Det slog mig idag när jag såg löpsedeln med bilden på Karadzic, att jag inte har tittat på eller läst nyheter på flera månader. Det händer ibland. Jag svävar bort och struntar i allt som inte har med mobiltelefoner att göra (och de nyheterna läser jag mest för att det inte känns som om jag gör mitt jobb om jag inte gör det). Men är det ett problem egentligen? Varför är det viktigt att hänga med i vad som händer? Är det inte bara en massa detaljer, som man drunknar i, så att man missar de stora tendenserna? Jo.
Jag är inte samma extremist nu som jag var för förut, men då ansåg jag att allmänbildning nästan var av ondo. Och detta från någon som älskar att kunna briljera med ovidkommande detaljer, som resultat i enstaka matcher i fotbolls-VM 1982, galna uttalanden av Tomas Ledin i Aftonbladets nöjesbilaga och information om vilka svenska medeltidskungar som for på korståg. Men vad är egentligen poängen med allmänbildning? Är det inte bättre om man lär sig något bra, istället för att lära sig en massa saker dåligt? Jag tror det. Paig Saghamullit skulle hålla med, så jag känner att jag är på rätt sida in the eternal battle between good and evil.
Och skulle det hända något riktigt viktigt så vet jag att jag skulle höra talas om det i alla fall. Åtminstone om det var någon av de viktiga saker som svenska media väljer att rapportera om, d.v.s. sådant som händer i vår absoluta andliga närhet. Då skulle jag se det på löpsedlarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar