Nyhetsflödet

Några nyheter jag hittade på idg idag fick mig att haja till. Först ut var nyheten om att Windows Vistas omstartshanterare tydligen inte riktigt hjälper. Man är fortfarande tvungen att starta om ofta när man uppgraderat saker. För att anknyta till min tidigare postning idag: fyfan vad Microsoft är värdelösa! Det där med omstarterna var något som folk gnällde på i Windows 95. Fast forward 12 år och problemet kvarstår. Nu har de dock tacklat problemet med en "omstartshanterare", vilket känns som en absurd lösning, oavsett vad det innebär. Man ska helt enkelt inte behöva starta om datorn om man inte bytt ut kärnan. Då finns det en god anledning. Men man behöver inte starta om för att man har uppdaterat något annat. Då startar man helt enkelt om komponenten som bytts ut. Att de fortfarande inte har lyckats lösa det här måste innebära att något är så grundläggande feldesignat att de borde kasta ut skiten och börja om från början.

Den andra nyheten rörde inte Windows utan Linux. Den handlade om att något stort företag skulle byta till Linux. Den sortens nyheter är ganska vanliga. Man skulle kunna få för sig att hela världen är på väg att byta ut Windows mot Linux. Kanske är det så. Troligen inte. Snarare är det så att de som publicerar Linux-nyheter av tradition har rapporterat om sådant, och de fortsätter. Det vore helt poänglöst att rapportera att ett företag har bestämt sig för att installera Windows Vista.

Det suger

Jo, för att Windows typ suger. Jag ville bara säga att Windows suger. Säg att man vill använda ett USB-minne, man stoppar in det i USB-porten, men man får inte upp någon ny enhet att utforska. Vad göra? Enkelt, man går via start-menyn in i Control Panel (man liksom startar den), väljer Administration Tools, varifrån man går vidare till Computer Management, där man hittar Disk Management. I Disk Management kan man se enheten man pillat in i USB-porten, och upptäcka att den av någon anledning vill ha en enhetsbokstav som är upptagen. Bara att byta, så att man får den på någon annan enhetsbokstav.

Men snälla jävla gud eller vem som helst, förklara varför jag måste göra detta manuellt? Varför kan inte OS-et självt inse att en enhetsbokstav är upptagen, och helt automatiskt montera enheten någon annanstans? Och om jag nu har bestämt att mitt USB-minne ska dyka upp på enhet Q:, och jag sedan glömmer detta och bestämmer att även mitt SD-kort ska dyka upp där, vad händer då? Jo, då kommer jag inte åt båda enheterna samtidigt, förrän jag utfört ovan beskrivna algoritm för att flytta på någon av dem.

(Om det är någon som undrar så handlar det här om XP, ett OS som släpptes för sådär 5 år sedan, inte 25, som man skulle kunna tro.)

Men länkare och laddare då?

Det är dags för ännu en bloggpostning om länkare och laddare, denna gång tar jag upp de brister i pedagogik som finns på detta område. Många som programmerar har inte en aning om vad som händer när man bygger program. Byggsystemet är en svart låda som man inte tycker att man har någon anledning att sätta sig in i. Sen förstår man inte varför länkaren gnäller om unresolved symbols.

Jag tycker att det här borde tas upp när man ska försöka lära folk att programmera. Om man undanhåller den här infon från nybörjare så gör man det bara svårare för dem. Visserligen är det enklare att bara säga att man ska inkludera stdio.h om man vill använda printf(), för i det fallet funkar det utmärkt. Men vad händer när nybörjaren som har lärt sig på detta sätt ska använda ett lib som måste länkas explicit? Death and destruction!

Vad är det som pågår?

Man känner knappt igen dem längre, tyskarna. Ingen Honecker, ingen Bismarck, ingen Heidegger, Nietzsche eller Wagner. Nu för tiden är de som vilket annat europeiskt land som helst. Dagens nyhet, om att den tyska regeringen har beslutat att sluta bryta stenkol fick mig nästan att ge upp hoppet helt. Allt är dock inte förlorat. Brunkolen har de inga planer på att överge.

