tappa"? "HTC fortsätter öka"? "Samsung heter ett koreanskt företag som tillverkar bland annat toaletter"?
Statistik över telefonförsäljning från Gartner. Trenderna håller i sig: Nokia tappar men är fortfarande överlägset störst. Samsung, LG, Apple och RIM ökar. Motorola fortsätter falla fritt, och Sony Ericsson tappar också mycket. Det är de företag som gör något spännande eller bara eget som det går bra för försäljningsmässigt. Nokia och Sony Ericsson går på tomgång och Motorola verkar inte göra någonting alls.
Smartphone-siffrorna är mer intressanta än de sammanlagda försäljningssiffrorna. RIM gör väldigt bra ifrån sig. Nokia tappar: det känns inte som om de håller samma tempo som de gjorde för några år sedan. De säljer en miljon 5800 i månaden, men hur går det för övriga modeller?
Och så den riktigt sorgliga historien: Windows Mobile. Det verkar aldrig lyfta för Microsoft på mobilmarknaden. Mobiljournalister och bloggare gillar att skriva om de nya, feta telefonerna från HTC och andra slumpmässiga asiatiska telefontillverkare, men det blir aldrig några volymer sålda. Nu för tiden verkar Windows Mobile faktiskt funka och tillverkarna gör allt för att dölja det hemska UI:t, men folk köper helt enkelt inte telefonerna.
Vad hade det här fått för rubrik på IDG? "Game Over, Ballmer"? "Nokia fortfarande störst"? "Nokia fortsätter tappa"? "HTC fortsätter öka"? "Samsung heter ett koreanskt företag som tillverkar bland annat toaletter"?
Döda fiskar
Idag är det inte bara dagen då Kristus steg upp till himlen, utan även första metaredagen, då det enligt min mor är tradition att meta och dricka sprit. Själv ska jag inte gör varken eller, bildstormare som jag är.
2009-05-17
Ska de va så svårt då?
Vad är svårt när man försöker lära sig Cocoa?
Objective-C: 19%
Om det är ett ganska klassiskt objekt-orienterat språk som är det värsta med att lära sig Cocoa så låter det som beröm till Apple. Beroende från vilket håll man kommer ifrån så är det olika saker man tycker är krångligt med Objective C.
I Didn't Know ANSI C: 12%
Det kan låta som science fiction för vissa av oss: någon gång i framtiden, t.ex. 1984, så finns det folk som programmerar men inte kan det etablerade standardspråket C. Men nu för tiden får man inte ens lära sig det när man pluggar datavetenskap. Tydligen är det alldeles för nischat att syssla med sådana lågnivågrejer nu för tiden, trots de ganska uppenbara pedagogiska fördelarna med att utgå från hur hårdvaran ser ut. Det är en sådan där sak som det är svårt att få in i huvudet utan att skriva kod.
Cocoa is Really Big: 11%
Översatt till svenska: jag är för inkörd på ett specifikt ramverk. Vet man ungefär vad som brukar finnas och hur det brukar se ut så är ett klassiskt designat system som Cocoa väldigt lätt att hitta i. Sen finns det naturligtvis en massa detaljer som är oklara, men sådant har en förmåga att släppa ganska fort. Åtminstone inom ett par år, vilket är ungefär vad som behövs för att lära sig en programmeringsmiljö ordentligt.
Memory Management: 10%
Låter som en underkategori till Objective C och I didn't know ANSI C. Minneshantering är ofta klurigt när man ska lära sig ett nytt språk som är mer eller mindre högnivå än vad man är van vid. Själv trodde jag att jag skulle göra det lättare för mig genom att slå på garbage collection. Det gav mig istället kluriga problem när jag skulle blanda ihop vanlig C-kod och Objective C.
