Marian Radetzki förelår att vi ska skippa svenskan. Om alla talade samma språk så skulle vi förstå varandra bättre. Det är uppenbart att det är så. Så vi lägger ner svenska, finska, swahili och tamil, och så kan alla prata engelska.
Jag kan tänka mig en miljard motargument, men om jag skulle räkna upp dem alla så skulle antagligen min browser krascha innan jag skrivit klart, så jag låter bli. Jag skiter i motargumenten. Nationell särart? Vi kan ha regional särart utan ett eget språk och definitivt utan en nationalstat. Jag är helt med på förslaget. Ett gemensamt språk vore fantastiskt. Engelska är ett hyfsat alternativ. Nu kör vi. Nu dör vi!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
26 kommentarer:
Engelska är väl det språk som har minst korrelation mellan stavning och uttal (och finska störst) av de språk man slumpmässigt brukar ta upp i sådana här jämförelser? I så fall är jag helt med. Roliga uttal är alltid roliga!
Jag tycker all undervisning ska ske på African-American English Vernacular. På så sätt kommer vita människor och svarta människor att känna samhörighet, och så försvinner rasism och andra dumheter.
Engelska är bra, men varför skippa modersmålet?
Tanken är absurd. Vår hjärna klarar av att lära sig rätt många språk, två är inga problem.
UL: Jag har lite svårt att tänka mig att inte franska skulle värre på den punkten, men wtf do I know? (Jag vet inte om den där frågan var retorisk, så svara om det känns som om den inte var det.)
Jöns: Å andra sidan så låter indisk engelska roligare.
naseer: Poängen är nog att ha engelska som förstaspråk. Vill man lära sig andra språk så får man naturligtvis göra det, men det känns om kraftiga infrastrukturproblem skulle uppstå med att lära alla barn mer än ett språk.
puterman: Din teori är, liksom du själv, ganska sexig, men, återigen liksom du själv, felaktig. Engelska är värre än franska just eftersom engelskan lånat in de problem franskan har. Och då menar jag i synnerhet rostad kantskuren dollarfranska.
Jag tror kapitel 7 i The American Heritage Book of English Usage sa det bäst;
http://www.bartleby.com/64/7.html
Jöns: Whatup
Påminner mig om en kampanj jag förde i det tysta för en sisådär 10 år sedan - "inga dialekter 2000". Det gick åt helvete. Men ett språk är bra. Vill man ha nationell särart kan man knalla runt i folkdräkt hela dagarna. Roligt uttal + roliga kläder rocks!
ul: Som du mycket väl vet så är jag hellre sexig och har rätt än osexig och har fel. Dessutom undrar jag hur kvantifierbart det här egentligen är. Med "det här" menar jag korrelationen mellan stavning och uttal, inte min sexighet.
barlon: Lol åt roligt uttal + roliga kläder.
Till sist vill jag påpeka att jag tycker det är lite roligt att den där oron för att inte prata perfekt engelska (som Marian ger uttryck för) och påpekandet att man inte gillar sådana där nationalstater ofta hänger ihop, tillika med att rasism är fel, demokrati är bra och att abort inte får bli ett preventivmedel men att kvinnan måste få välja själv. Generalla värderingar i Sverige 101.
"generalla"
Generas en, generas alla.
jöns: Jag vet inte var du har installerat din pk-barometer, men är det verkligen en standardvärdering att det är dåligt med nationalstater? Jag känner inte igen mig i att den frågan över huvud taget kommer upp till diskussion.
Kanske inte nationalstater, men det är en standardåsikt i Sverige att patriotism och nationalism är dåligt, utom i sport. På sistone har jag lutat allt mer och mer åt att det är bra att åsikten är utbredd, eftersom patriotism används för att försvara de mest dumma saker.
Det är tänkbart att det finns något slags pk-patriotism av slaget "man måste vara stolt över sitt eget land för att kunna respektera andras", men jag ser sällan till den. Kanske kommer frågan sällan upp till diskussion. En annan grej som kan tolkas som försvaret av en nationalstat är tanken på integration av invandrare och att vi måste ha kvoter för invandring. Men för att göra en lång sak kort - den patriotiska diskursen är starkare i alla andra länder jag varit i.
Ja, jag är helt med på att vi är mindre patriotiska än de flesta andra, det är ju det här med frånvaron av krig (200-årsjubileum om 7 år) som det brukar pratas om.
Sen har jag en känsla av att sådana här pk-saker brukar överdrivas, lite beroende på vad man har för agenda. Tycker man att det är för lite patriotism i Sverige så är det lätt att hävda att man blir nedtystad om man försöker säga att Sverige är bra på något sätt, tycker man att aborträttigheten borde begränsas så hävdar man att pk-maffian tar till vilka medel som helst för att stoppa en.
Sen är det lätt att använda den åt andra hållet också: hävdar man någonting som anses pk så är det i sig ett argument emot ens åsikter. (En skolad argumentationsanalytiker frågar sig givetvis vad det har för påverkan på ens arguments bäringskraft.)
