Bo och Lennart

Bandredigering
Bo Ekman och Lennart Ekman

Men vilka är de, och hur går själva bandredigerandet till?

Årsredovisning

Det var ett spännande år, det där 2006. Under första halvan av året flyttade båda mina bröder till Asien och vi hade ännu en vansinnig fest på sista april. Under andra halvan gjorde jag karriär genom att flytta till Malmö och börja på TAT, samt åkte utomlands tre gånger: till Kina, Sydkorea och Holland. Just det, jag köpte min första mobiltelefon också, sådär ett decennium efter alla andra. Tough shit, helt enkelt.

Vad kommer då hända under 2007? Jag kan tänka mig att det blir fler mobiltelefoner och utlandsresor (Tyskland, Japan), en och annan fest och lite annat tough shit.

Saddam in memoriam

Vi har ju en lång historia tillsammans, vi och Saddam. Ett tag höll han på att rädda hela världen från de fundamentalistiska shiamuslimerna, sen blev han ondare än Hitler. Ah, vem minns inte det tidiga 90-talet, när säkert åtminstone hälften svarade "Saddam" på frågan om det var någon de skulle vilja ge en smäll på käften. Sen blev ju Saddam själv religiös, ungefär lika plötsligt som han blev ond. Samband, anyone? "Saddam" låter nästan exakt som "Saladin", det är bara att byta ut ungefär hälften av bokstäverna. Nu lyckades han inte återerövra Jerusalem från korsfararna, men det där är detaljer. Enligt Aftonbladet var hans sista ord "Gud är stor". Och plötsligt verkar dödsstraff vara den bästa uppfinningen sedan hjulet. Fast bättre. Och säkerligen ännu äldre, men jag kunde inte komma på något bättre. Det kanske är hjulet som är den bästa uppfinningen sedan dödsstraffet. Okej, vi säger så.

Han Lambertz, han Bodström (och hon Ask)

Han Lambertz har vi skrivit om tidigare, men han Bodström skulle jag kunna vara Sveriges (eller VÄRLDENS?) enda bloggitione som inte skrivit om. Han Lambertz säger att det inte alltid går rätt till på rättegångarna. Han Bodström säger att sådana uttalanden skadar rättegångsväsendet anseende. Men vad menar han Bodström då egentligen?

Antingen menar han att allt visst går rätt till och att Lambertz far med osanning, eller så menar han att det är dåligt om rättegångsväsendets anseende skadas, oavsett om det är förtjänt eller ej. Om han menar att Lambertz ljuger och luras så borde han gjort en poäng av det, men inte ens en före detta justitieminister kan ju veta huruvida varenda rättegång i landet går till som den borde.

Det verkar som om det han säger är att man ska hålla käften om man har kritik att framföra mot rättsväsendet. Anseendet ska vara på topp även om det är oförtjänt. Jag kan föreställa mig argument som bygger på att om folket inte har förtroende för rättsväsendet så skulle kaos bryta ut. Sen kanske han Bodström i hemlighet kan fixa felen, så att rättsväsendet lever upp till sitt rykte. Eller så kanske det vore bättre att som hon Ask ta en diskussion om sakfrågorna med han Lambertz. Om hon sen gör mer än att diskutera så vore det alldeles lysande. Hurra, hurra, hurra!

Vit jul

Era jävlar... Här i Alunda har vi i alla fall haft en mer eller mindre vit jul. Igår snöade det till och med lite. Tyvärr förstörs Disney-idyllen en aning av att gräset sticker upp ur snön, så lyckan är inte total, även om det är nära.

Sextos Empeirikosman

Dags för lite gerillafilosoferande igen, yo. Den här gången gör vi upp med "rättighet" som etiskt begrepp, och även "skyldighet", eftersom de hänger ihop. De här begreppen verkar ha två huvudsakliga syften: att associera någon typ av auktoritet med olika typer av etiska påståenden, och att krångla till resonemangen kring desamma.

Auktoriteten kommer sig av att man får associationer till juridik, om man använder begrepp som "rättighet" och "skyldighet". Så det känns på något sätt som om ett resonemang får mer tyngd om man hävdar att "det är alla människors rättighet att x" än om man säger "alla människor borde få x". Alltså kan det vara en god idé att använda dem om man är lagd åt det retoriska hållet.

Krångligheten kommer av att man istället för att fundera kring hur vettigt det egentligen är med x, förvirrar sig i resonemang kring vad det kan innebära med rättigheter och skyldigheter. Vad innebär det egentligen om man säger att alla har rätt till x? Denotationen är densamma som att man tycker att alla borde få x. Men inom filosofin är begrepp som rättighet och skyldighet tungt metafysiskt belastade, och det är de metafysiska spörsmålen som kommer i förgrunden om man förgiftar sina etiska resonemang med de här begreppen.

Jag tror att de här begreppen lever kvar sedan tiden då moral var bundet till religion. I religiösa sammanhang är sådana här begrepp inte problematiska: gud har bestämt att alla har rätt till x och är skyldiga att y.

Den coola semestervloggen

Hela youtube-fenomenet är liksom mest bara jobbigt. Någon postar en film och säger "yo check this out rofl", så sitter man där med en halvtaskig filmsnutt på åtminstone en minut, i ett litet fönster i webbläsaren. Redigeringen är oftast minimal (d.v.s. icke-existerande). Hela poängen hade framgått om man klippt ner det hela till en runt 10 sekunders snutt.

Hela grejen passar så dåligt in i resten av Internet-upplevelsen att man frågar sig varför folk är intresserade över huvud taget. Internet handlar inte om att sitta och titta på alldeles för långa, oklippta hemvideos med taskig ljussättning och bildkvalitet, utan om att klicka sig vidare på nolltid. Antagligen tycker man att det är lite roligt just för att det fortfarande är så nytt med rörliga bilder på datorn.

För den som publicerar skiten är det givetvis väldigt bekvämt: man behöver inte framställa något innehåll själv (och om man faktiskt har producerat filmen så behöver man inte bry sig om att redigera den, för det kräver 14 gig ram och program från Adobe som kostar en miljard), allt man behöver göra är att hitta något "roligt" på youtube och skriva en oneliner som kommentar. En film säger som bekant mer än 666 ord.

King Kong från Hong Kong

Däremot kan jag verkligen inte komma på någon John Woo-film som jag skulle vilja se Mikael Persbrand i. Persbrand som stelopererad före detta supergangster i A Better Tomorrow? Aldrig. Persbrand som hjärnskadat Vietnamkrigsoffer i Bullet in the Head? No way! Persbrand som glassig spelare i God of Gamblers? Hemska tanke!

Nej, käre Mikael. Sluta kasta lystna blickar på den kinesiska filmskatten. Den är inte för dig. Och vi hatar dig.

King Kong från Kina

Ikväll är det dags, om du aldrig har börjat röka förut. Ikväll visas "In the Mood for Love" på TV2. Blir man inte det minsta röksugen av den så har man helt enkelt ingen smak. Spännande tanke: en svensk remake, där röken byts ut mot snus och de vackra huvudpersonerna byts ut mot Mikael Persbrand och Helena Bergström. Han kramar en stor prilla Ettan, medan hon fjollar runt med Catch. På slutet går han tårögd runt på Stonehenge, med snuset rinnande ur mungiporna. Det skulle kunna hända!

Men hur jävla svårt ska det behöva vara?

Bland bloggarna i branchen kommer frågan upp ganska ofta: hur ska man kunna sälja mer mjukvara? Det finns ju miljoners miljarders biljoners mobiler där ute, men det går inte att sälja program till dem. Så konstigt då, när de flesta smartphone-ägare inte ens vet om att de kan installera program. När många inte ens bryr sig om att försöka använda sin webbläsare, eftersom det verkar för komplext att använda sin telefon till att surfa. När man kan handla ett spel på den största sajten för tredjepartsmjukvara och det inte fungerar på ens telefon för att de inte ens har testat skiten själva.

Hur svårt ska det behöva vara? Det är inte som att jag kräver av dem att de ska använda tools som automatiskt testar om deras kompatibilitetsinformation stämmer, även om det vore trivialt. De borde i alla fall kunna lägga in någon typ av koll i sitt publiceringssystem som gör att uppenbart felaktig information stoppas. Samma SIS-fil kan omöjligen fungera på en 6630 och en 3250. Argh, lamers!

Sportnytt

Ja får oxå blogga om sport för enlit mosebibeln ska man göra mot dom andra som dom andra gör mot en själv. Längdskidåkning e fortfarande den bästa sporten även om kanske dom som åker maskin upp för backen å sen skidar nerför nästan kan va lika rolia å titta på då å då oxå. Å apropå å fuska sej uppför backen så ere ju de re svenska landslaget verkar göra just nu. De måste va så att dom e bloddopade å dricker kaffe me tjack till frukost. Åsså e Charlotte Kalla en cyborg tror ja.

Anders > Apple

Medan Apples jävla developer network spammar mig i tid och otid (eftersom jag ville ladda ner gcc när jag var strandad med en Mac i somras) och inte låter mig unsubscriba, så meddelar sig Goto80 bara när det är som allra mest nödvändigt, typ när han åker på turné till Tjeckien eller släpper en ny platta.

Ny skiva av Goto80 == teh shit, och eftersom det är en mp3-release så slipper jag lägga ut en hel hundralapp den här gången. Digi-Dig är ungefär så asbra som man kan föreställa sig, även om det inte är The Great American Record den här gången heller.