Inte bäst, men nära

Ja, det är ju inte "The Place Where the Dead Stars Hang", men "The Only Moment We Were Alone" är en riktigt bra titel. I kombination med bandnamnet "Explosions in the Sky" är det nästan världsklass.

Eta rett

Läser en ledare på DN där man tar upp överviktsproblemet och konstaterar att det är väldigt komplext. Dock verkar det inte vara mer komplext än att problemen löses genom att man äter rätt. Som vanligt tiger man helt om avsaknaden av kroppsliga aktiviteter. Rör man på sig så slipper man bry sig så mycket om vad man äter. Har man helt enkelt gett upp ambitionen att få folk att röra på sig?

Bruce vevar ner Nordea

Nordea försöker skylla ifrån sig på ondsinta hackare med feta social engineering-skills, men det faktum att de använder ett lite väl osäkert system går inte att dölja när Bruce Schneier tar sig an fallet på sitt sedvanliga sätt.

På marknaden

På mobilephonedevelopment.com handlar den senaste postningen om att det finns en massa Symbian Signade appar som inte finns på marknaden. Men hur räknar han egentligen vad som finns på marknaden? Det framgår inte. En anledning till glappet skulle kunna vara appar som säljs av operatörer, men inte på webben. Vad gäller t.ex. spel så säljer de uruselt på webben, varför det är i stort sett meningslöst att lägga upp dem på t.ex. Handango. Har man inga andra sätt att sälja sina program så antar jag att webben kan vara ett sätt att i alla fall få sina appar testade. Att de inte finns på Handango behöver inte betyda att de inte finns "på marknaden".

En annan anledning till glappet är att varje ny version måste signeras på nytt. Man kan ha signerat 5 olika versioner av samma app, men det är bara en som kommer säljas.

En dag på jobbet

Obs! Mockudiary-varning!

Efter att ha läst ännu en lysande bloggpostning av Paig Saghamullit, så försökte jag föreställa mig hur det skulle vara att jobba tillsammans med honom...

Jag kommer till jobbet, tar av mig jackan och sätter mig vid datorn. Tittar runt på lite nyhetssajter. Jag hör Paigs mockasiner röra sig över golvet bakom mig. "Why you surf around on nonsensical web 2.0 sites when you should be hard at work?" Jag stänger webbläsaren och hämtar en kopp kaffe.

Kommer tillbaks till vårt rum med kaffet. Paig vänder sig emot mig när jag kommer in. Han spänner ögonen i mig och morrar "Why drink coffee, it's very bad for kidneys and spinal gland! You should not idly consume different so called culinaries that are bad for health!"

Efter tre lugna minuter börjar Paig skruva irriterat på sig. Sen börjar han hotfullt väsa mot sin dator: "Why bad programmers nilly-willily use makefiles and other such high level constructs? You should write so called build scripts in C, if you're real programmer. Why world is so full of horrible superstitious stupidity!"

Jag gör en tyst inandning och kör igång Code Warrior.

Undervattensblog

Nej, jag har inte brytt mig om att försöka lära mig något om webbdesign. Det här är ett färdigt tema från Blogger. (. Tänkte att du kanske undrade. .)

NULL

Dagboksvarning! Nördvarning!

Tidigare under veckan blev jag tvungen att kolla upp lite hur det går till när man anropar metoder i C++. I det konkreta fallet gällde följande: Klass2 ärver från Klass1 och överlagrar den icke-virtuella Metod(). Vilken metod anropas om du har ett objekt med typ Klass1, castar det till Klass2 och anropar Metod()?