Interface Builder and NIBs/XIBs: 10%
Ja, det är en del magi som pågår här. Det blir mindre kod att skriva, men saker blir inte mer nybörjarvänliga för att man flyttar ut dem till ett grafiskt verktyg. Det är snarare så att det är mer kryptiskt i början, innan man har lärt sig hur det verkligen funkar under ytan. Personligen har jag mycket lättare att förstå Glade, där det bara finns callbacks. Men om man sätter sig in i data bindings så kan jobba mer effektivt med Interface Builder, istället för att koda sina observers själv.
I Was Used to Java or C++: 10%
Ännu en språkkategori.
Delegates: 8%
Nu ser jag ut som ett frågetecken. Kanske är det dokumentationen, kanske är det att de som har valt det här alternativet helt enkelt röker för mycket hasch, eller så är det jag som är för 1337. Delegates är ett ganska grundläggande koncept, så om man har svårt att förstå det så har man nog helt enkelt programmerat för lite.
Overall Cocoa Model: 8%
Javisst, det är det här som det tar tid att lära sig. Och kanske är ovanstående punkt helt enkelt ett specialfall av den här. Man kan lära sig att göra grejer ganska snabbt, men att förstå hur man ska göra dem på bästa sätt tar en massa tid.
I Didn't Know Object-Oriented Programming: 8%
Samma som ovanstående punkt: det tar tid att lära sig en ny typ av språk. Det är som Othello: det tar en minut att lära sig reglerna (eller kanske en vecka) och en livstid att bemästra (eller kanske ett par år).
Learning How Documentation is Structured: 5%
Jag vet inte om det är strukturen på dokumentationen som är problemet. Den är helt enkelt dåligt strukturerad. Det finns en väldig massa dokumentation, men jag har inte hittat något vettigt sätt att navigera i den, bortsett från att skriva saker i sökrutan. API-referensen är för kortfattad och guiderna är alldeles för pratiga. Ungefär som det brukar vara alltså.
Cocoa Bindings: 5%
Ett specialfall av Overall Cocoa model och/eller Interface Builder.
Xcode: 3%
Det här handlar mer om frustration. Det är rätt okej som IDE, men på många sätt har den bit kvar till Visual Studio, Eclipse och t.o.m. Codewarrior. Framför allt gäller det debuggern och det knepiga fönsterhanteringssystemet.
Objective-C: 19%
Om det är ett ganska klassiskt objekt-orienterat språk som är det värsta med att lära sig Cocoa så låter det som beröm till Apple. Beroende från vilket håll man kommer ifrån så är det olika saker man tycker är krångligt med Objective C.
I Didn't Know ANSI C: 12%
Det kan låta som science fiction för vissa av oss: någon gång i framtiden, t.ex. 1984, så finns det folk som programmerar men inte kan det etablerade standardspråket C. Men nu för tiden får man inte ens lära sig det när man pluggar datavetenskap. Tydligen är det alldeles för nischat att syssla med sådana lågnivågrejer nu för tiden, trots de ganska uppenbara pedagogiska fördelarna med att utgå från hur hårdvaran ser ut. Det är en sådan där sak som det är svårt att få in i huvudet utan att skriva kod.
Cocoa is Really Big: 11%
Översatt till svenska: jag är för inkörd på ett specifikt ramverk. Vet man ungefär vad som brukar finnas och hur det brukar se ut så är ett klassiskt designat system som Cocoa väldigt lätt att hitta i. Sen finns det naturligtvis en massa detaljer som är oklara, men sådant har en förmåga att släppa ganska fort. Åtminstone inom ett par år, vilket är ungefär vad som behövs för att lära sig en programmeringsmiljö ordentligt.
Memory Management: 10%
Låter som en underkategori till Objective C och I didn't know ANSI C. Minneshantering är ofta klurigt när man ska lära sig ett nytt språk som är mer eller mindre högnivå än vad man är van vid. Själv trodde jag att jag skulle göra det lättare för mig genom att slå på garbage collection. Det gav mig istället kluriga problem när jag skulle blanda ihop vanlig C-kod och Objective C.