Jag tar det negativa först. Det fattas sång. Sjung, Anders, sjung! Det är ju det du gör bäst, nästan. Även om du kan ro ihop en data-hit på tre sekunder så blir det på något sätt mer robotiskt när du öppnar käften. "Tänk om" vore inte samma sak om den vore instrumental, right? Och ja, du vet, de andra plattorna är typ bättre.

Sen tar vi det positiva och negativa. Det är en jävla blandning. Naturligtvis. Det är så det är att vara Goto80. Man gör än det ena, än det andra. Ibland hänger det ihop lite grann, men för det mesta är det ett gudomligt kaos. Anledningen till att han inte gör The Great Swedish Record (välkommen hem till Sverige, det bästa landet i hela världen!) är att en sådan måste hållas samman på något sätt. Goto80 är inte i den branschen. Gillar man alla låtar på en av hans skivor så är man lika störd som han, och då är det bara att lägga ner. Game over, asswanker!

Sen tar vi det positiva. Det är götta-musik vi bjuds på, helt gratis. "Bullcactus" är sådan där söt, glad och fin datamusik som nästan bara han kan göra. Om Tracks-listan inte vore genomsyrad av crack så skulle det här vara varje sommars hit. Och så det där kaoset som andra chip-nördar inte förmår skapa utan att låta krystade. När Goto80 vrider tok-reglaget till 10 så är det på riktigt, sådär som det är när Roky Erickson eller SPK gör det, no posingz yo! "Soft Commando" is teh crazy jazz 2006!

Sammanfattningsvis: lite för mycket pure chipdrop för mig den här gången, lite för lite popkruka, men fortfarande huvudet högre än chipmobben. Han tar liksom i lite för lite på mp3-releaserna ibland, känns det som, även om den här mp3-releasen kommer i ogg-format.

The great american movie

I min jakt på The Great American Movie såg jag idag Revenge of the Nerds II, ännu ett av Hollywoods många dramatiska mästerverk. Fast det viktigaste av allt är givetvis att James Hong här gör sin paradroll, som den asiatiske mästaren. Här är han en riktigt äcklig lodis, som Booger ser som sin mästare. Inte bara en Great American Movie, utan dessutom med en Great American Actor. Tummen upp!

Sveriges svenskaste land

Fredrik Lindströms nya programserie om Sverige har haft premiär på självaste luciadagen. Han och Peter Englund sitter och pratar och är lite lagom självsäkert överlägsna. När nationalismen tas upp drar jag öronen åt mig, eftersom jag är fanatiskt antinationalistisk och inte vill avslöjas av någon billig ståuppkomiker. Men det finns inte så mycket av avslöja. Det konstateras att norrmännen är mer nationalistiska, eftersom Norge har en tradition av att styras av andra länder. Men borde inte en lärd historiker som Peter Englund ha kunnat påpeka att nationalismen från början är en skapelse av maktens män, att den finns till för att undertrycka naturliga motsättningar mellan rivaliserande grupper i samhället? Som tur är så är nationalstaterna redan i upplösning. Man kanske inte kan kalla dem en anakronism än, eftersom de existerar på ett ganska påträngande sätt, men nog känns det ganska omodernt att tänka i termer av nationalstater. Snart har internet och globalisering svept bort allt det där, och vi får hitta på andra godtyckliga uppdelningar av människor och andra varelser (svenskt fleisch, ja klar!).

Bokar med e

Igår beställde jag ett antal böcker från adlibris.se. När jag skulle betala så var banken nere, så jag kunde inte betala med kort. Istället försökte jag välja att betala med faktura, men den rutan var utgråad, med motiveringen att man måste betala direkt när man köper e-böcker. wtf? Jag fick göra en detaljerad genomgång av mina böcker för att hitta the offending pdf. Hade jag inte råkat ut för kort-debaclet hade jag intet ont anande betalat flera tior för en pdf-fil (säkert DRM-ad till döds dessutom). Det finns så mycket blinkande banners på webben, men när det verkligen finns något som det borde varnas för så räcker det tydligen med en liten varningstext, som visserligen var röd, men inte blinkade det minsta. Skärpning, adlibris.se!

(Idag levererade tidningsmannen för första gången ett exemplar av "punkt se". Vad står på?)

James Hong

För ett tag sedan såg jag en film som heter "Totally Awesome", en VH1-produktion som "parodierar" highschool-filmer från 80-talet. (Se den, det är värt det.) I rollen som Mr. Miyagi (stora delar av handlingen är stulna direkt från Karate Kid, medan mycket annat kommer från min gamla favorit Something Wonderful), som här inte är expert på karate, utan på tiokamp, ses en James Hong.

När jag inte har något bättre för mig brukar jag surfa runt på IMDb och kolla upp meningslös info om filmer jag sett, som vilka andra verk de inblandade jobbat med. När jag gick igenom den långa listan över filmer och serier som James Hong varit med så följde det ena wtf-et på det andra. Han har liksom varit med i alla TV-serier som någonsin producerats i USA. Nästan. Eller ungefär. Sådana där serier som man kanske bara har hört talas om. Eller sådana som ens föräldrar tyckte var coola när de var unga. Eller som man bara läst Mad-parodierna på.

Några smakprov (i omvänd kronologisk ordning): The West Wing (den där president-serien som har Rob Lowe, men inte Geena Davies), Friends (där han tydligen spelat "Hoshi", antagligen inte samma som i Star Trek Enterprise), X Files, Lois and Clark (varför känns det som om jag har sett flera avsnitt av den serien? Linda måste ha tvingat mig, eller något), MacGyver (ingen kommentar), Seinfeld, Miami Vice (nu börjar vi snacka...), Magnum, Airwolf (jag har bara spelat C64-spelet), Cagney and Lacey (typisk serie som Petter tittade på, men inte jag), TJ Hooker (med Star Trek-kaptenen Kirk som tajt uniformerad polis), Falcon Crest, Dynasty, Dallas (ja, vad ska man säga? rummen på mitt jobb har namn efter Dallas-karaktärer), Soap ("Lödder" på svenska, hela familjen satt klistrad framför TV:n), Charlie's Angels, Starsky and Hutch, Baretta, Days of Our Lives (the såpa to end all såpas), The Man from U.N.C.L.E. (läs mer om den i "Indoktrineringen i Sverige" av Göran Palm), Perry Mason, Bonanza (över stock, över sten, rider pappa Ben) och Zorro ("out in the night, when the fullmoon is bright, comes on horse the noble Zorro", ja, den TV-serien, i svartvitt, James Hong goes waaaay back).

Han figurerar även i en del filmer av den billigare typen, som Tank Girl (där Alex från Clockwork Orange spelar skurk), Tango and Cash (riktigt dålig thriller), Revenge of the Nerds II, The Golden Child (Eddie Murphy åker till Tibet), Big Trouble in Little China (jag kan tänka mig att han är en liten kines som orsakar trubbel), Blade Runner (dålig Dick-filmatisering som folk av någon anledning verkar gilla) och Airplane ("Titta vi flyger" på svenska, galen komedi från Nakna pistolen-gänget).

Vad ska man säga? "[W]tf" helt enkelt.

Minnas

Jag fick ett mail av Jöns, där han skrev om några av våra gemensamma intressen: Albert Engström och hur man såg på negrer på 50-talet. Det brukar kännas som om 50-talet inte var så länge sedan, men egentligen är det det. Jag tror inte att någon faktiskt kommer ihåg hur det var på 50-talet. Visserligen finns det en massa människor som levde då och kan komma ihåg saker från den tiden, men jag tror inte att någon på rak arm kan föreställa sig hur luften kändes mot huden på 50-talet.

Själv kommer jag knappt ihåg 80- och 90-talen. Jag kommer ihåg saker som hände, sas och gjordes, men jag kommer inte ihåg hur människorna rörde sig och hur man tänkte om saker och ting. Jag kommer inte ihåg tonen i Aftonbladet. Om Dr. Emmett Brown skulle skicka mig tillbaks till 80-talet skulle jag antagligen känna igen mig, men helt oväntade saker skulle kännas konstiga. Det är som att åka en vecka till Asien: man förstår inte vad folk säger, även om man förstår orden.

Kungen

Alltså vafan, hur förutsägbar och trist får man bli? Elvis är världens i särklass sämsta serie. Nemi är typ 666 gånger roligare, Hälge är typ 333 gånger roligare, och om jag skulle rita en egen serie skulle den kanske inte vara lika bra som Hälge eller Tuffa Viktor, men den skulle fan vara bättre än Elvis.

Tips till idioten som skapar Elvis: lägg lite mer tid på dina manus. Som det är nu så börjar varje strip med att Elvis uttalar sig nedsättande om något, han kanske t.ex. säger "Fan vad alla som snusar är dumma i huvudet och borde torteras till döds." I sista rutan lägger han sedan in en fet snus och säger antagligen något i stil med "Fan vad det är gott med snus, fan, det är fan det godaste som finns, de som uppfann snuset kommer fan att komma till himlen yeah-yo."

(Jag vet att det här är gammalt, men jag läste just en så hemsk Elvis-strip att jag bara kände att jag måste avreagera mig, och jag hade inte lust att gå ut och spöa någon.)