Tänker man efter lite så inser man att det är Metod() i Klass2 som anropas. Ingenting konstigt händer vid anrop av icke-virtuella metoder. Kompilatorn avgör vilken typ det aktuella objektet har och hoppar till den klassens metod. Det är precis som ett funktionsanrop i C, förutom att det första argumentet som skickas in är this-pekaren. Eftersom vi har castat vårt objekt så har det typ Klass2, och kompilatorn genererar en jump to subroutine till Klass2's Metod().

Den roliga konsekvensen av detta är att följande kod fungerar alldeles utmärkt:

Klass2 *k = NULL;
k->Metod();

Förutsättningen är att Metod() inte gör något meningsfullt, men om den inte läser eller skriver någon data i objektet så fungerar det alldeles utmärkt, eftersom det konkreta objektet inte behöver blandas in. I Metod() kommer this vara NULL.

Puddingdans

Mot all vett och sans blir jag lite glad över att Mona blir ny partiledare för sossarna. Jag har aldrig tyckt speciellt bra om henne, men hon blir säkert en ganska bra partiledare i alla fall. Det finns två bra saker med det här: för det första att de slutligen har lyckats välja en kvinnlig partiledare, och för det andra att hon kan bli vald trots debaclet förra gången hon var tilltänkt.

Det sistnämnda gör mig extra glad, eftersom jag kan ta upp en av mina gamla käpphästar: politiker behöver inte vara perfekta. De behöver inte vara bra människor på något sätt. Det de behöver göra är att sköta sina uppgifter. Att man inte betalar TV-licens är t.ex. inget som påverkar ens jobb som minister speciellt mycket, och Mona har nog lärt sig sin läxa. Toblerone inhandlas antagligen nu för tiden med egna tillgångar.

Och vilka roliga träffar man får upp om man googlar på Mona! Jag undrar om Mona Sahlin också sysslar med "Mona Puddingdans", och vad det är för något.

Grafiskt som fan

Även om det är svårt för ett gammalt Unix-mongo att erkänna det så görs vissa saker bättre grafiskt än i textläge. Ett exempel är debuggers. Ett annat är att visa skillnader mellan filer. Tyvärr verkar det verkar det vara lite dåligt med sådana här grejer till Unix, åtminstone väl fungerande sådana.

Grafiska debuggers brukar vara halvhjärtade frontends till gdb, och jag vill inte behöva använda ett IDE för att kunna debugga. Grafiska diff/merge-tools finns det ett gäng, men ingen av de 4-5 olika jag har testat har varit något att ha.
Eventuellt kommer jag någon gång orka skriva ett eget, som antagligen kommer bli lika halvhjärtat som de redan existerande, men som i alla fall passar mig.

Vad är en revolution?

Jag läste den här artikeln (jag kan inte komma åt den just nu, men det kanske bara är ett av de vanliga problemen på allaboutsymbian.com) om Apples iPhone (eller vad den nu kommer heta när de rett ut problemen med Cisco). Allt som allt är den bra, författaren har tänkt till och skrivit något som är sammanhängande och meningsfullt. Fast det jag hakar upp mig på är givetvis själva upplägget. Så iPhone har kallats för en revolution av Steve Jobs. Författaren till artikeln väljer att hänga upp sig på ordet "revolution", gå igenom vad en revolution i det aktuella fallet skulle innebära och visar sedan varför iPhone inte är en riktig revolution.

Så kan man göra, men det som fattas är resonemanget kring kontexten. Observera att den som använde ordet var Steve Jobs, varför det är reklam. Om man jämför med annat som brukar påstås vara revolutioner i reklam (ett nytt schampo med en påstått ny "formula" kanske?) så är det inget uppseendeväckande med det. Ordet "revolution" används i en överförd mening för att beskriva stora förändringar.

Jag skulle alltså kunna påstå att författaren gjort ett dåligt jobb, eftersom han styrde in på ett inte självklart spår i sitt resonemang, utan att motivera det. Visst, men han skrev i alla fall en artikel med många intressanta synpunkter. Jag räknar inte med att de som läser den här bloggen ska bry sig tillräckligt mycket om mobiltelefonmarknaden för att läsa artikeln, men om någon är intresserad så är det värt det.