Interface Builder and NIBs/XIBs: 10%
Ja, det är en del magi som pågår här. Det blir mindre kod att skriva, men saker blir inte mer nybörjarvänliga för att man flyttar ut dem till ett grafiskt verktyg. Det är snarare så att det är mer kryptiskt i början, innan man har lärt sig hur det verkligen funkar under ytan. Personligen har jag mycket lättare att förstå Glade, där det bara finns callbacks. Men om man sätter sig in i data bindings så kan jobba mer effektivt med Interface Builder, istället för att koda sina observers själv.
I Was Used to Java or C++: 10%
Ännu en språkkategori.
Delegates: 8%
Nu ser jag ut som ett frågetecken. Kanske är det dokumentationen, kanske är det att de som har valt det här alternativet helt enkelt röker för mycket hasch, eller så är det jag som är för 1337. Delegates är ett ganska grundläggande koncept, så om man har svårt att förstå det så har man nog helt enkelt programmerat för lite.
Overall Cocoa Model: 8%
Javisst, det är det här som det tar tid att lära sig. Och kanske är ovanstående punkt helt enkelt ett specialfall av den här. Man kan lära sig att göra grejer ganska snabbt, men att förstå hur man ska göra dem på bästa sätt tar en massa tid.
I Didn't Know Object-Oriented Programming: 8%
Samma som ovanstående punkt: det tar tid att lära sig en ny typ av språk. Det är som Othello: det tar en minut att lära sig reglerna (eller kanske en vecka) och en livstid att bemästra (eller kanske ett par år).
Learning How Documentation is Structured: 5%
Jag vet inte om det är strukturen på dokumentationen som är problemet. Den är helt enkelt dåligt strukturerad. Det finns en väldig massa dokumentation, men jag har inte hittat något vettigt sätt att navigera i den, bortsett från att skriva saker i sökrutan. API-referensen är för kortfattad och guiderna är alldeles för pratiga. Ungefär som det brukar vara alltså.
Cocoa Bindings: 5%
Ett specialfall av Overall Cocoa model och/eller Interface Builder.
Xcode: 3%
Det här handlar mer om frustration. Det är rätt okej som IDE, men på många sätt har den bit kvar till Visual Studio, Eclipse och t.o.m. Codewarrior. Framför allt gäller det debuggern och det knepiga fönsterhanteringssystemet.
2009-05-14
Flicka
Ofta när jag sitter i Firefox eller något annat program där man kan scrolla något, så kommer jag på mig själv med att tycka illa om alla tillgängliga metoder att göra det på. Scrollbaren sitter långt borta och är liten och smal. Cursor-tangenterna är för långsamma, page down för snabb och ryckig. Det finns ett överlägset sätt att sköta det på, som dock inte har slagit igenom på skrivbordet: flickscrolla. Ta bara tag i det som ska scrollas, var som helst, och kasta iväg det i önskad riktning. Scrollbaren är fortfarande vettig som indikation på var man befinner sig, och tangentbordet är bra när man vill scrolla antingen en liten bit i taget eller sida för sida. Men att flick-scrolla är det fetaste.
2009-05-11
Inkompetens leder till problem!
Då och då dyker det upp artiklar om epost-problemet. Man får för mycket epost. Man hinner inte med. Man får 40 ebrev i timmen. Man kollar epost-klienten var femte minut. Man tappar bort den viktiga information man fått ebrevledes. Vi måste hitta ett alternativ! Epost håller inte längre! Vi behöver en wiki, bloggar, twitter, Sharepoint (ha-ha), chat etc.
Det finns mycket att säga om det här, men huvudsakligen är det 1) skitsnack, 2) beror på att folk använder dåliga epost-klienter, såsom Outlook, 3) grammatiskt inkorrekt, typ som den här meningen, 4) berodde (nytt tempus!) på att folk inte hajade när de skulle använda andra media, 5) finns det verkligen företag där man inte har något annat elektroniskt sätt att kommunicera?