Anläggningen

På min badrumsdörr sitter en metallplakett med följande budskap:

Iakttag största renlighet.
Slösa inte med vattnet.
Använd endast toilettpapper.
Rengör klosettskålen dagligen med borste och någon gång med sodalösning.
Om vattnet efter spolningen ej upphör att rinna eller annat fel å anläggningen uppstår, anmäl detta genast till husvärden.
Utspolning av sopor eller andra obehöriga föremål är vid laga ansvar förbjuden.

GATUNÄMNDEN

Toilettpapper. Klosettskål. Sodalösning. Anläggning. Husvärd. Obehörig. Laga ansvar. I ett fjärran sagorike skapades denna lilla bit metall. Där levde den lycklig tills en ond trollkarl pekade på den med sin trollstav, väste "abrakadabra" och fick den att gå upp i rök. Röken letade sig genom ett interdimensionellt avloppsrör, som slutade i mitt badrum. Där sitter nu detta konstverk och är olyckligt över sin svunna lycka. Men jag förstår dig! Du är inte ensam. Kom hit så ska du få en puss!

Farliga mördare

Läste i någon tidning för ett tag sedan att det är en massa farliga mördare som är på fri fot i vårt samhälle. De har mördat någon, sen har de suttit i fängelse, men sen har de inte kunnat utvisas, av olika anledningar. Ingenting nämndes om de farliga mördare som mördat någon, sen suttit i fängelse och efter sin frigivning stannat i Sverige eftersom de är svenska medborgare.

Den här utvisningsgrejen är lite rolig över huvud taget. Vad är grejen med att man ska straffas hårdare för att man inte är svensk medborgare?

Helq

Obs! Dagboksvarning!

Jo, men så att i helgen var jag ju uppåt landet. Först till återföreningsfest på Synergenix/Blaze/Oberon/Whatever i Stockholm. Det var väldigt trevligt att träffa alla igen och se vad de sysslar med nu för tiden, att dricka slut på all öl och spela Singstar.

Sen Uppsala, joddiskussioner med och fest hos Simon och Linnea. Det var väldigt trevligt att träffa alla igen och se vad de sysslar med nu för tiden, att dricka slut på allt vin och slippa spela Singstar.

Men nog är det skönt att vara hemma i Malmö igen och att äta en jodberikad nudelwok? Jodå, s'att.

BASIC == JAVA

På 80-talet handlade det om BASIC eller maskinkod, när man skulle skriva spel. BASIC var enklare att lära sig, kunde vara hyfsat portabelt och resulterade i fruktansvärt dålig prestanda. Maskinkod var teh shit, bara de tuffaste fattade vad det handlade om, att porta något betydde att skriva om det, men ville man att det skulle gå fort så fanns det inga alternativ.

Situationen är liknande om man idag vill skriva spel till mobiltelefoner. BASIC motsvaras av Java och maskinkod av C eller C++. Det finns givetvis skillnader, som att nästan alla vettiga lurar stödjer Java, medan bara bara de fetaste tillåter dig att köra nativekod. Annars har jag svårt att se speciellt mycket skillnader, förutom att de allra flesta spel är skrivna i Java. Så, ja, de flesta spel suger. Nu finns det inget som garanterar att ett spel är bra för att det är snabbt, men det är nästan helt säkert garanterat att ett spel suger om figurerna på skärmen hackar runt och de enda ljud man kan få fram är midi. För att ändå kunna sälja skiten lockar man med populära filmtitlar.

Nu fanns det i alla fall ett bra C64-spel som var skrivet i BASIC: Pirates! Det är det enda jag kan komma på. Jag kan också komma på ett bra Java-spel jag spelat på mobil. Det var inte ett action-spel det heller. Med JSR 184 kan man numera göra hyfsade 3d-prylar i Java, t.o.m. på Nokia-lurar. Det är glädjande för de som har telefoner som inte kan köra nativekod. För mig gör det varken från eller till. Jag ogillar hela idén med att använda teknik som ger sämre resultat än vad maskinen kan prestera. Typ som det som Outlook är skrivet i, vad det nu kan vara... Intercal?

Christian, du bara försvann

Läser i tidningen att svenska friidrottsstjärnor har undertecknat ett brev till regeringen, där de protesterar mot att de beslutat att inte ge ekonomiska garantier till en ansökan om att få arrangera VM i Sverige. Christian Olsson är tydligen en av de som undertecknat brevet. Han är säkert inte den enda av dem som bor utomlands för att slippa betala skatt (och hjälpa till att finansiera ekonomiska garantier för VM-ansökningar), men han är den enda som den svenska pop-gruppen Sibiria har skrivit en låt om. Här är några utdrag ur texten:

Christian, du bor i ett annat land
Du vill inte ge tillbaka
till de som hjälpt dig fram
VM- och OS-guld
Du står i tacksamhetsskuld

...

Christian, du har rott din jackpot i land
Du tjänar miljoner
Men du borde gå om dina samhällslektioner

Det är konst!

"Dataspel är konst", brukar vissa hävda. "Serier är konst", brukar vissa hävda. "Demos är konst", brukar vissa hävda. "Knyppling är konst", kanske vissa menar, jag vet inte riktigt. Som tur är så hör man sällan någon hävda att tavlor eller musik är konst.

Det kan hjälpa att fundera lite kring vad konst är om man ska prata om det. Nu är jag ju ganska avogt inställd till det här med definitioner, men i det aktuella fallet finns det i alla fall en som jag tycker kan passa ganska bra: George Dickies definition, att ett konstverk är en artefakt som representanter för konstvärlden anser vara ett konstverk. (Jag tror att det vore bra om man la till att artefakten i fråga dessutom ska ha skapats med någon typ av konstnärlig intention, fast det är nog inte så noga.)

För det är det det handlar om när man hävdar att en uttrycksform är konst. Man säger "det här är konst", men menar "det här ges inte den respekt det förtjänar". Jag tror dock inte att man behöver vara orolig för att ens favoritmedium ska stanna ute i kylan för evigt. Serier har varit helt okej på kultursidorna ganska länge, men det betyder inte att det senaste numret av Kalle Anka automatiskt är ett konstverk. På samma sätt kan musik vara konst, även om Darins senaste platta nog aldrig kommer räknas som konst. Detsamma gäller den fina tavlan med det gråtande barnet.

Man vill helt enkelt ha ett erkännande att det man är intresserad av är seriöst. Det finns dock ett ganska stort glapp mellan att konstvärlden accepterar något och att det accepteras av allmänheten. "Modern konst" (som mycket väl kan vara nästan antik vid det här laget) accepteras inte som konst av alla. Det är ju inte vackert. Eller det är bara färgkladd. Eller det är bara gamla skor i en papperskorg. Eller kanske faktiskt bara en seriestripp. Jag kan dock inte lägga mina gamla skor i en papperskorg eller rita en serie och vänta mig att folk i min omgivning ska kalla det för konst.

Lustmord

För övrigt skulle "The Place Where the Dead Stars Hang" kunna vara tidernas bästa skivtitel.

Iodine Jupiter

Söker man på jod på google så man upp en oinspirerad wikipedia-sida som första träff. Jag önskar verkligen att jag hade haft tillräckligt med tid och energi att ägna åt att sätta upp en matig jod-portal. Tyvärr är jag nog inte the man nog för att göra det. Men vem ska då göra det?

På wikipedia får man ingen information om detta ämnes alla hälsobringande effekter. Mat som lagas med rikliga mängder jod är inte bara nyttig, utan även mycket läcker. Vem skulle inte se jod i ett nytt ljus om de bjöds på en krämig jod-gryta med fullkornspasta och ett glas Torres mas la Plana 2001? Jag har själv flera gånger förvånats över hur levande jag känt mig efter en jod-mättad måltid.

Tyvärr är det inte lätt att få tag i jod i ren form. Ingen av mina lokala mataffärer saluför jod i de praktiska 5 kilos-påsarna från Knorr. Jodvänner är hänvisade till postorder, med all anonymitet och brist på mänsklig värme som detta medför. Illa!

Symbios

När jag skrev rubriken ovan så upptäckte jag att det bara fattades två bokstäver för att det skulle bli "Symbian OS". Läskigt.

Hur som helst så handlar det här som vanligt om kvällstidningarna löpsedlar, och deras fokus på dokusåpor. Jag tror att "Bonde söker fru" är det bästa som hänt Aftonbladet sedan Almqvists dagar. De tackar för hjälpen genom att pryda sina löpsedlar med den ena geniala formuleringen efter den andra. Sammansättningen "TV-bonde" är redan klassisk. Det är hångelattacker och hemliga bönder åt höger och vänster. Det är inte bara TV-kanalen som sänder programmet som är tacksam, även jag tackar och bockar. Promenaden till jobbet är såhär i på hösten inte speciellt roande, men de här löpsedlarna får mig alltid att dra på munnen. Tack, inblandade media!

Kenny

Tjenare, tänkte bara berätta att jag just såg en film om en man som hette Kenny. Han bor i Australien och jobbar med bajamajor, eller vad de nu kan tänkas heta i Australien. En fin liten film var det, en typ av fejkad dokumentär, sådär som de flesta andra filmer nu för tiden. Jag gillar Kennys sinnelag och hans rättframma sätt att redogöra för sitt skitjobb. Hejdå!

Sossarna for teh win

svt.se låter meddela att vänsterblocket gått om högern i den senaste opinionsundersökningen. Ganska rejält dessutom, med 51,2% för s, v och mp, och 43,8% för m, fp, c och kd. Jag ser framför mig hur många som röstade på högern med förbluffad uppsyn utbrister "wtf jag kan inte tro att de gjorde allvar av sina valhot lol aldrig mer att jag röstar på dem".