Vad man skriver

10 PRINT"HEJ"

Ganska många skriver nog "hej" om de bara måste skriva något ord. Andra kanske väljer "kuk", "jesus" eller sina egna namn. Själv använder jag lite olika saker, t.ex. så gillar jag just nu "tjong".

Hur som helst så är jag övertygad om att det här enda ordet räcker till en fullkomlig personlig kartläggning. Men är du en hej-person eller en kuk-person?

I världsrymden

I framtiden, när vi bor ute i rymden, kommer vi ha kompisar från ett gäng olika arter, som inte alls liknar varandra. Exempelvis:

• Ett rött skimmer som avger välljud och positiv, pirrande energi.
• En stenhårt plåtig robot.
• Någon som bara sitter passiv och knappt märks.
  
• Någon som är väldigt flamsig och ryker en aning.
  
• En arg, men kramdjursaktig, grön figur som ser ut att vara tillverkad av samma material som en mupp (eller en fraggel).
• En darklord.

Dagens kultur

Här är någon typ av serie som jag råkade snubbla över idag. Jätterolig, typ inte alls som Kalle Anka eller Bamse, men bättre.

.zippo

Jag hade laddat ner en fil till min dator på jobbet, från en sajt jag inte kommer åt hemifrån, så jag mailade den till min gmail. Eller det var det som var planen, både vår mailserver på jobbet och gmail själv vägrade skicka den, eftersom det var ett zip-arkiv som bl.a. innehöll exe-filer, och som alla vet så är alla exe-filer som man mailar trojaner. Läget såg hopplöst ut, och min nästa plan var att transportera hem filen på min telefon.

Då fick jag tipset att döpa om zip-filen till något annat, för att lura i gmail att det inte alls var en zip-fil. Jag döpte således om den till .zippo och skickade den. Utan problem. Jag hade inte själv kunnat komma på det, eftersom idén att klura ut filtyper genom att bara titta på ändelsen är så gammaldags att man blir mörkrädd. Men så ser IT-situationen ut 2007. Byt namn på filen och du har en helt annan typ av fil.

Facade

Jag förstår att Facade är ett design pattern som ska användas i en viss situation: man vill förenkla ett tillkrånglat API, och göra den underliggande funktionaliteten tillgänglig för programmerare som inte är intresserade av att sätta sig in i alla detaljer, utan bara vill utföra de vanligaste funktionerna på ett så enkelt sätt som möjligt. Men det handlar bara om vettig API-design, och man måste vända på det också. API:er har en förmåga att hålla sig på en viss abstraktionsnivå. Antingen är det väldigt detaljerat och krångligt att lära sig, eller så är det enkelt att lära sig men inte tillräckligt kraftfullt för att man ska kunna göra precis det man vill.

Vem minns inte de bevingade orden från vår gamla kursare Chainsaw (obs! "Chainsaw" heter egentligen något annat), då han konfronterades med uttalandet "Det är ett dåligt API"? "Det går att skriva en wrapper", sa han. Jo, det gör det alltid om det finns tillräckligt med funktionalitet att wrappa. Värre är det om det är så förenklat från början att man inte kan skriva en wrapper. Utanför open source-världen, där jag är uppväxt, har man inte tillgång till källkod, utan får nöja sig med det någon ouppnåelig auktoritet har bestämt sig för att exponera.

Om man designar ett API som ska användas av andra än en själv, så bör man för det första göra det så generellt att det inte begränsar användarens möjligheter. Sen bör man wrappa funktionaliteten i funktioner som gör de grundläggande mekanismerna enkla att använda. Till exempel så borde det i libjpeg finnas en API-funktion för att ladda och avkoda en jpeg-fil, för det är antagligen det de flesta användare vill använda det till. Man vill kunna svara "Det behövs inte" när någon smyger upp bakom en och väser "Det går att skriva en wrapper".

