Jag kom att tänka på en sak. Som alla vet så är inte film bäst på bio, utan det är mest en reklamslogan. Film är bäst hemma. Det är samma sak med sport. Sport är bäst på TV, inte när man är på plats och missar allt som händer, eftersom man inte har någon överblick och någon idiot kladdar ner en med senap i sin upphetsning över något som man själv missat och någon annan kanske skriker en i örat för att Halmstad gjorde mål och i störtloppet ser man Anja susa förbi inom loppet av en tiotusendels sekund och hur gör man över huvud taget för att titta på orientering man kanske följer efter någon ut i skogen och hjälper dem läsa av kompassen men kan man inte lika gärna ställa upp själv i så fall eller man kanske inte får jag tyckte att det var ganska trevligt att springa det där milloppet genom Malmö och jag kan tänka mig att det var ganska mysigt för de som satt i parken och såg oss springa/lunka/gå förbi men då är det snarare parkhänget än idrottsupplevelsen som är det centrala men det här spelar ingen roll andra kan ha andra åsikter men jag står fast vid min även om jag kan tänka mig att vissa sporter är alldeles utmärkt live jag tänker t.ex. på boxning och bordtennis men sport jag gärna ser är utförsåkning fotboll friidrott och längdskidåkning och antingen missar man allt eller så sitter man för långt bort från planen nu ska jag skriva om en annan aspekt av det här.
Jag tycker inte om när det är för spännande. Säg att Sverige är i kvartsfinal i fotbolls-VM, det blir så nervigt att man inte kan koncentrera sig på matchen. Jag tror att det kan vara jag som har en alltför estetisk syn på sporten. För det mesta kan jag inte se något direkt djup i idrotten, så den får funka som underhållning. Antagligen får man ut mer av idrott om man är stark anhängare av något lag. När jag var yngre försökte jag hålla på fotbolls- och hockey-lag, men jag fastnade aldrig för det. Nu kan det då och då kännas viktigt att det går bra för Sverige. Men jag tycker inte riktigt om det, så jag ser hellre en bra match mellan Italien och Holland, än en där Sverige besegrar ett blekt Grekland.
2008-07-26
Det konkreta bloggen
- God morgon, Håkan!
- God morgon, Carl!
- Jag tänker på det bloggandet, Håkan.
- Det som pågår, Carl?
- Det som pågår, Håkan.
- Vad tänker du om det bloggandet som pågår, Carl?
- Jag tänker att det verkar lite förvirrat, Håkan.
- Hur då förvirrat, Carl?
- Jag tänker på det som liknande ett litet, litet barn, Håkan.
- Hur så, Carl?
- Det liknar ett litet, litet barn i det att det skriker väldigt högt och gällt, även i sådana fall då det lilla onda kommer ha gått över väldigt snart, Håkan.
- Du menar att bloggandet som pågår är barnsligt, Carl?
- Nej, inte direkt. Jag menar snarare att det liknar en aspekt av barnets personlighet. Bloggandet är ett sökande efter uppmärksamhet. I fall då man anser att man inte får den uppmärksamhet man förtjänar så höjer man rösten en aning, Håkan.
- Jag förstår. Tack!
- Du glömde säga "Carl" i slutet av meningen, Håkan.
- Förlåt, Carl.
- Ingen orsak, Håkan.
- God morgon, Carl!
- Jag tänker på det bloggandet, Håkan.
- Det som pågår, Carl?
- Det som pågår, Håkan.
- Vad tänker du om det bloggandet som pågår, Carl?
- Jag tänker att det verkar lite förvirrat, Håkan.
- Hur då förvirrat, Carl?
- Jag tänker på det som liknande ett litet, litet barn, Håkan.
- Hur så, Carl?
- Det liknar ett litet, litet barn i det att det skriker väldigt högt och gällt, även i sådana fall då det lilla onda kommer ha gått över väldigt snart, Håkan.
- Du menar att bloggandet som pågår är barnsligt, Carl?
- Nej, inte direkt. Jag menar snarare att det liknar en aspekt av barnets personlighet. Bloggandet är ett sökande efter uppmärksamhet. I fall då man anser att man inte får den uppmärksamhet man förtjänar så höjer man rösten en aning, Håkan.
- Jag förstår. Tack!
- Du glömde säga "Carl" i slutet av meningen, Håkan.
- Förlåt, Carl.
- Ingen orsak, Håkan.
2008-07-25
Hey Princess
I whisper your name until the morning comes.
Jag tycker att de som säger att Kina är ett helvete borde åka dit och kanske ta en titt på skiten. För mig som är teoretiskt intresserad borde det gå att fundera kring var vi själva kommer ifrån.
Men slira inte in på de plushiga hotellen.
Ta en titt på stan. Jämför gärna med t.ex. Göteborg. Försök skapa er en egen bild. För det är inte så illa. Ta en titt omkring er.
Jag tycker att de som säger att Kina är ett helvete borde åka dit och kanske ta en titt på skiten. För mig som är teoretiskt intresserad borde det gå att fundera kring var vi själva kommer ifrån.
Men slira inte in på de plushiga hotellen.
Ta en titt på stan. Jämför gärna med t.ex. Göteborg. Försök skapa er en egen bild. För det är inte så illa. Ta en titt omkring er.
2008-07-24
Söt-Göte
Idag var jag i Göteborg och skaffade visum till Kina. Det gick förvånansvärt smidigt: servicen var god, även om den utfördes med skön kinesisk surmulenhet.
Isotopes! Isotopes! Isotopes!
Göteborg är en märklig stad. Där är dåligt med övergångsställen, men ett överflöd av spårvagnar som slirar runt och jävlas med en.
Unite! Unite! Unite!