Världscuppremiären

Efter att igår ha redogjort för mitt hemliga liv som rasist så är det glädjande att idag kunna rapportera att vår nya favorit i längdåkningsspåren, Franz Goering, i dagens världscuppremiär i Gällivare tog tredjeplatsen. Det var unge herr Goerings första pallplacering i världscupen. Vi kommer fortsätta följa honom med spänning.

Tro't om du vill

Jag brukar fundera på det här med rasism ibland, eftersom jag själv har ett ganska komplicerat förhållande till det. Jag är nog ungefär lika icke-rasistisk och/eller anti-rasistisk som alla andra påstår sig vara, hade jag ett företag skulle jag lika gärna anställa Paig Saghamullit som Sverker Svensson. Däremot går jag och bär på en djupt rotad reflex-rasism, som jag inte kan göra mig av med. Allra mest rasistisk är jag mot negrer. Om jag ser en neger som gör något lite halvgalet så drar jag slutsatsen att det beror på hans/hennes underlägsna tankeförmåga... Tills jag haft någon halvsekund på mig att tänka över saken och insett hur dumt jag reagerat.

Det är inte konstigt att det sitter så djupt; ett av mina tidigaste minnen, från någon gång under mina första fem år, är en dröm jag hade. Jag drömde att jag var på Unga Örnar (socialdemokratiska föräldrar skyddar inte mot rasism!) och några färgade människor, uppenbarligen från det underutvecklade AFRIKA, kommer in, och bär plastpåsar ovanpå sina huvuden. Jag hade fått lära mig att plastpåsar inte får sättas på huvudet, för det är farligt. I drömmen försöker jag varna afrikanerna, som glatt/dumt ignorerar mig. Sådär som dumma afrikaner gör.

Det vore intressant att veta hur det gick till när jag indoktrinerades. Eftersom det knappast är troligt att någon i min omgivning medvetet påverkade mig, så känner jag mig lite orolig över hur stor påverkan outtalade attityder kan ha på människor.

Aristotelesman

I vår serie av kortfattade avfärdanden av modern filosofisk teori har vi idag kommit till AI-filosofi.

Hur är det nu då, kan en dator sägas ha ett medvetande? Vissa (Dennett, McCarthy etc.) anser det, eftersom medvetande är att utföra en algoritm. Alltså har en termostat medvetande, och termen har mist all sin ursprungliga betydelse och frågan är inte intressant. Andra (Searle) anser att medvetande bara kan uppstå i det material som våra hjärnor består av, och alltså kan inte datorer ha medvetande, vilket det är svårt att prestera några vettiga argument för.

Men vad skulle det innebära att en dator hade medvetande? Vad är medvetande? Tja, säg det. Filosofiskt är den frågan ganska ointressant, ungefär som alla andra definitionsfrågor (vad är konst? vad är kunskap?). Är det inte snarare mer intressant att fråga sig varför vi vill veta om en dator kan ha medvetande? Är det inte en omväg till frågan om vad det innebär att vara människa (eller ett allmänt medvetet väsen av vår typ, vi kan inte bortse från möjligheten av medvetna svanar i kosmos)?

Standardgnället

Vi på internet gillar ju att gnälla på Microsoft, så jag tänkte jag kunde göra det lite grann, jag också. Vad är det de sysslar med nu för tiden? Så fort något annat företag gör något som är lite nytt och coolt så utlovar Microsoft att de snart ska lansera en egen produkt, som givetvis kommer vara bättre än alla andras. Och förutom att trycka ur sig nya versioner av Office och Windows så verkar det vara vad de sysslar med nu för tiden.

Jag undrar hur det gick med sökmotorn som skulle vara bättre än google. Hur det går med deras server- och embedded-produkter vet vi (typ hyfsat). Deras iTunes-kopia PlaysForSure gick det inget vidare för, och nu släpper de (alldeles för sent) en egen iPod. Men nu har de i alla fall släppt Windows Powershell, som enligt uppgift givetvis ska vara det bästa shellet i hela världen.

Fast det hade ju inte varit ett dugg roligt om de inte själva älskat ordet "innovation". Fast det kanske de har tröttnat på vid det här laget. Jag skulle kunna tänka mig att det de jobbar mest med nu är wireless convergence technology.

Den egentliga vintern i västra Skåne

Det säkraste vintertecknet av alla är här: världscupen i utförsåkning har startat. I väntan på andra åket sitter jag och lyssnar till regnet som slår mot fönstren och The Cure. Regnet här är ovidkommande: är det skidåkning på TV så är det vinter.

Kommentator

För att det inte bara ska handla om filosofi här så tänkte jag att jag kunde skriva lite om programmering istället.

När man går i skolan och läser datalogi så får man lära sig att man ska kommentera. Gärna på något sätt som det är lätt att ge klara och tydliga instruktioner om, d.v.s. ett sjok text innan varje funktion, där det står vad funktionen gör, hur den gör det och varför. När man varit tvungen att sitta och skriva 10-raders kommentarer till 2-raders funktioner ett tag så vill man bara slippa sen. När man sedan pluggat klart och börjat jobba så låter man bli att skriva kommentarer, om man inte måste. Om man måste så måste man antagligen göra det på ungefär samma sätt, troligtvis i syfte att texten ska matas in i doxygen, javadoc eller något åt det hållet.

De där kommentarerna kan vara trevliga om de finns där, men de är inte speciellt viktiga och har en förmåga att göra koden mer svårläst (dessutom ska man inte behöva förklara att funktionen SpinWheel() snurrar på hjulet, det fattar man av namnet). Vad man inte får lära sig i skolan är när det verkligen är viktigt att skriva kommentarer: när man behöver förklara varför man gör på ett visst sätt, om man gör något som inte verkar helt naturligt, t.ex. någon form av workaround för något bisarrt system som koden ska köras på. Det finns inget sätt att få det att framgå av koden varför man gjort något på ett visst sätt, alltså bör man förklara det. Vad den gör och hur kanske inte är uppenbart, men informationen finns i alla fall där.

knarklangare

i helgen såg jag tre danska filmer: pusher, pusher 2 och pusher 3. de handlar om knarklangare.

i första filmen är det en knarklangare som blir av med knark som han inte betalat för, vilket han får betala för.

i andra filmen är det en knarkare som råkar ut för något liknande, och som mördar sin far, som är gangster.

i tredje filmen är det en knarklangare som blir pålurad godis istället för ecstacy, råkar i trubbel och måste döda några människor.

det som är bra med filmerna är att karaktärerna är intressanta, det är jordigt realistiskt och att de bygger upp en hotfull stämning.

sen gillar jag att någon som varit bifigur i en tidigare film kan få vara huvudperson i nästa. det blir tre olika filmer, istället för tre likadana.

det som är dåligt är att det händer för mycket, det är hela tiden våld, hot om våld och obehagliga misstag som man inser kommer leda till våld. handlingen byggs upp lite för utstuderat.

jag tycker man kan titta på de här filmerna. det är som pulp fiction, fast känns som om det skulle kunna vara på riktigt.

sen känns det på något sätt bra att filmer som handlar om folk som dödar och torterar varandra är obehagliga.

Sokratesman

När man läser analytiska moralfilosofer känns det ofta mer som om man läser dålig science fiction än filosofi. Ett typexempel är Nozicks exempel, där han sitter i en brunn och någon kastas, mot sin vilja, ned mot honom och kommer skada honom då han landar. Men Nozick har en strålpistol, med vilken han kan upplösa den som kastas ned, innan han träffar honom. Har han rätt att upplösa
den andre med strålpistolen?

Det är underligt att exemplen ofta är av den här typen, eftersom det inte är den typen av problem vi vill ha hjälp med. Det viktiga är inte hur vi beter oss i en extremt tillspetsad situation, eftersom sådana uppträder så sällan, utan hur vi behandlar andra till vardags.

Filosofin borde vara något angeläget, men den behandlas som om den vore något helt abstrakt. Det är inte bara det att den är ett akademiskt ämne, utan den har även färgats av bisarra krav på att den ska vara "vetenskaplig". Resultatet är att den blivit helt världsfrånvänd. Moralfilosoferna sitter och funderar kring regler och rättigheter som ingen har någon anledning att bry
sig om.

Roligt

Här är en rolig historia som jag har hittat på:

Det var en gång en liten by i Norrland, där det bodde max 50 människor, varav de flesta röstade på sossarna, sådär som man gör i Norrland. En blåsig höstdag kom en främmande man promenerande till byn. Han var klädd i kostym och plommonstop. Han gick raka vägen till byns lanthandel, där handlare Larsson stod och putsade fjolårets apelsin.

- Goddag, min bäste handlare, sa främlingen.
- Goddag, främling, sade handlaren, och tillade: Vem är ni?

Svaret lät inte vänta på sig:
- Det är jag som har kommit för att spela rövbongo.

Platonman

För att det här inte bara ska handla om mobiltelefoner så tänkte jag att jag kunde ta upp en av mina gamla käpphäster, nämligen den här förenklade synen på moral som de flesta lite sådär oreflekterat verkar ha: man missar att ta med andra faktorer än moraliska när man funderar kring huruvida något är "rätt" eller "fel". Själv anser jag att det är fel att ta bilen till jobbet om man har andra alternativ (en enkel och fin åsikt att sitta på om man inte ens har körkort), men att det är bekvämt är något som måste vägas in i bedömningen, om man nu absolut ska hålla på och sätta poäng på saker och ting.