Men är man helt jävla dum i huvudet så får man fan skylla sig själv

Dagboksvarning!

I morse när jag skulle gå hemifrån så bestämde jag mig för att ta på mig ett par rena jeans. Jag gjorde så. Först när jag smällt igen dörren inser jag att jag har glömt att stoppa på mig nycklarna. "Mistake!" skulle en bomberman pipa. Föreningen har inte heller några extranycklar, utan hänvisade mig till en låssmed. Som tur var så hyr jag i andra hand, och min hyresvärd hade extranycklar. Bra, typ, fast hur kan man göra sådana där idiotiska lås som man låser genom att smälla igen dörren? Jag har gått och väntat på att jag ska lyckas låsa mig ute sedan jag flyttade in. Det kommer säkert hända fler gånger också, så jag ska börja deponera nycklar på strategiska platser utanför hemmet. Before I die.

Det skulle kunna bli ett bra dataspel av det här med att leta nycklar i Malmö stad. Kom ihåg var ni läste det först! /Vicke Lööd

I-telefoner och u-telefoner

Efter cirka 15 år av hype och rykten har Apple lanserat sin iPhone. Det kommer dock ta ett tag innan den kommer, och först framåt slutet av året verkar det som om en 3g-variant kan vara på gång. Apple räknar med att kunna sno åt sig en marknadsandel på 1% under 2008. Alla är entusiastiska, utom konkurrenterna, där bland annat RIM:s aktiekurs har sjunkit som en sten idag. Fast vem bryr sig om RIM? Utanför USA har folk knappt hört talas om Blackberry.

Det är kul med lite nytt blod i mobilbranschen i alla fall, förhoppningsvis kommer det här få Nokia, LG etc. att göra en panikartad satsning på bättre användargränssnitt. Det behövs. Sen får vi se hur Apple följer upp den första modellen. Just nu vill alla ha en iPhone, men hur bra de faktiskt kommer fungera i praktiken är det ingen som vet. Själv är jag lite skeptisk till storleken och pekskärmen.

Sen skulle jag verkligen vilja veta om det kommer gå att installera program på den. Enligt uppgift ska ju MacOS X API:er vara trevliga.

Dagens IT

Man kan ansöka om banklån on the net. Så fint, då slipper man anpassa sig efter bankernas absurda öppettider. Inom fem år kommer man kunna göra allt på nätet. Allt!

Klädstil

Allt kan ju inte bara vara fun and games, så här kommer dagens djupa tanke: riktiga hårdrockare klär sig i yxor och blod.

Erkenntnis/enkät

Såg det här på favvisen Spindelkroks blog, här kommer mina svar:

1. Hur länge har du bloggat?

Något år?

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?

Jag tänkte mig nog att de var olika, sådär som människor och deras kreationer brukar vara.

3. Vilken var den första bloggen du förälskade dig i?

Är väl inte direkt förälskad i någon blog, läser dem mest för att se antingen vad folk jag känner har för sig eller för kommentarer om läget i databranschen. yo embryo och knullbloggen var bra, fast jag vet inte om de finns längre.

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?

De var väl ungefär som de är nu, fast jag skrev på engelska förut, vilket var lite svårare.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?

10-20 stycken.

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?

Hälften var, kanske.

7. Nämn en blogg (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.

www.mobilephonedevelopment.com är en av många bloggar som är olika mig, och dessutom är den ganska olik den här bloggen i det att den uppdateras ganska sällan, inte har kommentarer och är strikt bunden till ett ämne.

8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.

Paig Saghamullits blog är rätt lik den här: han skriver om diverse saker som faller honom, fast kanske i en något hårdare ton än min.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?

Sedan de fick veta att jag började blogga så skyr de mig som pesten, och jag har blivit mordhotad minst ett dussin gånger.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Jag vet inte, det är ingen som har kommenterat det.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?

Jag har skrivit om vad jag äter till frukost och vad jag tänker på på dagarna, men jag är inte intresserad av att skriva om mitt känsloliv.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.