På vägen från konsulatet tillbaka till stationen lyckades jag min vana trogen gå vilse. Vänligt sinnade infödingar förklarade dock för mig, på sin pittoreska västsvenska dialekt, i vilken riktning jag skulle gå.
Krok! Krok! Krok!
Öresundstågen är verkligen inte lika bekväma som X2000. Vagnen jag satt i var fylld med högljudda äldre män som konverserade om fotboll från förr. Inte fick jag något jobb gjort i den miljön.
Isotopes! Isotopes! Isotopes!
Göteborg är en märklig stad. Där är dåligt med övergångsställen, men ett överflöd av spårvagnar som slirar runt och jävlas med en.
Unite! Unite! Unite!
På vägen från konsulatet tillbaka till stationen lyckades jag min vana trogen gå vilse. Vänligt sinnade infödingar förklarade dock för mig, på sin pittoreska västsvenska dialekt, i vilken riktning jag skulle gå.
Krok! Krok! Krok!
Öresundstågen är verkligen inte lika bekväma som X2000. Vagnen jag satt i var fylld med högljudda äldre män som konverserade om fotboll från förr. Inte fick jag något jobb gjort i den miljön.
2008-07-23
Dear reviewer, wondering what new...
Det slog mig idag när jag såg löpsedeln med bilden på Karadzic, att jag inte har tittat på eller läst nyheter på flera månader. Det händer ibland. Jag svävar bort och struntar i allt som inte har med mobiltelefoner att göra (och de nyheterna läser jag mest för att det inte känns som om jag gör mitt jobb om jag inte gör det). Men är det ett problem egentligen? Varför är det viktigt att hänga med i vad som händer? Är det inte bara en massa detaljer, som man drunknar i, så att man missar de stora tendenserna? Jo.
Jag är inte samma extremist nu som jag var för förut, men då ansåg jag att allmänbildning nästan var av ondo. Och detta från någon som älskar att kunna briljera med ovidkommande detaljer, som resultat i enstaka matcher i fotbolls-VM 1982, galna uttalanden av Tomas Ledin i Aftonbladets nöjesbilaga och information om vilka svenska medeltidskungar som for på korståg. Men vad är egentligen poängen med allmänbildning? Är det inte bättre om man lär sig något bra, istället för att lära sig en massa saker dåligt? Jag tror det. Paig Saghamullit skulle hålla med, så jag känner att jag är på rätt sida in the eternal battle between good and evil.
Och skulle det hända något riktigt viktigt så vet jag att jag skulle höra talas om det i alla fall. Åtminstone om det var någon av de viktiga saker som svenska media väljer att rapportera om, d.v.s. sådant som händer i vår absoluta andliga närhet. Då skulle jag se det på löpsedlarna.
Jag är inte samma extremist nu som jag var för förut, men då ansåg jag att allmänbildning nästan var av ondo. Och detta från någon som älskar att kunna briljera med ovidkommande detaljer, som resultat i enstaka matcher i fotbolls-VM 1982, galna uttalanden av Tomas Ledin i Aftonbladets nöjesbilaga och information om vilka svenska medeltidskungar som for på korståg. Men vad är egentligen poängen med allmänbildning? Är det inte bättre om man lär sig något bra, istället för att lära sig en massa saker dåligt? Jag tror det. Paig Saghamullit skulle hålla med, så jag känner att jag är på rätt sida in the eternal battle between good and evil.
Och skulle det hända något riktigt viktigt så vet jag att jag skulle höra talas om det i alla fall. Åtminstone om det var någon av de viktiga saker som svenska media väljer att rapportera om, d.v.s. sådant som händer i vår absoluta andliga närhet. Då skulle jag se det på löpsedlarna.
Så jävla förbannad
Idag är jag så jävla förbannad på att jag inte kan komma på något att gnälla på. Helvete! Borde det inte finnas någon myndighet som gjort något jävligt dumt på sistone? Eller borde jag kanske vara förbannad på Karadzic för att han ser så jävlig ut i sitt Saddam-skägg? Nej, inte ens det funkar. Eller fyllona i landslaget som tror att de är rockstars och trashar hotellrum? Nej. Finland rent allmänt då? Nej, inte det heller. Fuck it.
2008-07-21
Religion och sinnessjukdom
På vägen till och från Japan läste jag (ungefär halva) "The God Delusion" av Richard Dawkins, en bok som gör många ateister mycket entusiastiska. Det är inte konstigt. Den är kvick, snärtig och allmänt välskriven. Hade den varit lika insiktsfull som den är medryckande så hade den varit riktigt bra. Men med min akademiska bakgrund är det mycket som får det att kännas som om det kliar i sinnet.
Richard Dawkins är biolog. Han gillar inte Darwin, han älskar honom. Darwin har svaret på alla frågor. Det var någon positivist som ville definiera sanning som det som vetenskapen skulle komma fram till om den fick hålla på i oändlighet. Dawkins version skulle vara att sanning är det som Darwin skulle komma fram till om han hade fått leva för evigt. Har man insett det stora i evolutionsteorin så finns det inga gränser för vad man kan förstå. Dawkins har liksom hittat sin metod, och den anser han kan tillämpas på allt. Frågan om gud finns eller ej är en fråga som vetenskapen kommer ha svar på så småningom. Detta anser han att han kan säga utan att ha den minsta insikt i teologi (ungefär som man kan säga att Kalle Anka inte finns på riktigt, utan att ha studerat Disneys produktioner i detalj). Men kanske hade det varit bra om han hade försökt vinna lite insikt i den typ av abstrakt tänkande som har utvecklats inom t.ex. teologi och filosofi genom årtusendena.