Och för att slippa försöka förklara min känsla närmare än så, så byter jag raskt ämne till det här med poängsättning, som verkar vara vad moral mest handlar om när man diskuterar det, troligtvis för att professionella filosofer är alldeles för insnöade för att titta upp från skrivbordet och någon gång fundera på vad poängen med hela verksamheten är. Något har uppenbarligen gått förlorat sedan Platons dagar, då filosofi handlade om livet, snarare än om att bli publicerat i Mind.

Svampvisioner

När jag tar del av Gunnar Spindelkroks fantasier kring framtida bruk av svamp, så undrar jag stillsamt om följande legendomsusade svampnamn svarar mot i den objektiva verkligheten existerande svamparter: svartriska, tattarsvamp, snuskantarell, sten-håkan, stereosopp och nattslödder...

Friggin' in the riggin'

Idag kom det en man. Mannen hette The Great Rock'n'Roll Swindle. Mannen var en film. Mannen hade med sig ett brev. Brevet var mycket hotfullt.

Alltså, den är ju ganska långtråkig, och när Malcolm McLaren sitter och väser i sitt SM-outfit så är det lite svårt att höra vad han säger. En sak står sig dock: scenen när Steve Jones, Paul Cook och Ronnie Biggs cyklar och Martin Bormann kommer i häst och vagn med ridpiskan. Sagolikt.

Annars är väl poängen med filmen mest de tuffa live-klippen. Det är svårt att inte beundra Johnny Rottens grava coolhet.

A scanner darkly

Jag såg en film som hette så, som bygger på Philip K. Dicks roman med samma namn. Samtidigt som det finns en del att ogilla med den, som att den jävla Keanu Reeves spelar huvudrollen, så är den nog den mest trogna Dick-filmatiseringen hittills. Den filmade och överritade stilen som känns igen från Waking Life gör att det blir drömskt och surrealistiskt, men det känns även som ett avståndstagande. Historien blir mer acceptabel som tecknad film (jämför Liftarens Guide till Galaxen med Futurama), men den tappar i styrka.

Imponerande nog så lyckas de hålla sig till handlingen i boken, inklusive slutet. Det är lite förenklat och förkortat, men det blir ju så när man ska filma böcker. Enligt någon på IMDb så är det här den bästa Dick-filmen sedan Blade Runner. Jag skulle nog påstå att den är bättre än Blade Runner (filmer på temat vi tar en lite konstig bok och gör en vanlig Hollywood-film av det...), men att den mest flippade och mest Dickska filmen ändå är Total Recall (Schwarznegger, artificiella minnen och mutanter på Mars).

Jag rekommenderar filmen till de som inte har läst boken. Har man läst den så blir det mest lite långtråkigt, eftersom det visuella inte tillför något. Nej, scramble suiten är inte speciellt cool.

Asså

ibland kommer jag inte åt blogger när jag ska skriva en grej och sen glömmer jag bort det och sen blir det inget av skiten men jag är inte död och så det är bara det att det inte händer så väldigt mycket spännande här just nu jag går till jobbet och jobbar för mannen och så går jag hem och kanske läser lite igår började jag läsa en bok av immanuel wallenstein som var förvånansvärt läsbar
det hade jag inte trott

Myntinsamlingen

Jag brukar plocka upp mynten ur byxfickan när jag kommer hem. Jag lägger dem någonstans. Senast jag flyttade råkade jag glömma min samling. Apoteket Apan fick 2500 spänn, som de använde till att trycka omslag. Nu har jag bott här i snart två månader. Min myntsamling börjar redan bli absurd. När det nu finns pappersinsamlingar, varför finns det inte myntinsamlingar? Är ni för fina för att samla in använd växel, era jävlar?

En intern Nokia-angelägenhet

Den tidigare omnämnda marknadsanalysen från ARCChart avfärdade Symbian som en intern Nokia-angelägenhet. Det vore intressant att veta hur författarna förhåller sig till det faktum att både Samsung och LG i dagarna har annonserat nya modeller som kör Symbian (SGH-i520 (slå det namnet!) respektive JoY). Inte bara Symbian, utan t.o.m. Nokia-utvecklade S60. Detta trots att de kunde ha valt QTopia!

Man blir så glad...

...när man hittar en sådan här genomarbetad och användbar webbsida: vecka.nu.

Holland

Hej!

I helgen var jag till C64-partyt X i Holland. Riktigt väl-organiserat, med sängar åt alla och gratis öl i baren, nördar från hela Europa, total nordisk dominans i demo-compon osv. Good stuff.

MVH

Linus

Oberoende forskningsinstitut

Igår roade jag mig med att läsa igenom ett whitepaper om olika mjukvarusystem som man kan bygga mobiltelefoner kring, med telefontillverkare som tänkt publik. Det är skrivet av ett engelskt analysföretag som heter ARCChart, och sponsrat av Trolltech. Om inte ARCChart hade varit oberoende hade man kunnat misstänka att rapporten skulle rekommendera Trolltechs QTopia och andra Linux-baserade lösningar.

Det är precis vad den gör. Slutsatserna känns sökta och argumenten svaga. Symbian avfärdas som Nokia-styrt och ointressant för andra telefontillverkare, medan Linux anses som hett, eftersom Motorola har annonserat att man ska satsa på det. Det påstås även att ett troligt scenario är att Nokia kommer porta S60 till Linux, för att få ner licenskostnaderna. Troligtvis har författarna ganska dålig insyn i vilket enormt arbete detta skulle vara.

Men det är ju i alla fall kul att se att det inte bara är stora, onda företag som Microsoft som kan beställa rapporter från oberoende analytiker.

Telefon

Idag fick jag min N93. Den är stor som ett hus, fast inte ett riktigt så stort hus som jag hade föreställt mig. TV-ut bara funkar i alla fall, vilket är ganska coolt. Det finns en DivX-spelare, så jag skulle kunna använda den som filmspelare, om jag köper ett större minneskort. Eller om man kan streama över wlan. Wlanet har jag inte lyckats få igång, på jobbet kunde jag inte koppla
upp mig, och här hittar den inte ens några nätverk.

Spelet "System Rush - Evolution", som finns med för att visa att det finns 3d-hårdvara, ser ganska tufft ut (och ser fett ut på TV:n), men jag förstår inte hur det funkar.

Ta bilder och filmer har jag inte testat än.

Overhouse

"Kunde jag hata så skulle jag hata det här", kanske Jan Stenmark skulle ha valt som rubrik, men han gör bäst i att hålla sig till skidåkningen.

Codewarrior är ett verktyg jag måste använda på jobbet. Trots namnet. Dess ursprung är dimmigt (för mig, eftersom jag inte brytt mig om att kolla upp det), men jag gissar på att spanska inkvisitionen har varit inblandad i utvecklingen. Det har helt häpnadsväckande buggar.

En sådan är att det fryser och bara står där som ett hallon i runt en minut varenda gång man kompilerat något. Vad gör jag då? Surfar, rullar tummarna, tappar koncentrationen. Det går dock att komma runt det här genom att stänga ett fönster som dyker upp när man debuggar. Varför vet vi inte, men vad vi vet är att det är svårt att komma ihåg att stänga det här fönstret hela tiden.

En annan jätterolig sak är att man i editorn kan ställa in syntax-highlighting per fil. Det visste inte jag igår, när en av mina källkodsfiler plötsligt var helt svartvit. På något sätt hade syntax-highlighting slagits av för den filen.

Sen skiljer sig givetvis byggsystemets beteende en del från det ordinarie, vilket gör att man ibland måste bygga om från kommandoraden. Smart.

[lguookmg]

Tidningsmannen

Det bor en äldre man i samma trappuppgång som mig. När han hälsade upplyste han mig om att det är han som kommer med tidningen. Det förklarar varför jag varje dag, i nio-tiden, får antingen en Metro eller City. När de kommer har jag redan gått till jobbet. När jag går till jobbet passerar jag åtminstone 20 tidningsutdelare. Metro, City, .se. Jag tycker inte ens om de här tidningarna. Hur ska det gå?

Politikken

Det är lätt att vara efterklok, men det är söndag förmiddag och jag tänker inte försöka mig på något svårt. De flesta är nu överens om att resultatet av kriget mot terrorismen inte har varit så positiva som förespråkarna på förhand påstod att det skulle bli. Läget i Afghanistan liknar snarare Yugoslavien 1995 än Finland 1996.

Efterklokhet: det bästa sättet att skapa demokrati, harmoni och fred i ett land är inte att bomba sönder det och vänja befolkningen vid att leva med krig. Man ska inte heller föreställa sig att vår typ av representativ demokrati ska fungera, när etniska och religiösa frågar har högre prioritet än fördelningspolitiska. När de godtyckligt ihopfösta etniska grupperna sedan inte vill ha med varandra att göra, så blir det lite svårt att få det att fungera.

Hur tänkte då de ansvariga? De tänkte uppenbarligen inte på de här problemen. Jag tror de tänkte ungefär såhär: "Afghanistan/Irak har problemet att det frihetsälskande folket är förtryckt av en ond diktator. Om de får demokrati, Coca Cola och MacGyver kommer alla andra problem lösa sig automatiskt."

