2009-05-25

Krattor, luffare, död

Gamers aren't lamers, så jag kan öppet erkänna att jag under två kvällar förvandlats till en typ av gamer och spelat igenom ett spel som heter On the Rain-Slick Precipice of Darkness, Episode One.

I början kändes det inte så inbjudande: berättandet gick långsamt och stridssystemet kändes mest lite märkligt. Men när jag väl kom in i det så flöt det på riktigt bra, och det hände i alla fall några gånger att jag skrattade åt de idiotiska skämten. Det är ganska mycket idiotiska skämt. Man slåss mot robotar, luffare, clowner, mimartister, barbershop-sångare, soptunnor och slutligen en ondskefull gud, med en kratta som främsta tillhygge. Det är ett RPG, så det är fullt med experience points, hit points, tärningar och weapons upgrades. Och urin.

Prestandan känns lite halvtaskig, jag kan inte dra upp det i full skärmupplösning utan att det blir slött, men det funkar att spela i lägre upplösning också.

Det finns en tvåa, som jag också kommer spela. 15 dolares för ett spel som tar två kvällar att tugga sig igenom är helt okej för mig. Rekommenderas, speciellt om man gillar skämt om urin.

3 kommentarer:

Johan sa...

det gula kisset altså!

allanman sa...

fruit fucker!
jag tröttnade skitfort

puterman sa...

Som jag sa, det kändes ganska segt i början, så hade jag varit på sämre humör så hade jag nog inte spelat vidare.