Till Dawkins försvar måste sägas att han faktiskt ger sig på kärnfrågorna. Han tar hand om gudsbevisen. Det är inte så svårt. Men han ger sig på principerna, inte bara alla galna religiösa som faktiskt vill framställa religiösa idéer som om de vore vetenskapligt förankrade. Men som många andra "vetenskapligt" sinnade så håller han själv fast vid Occams rakkniv som om den faktiskt vore ett kriterium för sanning. Det är den inte, den är en estetisk värdering. Man väntar sig på något sätt att någon som har skrivit en "international bestseller" inom ett filosofiskt ämne ska ha bättre koll än sådana där nyliberala bloggare som anser att de kan presentera hållbara argument för värderealism. Dawkins argument för att ateism skulle vara en mer hållbar ståndpunkt än agnosticism (som i ett avsnitt beskrivs som liggande i mitten på en skala mellan ateism och teism) är ungefär av den kvaliteten. Detsamma gäller hur han skyller sådant som kvinnoförtryck på religion, utan att ens diskutera sambandet mellan religion och konservatism. (Med förbehåll för att det kanske tas upp i andra halvan av boken, som jag inte orkade läsa.)
Det är lite synd att det stundtals är så taskigt argumenterat, för stora delar är intressanta. Min koncentration på dem störs dock av de ständiga förlöjligande, nedvärderande utfallen. Jag håller med författaren om att religion, åtminstone organiserad sådan, är destruktiv, i det att den leder till auktoritetstroende snarare än eget tänkande. I övrigt är det svårt att hålla med, mycket för att det framställs på ett så osympatiskt sätt.
Richard Dawkins är biolog. Han gillar inte Darwin, han älskar honom. Darwin har svaret på alla frågor. Det var någon positivist som ville definiera sanning som det som vetenskapen skulle komma fram till om den fick hålla på i oändlighet. Dawkins version skulle vara att sanning är det som Darwin skulle komma fram till om han hade fått leva för evigt. Har man insett det stora i evolutionsteorin så finns det inga gränser för vad man kan förstå. Dawkins har liksom hittat sin metod, och den anser han kan tillämpas på allt. Frågan om gud finns eller ej är en fråga som vetenskapen kommer ha svar på så småningom. Detta anser han att han kan säga utan att ha den minsta insikt i teologi (ungefär som man kan säga att Kalle Anka inte finns på riktigt, utan att ha studerat Disneys produktioner i detalj). Men kanske hade det varit bra om han hade försökt vinna lite insikt i den typ av abstrakt tänkande som har utvecklats inom t.ex. teologi och filosofi genom årtusendena.
Till Dawkins försvar måste sägas att han faktiskt ger sig på kärnfrågorna. Han tar hand om gudsbevisen. Det är inte så svårt. Men han ger sig på principerna, inte bara alla galna religiösa som faktiskt vill framställa religiösa idéer som om de vore vetenskapligt förankrade. Men som många andra "vetenskapligt" sinnade så håller han själv fast vid Occams rakkniv som om den faktiskt vore ett kriterium för sanning. Det är den inte, den är en estetisk värdering. Man väntar sig på något sätt att någon som har skrivit en "international bestseller" inom ett filosofiskt ämne ska ha bättre koll än sådana där nyliberala bloggare som anser att de kan presentera hållbara argument för värderealism. Dawkins argument för att ateism skulle vara en mer hållbar ståndpunkt än agnosticism (som i ett avsnitt beskrivs som liggande i mitten på en skala mellan ateism och teism) är ungefär av den kvaliteten. Detsamma gäller hur han skyller sådant som kvinnoförtryck på religion, utan att ens diskutera sambandet mellan religion och konservatism. (Med förbehåll för att det kanske tas upp i andra halvan av boken, som jag inte orkade läsa.)
Det är lite synd att det stundtals är så taskigt argumenterat, för stora delar är intressanta. Min koncentration på dem störs dock av de ständiga förlöjligande, nedvärderande utfallen. Jag håller med författaren om att religion, åtminstone organiserad sådan, är destruktiv, i det att den leder till auktoritetstroende snarare än eget tänkande. I övrigt är det svårt att hålla med, mycket för att det framställs på ett så osympatiskt sätt.
Underhållning
Jag åker ganska ofta med SAS, eftersom de kan ta en till en massa spännande ställen, direkt från Kastrup. De av deras plan som jag oftast flyger med är utrustade med ett "underhållningssystem", som mest verkar finnas där för att göra ens resa mer frustrerande. Som om det inte vore nog att man sitter ihopklämd i ett obekvämt säte och serveras mat av hemskaste slag.
Underhållningssystemet har en pekskärm som ofta, men inte tillräckligt ofta för att jag ska använda ordet "oftast" istället, reagerar när man petar på den. Urvalet av underhållning består av spel, musik och film. Spelen är av allra sämsta casual-slag: kortspel, frågespel och arkadspel som fanns i mycket bättre versioner i början av 80-talet. Musiken levereras i form av ett 20-tal kanaler med titlar som "light classical", "dance", "country" och "vinyl". Låturvalet är ganska besynnerligt, och ljudet är så dåligt att man inte vill lyssna någon längre stund, även om man hade hittat något hyfsat att lyssna på. Eventuellt beror det på hörlurarna, och eftersom uttaget inte är standard så kan man inte använda medhavda lurar.
Det finns ett 20-tal filmer, mest Hollywood-produktioner. Här skulle man kunna slå ihjäl ett par timmar, om det vore så att filmen började spelas upp när man valde att titta på en av dem. Så är det inte. Så i normalfall kommer man in någonstans mitt i filmen man vill se. Vill man se hela får man alltså försöka hålla uppsikt på när den är på gång att börja om, eller så får man först se slutet och sedan början.
