2007-09-20
Stjärnorna, planeterna och Gud
Stjärnorna hänger i trådar av tvinnad spindelväv. Om man tittar riktigt noga kan man se hur de långsamt gungar fram och tillbaks, när det blåser i rymden. Och så planeterna: runt, runt, runt, tills deras banor kollapsar och de med ett fräsande ljud blir ett med sina solar. Swedenborg beskrev Gud som andevärldens motsvarighet till solen. Det är inte så enkelt som det låter, universum.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
The sun shines out of our behinds.
Menar Du alltså att vi själar kommer att fara in i den andliga solen och förintas under stort fräsande?
Det skulle inte vara åkerlund där... :( Låter på tok för formellt, jodå!
hjon: The sun don't shine on your TV:s.
olof: Jag kan tänka mig att det kommer att ske med ett gudomligt fräsande, och vara omgärdat av en stor härlighet. Vad andevärldens motsvarighet till fräsande ljud kan tänkas vara har jag dock inte helt klart för mig.
Framtiden är ett svävande skepp
Det är i dessa lägen jag är glad att jag heter barlon och inte Olof. Det hade ställt till det. Mest för mig själv.
Skicka en kommentar