Bra eller dåligt

Möjlig undertitel: Kvasi-Linus på nya äventyr.

Från dagensskiva:

Det finns lovande band och lovande band. De, som exploderar likt supernovor redan i första andningen, och sedan finner att de inte har något kvar. De som börjar lite vingligt och sedan blommar ut. Och sedan har vi den tredje sorten. De som aldrig blir något annat än lovande. De som ständigt balanserar på slak lina någonstans emellan lysande och medelmåtta.

Jag tycker det låter för oförlåtande. Det finns olika typer av värden med musik. Ett kan vara att det är roligt att spela. Men oftast talar man om hur publiken uppfattar det. Vi gamlingar har en förmåga att tänka i termer av skivor. I värsta fall i termer av en hel katalog. Men kan det inte räcka med att man blir överraskad av något första gången man hör en viss låt? Eller att man hittat på en grej, som andra dock senare har gjort bättre. Personligen skiter jag i om Ladytron aldrig kommer räknas som ett stort band, för mig räcker det med att de har gjort låten Ladybug. Det kan vara helt orelaterade saker också, som att någon har gjort en skiva som jag råkar höra vid exakt rätt tillfälle. Musik behöver inte hålla. Den behöver inte vara perfekt. Den kan vara bra ett litet tag. Det finns alltid annan musik att lyssna på om man tröttnar. Tur är det, för jag tror inte att jag hade varit speciellt entusiastisk över musik om jag fortfarande lyssnat på Kiss, W.A.S.P. och Twisted Sister.