Slut på söndagsplattityderna. För vidare resonemang hänvisar jag till krönikörerna i Metro.

Ultimat som fan

Eftersom jag vet att åtminstone en som brukar läsa den här bloggen lider av något slags tvångstankar kring gamla datarollspel, så känner jag att det är min journalistiska plikt att rapportera om Magervalps ultimata version av Ultima IV till C-64. Spela inte bara spelet, utan titta även igenom de vansinniga "Tech Info"-dokumenten.

Kompilerar lite

Ja, vad ska man göra då. Blogga lite kanske. Det kan bli såhär när man bygger om världens största lib med världens långsammaste kompilator. Kombinationen är obehaglig. Dessutom har jag fått en fiende på halsen under de senaste veckorna: Codewarrior heter den, och jag börjar känna att jag har mött min överman.

Uppsala

Apoteket Apans releaseparty: hård poesi, bra spelning, viss fylla etc.

Black Birdie: polacker som sålde vodka, ghetto-tunna, lagom kallt etc.

Nyheter

Dagens Metro bjöd på följande information:

Elsie Johansson får 2006 års ABF-stipendium. Vi gratulerar Storvretas bästa författare.

Peter Jackson ville att Blind Guardian skulle göra musik till Sagan om Ringen, men de tackade nej för att de inte hade tid. Snacka om att dominera.

Ingenting sas dock om Ulf Brunnberg. Vart har han tagit vägen?

Linux, linux everywhere

När killar som Motorola, NTT DoCoMo och Vodafone pushar för Linux som mobilplattform måste saker börja hända på riktigt. Den här artikeln försöker vara nyanserad när den rapporterar om hypen, men den verkar vara skriven av någon "industry analyst" som inte riktigt vet vad Linux är. Jaha, så det finns flera olika UI-lösningar för Linux till mobiler? Det gör det till X också, och det verkar inte hindra utvecklarna. Huvudsaken är att det man bygger ovanpå har vettiga API:er, så spelar det ingen roll hur "fragmenterat" allt är. Man kan utveckla en app till 10 olika vettiga toolkits på samma tid som man planerar processen för att porta en app från S60 till UIQ.

(Önsketänkande. Allt jag vill ha är ju öppna Linux-smartphones.)

Kort sammanfattning

Nu har jag varit vaken i nästan ett dygn, men är i alla fall hemma. Vad gör man då om inte bloggar lite (eftersom jag ännu inte har några möjligheter att vlogga, vilket är mycket mer 2006 än att blogga).

Tänkte passa på att räkna upp några saker som är annorlunda i Korea: kaffet är svagare än vad vissa brukar kalla "änglapiss", att åka buss är lika sjukt billigt som i Kina (medan taxi är sjukt billigt jämfört med i Sverige, men inte med Kina), maten är sjukt bra jämfört med i Sverige (fast kanske inte riktigt lika sjukt bra som i Kina), nästan alla bilar är vita, svarta eller silverfärgade (att ha en grön bil anses säkert som sjukt omanligt), man går med mer släpande gång (släpande gång anses antagligen vara sjukt manligt (om man inte är kvinna, för då anses det säkert vara sjukt kvinnligt)), människorna är inte (sjukt) feta, skinka är inte kött, allt i hela landet är tillverkat av Samsung (inklusive de sjukt feature-rika toaletterna), naturen är full av skogiga kullar, städerna är sjukt fulla av höghus, man äter kimchi till frukost, lunch och middag och så finns det nog några saker till, men de är oviktiga i sammanhanget.

Sweet home Alabama

Imorgon åker jag tillbaks till Sverige, nästan en vecka tidigare än planerat, eftersom mina tjänster inte behövs här längre. Det innebär att det blir ap-fest nästa helg och att aporna nu är osvikna.

I helgen var vi i Söul, jag, Henke, Jonas och Henri. Det var tufft. Nu är jag tillbaks i Suwon och ska mest packa och gå och lägga mig.

Vi syns!

Jobb och säkerhet i Happy Suwon

Idag har jag varit och jobbat på det stora koreanska företaget. De är säkerhetsmedvetna på ett lagom flippat sätt. Man får inte ha med sig kameror eller externa lagringsenheter in. Man måste fylla i papper och visa pass hit och dit. Givetvis måste man ha olika brickor för att ta sig in i olika byggnader, t.ex. den vi sitter i och den som har den indiska maten. Mer detaljerad än så får jag säkert inte vara. Då konfiskerar de mitt pass och skjutsar mig till flygplatsen, och så får jag leva resten av mitt liv på Incheon. Kom ihåg var Vicke Lööd läste det först!

Suwon, Korea

Nu är jag i Korea, i en liten stad som heter Suwon, som ligger någon timme från Söul och har sådär en miljon invånare. Allt verkar väldigt rent och välordnat här, och vädret är behagligt. Människorna är artiga och inte lysande på engelska. Men inte orkar jag skriva mer för det. I will sleep and you will die!!!

The cripple six move quick

I telekombranschen händer det saker hela tiden, nya trender, nya teknologier, nya buzzwords, och det gäller att inte hamna på efterkälken. Därför är det skönt att veta att jag, som redan "enjoy global recognition as an industry leader", med ett dygns notis, kan ta mitt pick och pack och dra till stället där allt händer. Jepp, imorgon drar jag till Sydkorea på ett par veckor.

Andra Asien-resan på en månad, jag börjar känna mig rätt fett globetrottig.

We are not dead we are on the net

Såja, nu är jag på nätet igen, och inte bara det, jag har dessutom blivit utsedd till Forum Nokia Champion. Vet inte riktigt vad det kan vara för gottet att sätta tänderna i, men de ger mig i alla fall en N93 (3d-hårdvara, TV-ut, stor som ett hus etc.), vilket man inte kan annat än uppskatta. Sen är det väl något att skriva i CV:n, antar jag. Vet inte riktigt vad det är som gör mig förtjänt av det här. Kanske mina störiga forum-postningar? Kanske mitt arbete på Synergenix? Eller kanske helt enkelt att någon rekommenderade mig?

Otäckt!

Nu blir det otäckt som fan! Jag ska slå av datorn! Under flytten kommer datorn inte vara på, eftersom det inte fanns något släp att hyra som hade eluttag! Eller en uppkoppling till "Det Världsomspännande Datanätet Inter-NET"! USA-Internet! (Once Upon a Time? Clown! Sic som fan!!!)

Jag sysslar inte gärna med sådant här. Datorer ska vara på. Uppkopplade. In the mood for love. 2046. 2047. Det här är dramatiskt som fan (sic!!!!!).

Jag känner att det här bombastiska blogginlägget kommer skapa debatt som fan! Nu blir det liv i luckan! Drag under galoscherna! Jag försöker piska upp en spänning av hell on earth, hellish rain of fire, death of hell, fire of the golden walls of heaven, death from above! Som fan! Du känner hur du rycks med! Hur ska det gå? Hur fan ska det gå? Jag har inte ens börjat skaffa ett internet-abonnemang till min nya lägenhet. Hur ska DET gå? Jag vet inte! Det gungar under fötterna! Är jag rund under fötterna? Nej, men NU KÖR VI!

Utländska foton

Nu har jag krånglat en stund med flickr och fått upp några foton från Kina. Jag var inte så flitig med kameran, och vissa av fotona blev fuckade, men det är ju så det är här i världen.

Annorlunda

I Peking är saker lite annorlunda mot hur de är här. Det är varmare. Det luktar mer avlopp. Maten är bättre. Man fattar inte vad folk säger. Saker är billigare. Det är fortfarande den kommunistiska kvittogrejen som gäller när man handlar saker. De har annorlunda eluttag. Trafikregler verkar inte existera. Nyhetsankaret på CCTV 9 läspar och ser obehaglig ut.

Men rent allmänt är det mesta som här, inklusive människorna. Folk härifrån verkar dock ha en förmåga att mest se olikheterna, och uppfatta det negativt. Man tolkar den något mer anarkistiska läggningen vid köbildning och dylikt som att kineserna är mer egoistiska. Över huvud taget verkar de jag pratat med mest tycka att det finns stora skillnader, och att det är dåligt. Jag förstår inte varför, för sådant här som att vara mer utåtriktad och vara mindre
noggrann med att följa regler brukar väl mest anses som positivt när det gäller folk längre söderut i Europa.

Vi har olika attityder till sådant som är annorlunda. Vissa gillar det, andra inte. Dessutom har vi en förmåga att antingen se skillnaderna eller likheterna. Att mest se skillnaderna och dessutom se dessa som negativa kan inte vara roligt.

Peking/Nokia

Man ser en hel del S60-telefoner här i Peking. 6600 verkar ganska vanlig, 6680 och N70 har jag sett, och även ett antal 7610 eller 6670. Det görs reklam för 3250 och N72. Nokia kopplar liksom ihop folk, verkar det som.

Det bästa

Det bästa telefonsamtalet var när jag blev uppringd vid 4 i morse av Wix, som undrade om jag sett releaserna från North Party förra helgen.

Den bästa potatisen var den man fick på knytes-restaurangen vid Wangfujing, med vinäger och sesamolja.

Den mest bogglade reaktionen stod expediten för, när vi köpte DVD:er med gammal kinesisk propagandafilm.

Tjö!

Duggregn

Idag när jag åt lunch stannade två personer utanför fönstret till restaurangen, tittade på mig och pratade ett tag. Sen gick de vidare.

