Nu för tiden kan man göra datoriserad popmusik utan att bli nedslagen av främmande män, som kallar en synthpoppare eller italobög. En som gör det bra är Erik de Vahl, vars senaste skiva "Oh! My Spine" gavs ut i hela 100 exemplar. Erik är kommunist. Man kan ladda ner skivan från hans hemsida, och det finns ingen ursäkt att inte göra det. Det är loopigt och glitchigt, tillbakalutat, processat, melodiöst, politiskt och i någon låt chip-euforiskt.
För ett tag sedan läste jag i någon tidning om att kronblomma. Det påstods vara avslappnande och bra för nattsömnen att då och då bara lägga sig ner och vila från den moderna vardagen, att under tystnad låta tankarna löpa fritt. Det lät bra, så jag testade ett par gånger, men kom fram till att jag slappnar av bättre om jag lyssnar på musik som kan hjälpa mig att stänga tankarna ute. "Oh! My Spine" är utmärkt musik att kronblomma till enligt min modifierade metod.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Även om du inte blir nedslagen för att du gör datoriserad popmusik kan du ge dig på att du blir det om du använder ordet glitchigt, din italobög!
PS: Jag gillar hur han nästan använt en scene-release-standard för paketering av skivan.
Så det är det det heter när jag innan sömnens inträde slappnar av till musik? Intressant.
Skicka en kommentar