Huvudproblemen, för att sammanfatta föregående stycken på ett begripligt sätt, är att Outlook och liknande epostklienter är väldigt långsamma och primitiva om man jämför med proffsprogram som mutt, och att folk inte fattar hur de ska använda epost. Jag har varit på företag där alla ebrev verkar skickas till åtminstone 20 pers och där ingen någonsin tas bort från CC-listan. Höga chefer CC-as på ebrev som handlar om små, små detalj-problem som de måste klara av att delegera. Hade de insett det så hade de bett att slippa den typen av information, och hade fått mer tid över till annat. Men har man en heltidstjänst så klarar man alltid av att fylla ut tiden och se ut som om man var stressad, även om det innebär att man måste läsa 400 extra ebrev per dag om saker som man egentligen inte behöver veta något om.
Om det enda sätt som fanns att kommunicera på företag Q var en anslagstavla i receptionen, så skulle man antagligen uppfatta det som ett problem. Man kanske till och med skulle ifrågasätta anslagstavlor rent allmänt som medium för kommunikation inom ett företag. Men anslagstavlan har sin uppenbara plats, precis som telefoner har det, precis som epost har det, precis som wikis har det, precis som chattprogram har det. Det handlar om att hitta rätt medium för den information man vill kommunicera.
And also: bla-bla-bla-bla-bla-bla. Bla-bla-bla. Bla.
Bla-bla-bla-bla-bla. Bla-bla-bla-bla. Bla-bla-bla. Bla-bla-bla-bla-bla-bla-bla.
Bla-bla-bla-bla-bla. Bla-bla. Bla-bla-bla-bla!
Bla? Bla-bla-bla?
BLA-BLA-BLA FÖR I HELVETE!
Det finns mycket att säga om det här, men huvudsakligen är det 1) skitsnack, 2) beror på att folk använder dåliga epost-klienter, såsom Outlook, 3) grammatiskt inkorrekt, typ som den här meningen, 4) berodde (nytt tempus!) på att folk inte hajade när de skulle använda andra media, 5) finns det verkligen företag där man inte har något annat elektroniskt sätt att kommunicera?
Huvudproblemen, för att sammanfatta föregående stycken på ett begripligt sätt, är att Outlook och liknande epostklienter är väldigt långsamma och primitiva om man jämför med proffsprogram som mutt, och att folk inte fattar hur de ska använda epost. Jag har varit på företag där alla ebrev verkar skickas till åtminstone 20 pers och där ingen någonsin tas bort från CC-listan. Höga chefer CC-as på ebrev som handlar om små, små detalj-problem som de måste klara av att delegera. Hade de insett det så hade de bett att slippa den typen av information, och hade fått mer tid över till annat. Men har man en heltidstjänst så klarar man alltid av att fylla ut tiden och se ut som om man var stressad, även om det innebär att man måste läsa 400 extra ebrev per dag om saker som man egentligen inte behöver veta något om.
Om det enda sätt som fanns att kommunicera på företag Q var en anslagstavla i receptionen, så skulle man antagligen uppfatta det som ett problem. Man kanske till och med skulle ifrågasätta anslagstavlor rent allmänt som medium för kommunikation inom ett företag. Men anslagstavlan har sin uppenbara plats, precis som telefoner har det, precis som epost har det, precis som wikis har det, precis som chattprogram har det. Det handlar om att hitta rätt medium för den information man vill kommunicera.
And also: bla-bla-bla-bla-bla-bla. Bla-bla-bla. Bla.
Bla-bla-bla-bla-bla. Bla-bla-bla-bla. Bla-bla-bla. Bla-bla-bla-bla-bla-bla-bla.
Bla-bla-bla-bla-bla. Bla-bla. Bla-bla-bla-bla!
Bla? Bla-bla-bla?
BLA-BLA-BLA FÖR I HELVETE!