Såg en t-shirt på tunnelbanan: 35th Anniversary. History is a nasty disease.

Jag vet inte om problemet med 2046 är att den inte är en ny In the Mood for Love eller om det är att den är det.

Jag har tagit bilder av smoggen som då och då ger mig andningsbesvär. De kanske dyker upp här så småningom.

Peking

Nu är jag i Peking. Här har jag funderat en del på vad som är bra med choklad. Jag tror det finns tre saker som är bra med choklad, men jag har hittills bara kommit på två:

1. Det är brunt.
2. Det har bara två aggregationstillstånd.

(Obs! Ingen ol-tag!)

China in your hand

Nu åker jag till Peking. Tillbaks nästa söndag. Vi syns, motherfuckers!

Ganska HTML

Jag är ju ganska HTML sådär, så jag har nu editerat layouten på sidan, efter att ha haft den här så kallade bloggjäveln i ett par månader. Det jag gjorde var att jag la ditt en länk till min last.fm-sida (istället för länken till google news och de två tomma "Edit me"-länkarna). Observera att detta är en one click solution: det räcker att klicka på länken så kan ni se vad jag har lyssnat på för musik. Fast man kan behöva navigera runt en del på sidan för att se all statistik och skit (politik etc.), så själva sidan är inte one click. Jag kom inte på något annat att länka till, för det finns inte så mycket bra på webben nu för tiden.

Och om man tittar på min jävla last.fm-sida så blir man fuckad i huvudet och tror att jag lyssnar en hel del på Oasis, när jag i själva verket lyssnar på Oasis. Jag tycker det är viktigt att påpeka det, och jag tycker det är viktigt att påpeka att Omar och Ray är jävligt coola som kallar sig Oasis, fast det redan finns andra grupper som heter så. "Vi skiter i allt", låter det som om de säger och att skita i allt är coolt.

Okej, klockan är inte åtta än och jag har redan skrivit två blogginlägg. Roolz.

Postcards av Annie Proulx

Det här var hennes första roman. Hon skriver om väderförhållanden och gamla galna människor. Allt är på riktigt. På 340 sidor får hon in en hel familj, diverse bifigurer och 40 år. Amerika går från jordbruk till resebyråer och trailer parks. Allt finns med, spektakulärt och vanligt. Annie Proulx är världens bästa författare.

En grön telefon!

Trolltech släpper en grön telefon för utvecklare, som kör Qtopia ovanpå Linux. När jag tittar igenom API-dokumentationen blir jag nästan lite chockad. Ska det vara såhär enkelt? Kommer man från Symbian-hållet känner man sig lite förolämpad av API:er som ser ut att vara skapade för att användas. Istället för 45 sträng-klasser har man bara en! Qt's callback-mekanism (signals and slots) istället för det tillkrånglade CActive! Datastrukturer som listor och hash-tabeller!

Det här är inte tillgängligt än, men om SDK+telefon kommer säljas till vettigt pris kommer jag definitivt skaffa en.

Nya ord

Hej!

Jag har hittat på några nya ord, som jag tycker mycket om, men jag vet inte vad de betyder: dunderhörning, sprakskäggli och artonhundrahåning. Kan Ni hjälpa MIG?

Linus

Muhammed-teckningarna igen

De som har publicerat de där Muhammed-teckningarna från Jyllandsposten i Sverige har tydligen inte gjort sig skyldiga till hets mot folkgrupp. I lagboken står det:

Den som i uttalande eller annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationalitetet eller etniskt urpsrung eller trosbekännelse, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

Flera av de aktuella bilderna framställer Muhammed som terrorist, vilket lätt kan tolkas som att terrorism är en integrerad del i islams budskap. Det tycker jag låter som ett uttryck för missaktning för en grupp med en viss trosbekännelse. Men jag är ju inte jurist, så vad vet jag.

Hurra för Sveriges Television!

Ja, alla vet ju redan att allt som är bra på TV visas på SVT, men igår blev jag återigen glatt överraskad, när "Minnenas television" tog steget från Hasse och Tage, Östen Warnebring etc. till att visa schlagerfestivalen från 1984. Alltihop var givetvis fullkomligt lysande. Hela arrangemanget kändes ungefär lika proffsigt som en lokalrevy och alla deltagarna hade fullkomligt vansinniga kläder. Kavajer med axelvaddar och uppkavlade ärmar, larvigt puffiga brallor, svinto-frisyrer, trendigt scvendichk alaa mofooo baba haba hubbabubba sgvnnnn ... fjupp?

Känslan man har

Under 90-talet var vi många som gick ut på gator och torg för att manifestera vår lycka över att idrottsjournalister slutade fråga idrottarna hur det kändes. Banbrytande humor skapades då t.ex. Anders Lundin ironiserade över "hur känns det"-frågandet. Allt var frid och fröjd.

Det ironiska 90-talet är över, och idrottarnas känslor är tydligen mer intressanta än någonsin. Hur kändes det under uppvärmningen? Hur kändes det under loppet? Hur kändes det efter att du gått i mål? Ja, inte bara idrottarnas själva, jag tror det var under OS 2004 som Carolina Klüfts föräldrar och syskon fick vara med i TV-studion och berätta hur de kände när de såg Carolina hoppa längd.

Dessutom har journalisternas obehagliga språkbruk smittat av sig på idrottarna själva. De talar nu gärna vitt och brett om hur de springer runt och njuter under tävlingarna. Härligt nog så kan då journalisterna sitta brevid och njuta av hur mycket idolerna njuter. Själv tycker jag mest det är lite jobbigt att behöva höra om hur folk njuter. Antagligen beror det på någon psykisk störning hos mig. Det ska vi dock inte gå in på här, hur mycket du, kära läsare, än skulle kunna tänkas njuta av det.

Cykeltur

Jodå, så att idag var jag ute och cyklade, minsann. Turen gick till Morkarla kyrka, byggd i romansk stil under 1400-talet och i stort sett intakt till denna dag. Bilderna jag tog skulle jag kunna visa upp här om det inte vore för att det inte finns något vettigt bildediteringsprogram installerat på den här datorn, och jag orkar inte med det just nu. Vid intresse, använd Google.

Cykelturjäveln tog flera timmar, sadeln ville inte hålla sig uppe och antagligen kommer jag inte kunna gå imorgon. Så är det här på landet, för fasingen!

Mörk lättöl

Det är förunderligt vilka spännande artefakter man kan hitta här ute på landet. I garaget hittade jag idag en flaska Coop mörk lättöl. (Numera fylld med sedan länge torkad lack, eller något åt det hållet. Datummärkningen var oläslig.) Jag brukar då och då undra var den mörka lättölen tog vägen. Var köper man idag en flaska läskande Kavaljer? Är det helt enkelt så att den generation som uppskattade dessa drycker nu är utdöd?

Jag tog en fin bild på flaskan jag hittade, men misslyckades med att få den här datorn att ta emot filer på flera hundra tusen bytes. Jag tar därmed tillbaka min utsaga från igår om att bluetooth funkar bra här. Det gör det inte. Jag tar över huvud taget avstånd från allt jag sa igår. Inget jag sa igår var sant. Jag sa över huvud taget inget igår. Jag var tyst. Det var Leonid Brezjnev som talade genom mig.

Reklam

Jag hittade ett nummer av den lokala publikationen "Olandsbygden" från 1936 i en byrålåda. Tidsandan är mycket påtaglig, men aldrig så intensivt som när man läser följande annons:

Mussolini är snart den enda, som inte erfarit, att man köper den bästa cykeln till lägsta priset och på förmånligaste villkor hos Gustaf Foghelin, Alunda. Tel. Stavby 15

Herr Foghelin kanske sålde bra cyklar, men han borde nog ha hållit sig till reklambranschen.

Vi bor på landet

Jag är på landet och tar hand om föräldrarnas katt medan de är på Kreta. Här på landet är det ganska primitivt. Man bor i en typ av hus där endast ett hushåll huserar. Man har gammalt slött Telia ADSL (typ en halv megabit). Man har en dator som heter Macintorsk och inte ens har en C-kompilator installerad. Eller vim. Eller links eller Firefox. Men man är nära naturen kanske. Eller naturen och naturen, en massa hästar och skit. Men det kan vara så ibland. Det är bara att försöka anpassa sig.

Bakre orienten

Resan är bokad. Jag åker den 18:e, kommer tillbaks den 27:e. Äta med pinnar kommer jag göra innan för att träna, och på plats, eftersom jag inte kan säga "Gimme gafflar och kniver, motherfuckers!" på kinesiska. I övrigt vet jag inte riktigt.

Off

Jag är i Malmö (sic!). Det är varmt som fan. Big Floppy People var flippat. Flip the flop, yo! Jag åker tillbaks till Uppsala imorgon. Bäva månde de lama.

Nokia 3250

Jag har köpt mitt livs första egna mobiltelefon, en Nokia 3250. Tanken var att jag ville ha en S60-telefon, mp3-spelare och kamera, som inte kostade skjortan. Innan hade jag föregångaren 3230, som var något mindre, men i övrigt var ganska likvärdig, fast lite sämre på allt. Den hade t.ex. bara monoljud, sämre kamera och en del av programmen var också sämre.

Bra med den här telefonen är bl.a. att kameran funkar (de pajade på min 3230 efter att jag tagit 5-10 bilder) och den nya webbläsaren. Dåligt är att det inte finns ett vanligt hörlursuttag, att ljudet är en aning brusigt, att musikspelaren är ganska sunkig (och oggplay finns inte portat till S60 3rd edition än) och att den som alla andra smartphones dras med lite pinsamma buggar.