Well, spanska skulle kanske inte heller vara en så dålig kandidat om man ser till uttalsreglerna. Det är iaf relativt lätt att lära sig grunderna.
Men, som sagt, varför inte ha kvar de olika språken? Folk lyckas ju redan idag kommunicera om de behöver det och det verkar ju som om det också går i en anti-babelsk riktning. Språken berikar ju också varandra med låneord. Och så mycket litteratur som skulle förlora sitt värde om alla bytte till engelska. Andraspråk är ju sällan prioriterade.
Däremot tycker jag att man skulle kunna stärka språkundervisningen i skolorna. Många unga idag verkar prata och skriva degenererade (i mina ögon och öron) former av såväl engelska som svenska.
Jo, vi klarar (ofta) att kommunicera, men det vore bra om jag hade kunnat beställa ris till maten när jag är i Kina. Bara en sådan sak. Som det är nu så måste jag och den kinesiska kyparen kommunicera på ett språk som ingen av oss är speciellt bra på. Det gör det också svårare att lära känna honom, om vi skulle försöka börja prata om något.
Jo, jag håller med och när jag skrev "skolorna" så menade jag skolorna över hela världen. Men det finns så mycket kultur knuten till språket. "Käften!" sagt av en norrlänning och "Shut up!" sagt av en skotte är ju ändå liksom inte samma sak.
Med ett nytt förstaspråk skulle man ju tvingas ändra sitt känslospektrum från "förjävligt - bra" till "fine - smashing". Och även om våra nationella särarter i sinnelag och ackompanjerande kroppsspråk kan orsaka missförstånd så vill jag gärna ha kvar dem. Inte för att språk är något i sig själv helgat som måste bevaras, utan för att det ständigt förändras för att vi ska kunna relatera till vårt samhälle.
Så innan man med våld inför identiska styrelseskick världen över, kanske man bara skulle kunna enas om att alla ska prata engelska/spanska/kinesiska och kontrollera att det efterföljs med internationella prov?
Jag förstår vad du säger, men jag tror att de lokala kulturerna klarar av ett språkbyte. Norrlänningen klarar av att säga "förjävligt" även på engelska (det handlar om intonation). Han och hon slutar inte bränna sprit för det, precis som japanen inte börjar krydda sin fisk, koreanen inte slutar krydda sin och dina klienter inte slutar ställa ut sina sopor i trapphuset.
Då kan jag äntligen få ringa på och skrika till jäveln som öppnar dörren: "Take out your trash or I'll take you out, you trash!". Som jag alltid har drömt om. "Fuckin' 'ell!" som Gordon Ramsey skulle ha sagt.
Om inte övergångsperioden tar kål på oss så kanske det kan funka. Men vi måste verkligen börja jobba in lite fler låneord i engelskan då, de har ju så jävla fattigt ordförråd.
Vad är det som fattas i engelskan? Hävdar du att det inte skulle gå att översätta Äldreomsorgen i Övre Kågedalen till engelska?
Jag vill nog inte ge något specifikt exempel. Dels eftersom folk tenderar att då missa den stora bilden och dels för att jag då med stor sannolikhet kan bli avfärdad som en bluff.
Men jag tänker ju på svenska och har väldigt svårt att översätta/uttrycka mina känslor till engelska eftersom jag har ett ganska begränsat ordförråd på det språket.
Varför jag nu skulle vilja hitta på och uttrycka känslor? Jag är ju ingen sån där.
När man säger att något har egenvärde menar man väl något i stil med att "jag gillar det här och hoppas det fortsätter existera även om det inte gynnar mig eller gör något bättre på ett konkret sätt" (typ historieämnet i gymnasiet). I den mån tycker jag olika språk har egenvärde, framförallt för att det är intressant att studera andra språks struktur (hur man uttrycker vissa saker kortare eller längre beroende på kasus-ändelser, aspekt, suffix etc). I kinesiska kan man exempelvis, om man vill säga "om det är varmt, ta av dig lite" kan man helt enkelt säga
re4 jiu4 tuo1
(varm så ta-av). Tre ord!
Det är helt enkelt kul med sådana saker, och något man kommer att sakna om alla skulle börja prata engelska.
(wyywozeh)
Efter att ha läst igenom min senaste kommentar inser jag att vi nog borde gå över till engelska. Jag kan ju inte svenska.
hjon: Låt ingen avfärda dig som bluff.
ons: Thanks, man. But you know, it's like it's their loss, you know? I am who I am and I like that and you like that I'm like that and that's like all good, but you know on the other hand who am I to like decide whether I'm likeable or not to I don't know who. Or should I say "to I don't know whom"?
puterman: Please just kill that deleted comment of mine forever, I made an unforgivable grammatical error.
kan vi inte bara sluta kommunicera överhuvudtaget? "jons" skulle det stå, inte "ons". som "jöns", men utan hårdrocksumlaut. fuck dammit, jag går och lägger mig.
Skicka en kommentar