Det här kanske låter lite gnälligt, men kom igen, det är 2008, och den här utrustningen finns enligt uppgift installerad för min trivsel. Den har aldrig bidragit till att göra mina resor bättre, även om jag under varje långflygning flera gånger försöker använda den för att slå ihjäl lite tid. Det slutar alltid med att jag stänger av det efter några minuter, och istället försöker spela upp bättre filmer i mitt huvud. Det brukar inte heller vara så underhållande när det är just det man ägnat de senaste fem timmarna åt.
Alternativ underhållning skulle kunna bestå av medhavda böcker, medhavd musik, medhavt TV-spel och medhavd utrustning för filmuppspelning. Böcker brukar funka ett tag, men man kan inte läsa 10 timmar i taget i de här sätena. Musik funkar inte heller för mig 10 timmar i taget om jag inte har något annat att göra under tiden. För TV-spel gäller samma sak som för böcker, dessutom är batteriernas livslängd ett problem. Batteritiden är också ett problem när det gäller medhavd utrustning för filmuppspelning. Dessutom är det omöjligt att sitta bekvämt med en laptop.
Ett alternativ jag har testat en gång är att dricka tillräckligt mycket sprit för att däcka. Det halvfunkade, men jag vaknade upp efter ett par timmar, med huvudvärk och dålig smak i munnen. Resten av resan var inte angenäm. Ett annat alternativ för att kunna somna är skumma läkemedel, vilket jag har positiva erfarenheter av, men det är inte direkt något jag vill sätta i system.
Ergo: nästa gång använder jag mina eurobonus-poäng till att uppgrader till business class, om det är möjligt.
Underhållningssystemet har en pekskärm som ofta, men inte tillräckligt ofta för att jag ska använda ordet "oftast" istället, reagerar när man petar på den. Urvalet av underhållning består av spel, musik och film. Spelen är av allra sämsta casual-slag: kortspel, frågespel och arkadspel som fanns i mycket bättre versioner i början av 80-talet. Musiken levereras i form av ett 20-tal kanaler med titlar som "light classical", "dance", "country" och "vinyl". Låturvalet är ganska besynnerligt, och ljudet är så dåligt att man inte vill lyssna någon längre stund, även om man hade hittat något hyfsat att lyssna på. Eventuellt beror det på hörlurarna, och eftersom uttaget inte är standard så kan man inte använda medhavda lurar.
Det finns ett 20-tal filmer, mest Hollywood-produktioner. Här skulle man kunna slå ihjäl ett par timmar, om det vore så att filmen började spelas upp när man valde att titta på en av dem. Så är det inte. Så i normalfall kommer man in någonstans mitt i filmen man vill se. Vill man se hela får man alltså försöka hålla uppsikt på när den är på gång att börja om, eller så får man först se slutet och sedan början.
Det här kanske låter lite gnälligt, men kom igen, det är 2008, och den här utrustningen finns enligt uppgift installerad för min trivsel. Den har aldrig bidragit till att göra mina resor bättre, även om jag under varje långflygning flera gånger försöker använda den för att slå ihjäl lite tid. Det slutar alltid med att jag stänger av det efter några minuter, och istället försöker spela upp bättre filmer i mitt huvud. Det brukar inte heller vara så underhållande när det är just det man ägnat de senaste fem timmarna åt.
Alternativ underhållning skulle kunna bestå av medhavda böcker, medhavd musik, medhavt TV-spel och medhavd utrustning för filmuppspelning. Böcker brukar funka ett tag, men man kan inte läsa 10 timmar i taget i de här sätena. Musik funkar inte heller för mig 10 timmar i taget om jag inte har något annat att göra under tiden. För TV-spel gäller samma sak som för böcker, dessutom är batteriernas livslängd ett problem. Batteritiden är också ett problem när det gäller medhavd utrustning för filmuppspelning. Dessutom är det omöjligt att sitta bekvämt med en laptop.
Ett alternativ jag har testat en gång är att dricka tillräckligt mycket sprit för att däcka. Det halvfunkade, men jag vaknade upp efter ett par timmar, med huvudvärk och dålig smak i munnen. Resten av resan var inte angenäm. Ett annat alternativ för att kunna somna är skumma läkemedel, vilket jag har positiva erfarenheter av, men det är inte direkt något jag vill sätta i system.
Ergo: nästa gång använder jag mina eurobonus-poäng till att uppgrader till business class, om det är möjligt.
2008-07-20
Narita blogging
Jag sitter och vantar pa mitt flyg. Bloggar fran en internet-terminal, som INTE HAR SVENSKT TANGENTBORD. Jag ar sa JAVLA FORBANNAD. Jag bara HATAR ALL SKIT JAG MASTE TA UTOMLANDS.
Igar kopte jag en eee. Den ar vit och fin, men nu angrar jag att jag inte kopte en mintgron istallet. Mitt liv ar fullt av motgangar. :( Jag kopte daremot inga Ultraman-actionfigurer, aven om jag var sugen pa ett billigt 9-pack.
Planer for dagen: sova (hittade en Dramamine som blev over, och jag sov bara 3-4 timmar i natt, sa det borde inte vara nagot problem), ata acklig mat, komma hem, installera nagot engelsksprakigt (tror det blir Debian) pa min eee, forhoppningsvis sova igen.
Igar kopte jag en eee. Den ar vit och fin, men nu angrar jag att jag inte kopte en mintgron istallet. Mitt liv ar fullt av motgangar. :( Jag kopte daremot inga Ultraman-actionfigurer, aven om jag var sugen pa ett billigt 9-pack.
Planer for dagen: sova (hittade en Dramamine som blev over, och jag sov bara 3-4 timmar i natt, sa det borde inte vara nagot problem), ata acklig mat, komma hem, installera nagot engelsksprakigt (tror det blir Debian) pa min eee, forhoppningsvis sova igen.