Jag skriver om sådant jag är intresserad av. Alltså skriver jag sällan om t.ex. tillverkning av gröt, inredning och små ödlor.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?

Jag skriver för att påverka.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?

Hyfsat, men det krävs tvåvägskommunikation för att lära känna någon.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?

Nej.

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?

Inte direkt, men de ovan nämnda mordhoten har i viss mån skadat mig.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?

Bloggosfären är ingenting mot usenet, och med lite erfarenhet av det digitala livet så inser man att mycket uttrycks slarvigt.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?

Inte vad jag kan komma ihåg.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig?

Jag kan inte se några.

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?

Kanske fortsätter jag, kanske lägger jag av. Antagligen kommer jag skriva om andra saker. Det kommer t.ex. släppas många nya mobiltelefoner som jag kan blogga om.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som påverkar varandra?

Jag tror inte att de påverkar så mycket. Eller så är det jag som inte är tillräckligt hängiven.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?

Ett enklare sätt att publicera blaj på webben.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?

Mindre än vad t.ex. email har betytt. Det är lite kul med bloggar, mer än så är det inte.

24. Nämn fem bloggare som du vill ska svara på enkäten.

Kan inte direkt komma på några. Frågorna var ganska trista, och det här blir nog min tristaste postning på säkert en vecka.

Klassisk musik

Tjong balong, efter Tiamat igår blir det Merciless idag. "Härligt, härligt", kluckar du förtjust, käre läsare!

I varje nummer av death metal-zinet Putrefaction var det en ny intervju med Merciless bassist Karlén. Jag har för mig att de ibland kunde handla lite om bandet, men för det mesta var det bara snack om sprit och bajs. Mest bajs. Och så fanns Karléns teckningar med. De var, eh, fina.

I en av de här intervjuerna fick Karlén frågan om vad han tyckte om klassisk musik. "The track 'War' by Bathory, that's classical music", svarade han.

När man idag sitter i sin gungstol, gammal och grå, och ser tillbaks på den svenska death metal-explosionen, så är det ett par inspelningar som står ut från mängden. Den kanske allra bästa är Merciless första skiva, "The Awakening". 8 låtar, strax under 30 minuter, supertajt drag från början till slut.

Death metal? The first movement in the sixth symphony by Tchaikovsky, that's death metal.

Blaj #1: Tiamat

Ja, en gång i tiden, innan gotharna tog över, så lyssnade death metal-folk på Tiamat. Nu, när jag sitter här och lyssnar igenom min gamla skivsamling, så står Tiamat ut, som en av de främsta grupperna. Det kanske inte är helt oväntat att de här gamla grupperna som lyckades ge ut sina första skivor, innan Entombed, regerar. De var bäst på den tiden, och fick därför skivkontrakt. Tiamats först skiva kanske inte är lika övertygande som Merciless, men den innehåller i alla fall låten "Where the Serpents Ever Dwell", som är något av en pionjär-insats, eftersom den troligtvis var den första death metal-balladen. Jag blir alltid lite glad när jag hör den. Tack!

Blaj deluxe

Vi sysslar mest med blaj (något av ett modeord i min krets på gymnasiet, yo) här, så det är skönt att kunna skylta med det. Det blir mer blaj från och med (fr.o.m.) nu. Vi kör stenhårt med det. När ska vi börja? Nu! Det blir mer blogpostningar. Det blir mer blaj. Götta.

Länkare och laddare

Sällan har jag känt mig så nördig som när jag läste "Linkers and Loaders" av John R. Levine. Jag ville lära mig lite om hur delade bibliotek (DU SUGER! övers anm) funkar, eftersom jag höll på att skriva en Symbian-disassembler. Jag undrar fortfarande hur det funkar rent allmänt. Herr Levine gick givetvis igenom hur det här med delade bibliotek funkade i diverse obskyra system som Multics. Som vanligt, när den gäller den här typen av böcker, så nämdes inget (om jag minns rätt) om hur det brukar funka i vanliga system, som Linux och Windows.

