Läste den här kortfattade artikeln. Executive summary: någon kines har skrivit en debattartikel där han pekar ut Marx som socialdemokrat. Det är kul att ledande kinesiska intellektuella äntligen har börjat anamma en teori som jag har förfäktat i åtminstone ett decennium. Folk har skakat på huvudet åt mig när jag lagt fram det här resonemanget, men det som är bra med blogmediet är att dialogen inte kan börja förrän jag gjort en detaljerad redogörelse för mina argument (den "detaljerade redogörelsen" blir i vanlig ordning på 3-4 meningar).
Stötestenen är i första hand språkbruket, och i andra hand epigonernas tolkning. För det första måste man inse att ordet "revolution" har andra betydelser än den idag gängse, d.v.s. (ungefär) "statskupp". Ingen anklagar Thomas Kuhn för att förespråka våldsamma maktövertaganden inom vetenskapen, trots språkbruket. Revolution betyder generellt en stor förändring, omkastning. Något som ofta glöms bort är att Marx använde ordet inte bara om övergången från kapitalism till socialism, utan även t.ex. från feodalism till kapitalism. Jag tror inte att någon skulle komma på att beskriva övergången från feodalism till kapitalism som ett våldsamt politiskt maktövertagande. Det rörde sig snarare om en långsam samhällelig process, som tog flera hundra år.
Marx mest "populäre" uttolkare är Lenin, av t.ex. (min store auktoritet när det gäller marxistisk teori) Zalma Puterman utpekad som en inkompetent filosof. Lenin var den som utifrån Marx kryptiska utsagor om övergången till socialismen lade ut teorin om hur överbyggnaden, i form av en politisk elit, skulle kunna orsaka en förändring i basen, d.v.s. övergången från ett kapitalistiskt till ett socialistiskt samhälle. Kan man sin Marx så inser man lätt att denna idé passar väldigt dåligt in i teorin. I och för sig har även Marx då och då antytt att något sådant vore möjligt, men Marx var inte bara teoretiker, utan även politiker.
Marx förutsåg inte socialdemokratin, men den stämmer bra in i mönstret av samhälleliga revolutioner som han beskriver. Tidiga socialdemokrater hade samma slutgiltiga mål för ögonen som kommunisterna, d.v.s. ett socialistiskt samhälle. Det har inte Mona, men det finns fortfarande sossar som tror på samhällelig förändring. Och, som sagt, Marx var inte någon lysande spågumma. Historien har nog inte tagit slut än, även om det finns liberala teoretiker som faktiskt hävdar det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag antar att det är mig du pratar om i början av din postning. Anledningen att jag skakar på huvudet åt dina resonemang är inte att jag tycker parallellerna mellan Marx och socialdemokrati är för sökta, utan att du inte kan hålla dig från att dregla och spotta medan du framställer dem. Att det bara är 3-4 meningar kompenseras ganska snabbt av att jag måste torka av ansiktet efter att jag fått höra dem. Revolution eller inte låter jag vara osagt, men det socialistiska samhället kommer inte närmare för att du spottar mig i ansiktet.
Jag förstår inte hur du menar. Varför skulle det vara ett problem att jag spottar och dreglar när jag pratar? Tänk positivt: det är ju inte som att jag spyr i alla fall.
Mitt nästa projekt är för övrigt en teori om hur dregel i offentliga sammanhang banar vägen för det socialmoderata samhället. Teorin kommer inte tas upp vidare här på bloggen, utan jag kommer sprida den genom att framföra tidiga punk-klassiker i strupsångsversion.
Skicka en kommentar