2008-07-18
Och så Mothra, naturligtvis
Hej igen! Idag har jag varit sjukt metro och bränt 25000 på kläder. Yen, inte dolares. Två par jeans köpte jag, och tre t-tröjor köpte jag och en skjorta köpte jag. Så mycket kläder har jag kanske aldrig handlat på en gång förut. I motsats till i Sverige så känns det inte helt värdelöst att handla kläder här. Eller andra grejer. Det finns så mycket av allting. Och i olika färger. Och billigt.
I övrigt: Look Around You.
I övrigt: Look Around You.
2008-07-17
Godzilla fettade loss här också
Ja, för sen gick det väl rätt bra med jobbet, men nu är jag klar med det och chillar hos Petter och Kaori i Hiyoshi. Eller chillar och chillar, det är varmt som fan. Efter att ha sovit alldeles för lite ett par nätter på raken så var det skönt att kunna vara medvetslös i 12 timmar, efter att jag blivit nedsupen på öl, shozu och fruktdrinkar. Annars har jag inte gjort speciellt mycket. Halvjobbade lite, tog en promenad och var tillräckligt oerfaren för att bli lite förvånad över att det plötsligt blev mörkt i sju-tiden. Imorgon tror jag att det kan bli aktuellt med shopping: kläder, men kanske även lite köksgrejer och elektronik.
Och bara för att det var länge sedan: mitt liv är fullt av motgångar. :(
Och bara för att det var länge sedan: mitt liv är fullt av motgångar. :(
2008-07-14
Godzilla was here
Flyget gick som det brukar, jag slapp byten och fick sova en del, så jag kanske överlever jetlaggen. Nu har vi haft förmöte inför en workshop som jag försöka dirigera imorgon. Lite spännande, jag har inte gjort något sådant tidigare.
Det är sjukt varmt om man flyr luftkonditioneringen. Det var 27 grader när jag kom fram, 9:30 i morse. Just nu skulle jag helst bara gå och lägga mig, men det är en dag imorgon också, och jag funderar på att sätta ihop en (brrr) powerpoint-presentation. (Kapitlet i min självbiografi om den här episoden kommer heta "Slipsarna anfaller", och troligtvis vara skriven på intrikat rimmad hexameter.)
Nu ska jag sluta bullshitta och börja jobba.
Det är sjukt varmt om man flyr luftkonditioneringen. Det var 27 grader när jag kom fram, 9:30 i morse. Just nu skulle jag helst bara gå och lägga mig, men det är en dag imorgon också, och jag funderar på att sätta ihop en (brrr) powerpoint-presentation. (Kapitlet i min självbiografi om den här episoden kommer heta "Slipsarna anfaller", och troligtvis vara skriven på intrikat rimmad hexameter.)
Nu ska jag sluta bullshitta och börja jobba.
2008-07-12
Musik i Malmö, 2008-07-12
Jag var på Det brusar i parken. Det brusade inte speciellt mycket, men solen sken (förutom när det regnade en liten stund, men väggen av träd runt tallriken funkade bra som paraply) och det dunkade på ganska bra. I början kändes det lite jobbigt att försöka sig på parkumgänge, men antingen sänkte de volymen eller så vande vi oss. Som techno-afficionado tyckte jag att musiken var lite trist, men nu för tiden ska det tydligen vara en blandning av Detroit och Stockholm, som inte når upp till antingen det ena eller det andra. Jag vet inte, jag klubbar inte och jag bryr mig inte, men det kändes som att både hårdare och synthigare hade varit roligare.
Såhär på kvällskvisten sitter jag återigen och lyssnar på delar av Venoms första skiva. De var inte bara ett argare Motörhead, de var skitigare än vad de flesta band, både förr och senare, har varit. Få låtar i "rock"-historien är så kaotiskt (eller katolskt) medryckande som inledande Sons of Satan. Få låtar i "rock"-historien är så lyckligt ondskefulla som Live Like an Angel Die Like a Devil. Få låtar i "rock"-historien är så otekniskt trummade som In League with Satan.
Få bloggar lägger så mycket "tyngd" i citationstecknen som Din Sputnik-teori, min skapare. Något att "fundera" på över jul och nyår?
Såhär på kvällskvisten sitter jag återigen och lyssnar på delar av Venoms första skiva. De var inte bara ett argare Motörhead, de var skitigare än vad de flesta band, både förr och senare, har varit. Få låtar i "rock"-historien är så kaotiskt (eller katolskt) medryckande som inledande Sons of Satan. Få låtar i "rock"-historien är så lyckligt ondskefulla som Live Like an Angel Die Like a Devil. Få låtar i "rock"-historien är så otekniskt trummade som In League with Satan.
Få bloggar lägger så mycket "tyngd" i citationstecknen som Din Sputnik-teori, min skapare. Något att "fundera" på över jul och nyår?
2008-07-11
Den närmsta framtiden
Ikväll: Titta på något avsnitt av Code Monkeys. Äta något.
Imorgon: Sova tills jag vaknar. Tvätta. Köpa en skjorta. Kanske gå på Det brusar i parken. Packa.
I övermorgon: Sitta på ett flygplan i 11 timmar.
På måndag: Kliva av planet i Japan. Jobba lite.
Imorgon: Sova tills jag vaknar. Tvätta. Köpa en skjorta. Kanske gå på Det brusar i parken. Packa.
I övermorgon: Sitta på ett flygplan i 11 timmar.
På måndag: Kliva av planet i Japan. Jobba lite.
2008-07-08
Bra eller dåligt
Möjlig undertitel: Kvasi-Linus på nya äventyr.