2009-05-10
Bokar
Jag läser i DN att Bonniers inte går med på Googles avtal. Google vill helt enkelt inte betala tillräckligt mycket för att lägga upp deras bokar på det världsomspännande datanätet Internet. Okej.
Siri Hustvedt har skrivit en ny bok, The Sorrows of an American. Kanske inte så ny, men jag har inte upptäckt det tidigare. Jag beställer den från adlibris, tillsammans med Teratologens Hebbershålsapokryferna och lite annat smått och gott.
Samtidigt: bokförlagen jagar med hjälp av Ipred ljudboks-warezare. Förlaget Storysides VD Helena Gustafsson förklarar: "Jag tror till exempel på en sajt som Spotify fast i bokform. Strömmade ljudböcker ska vara billigare än nedladdade, den som vill äga en produkt måste vara beredd att betala." Hon verkar tycka att en mp3-fil är som skiva. Att äga mp3-filen tillför inte någonting, om man redan kan lyssna på den när och hur man vill. Men är man alltför insnöad på resonemang om intellektuell egendom så kanske man har svårt att tänka klart.
Jag läser Pluras självbiografi "Resa genom ensamheten". Jag gillar berättelserna, 50-talsnostalgin, knarkandet, de passionerade matbeskrivningarna... Men man måste nog vara ett fan för att det ska bli något mer än underhållande.
Siri Hustvedt har skrivit en ny bok, The Sorrows of an American. Kanske inte så ny, men jag har inte upptäckt det tidigare. Jag beställer den från adlibris, tillsammans med Teratologens Hebbershålsapokryferna och lite annat smått och gott.
Samtidigt: bokförlagen jagar med hjälp av Ipred ljudboks-warezare. Förlaget Storysides VD Helena Gustafsson förklarar: "Jag tror till exempel på en sajt som Spotify fast i bokform. Strömmade ljudböcker ska vara billigare än nedladdade, den som vill äga en produkt måste vara beredd att betala." Hon verkar tycka att en mp3-fil är som skiva. Att äga mp3-filen tillför inte någonting, om man redan kan lyssna på den när och hur man vill. Men är man alltför insnöad på resonemang om intellektuell egendom så kanske man har svårt att tänka klart.
Jag läser Pluras självbiografi "Resa genom ensamheten". Jag gillar berättelserna, 50-talsnostalgin, knarkandet, de passionerade matbeskrivningarna... Men man måste nog vara ett fan för att det ska bli något mer än underhållande.
2009-05-03
2009-05-02
Good news, everyone!
Jag har börjat experiment-twittra. På engelska. Blaj är ju vad jag gör bäst, så varför inte? Jag har fortfarande inte fattat poängen, men jag kanske gör det snart. Och så försöker jag bevisa för mig själv att jag inte är för gammal för att lära mig något nytt.
Jag har installerat lftp och laddat upp version 0.2 av Lister. Detta har hänt:
- Fönstret är inte ett fönster längre, utan en verktygspanel, vilket gör att det håller sig överst hela tiden. Tack Olof!
- Tabellen i fönstret som inte är ett fönster längre ändrar storlek automatiskt ("automagiskt" - Monika Danielsson anm.) när fönstret som inte är ett fönster längre ändrar storlek när användaren som kanske är en invandrare drar i det. Tack igen Olof!
- Om assistive devices (hjälpenheter?) inte är påslaget när man slår på Lister så slår Lister på System Preferences (systeminställningar?) och ber en slå på assistive devices. Tyvärr slås System Preferences på även om man redan har slagit på assistive devices, så till nästa version har jag tänkt slå på en fix som fixar det. "Fixelifix", som min företrädare på mitt förra jobb skulle ha skrivit i inchecknings-kommentaren.
- Avgjorde ikon-tävlingen, utsåg mig själv till vinnare och la in en ikon föreställande mig själv i en cool pose, så att användaren som kanske är en invandrare aldrig glömmer tacka gudarna för att jag finns till. Tack alla som ställde upp och skickade in fina ikoner!
