Musik i Malmö, 2008-07-12

Jag var på Det brusar i parken. Det brusade inte speciellt mycket, men solen sken (förutom när det regnade en liten stund, men väggen av träd runt tallriken funkade bra som paraply) och det dunkade på ganska bra. I början kändes det lite jobbigt att försöka sig på parkumgänge, men antingen sänkte de volymen eller så vande vi oss. Som techno-afficionado tyckte jag att musiken var lite trist, men nu för tiden ska det tydligen vara en blandning av Detroit och Stockholm, som inte når upp till antingen det ena eller det andra. Jag vet inte, jag klubbar inte och jag bryr mig inte, men det kändes som att både hårdare och synthigare hade varit roligare.

Såhär på kvällskvisten sitter jag återigen och lyssnar på delar av Venoms första skiva. De var inte bara ett argare Motörhead, de var skitigare än vad de flesta band, både förr och senare, har varit. Få låtar i "rock"-historien är så kaotiskt (eller katolskt) medryckande som inledande Sons of Satan. Få låtar i "rock"-historien är så lyckligt ondskefulla som Live Like an Angel Die Like a Devil. Få låtar i "rock"-historien är så otekniskt trummade som In League with Satan.

Få bloggar lägger så mycket "tyngd" i citationstecknen som Din Sputnik-teori, min skapare. Något att "fundera" på över jul och nyår?