Från dagensskiva:
Jag tycker det låter för oförlåtande. Det finns olika typer av värden med musik. Ett kan vara att det är roligt att spela. Men oftast talar man om hur publiken uppfattar det. Vi gamlingar har en förmåga att tänka i termer av skivor. I värsta fall i termer av en hel katalog. Men kan det inte räcka med att man blir överraskad av något första gången man hör en viss låt? Eller att man hittat på en grej, som andra dock senare har gjort bättre. Personligen skiter jag i om Ladytron aldrig kommer räknas som ett stort band, för mig räcker det med att de har gjort låten Ladybug. Det kan vara helt orelaterade saker också, som att någon har gjort en skiva som jag råkar höra vid exakt rätt tillfälle. Musik behöver inte hålla. Den behöver inte vara perfekt. Den kan vara bra ett litet tag. Det finns alltid annan musik att lyssna på om man tröttnar. Tur är det, för jag tror inte att jag hade varit speciellt entusiastisk över musik om jag fortfarande lyssnat på Kiss, W.A.S.P. och Twisted Sister.
Från dagensskiva:
Det finns lovande band och lovande band. De, som exploderar likt supernovor redan i första andningen, och sedan finner att de inte har något kvar. De som börjar lite vingligt och sedan blommar ut. Och sedan har vi den tredje sorten. De som aldrig blir något annat än lovande. De som ständigt balanserar på slak lina någonstans emellan lysande och medelmåtta.
Jag tycker det låter för oförlåtande. Det finns olika typer av värden med musik. Ett kan vara att det är roligt att spela. Men oftast talar man om hur publiken uppfattar det. Vi gamlingar har en förmåga att tänka i termer av skivor. I värsta fall i termer av en hel katalog. Men kan det inte räcka med att man blir överraskad av något första gången man hör en viss låt? Eller att man hittat på en grej, som andra dock senare har gjort bättre. Personligen skiter jag i om Ladytron aldrig kommer räknas som ett stort band, för mig räcker det med att de har gjort låten Ladybug. Det kan vara helt orelaterade saker också, som att någon har gjort en skiva som jag råkar höra vid exakt rätt tillfälle. Musik behöver inte hålla. Den behöver inte vara perfekt. Den kan vara bra ett litet tag. Det finns alltid annan musik att lyssna på om man tröttnar. Tur är det, för jag tror inte att jag hade varit speciellt entusiastisk över musik om jag fortfarande lyssnat på Kiss, W.A.S.P. och Twisted Sister.
2008-07-06
Massor av ljud i Python
Jag (erkänner helt öppet att jag) läste senaste numret av Linux Weekly News, där jag hittade nyheten att One Laptop Per Child-projektet har släppt ett samplingsbibliotek med över 8000 samplingar för fri nedladdning. Jag vet inte hur just du skulle reagera på en sådan nyhet, men min reaktion var att jag kände att jag måste skriva ett program som slumpar fram "musik" ur den här högen ljud.
Mina tidigare erfarenheter av att skriva ljudkod i mitt standardspråk C är att det brukar bli för jobbigt och att jag ger upp. Men Python då? Det har jag ju ändå tänkt lära mig någon gång. Att programmera i Python är typ 1000 gånger enklare än C, om man kan det, och det finns rutiner för att ladda och spara ljudfiler i standardbiblioteket. Bara att köra alltså. Jag skrev lite kod för att ladda och spara ljudfiler, vilket tog fem minuter. Mitt nästa steg var att testa lite enkla manipulationer av ljudbufferten. Där tog det stopp i över en timme, medan mr. Python n00b försökte ta reda på hur en int kan tryckas in i en sträng av bytes. I C hade man castat och varit klar. I Python, lärde jag mig till slut, kan man använda struct.pack(). Så nu sitter jag här med ett program på 21 rader som kan vända på en sampling, och känner mig nöjd tills vidare.
Kanske orkar jag vidare imorgon. Det känns som om jag har löst det ena av två svåra problem nu. (Det andra är hur jag ska få tag på 10GB ledigt diskutrymme till samplingarna.)
Mina tidigare erfarenheter av att skriva ljudkod i mitt standardspråk C är att det brukar bli för jobbigt och att jag ger upp. Men Python då? Det har jag ju ändå tänkt lära mig någon gång. Att programmera i Python är typ 1000 gånger enklare än C, om man kan det, och det finns rutiner för att ladda och spara ljudfiler i standardbiblioteket. Bara att köra alltså. Jag skrev lite kod för att ladda och spara ljudfiler, vilket tog fem minuter. Mitt nästa steg var att testa lite enkla manipulationer av ljudbufferten. Där tog det stopp i över en timme, medan mr. Python n00b försökte ta reda på hur en int kan tryckas in i en sträng av bytes. I C hade man castat och varit klar. I Python, lärde jag mig till slut, kan man använda struct.pack(). Så nu sitter jag här med ett program på 21 rader som kan vända på en sampling, och känner mig nöjd tills vidare.
Kanske orkar jag vidare imorgon. Det känns som om jag har löst det ena av två svåra problem nu. (Det andra är hur jag ska få tag på 10GB ledigt diskutrymme till samplingarna.)
Din mer svensken filmad helq
Nu har jag betat av tre filmer till, och börjar tycka att jag kanske borde göra något annat, men snart är det slut på helgen och jag är tillräckligt frisk för att jobba imorgon.
Hata Göteborg handlar om grupptryck och att hänga ihop med människor man egentligen inte tycker om. Den känns ganska seriös och bra, men samtidigt är det något som fattas. Det var lite som att se om Fjorton suger, och Staffan Hildebrands ande svävar tung, mörk och svart över Helsingborgs himmel. Och någon måste hamna på kåken.
Offside är en typ av wannabe-mysig dramakomedi. Det känns som om det finns olika mål, men att inget fullföljs. Det är inte galet. Det är inte roligt. Det är inte spännande. Det är inte tankeväckande. Det är ingenting. Det är knappt ens trist.