Det här med att använda telefonen som mp3-spelare än inte helt idealiskt. Den är ganska mycket sämre än vilken vanlig mp3-spelare som helst. Samtidigt slipper jag bära runt på en mp3-spelare. En detalj som ingen verkar ha nämnt tidigare, vad gäller telefonen som musikspelare, är var man gör av hörlurarna när man inte lyssnar på musik. Förut har jag helt enkelt lindat sladden runt spelaren och stoppat den i fickan. Man vill inte ha en sladd lindad runt sin telefon, och alltså måste man stoppa den någon annanstans, vilket är lite jobbigt, eftersom den har en förmåga att trassla ihop sig.

En rolig sak är förresten att den här telefonen (och alla andra S60 3rd edition-lurar) stödjer USB storage, vilket gör att det bara är att trycka i USB-kabeln och tanka över musik från datorn. En tråkig sak är att jag inte får det att funka under Linux, som klagar på trasigt superblock på disken. Jag antar att det innebär att något är buggigt på telefonen, för jag har inte haft några problem med andra USB storage-prylar. Som det är nu måste jag plocka ut det minimala minneskortet ur telefonen och använda en kortläsare, vilket är
ganska mycket jobbigare.

Sen är det det här med S60 3rd edition också, vilken bygger på Symbian 9, vilket innebär en massa nytt säkerhetsskräp, obligatorisk signering av program etc. Det har helt enkelt blivit ännu jobbigare att skriva program än tidigare, vilket inte säger lite. Tillgången på tredjepartsprogram är alltså väldigt begränsad än så länge, och freeware finns knappt alls. Symbian for the masses, yo!

Musik på mobilen

Jag hade tänkt skriva något om min nya telefon här, men innan jag hann så hittade jag en annan blogpostning som jag känner att jag måste länka till. Check it out, yo!

Kommentarerna är också intressanta. Speciellt diverse statistik som Tomi tar upp. Några höjdpunkter:

- I Korea (nord eller syd, du får tre gissningar) säljs 45% av all musik till telefoner. All musik, yo!

- I Sverige säljer Tre mer musik än iTunes.

Det säger han nu. Jo.

Under locket

Värderealister motsäger sig själva genom att ha anspråk på objektiv sanning, trots att ingen någonsin har lyckats prestera ett vettigt argument för objektiva värden. Enda anledningen till att man vill tro på det är att det känns bra. Är det i själva verket så att de är undercover-postmodernister?

Hålet

Sådär 60-70 år efter alla andra har jag nu tittat på "Ett hål i mitt hjärta". Folk verkar inte gilla den. Jag kan förstå varför, den är ganska obehaglig. Och så har den ingen handling. Men Gummo är en av mina absoluta favorit-filmer, så jag tycker det här är väldigt bra. Jag vill inte försöka förklara varför. (En sak som är nästan orelaterad är de tydliga referenserna till Lilja 4-ever: bron, låten etc.)

Fri som en fågel

Idag var sista dagen på jobbet. Nu semester. Framåt september: börja på TAT. The future looks bright.

Hata USA-update

Solen leder fortfarande mot kommunismen, verkar det som, men Hata USA-mannen har nu gått över till ett eggande kärleks-budskap: "Viva Castro!" var det som gällde idag. En oroande nydaning var dock att han stod utanför St. Per-gallerian istället för biblioteket. Riktar han sig månne till en ny målgrupp?

En känsla

Jag satt och såg på en film på TV. Den var inte speciellt bra, men jag såg hela, så den var inte direkt dålig heller. Då fick jag en känsla av att jag skulle vilja ingå i ett gäng där någon kallas "The Reverend". Det finns inte mycket mer detaljer, förutom en svag känsla av superhjältar och Village People. Jag är glad att jag inte går i terapi.

Det amerikanska laget

Jag försökte se den här Team America, några år efter alla andra. Jag lyckades inte. Jag stängde av när de sprängde sönder pyramider i Egypten. Den här filmen är helt enkelt inte gjord för en icke-amerikansk publik. I resten av världen upplever vi redan verkligheten som en parodi, för att parodiera detta måste parodikerna ta i så hårt att det blir löjligt. Eller snarare typ as-löjligt. Meghamegha etc. Det blir inte så kul i längden. Om man inte bor i USA och tycker att det här känns lite vågat.

Vissa stilelement går givetvis hem, som att trådarna syns och hur dockorna går. Det räcker dock inte till för att jag ska se resten av filmen.

Bättre filmer jag har sett under de senaste dagarna: Noi Albinoi, He Died With a Felafel in his hand.

Andra filmer jag inte orkat se klart under de senaste dagarna: Coffee and Cigarettes.

Underligt

När jag idag cyklade mellan Flogsta och Kåbo, så råkade jag cykla fel och hamnade i ett skogsparti där jag inte varit förut. Där var det inte som det brukar vara. Där fanns eldsprutande giraffer, vita älgar, tjutande myggor och tallar med löv som sträckte rötterna mot himlen. Himlen var en brun sörja och min ångest är en risig skog där blodiga fåglar skrika.

När jag till slut lyckades ta mig till Kåbo kände jag mig en aning förvirrad, och vände mig till en äcklig grönsakshandlare och frågade hur det kom sig att skogen var så underlig. "Det är Rubens skog", svarade han. Det förklarade tydligen det hela.

Men hallå alltså

Vad är egentligen skillnaden mellan Horace Engdahl och Steve Buscemi? (Förutom de uppenbara, som de subtila skillnaderna i utseendet.)

Smulpaj

Det är ju ändå så, att om man klipper ihop de mest intressanta scenerna ur ditt liv på ett dramatiskt välformat sätt, så skulle det bli en ganska bra film av det. Speciellt om färgerna var lite Roy Andersson sådär.

Sådan här bibimbap

Det är ju en nästan idealisk form av mat. Man skottar i sig den utan några som helst hinder, den är god och känns allmänt fräsch ("fresh"). På den där koreanska restaurangen på Vegagatan i Stockholm händer det dessutom att man får geléhallon till notan. Vem kan säga nej till en sådan grej?

Sådana här ytor

Den igår omtalade grafittin hamnar ju på ytor av olika slag, i första hand väggar. I det sammanhanget känns det angeläget att påpeka att ytor inte är så platta som man brukar uppfatta dem. Ytorna fyller upp mellanrummet mellan sig. Så på samma sätt som musiken inte bara finns på skivan, så finns inte målningen bara på ytan.

Sådan här grafitti

Jag gillar ju grafitti. Sen finns det andra som inte gör det. Sen finns det saker man säger om det, varav det mesta är dumt. Min favoritdumhet är att grafitti är konst. Grafitti är inte konst, precis som tavelmålning inte är konst. Men vi ska inte prata om saker som är dumma, utan om saker som är snälla.

Sådana här stora, färgglada målningar kan vara fina ibland, men för mig känns det lite som ett problem. Det kan finnas poänger i att förfina tråkiga betongväggar, men det finns redan så mycket som är fint överallt. Allt är så himla fint, yo! Jag föredrar 10-sekunderstaggarna. De säger "jag var här, jag påverkade min omgivning, jag gav mening åt något som var tomt och dessutom gjorde jag det på ett sätt som de flesta tycker illa om, vilket bara gör det coolare".

VM 1982

När nu Italien är i VM-final igen, så är det lätt hänt att man transporteras i en liten rosa helikopter, tillbaka i tiden till 1982. 1982 hade jag precis börjat intressera mig för sport, och såg med visst intresse på stora delar av fotbolls-VM. Sverige var inte med, och jag antar att gruppspelet inte var speciellt intressant, fast jag vill minnas att Kameruns målvakt gjorde spektakulära räddningar innan de, trots det, blev utslagna. Efter gruppspelet, där två lag gick vidare från var och en av de sex grupperna, bildades fyra nya grupper, med tre lag i varje. Ett av dessa lag gick vidare till semifinal. Lustigt nog hamnade Argentina, Italien och Brasilien i samma grupp. Argentina var chanslösa, och Brasilien och Italien gjorde upp i en riktigt spektakulär match, där Paulo Rossi gjorde alla Italiens mål. De vann med 3-2, trots att Brasilien hade profiler som Sokrates, Eder och Zico i laget. I finalen slog Italien Tyskland med 3-1, Paulo Rossi blev skyttekung med sex mål och 40-årige Dino Zoff blev utnämnd till VM:s bästa målvakt.

I år kommer Italien åter att vinna. Del Piero kommer antagligen komma in i andra halvlek och avgöra, och Roky Ericksons flygande tefat kommer landa i mittcirkeln efter slutsignalen, för att visa att lila gremlins inte bits. Kom ihåg var du läste det först!

Eftersom ni hade vänligheten att fråga

- Restaurangerna börjar ha sommarstängt igen, vilket är ett hån mot oss hårt arbetande vanliga jävliga Svenssöner.

- Senaste numret av Nordic Scene Review är ute, denna gång helt och hållet av mig eftersom mina medredaktörer gick och dog.

- Jag lyssnade på Detroit Sessions del 4 och fick lära mig att Omar-S studio är full av hemlig hårdvara.

- På All About Symbian kan man se fina screenshots från vårt spel Lock'n'Load II som släpps om någon månad.