Idag kände jag mig manad att forska vidare i ämnet, men kom inte så långt. De flesta sidor som förklarar hur det funkar i Linux handlar om hur man bygger och använder libs, och det var inte det jag var ute efter. Men snälla, berätta hur det hänger ihop med minneshanteringen i OS:et, för det är det vi vill veta! Motherfuckers, skriv om det jag är intresserad av, inte vad andra vill veta! Mother! Fuckers!

Manuskriptet till Linkers and Loaders ligger fortfarande uppe. Om lite fler hade läst det här så hade det inte varit så himla svårt för nybörjare att fatta varför de får länkningsproblem, trots att de inkluderat rätt h-fil.

Ännu en skandal

Var bor jag egentligen? Det var fest i Göteborg i helgen och jag var sugen på att åka, tills jag upptäckte att det tar 3 timmar att ta sig dit. 3 timmar! Det är nästan lika lång tid som det tar från Stockholm. Om Sverige ska kunna konkurrera i den stentuffa IT- och telekom-branchen så måste avstånden krympa. Jag föreslår att hela Sverige strax norr om Malmö trycks ihop så att det blir hälften så långt att ta sig till nordliga orter, som Hässleholm, Nässjö och Tierp.

Tema: Tour de Ski

(Detta inlägg ska läsas upp av en upphetsad reporter med tysk brytning, till tonerna av något storslaget kliché-artat parti ur en Wagner-opera.)

Franz Goering hade en tung dag i dagens 30 kilometers-etapp i Tour de Ski, men precis som vi förutspådde i ett tidigare inlägg så har han i år etablerat sig i den absoluta världseliten. Tidigare under veckan vann han en etapp. Tyvärr är han för långt efter för att kunna vinna hela touren, men om halvannan månad är det VM, och då väntar vi oss medaljer av unge herr Goering, en av ärans och hjältarnas lands främsta.

(Här går musiken över i Tour de France av Kraftwerk, och den upphetsade tyske reportern förvandlas till en svalt intellektuell musikteoretiker, med inriktning på krautrock och first wave of german synthpop.)

Då Tour de Ski nu körs för första gången så är det många som frågar sig vilken musik man bör lyssna till då man ser på skidåkningen. Det självklara svaret borde vara Kraftwerks Tour de France Soundtracks, men med tanke på den skivans inriktning på cyklar snarare än skidor kan verka störande på den stilmedvetne skidentusiasten. Farten är högre då man cyklar än då man saxar uppför en backe, så någon luftig och mer sansad elektronika, house eller till och med ambient bör passa bättre än så kallad toktechno. För den mer experimentellt lagde kan dock andra typer av musik förhöja den vintriga upplevelsen, t.ex. gregoriansk sång, svensk folkmusik eller finsk tango framförd på bastuba och flöjt. Även för de sinnessjukt experimentella finns det dock vissa genrer som bör undvikas helt och hållet, t.ex. amerikansk FM-rock och Magnus Ugglas och Dr. Albans samlade produktioner.

Bo och Lennart

Bandredigering
Bo Ekman och Lennart Ekman

Men vilka är de, och hur går själva bandredigerandet till?

Årsredovisning

Det var ett spännande år, det där 2006. Under första halvan av året flyttade båda mina bröder till Asien och vi hade ännu en vansinnig fest på sista april. Under andra halvan gjorde jag karriär genom att flytta till Malmö och börja på TAT, samt åkte utomlands tre gånger: till Kina, Sydkorea och Holland. Just det, jag köpte min första mobiltelefon också, sådär ett decennium efter alla andra. Tough shit, helt enkelt.

Vad kommer då hända under 2007? Jag kan tänka mig att det blir fler mobiltelefoner och utlandsresor (Tyskland, Japan), en och annan fest och lite annat tough shit.