Det sociala arvet var inte som jag och Stefan Jarl trodde att den skulle vara. Det går ju bra för barnen. Det går till och med bättre än väntat för Kenta. Det är några intressanta berättartekniska grepp, men annars känns det mest skönt att jag har sett den nu, så att jag slipper senare.
Hata Göteborg handlar om grupptryck och att hänga ihop med människor man egentligen inte tycker om. Den känns ganska seriös och bra, men samtidigt är det något som fattas. Det var lite som att se om Fjorton suger, och Staffan Hildebrands ande svävar tung, mörk och svart över Helsingborgs himmel. Och någon måste hamna på kåken.
Offside är en typ av wannabe-mysig dramakomedi. Det känns som om det finns olika mål, men att inget fullföljs. Det är inte galet. Det är inte roligt. Det är inte spännande. Det är inte tankeväckande. Det är ingenting. Det är knappt ens trist.
Det sociala arvet var inte som jag och Stefan Jarl trodde att den skulle vara. Det går ju bra för barnen. Det går till och med bättre än väntat för Kenta. Det är några intressanta berättartekniska grepp, men annars känns det mest skönt att jag har sett den nu, så att jag slipper senare.
2008-07-05
Den svenska filmer helq
Eftersom jag inte kunde tänka mig att spela Wipeout hela helgen, när jag ändå ska sitta hemma och vara halvsjuk, så tog jag och laddade hem en massa svenska filmer från de senaste åren, som jag inte sett tidigare. Antingen sådana som jag var lite intresserad av, eller som jag tänkte att jag kanske borde ha sett. Nu har jag tagit mig igenom tre stycken.
Fjorton suger försöker vara Fucking Åmål och lyckas hyfsat. Lite sämre manus, lite sämre musik, lite sämre skådisar, lite sämre dialekt. Men rätt okej.
Underbar och älskad av alla är en vuxen pinsamhetskomedi av en kille som var rolig på 80-talet. Jag fattade inte riktigt varför den gjordes över huvud taget, men det finns säkert någon som tyckte att den var rolig.
Masjävlar tyckte jag var bra. En fin skildring av småsinthet, avundsjuka och livets små tragedier. Man skulle kunna se det som att det handlar om hur det är på landet, med alla snöskotrar och röda stugor, men jag tycker den är bredare än så.
Fjorton suger försöker vara Fucking Åmål och lyckas hyfsat. Lite sämre manus, lite sämre musik, lite sämre skådisar, lite sämre dialekt. Men rätt okej.
Underbar och älskad av alla är en vuxen pinsamhetskomedi av en kille som var rolig på 80-talet. Jag fattade inte riktigt varför den gjordes över huvud taget, men det finns säkert någon som tyckte att den var rolig.
Masjävlar tyckte jag var bra. En fin skildring av småsinthet, avundsjuka och livets små tragedier. Man skulle kunna se det som att det handlar om hur det är på landet, med alla snöskotrar och röda stugor, men jag tycker den är bredare än så.
2008-07-04
El Diablo
Här på groggbloggen är vi lite förkylda såhär på självaste fredagen, och rekommenderar därmed följande recept, på en mysig liten grogg, som skulle kunna kallas något i stil med Yellow Death eller Ginger Tonic:
En slurk ljus rom (eftersom det var vad som fanns hemma)
Rejält med pressad citron
En bit ingefära, finhackad
Blanda, drick, njut/lid. Kanske inget för finsmakaren, men jag ser det som medicin, och medicin ska smaka illa.
Förra helgen, på Compusphere, fick jag återuppleva förra årets braksuccé, Finnish Coffee, fast efter ett uppdaterat recept:
En halv kopp kaffe
En halv kopp Jägermeister
En näve grus
En slurk ljus rom (eftersom det var vad som fanns hemma)
Rejält med pressad citron
En bit ingefära, finhackad
Blanda, drick, njut/lid. Kanske inget för finsmakaren, men jag ser det som medicin, och medicin ska smaka illa.
Förra helgen, på Compusphere, fick jag återuppleva förra årets braksuccé, Finnish Coffee, fast efter ett uppdaterat recept:
En halv kopp kaffe
En halv kopp Jägermeister
En näve grus
2008-07-03
När jag ändå sitter vid datorn...
...och lyssnar på Grotesque, så kan jag ju blogga lite om dem, eftersom jag har tänkt göra det tidigare när jag lyssnat på dem. Jag har nämligen, via vetenskapliga metoder (d.v.s. slutsatser (smakomdömen) dragna från empirisk data (musiklyssnande)) kommit fram till att av alla de 3 miljoner death metal-band som fanns i Sverige runt (i lös mening) 1990, så var Grotesque allra bäst. Att de var så kortlivade att de aldrig hann göra bort sig hjälper, men det lilla de spelade in är så bra, så de behöver inte så mycket hjälp.
När andra band spelar fort så låter det antingen för mekaniskt eller bara kraftlöst. När Grotesque spelar fort så låter det som om det går skitfort, som om det är på väg att gå över styr, och jag undrar fortfarande när jag hör vissa låtar hur de egentligen klarade av att få låten att hålla ihop. Andra faktorer som bidrog till deras storhet: Tompas sjuka, djupt personliga sätt att sjunga, de tuffa låttitlarna (Ripped from the Cross? Blood Runs from the Altar? Spawn of Azathoth? -- vad fick de allt ifrån?), det grymma drivet i trumspelet, den lagoma tajtheten (varken kliniskt eller sunkigt) och de oväntade tempobytena, som dock aldrig följde det som senare blev hela genrens kännetecken: ett kaos som bara kändes slumpmässigt och onödigt.
Vidare: vem fan har snott mitt ex av Incantation, inköpt på Expert i Uppsala? Svar till "Pissed off vid Värnhem".