(Bilden är konverterad och putsad av Hollowman, och är klippt från ett demo som heter LCP Memories, där jag har sällskap av sådana legender som Macx, Booger och Maktone. Freshness!)
Om man inte tycker om ikonen så kan man fixa det genom att lägga in en bild på sig själv istället. I en cool pose. Typ med en klubba i munnen och med höger långfinger utsträckt i sin fulla prakt. Bara ett litet tips. Tipselitips!
Jag har installerat lftp och laddat upp version 0.2 av Lister. Detta har hänt:
- Fönstret är inte ett fönster längre, utan en verktygspanel, vilket gör att det håller sig överst hela tiden. Tack Olof!
- Tabellen i fönstret som inte är ett fönster längre ändrar storlek automatiskt ("automagiskt" - Monika Danielsson anm.) när fönstret som inte är ett fönster längre ändrar storlek när användaren som kanske är en invandrare drar i det. Tack igen Olof!
- Om assistive devices (hjälpenheter?) inte är påslaget när man slår på Lister så slår Lister på System Preferences (systeminställningar?) och ber en slå på assistive devices. Tyvärr slås System Preferences på även om man redan har slagit på assistive devices, så till nästa version har jag tänkt slå på en fix som fixar det. "Fixelifix", som min företrädare på mitt förra jobb skulle ha skrivit i inchecknings-kommentaren.
- Avgjorde ikon-tävlingen, utsåg mig själv till vinnare och la in en ikon föreställande mig själv i en cool pose, så att användaren som kanske är en invandrare aldrig glömmer tacka gudarna för att jag finns till. Tack alla som ställde upp och skickade in fina ikoner!
(Bilden är konverterad och putsad av Hollowman, och är klippt från ett demo som heter LCP Memories, där jag har sällskap av sådana legender som Macx, Booger och Maktone. Freshness!)
Om man inte tycker om ikonen så kan man fixa det genom att lägga in en bild på sig själv istället. I en cool pose. Typ med en klubba i munnen och med höger långfinger utsträckt i sin fulla prakt. Bara ett litet tips. Tipselitips!
2009-05-01
En häxa springer i skogen
Jag tar ett svar till en kommentar till ett tidigare inlägg och upphöjer till blogg-inlägg, bara för att. Sen blandar jag ihop det med en låt av Tant Strul, och alla blir glada och nöjda. Hennes ögon är gnistrande stjärnor, hennes kläder är trasigt tyg.
Årets kontring, sent som fan: Apple riktar sig till noobs, och att förklarar för en noob att stängande av fönster inte är samma sak som stängande av app är en stor jävla apskit (apa-skit på skånska).
Det finns inget intuitivt i konceptet "app som inte är kopplat till något fönster, utan är någon datavetenskaplig abstraktion som lever utanför användarens vetskap". Det är skit, och Apple borde inse det vid något tillfälle. Det är alldeles för abstrakt för att vara på riktigt. Det är dåligt. Hon dansar med häxor och troll! Det var okej på Amigan runt 86, men metaforen känns som "jag använder ugnen för att grädda en kaka, sen tar jag ut kakan, men ugnen är fortfarande på, så jag stänger av ugnen, men ugnens ande svävar fortfarade runt i rummet och sjunger ungerska folkvisor om tiggare, prinsar och allmänna slån".
Apple, väx upp, det är 2009 nu. Snart är det 2010. Och det står inte på förrän det är 2011. YOU WILL DIE! Och hon dansar med djävulen själv.
Årets kontring, sent som fan: Apple riktar sig till noobs, och att förklarar för en noob att stängande av fönster inte är samma sak som stängande av app är en stor jävla apskit (apa-skit på skånska).