Tvåan och trean då? Några av de andra som var sjukt bra åtminstone ett tag var Tiamat (runt första och andra plattan), Unleashed (båda demona, innan de bytta sångare och blev vikingarockare), Merciless (andra demon, första plattan) och kanske några som jag glömt bort. Entombed? Kanske runt sista demon. Grave? Samma här. Morbid? Var inte det snarast thrash metal?
När andra band spelar fort så låter det antingen för mekaniskt eller bara kraftlöst. När Grotesque spelar fort så låter det som om det går skitfort, som om det är på väg att gå över styr, och jag undrar fortfarande när jag hör vissa låtar hur de egentligen klarade av att få låten att hålla ihop. Andra faktorer som bidrog till deras storhet: Tompas sjuka, djupt personliga sätt att sjunga, de tuffa låttitlarna (Ripped from the Cross? Blood Runs from the Altar? Spawn of Azathoth? -- vad fick de allt ifrån?), det grymma drivet i trumspelet, den lagoma tajtheten (varken kliniskt eller sunkigt) och de oväntade tempobytena, som dock aldrig följde det som senare blev hela genrens kännetecken: ett kaos som bara kändes slumpmässigt och onödigt.
Vidare: vem fan har snott mitt ex av Incantation, inköpt på Expert i Uppsala? Svar till "Pissed off vid Värnhem".
Tvåan och trean då? Några av de andra som var sjukt bra åtminstone ett tag var Tiamat (runt första och andra plattan), Unleashed (båda demona, innan de bytta sångare och blev vikingarockare), Merciless (andra demon, första plattan) och kanske några som jag glömt bort. Entombed? Kanske runt sista demon. Grave? Samma här. Morbid? Var inte det snarast thrash metal?
Folklig resning
Skulle hänga med på den här FRA-demonstrationen som alla andra skulle på, fast mest för att det var roligt att Johan hade köpt en megafon som han skulle spela What is Love genom, men det var så lite folk så att det inte kändes ett dugg kul. Och dessutom är jag inte så negativt inställd som alla andra, eftersom jag inte är ett dugg insatt. Inte för att jag vet om någon annan är det heller, men de flesta skiter i sådant mer än jag.
Tydligen fanns det stora missnöjet bara bland libertarianska bloggare. Som tror att någon utanför de närmast sörjande i blogosfären verkligen bryr sig om något de skriver. Men jag är tacksam så länge jag har något att post-ironisera över. Huvudsaken är att ingen vet att jag bryr mig om något.
Tydligen fanns det stora missnöjet bara bland libertarianska bloggare. Som tror att någon utanför de närmast sörjande i blogosfären verkligen bryr sig om något de skriver. Men jag är tacksam så länge jag har något att post-ironisera över. Huvudsaken är att ingen vet att jag bryr mig om något.
2008-07-01
In battle there is no krukväxt
Nu har jag spelat klart God of War till PSP. Det var kul. Jag har dödat en massa konstiga monster, tjafsat med grekiska gudar, löst en del enkla pussel och slagit sönder en himla massa blomkrukor och statyer. Miljöerna var fantasifulla och imponerande, men själva berättelsen gav mig ungefär lika mycket som att se om Commando. Eller kanske Sin City, som kändes ungefär lika nyanserad som det här spelet. Det är de goda mot de onda, Indiana Jones mot Hitler. Men visst, det är ett dataspel. Nu kan jag gå tillbaks till att spela Wipeout.
Kontorsmaterialet du gav mig
Idag när jag satt på jobbet och blickade ut över mitt skrivbord så slog det mig att jag hade en himla massa pennor och block, medan jag inte har några hemma när jag behöver det. Jag skulle kunna smyga ner hur mycket kontorsmaterial som helst i min väska och ta med det hem! Eller så skulle jag kunna gå och köpa 20 pennor och 10 block av olika storlekar för en liten, liten bråkdel av min stört höga IT-lön.
Men det fick mig att tänka på en tidigare flickväns mamma, som utan betänkligheter snodde med sig saker från sitt jobb, trots att hon var kristen. När hennes dotter konfronterade henne med det så argumenterade hon för att så mycket övertid som hon jobbar så var det inte som att hon gjorde någon skada. Så kan man ju resonera. Men om man gör upp avtal med folk utan att berätta det för dem så tycker jag att man åtminstone ska fundera på hur det skulle låta om man faktiskt skulle berätta det för dem. Speciellt med avseende på vad man ska svara när de säger "Men hur skulle det se ut om alla gjorde så?"
Och angående den frågan så tror jag att alla som inte är helt bombade har ett favoritsvar på den frågan. Min knärycksreaktion när jag hör den brukar vara att tänka "Men alla gör inte så." Eller, i vissa situationer, "Men alla gör ju redan så!" Typ fortkörning och fildelning och sådant.
Fan, tänk om alla skrev "kuk" på sina bloggar, hur skulle det se ut?
Men det fick mig att tänka på en tidigare flickväns mamma, som utan betänkligheter snodde med sig saker från sitt jobb, trots att hon var kristen. När hennes dotter konfronterade henne med det så argumenterade hon för att så mycket övertid som hon jobbar så var det inte som att hon gjorde någon skada. Så kan man ju resonera. Men om man gör upp avtal med folk utan att berätta det för dem så tycker jag att man åtminstone ska fundera på hur det skulle låta om man faktiskt skulle berätta det för dem. Speciellt med avseende på vad man ska svara när de säger "Men hur skulle det se ut om alla gjorde så?"
Och angående den frågan så tror jag att alla som inte är helt bombade har ett favoritsvar på den frågan. Min knärycksreaktion när jag hör den brukar vara att tänka "Men alla gör inte så." Eller, i vissa situationer, "Men alla gör ju redan så!" Typ fortkörning och fildelning och sådant.
Fan, tänk om alla skrev "kuk" på sina bloggar, hur skulle det se ut?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)