Det finns inget intuitivt i konceptet "app som inte är kopplat till något fönster, utan är någon datavetenskaplig abstraktion som lever utanför användarens vetskap". Det är skit, och Apple borde inse det vid något tillfälle. Det är alldeles för abstrakt för att vara på riktigt. Det är dåligt. Hon dansar med häxor och troll! Det var okej på Amigan runt 86, men metaforen känns som "jag använder ugnen för att grädda en kaka, sen tar jag ut kakan, men ugnen är fortfarande på, så jag stänger av ugnen, men ugnens ande svävar fortfarade runt i rummet och sjunger ungerska folkvisor om tiggare, prinsar och allmänna slån".
Apple, väx upp, det är 2009 nu. Snart är det 2010. Och det står inte på förrän det är 2011. YOU WILL DIE! Och hon dansar med djävulen själv.
Ölreklamen
Vi bodde i lägenheten ovanpå Konsumbutiken. Pappa var chef där, mamma var hemmafru.
Vid något tillfälle så fanns det en tidning hemma, med en helsidesreklam för någon öl. Jag kommer inte ihåg om det var ett ölglas eller en ölburk, men jag tror det var en ölburk. Den var täckt av sensuellt svettiga vattendroppar och såg inte bara god ut, utan var dessutom på något märkligt sätt väldigt vacker. Både jag och Petter ville ha den, och jag kommer inte ihåg vem det var som klippte ut den där ölannonsen och satte upp den på väggen.
Det visade sig att tidningen inte var våran, utan var lånad ur och menad att returneras till tidningshyllan på Konsumbutiken när den var läst. Eventuellt var det det milt dåliga samvetet som kan uppstå i sådana milt olagliga eller omoraliska situationer som gjorde att varken mamma eller pappa blev arga på mig eller Petter. Det konstaterades att vi blev tvungna att betala för tidningen.
Så var det med det, jag har ingen sensmoral att komma med idag, bara en berättelse.
Vid något tillfälle så fanns det en tidning hemma, med en helsidesreklam för någon öl. Jag kommer inte ihåg om det var ett ölglas eller en ölburk, men jag tror det var en ölburk. Den var täckt av sensuellt svettiga vattendroppar och såg inte bara god ut, utan var dessutom på något märkligt sätt väldigt vacker. Både jag och Petter ville ha den, och jag kommer inte ihåg vem det var som klippte ut den där ölannonsen och satte upp den på väggen.
Det visade sig att tidningen inte var våran, utan var lånad ur och menad att returneras till tidningshyllan på Konsumbutiken när den var läst. Eventuellt var det det milt dåliga samvetet som kan uppstå i sådana milt olagliga eller omoraliska situationer som gjorde att varken mamma eller pappa blev arga på mig eller Petter. Det konstaterades att vi blev tvungna att betala för tidningen.
Så var det med det, jag har ingen sensmoral att komma med idag, bara en berättelse.
Mitt Malmö: del 3
I förra avsnittet pratade vi om Ölvemarks Holiday, beläget vid Föreningsgatan, nästan uppe vid Triangeln. Om man korsar Föreningsgatan, och sedan följer den mot Värnhem, så kommer man snart fram till nästa sevärdhet:
Jag har svårt att förklara vad det är som är så speciellt med Johanna Jeppssons spettkaksbageri, men det är nog lite som att se en bild av en man med tyrolerhatt, lederhosen och ett stor ölsejdel i handen, om man är i Tyskland. Fotot är taget för några år sedan, senast jag såg skylten så såg den lite sliten ut. Stackars tecknade Johanna.
Angående spettekakor så skulle jag inte ha något emot ett totalförbud mot denna hälso- och gom-vidriga maträtt.
Jag har svårt att förklara vad det är som är så speciellt med Johanna Jeppssons spettkaksbageri, men det är nog lite som att se en bild av en man med tyrolerhatt, lederhosen och ett stor ölsejdel i handen, om man är i Tyskland. Fotot är taget för några år sedan, senast jag såg skylten så såg den lite sliten ut. Stackars tecknade Johanna.
Angående spettekakor så skulle jag inte ha något emot ett totalförbud mot denna hälso- och gom-vidriga maträtt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)